SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROLIFIKATION prω1lifi1kaʃω4n l. prωl1- l. prå1- l. prol1-, l. -fik1-, äv. -atʃ-, l. 01004, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(äv. -fic-)
Etymologi
[jfr t. prolifikation, eng. o. fr. prolification; av mlat. prolificatio (gen. -ōnis), till prolificare, göra fruktbar, till lat. proles, avkomma, o. facere, göra (jfr PROLIFIK)]
1) (†) förökning; äv. konkret, om vad som uppkommit gm förökningen. Sädeskornet får en naturel och medfödd art til prolification eller förkåfring. Stridsberg Åkerbr. 48 (1727). VetAH 1814, s. 37 (konkret). jfr: Prolifikation, .. (dvs.) befruktning, aflelse. Dalin (1871).
2) bot. genomväxning (se GENOM-VÄXA a), proliferation (se d. o. 2). Ekbohrn (1868). 2NF (1915).
Spoiler title
Spoiler content