SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROKURIST prω1kɯris4t l. prωk1- l. prå1- l. prok1-, l. -ur-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -cur-)
Etymologi
[jfr dan. o. t. prokurist; till PROKURA l. PROKURERA]
handel. person som av innehavaren av en (vanl. i handelsregistret införd) firma gm prokura befullmäktigats att handla på hans vägnar i allt som hör till firmans rörelse samt att teckna firman. SFS 1872, nr 66, s. 4. Gustaf Svan har antagits till prokurist för firman Ernst C. Stavenow. PT 1912, nr 210 B, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content