publicerad: 1955
PSALM sal4m, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er32 (OPetri 1: 57 (1526) osv.) ((†) -ar Luk. 24: 44 (NT 1526), Lange Norby 68 (1742)).
Ordformer
(psalm 1526 osv. salm 1536—1910)
Etymologi
[fsv. (p)salmber; jfr fd. (p)salm, dan. o. nor. salme, (sen)isl. (p)salmr, salmi, mlt. salme, fht. (p)salm(o), t. psalm, feng. (p)sealm, eng. psalm, ffr. salme, saume, (p)seaume, fr. psaume; av lat. psalmus, av grek. ψαλμός, (spel på) stränginstrument, lovsång, psalm (varav got. psalmon, ack. sg.), till ψάλλειν, knäppa på strängar, vidröra. — Jfr PSALTARE, PSALTERIUM]
benämning på vissa religiösa dikter (avsedda att sjungas vid gudstjänst).
1) i Gamla testamentet ingående, till Gud riktad lovsång l. som en åkallan l. tacksägelse utformad (icke strofisk) dikt sjungen vid den judiska gudstjänsten o. inom den (forn)kristna kyrkan; särsk. om dylik lovsång l. dikt tillskriven konung David o. ingående i Psaltaren, psaltarpsalm, psaltarsång; särsk. i pl. best. l. i uttr. Davids psalmer ss. namn på Psaltaren. All tingh moste fwlbordhas som scrifuit war j Moysi lagh .. och j psalmarna om mich (dvs. Jesus). Luk. 24: 44 (NT 1526). Then .. (femtionde) Psalmen på latin Miserere mei deus. GudlVis. A 6 a (1530). (I fråga om innehållet) indelas G. Testamentet i Lagen, Propheterna och Psalmerna. Norbeck Theol. 10 (1840). SvLittH 1: 71 (1918). — jfr BOT-, BÖN-, KLAGO-, LOV-, PSALTAR-PSALM. — särsk.
a) (†) i uttr. de sju psalmerna, om de sju botpsalmerna, dvs. psalmerna nr 6, 32, 38, 51, 102, 130 o. 143 i Psaltaren. Een vthlegning påå the siw psalmer. OPetri 1: 91 (1526; kapitelrubrik).
b) (†) i utvidgad anv., om Gud ss. föremål för lovsång. Herren Gudh är mijn starkheet och min Psalm. Jes. 12: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: lovsång).
2) om var o. en av de 18 senjudiska hymner l. (lov)sånger som med orätt tillskrivits konung Salomo o. som belysa förhållandena inom judendomen under första århundradet f. Kr.; särsk. i uttr. Salomos psalmer. Lindblom SenjudFromh. 69 (1909). 2SvUppslB 25: 111 (1953).
3) i fråga om förh. i den kristna kyrkan (särsk. i protestantiska länder): för (församlings)sång under gudstjänst(en) l. vid annan religiös handling l. för enskild andakt avsedd allvarlig o. värdig (vanl. strofisk o. rimmad) dikt l. sång som innehåller en bön (till Gud l. Jesus) l. en betraktelse i anknytning till bibelns text l. till kyrkoårets olika högtider o. dyl. l. som ger uttryck åt religiösa känslor o. stämningar o. d., kyrkosång, hymn, andlig sång l. visa; i sht om dylik (med ordningsnummer försedd) dikt l. sång som ingår i svenska kyrkans (officiellt gillade o. stadfästa) psalmbok; stundom äv. om dylik dikt l. sång ingående i för frikyrkoförsamlingar o. d. avsedd sångsamling; äv. allmännare, om lyrisk dikt med religiöst innehåll; äv.: melodi l. musik till dylik sång l. dikt, koral. Kantorn tog upp psalm(en) 55. Wallins psalmer ha en central plats i vår psalmbok. Alla böner och psalmer ther man loffwar, ärar, prijsar, siunger och tackar gudh vthinnan. OPetri 1: 57 (1526). Papir 20 Riisz till att prentta Swenske bönne böcker och psalmer. TullbSthm 18/8 1543. Svensk psalm och karolinsk folkreligiositet äro olösligt sammanbundna med varandra. SvFolket 5: 92 (1939). — jfr ADVENTS-, AFTON-, BARN(A)-, BEGRAVNINGS-, BORDS-, BRUD-, BRÖLLOPS-, BÖN-, DÖDS-, GRADUAL-, GRAV-, INGÅNGS-, JUL-, KATEKES-, KRIGS-, KÄRN-, LIK-, LOV-, METODIST-, MORGON-, NYÅRS-, SLUT-, SORGE-PSALM m. fl. — särsk. bildl. I lunden klinga näktergalens psalmer. Stagnelius (SVS) 2: 142 (c. 1820). Kärvarna bäras samman, / motorn i logens mörker / sjunger sin dova psalm. Rundt Ön 44 (1931). särsk.
