SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
PULP pul4p, r.; best. -en; pl. -er32.
Etymologi
[jfr holl., t. o. eng. pulp; av lat. pulpa (se PULPA)]
1) (i fackspr.) med svavelsyra konserverat (vanl. söndermosat) fruktkött (av vissa frukter l. bär) som utgör en i handeln förekommande råvara för marmeladtillvärkning; företrädesvis ss. senare led i ssgr; jfr PULPA 2. jfr: 50 ton prima Hallonpulp (säljes). DN(A) 1946, nr 242, s. 24. jfr ÄPPEL-PULP.
2) [jfr motsv. anv. i eng.] bärgv. malm som finmalts o. uppslammats i vatten för att anrikas. 3NF 22: 135 (1936).
Spoiler title