SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1954  
PROLETARIAT prω1letar1ia4t l. prωl1- l. prå1- l. prol1-, äv. -ta1r-, förr äv. PROLETÄRIAT, n.; best. -et.
Ordformer
(-tar- 1847 osv. -tär- 1848)
Etymologi
[jfr dan. o. t. proletariat, eng. proletariat(e); av fr. prolétariat, till lat. proletarius (se PROLETÄR)]
1) sammanfattningen av proletärerna i ett samhälle, proletärernas samhälls- l. medborgarklass.
a) (mera tillf.) hist. om förh. i det gamla romerska riket, motsv. PROLETÄR I 1. Montgomery (1908). 2SvUppslB (1952).
b) om förh. i modern tid; motsv. PROLETÄR I 2. Proletariatets diktatur, diktatur utövad av proletariatet. Proletariatet är den klass i samhället, som uteslutande lefver af sitt arbete, och icke af vinsten af något kapital. Götrek Proletariatet 3 (1847). Proletariatets diktatur, det är den statsform, som är nödvändig som ett genomgångsskede från det kapitalistiska till det socialistiska samhället. RödRyssl. 1919, s. 1. Fogelström Vakna 58 (1949). jfr ARBETAR-, INDUSTRI-, VÄRLDS-PROLETARIAT m. fl. särsk. i utvidgad anv., motsv. PROLETÄR I 2 slutet. Ett akademiskt, lärt proletariat. LärovKomBet. 1884—85, 1: Reserv. s. 57. Den lågt aflönade franska lärarkåren bildar ett intellektuellt proletariat. ÖgCorr. 1912, nr 203, s. 2. jfr KONSTNÄRS-, MANSCHETT-, STUDENT-PROLETARIAT.
2) (mera tillf.) om de existensvillkor varunder en proletär lever. Andersson (1857). Inte levde vi i rena proletariatet, inte. Långt därifrån. MinnHbgSkola 21: 9 (1954).
Spoiler title