a) (tillf.) i uttr. ta upp psalmen igen, återuppta samtalet l. diskussionen o. d. Siwertz Vatt. 40 (1925).
b) (mera tillf.) i uttr. förstå o. d. hur psalmerna gå, förstå hur förhållandena äro, förstå hur landet ligger. Schulze Emigr. 105 (1930). ST(A) 1954, nr 241, s. 4.
Anm. till 3. Hos Ullenius Ro § 205 (1730) förekommer den utvidgade formen psalmedejen, sg. best., som sannol. är en skämtsam ombildning av psalm (l. psalm-melodi) liksom melodeja av melodi (se MELODI anm.).
Ssgr (i allm. till 3): A: PSALM-BOK, se d. o. —
1) till 1. Bland Psalmdiktarne finna vi .. Assaph .. af Levitisk stam. Agardh ThSkr. 1: 7 (1842, 1855).
-HISTORIA. en l. flera psalmers l. psalmdiktningens historia; särsk. konkret, om skriftlig framställning l. bok o. d. i vilken olika psalmers l. psalmdiktningens historia behandlas. Den Nya Svenska Psalmboken, framställd uti Försök till Svensk Psalmhistoria. Beckman (1845; boktitel). —
-NUMMER. särsk. till 3: en psalms nummer i (svenska kyrkans) psalmbok; särsk. om nummer på de psalmer som sjungas vid en gudstjänst l. en bestämd kyrklig handling; äv. konkret, om i metall utstansade l. smidda l. på trä målade nummer som upphängas på en nummertavla i kyrka o. d. Murberg FörslSAOB (1793; under nummer). Psalmnummers upphängande .. utfördes av kyrkvärdarna. Andræ GPrästg. 22 (1940). —
-PROV. (psalm- 1935 osv. psalme- 1689) jfr prov 5 a. Psalme-Prof. Arrhenius (1689; boktitel). Östergren (1935). —
-SKATT. (psalm- 1896 osv. psalme- 1859) (i högre stil) förråd l. ”skatt” av psalmer. Den svenska psalmskatten. En liten Psalme-Skatt. (1859; boktitel). GHT 1896, nr 291 A, s. 2. —
-SKRIVARE. (numera bl. tillf.) = -diktare. Högmarck Psalm. 141 (1736). Moberg Utvandr. 506 (1949). —
-SPRÅK.
1) för psalmdiktningen utmärkande språk(bruk); jfr -stil. (Haquin Spegel) skapade ett psalmspråk, vilket tjänat som föredöme. Hellerström Liturg. 242 (1932).
2) (tillf.) om enstaka (kort) uttalande l. versrad o. d. i psalm; jfr bibel-språk 2. Form 1944, s. 84. —
-SÅNG. (psalm- 1776 osv. psalme- 1907 (i vers))
1) sjungande av psalm(er). Fréville Söderh. 2: 10 (1776). Församlingens psalmsång var ett moment som saknades i 1531 års mässa. Fornv. 1936, s. 16.
-SÅNGARE.
1) (mera tillf.) person som utför psalmsång. En i orten vida bekant psalmsångare, som .. med högljudd och darrande stämma sjöng en psalm. Ahrenberg Hem. 115 (1887).
2) (i högre stil) psalmdiktare. SKN 1843, s. 219. En boren psalmsångare var Samuel Johan Hedborn. Hellerström Liturg. 246 (1932). —
-SÅNGBOK~02. Psalmsångboken. (1950; boktitel). —
-TAVLA. i kyrka o. d.: tavla för upphängning av psalmnummer, nummertavla. Knorring Cous. 1: 122 (1834). —
-TON ~tω2n. (psalm- 1802 osv. psalme- 1909 (i vers))
1) mus. till 1: beteckning för de olika (ur en högtidlig recitation av kyrkliga o. bibliska texter framvuxna) melodierna i den romerskkatolska gudstjänsten, vilkas byggnad beror på bibelprosans (o. Psaltarens) uppdelning på verser delade på två korresponderande led; särsk. i uttr. sjunga med psalmton, sjunga mässande, mässa. Sjunga med psalmton. Weste (1807). Hellerström Liturg. 334 (1932).
2) till 3: ton som ingår i psalmmelodi o. som höres, när ngn sjunger en psalm; särsk. i pl.; äv. (i sht i pl.): psalmmelodi. Mecklin BegTonk. 39 (1802). Klockljuden kalla från templet, och klar / klingar en psalmton. Wecksell SDikt. 8 (1855).
3) (i vitter stil) till 3: ”ton” l. stil utmärkande för (viss) psalmdiktning. Böttiger 4: 261 (1869). Ett sorgekväde i psalmton. TurÅ 1948, s. 66. —
-VERS. strof av l. i en psalm. Några Psalmverser och Böner. (1864; i boktitel). Utanläsning af psalmverser brukas i de .. flesta skolor. SvFlicksk. 33 (1888). —
(1) -VISA, r. l. f. (†) (psaltar)-psalm. En psalmwisa Assaphs på strengiaspel högt sjungande. Psalt. 76: 1 (öv. 1536). Swedberg Dödst. 326 (1711). —
-VÄRK, n.
(1) -LJUD. sjungande av lovsånger l. psalmer. Loffuer herran .. med harpor och psalmaliwdhe. Psalt. 98: 5 (öv. 1536; Vulg.: in .. voce psalmi).
-NOTER, pl., -PROV, -SKATT, -SÅNG, -TON, se A.
Avledn.: PSALMA, v. [jfr t. psalmen, eng. psalm, v.] (†) till 3: sjunga l. spela en psalm l. psalmer. Ullenius Ro § 205 (1730). —
PSALMERA, v. [jfr t. psalmieren] (†) till 3: sjunga l. spela en psalm l. psalmer. Lind (1738). Möller (1755). —
PSALMISERA, v. (†) till 1, 3: sjunga l. spela lovsång(er); anträffat bl. bildl., om fågelsång. Dalius Valet. D 2 b (1681). —
PSALMISK, adj. [jfr eng. psalmic, fr. psalmique, gr. ψαλμικός] (numera bl. tillf.) om hymn l. dikt o. d.: som i ton o. stil o. d. erinrar om en psalm.
PSALMIST04, i bet. 1—4 m.||ig., i bet. 5 r. l. m. [jfr dan. o. nor. salmist, t. o. eng. psalmist, fr. psalmiste; av mlat. psalmista]
1) till 1; vanl. i sg. best., om konung David (betraktad) ss. författaren av (psalmerna i) Psaltaren. Phrygius HimLif. 135 (1615). Psalmisten David. SLaurentii Ridd. O 1 b (1622). I psalmistens ord hade Gud givit sig tillkänna. Moberg Utvandr. 410 (1949).
3) till 3: psalmdiktare, psalmförfattare. Serenius (1734; under psalm). Holmberg SLindström 10 (1951).
4) (†) till 3: person som utför psalmsång, psalmsångare. Organisten behöf(ve)r en Psalmist .., som kunde .. intonera stedze med. VDAkt. 1700, nr 295.
5) i utvidgad anv., ss. titel på vissa samlingar av psalmer l. sånger (i sht avsedda för frikyrkoförsamlingar). Psalmisten. (1880; boktitel). Lilla Psalmisten. (1910; boktitel).
Spoiler title
Spoiler content