SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUPIN- pupi3n~ l. pɯ-, äv. pjω4pin~.
Etymologi
[jfr t. pupin-kabel, -spule m. fl., eng. pupin coil; till namnet på den ungersk-amerikanske elektroteknikern M. I. Pupin, som 1899 uppfann pupinspolen; jfr PUPINISERA]
Ssgr (el.-tekn., telef.): PUPIN-KABEL. pupiniserad telefonkabel. 2NF 28: 710 (1918).
-LEDNING. pupiniserad telefonledning. 2NF 38: 797 (1926).
-SPOLE. självinduktionsspole, som inkopplas i telefonledning för att öka dess induktans. SvUppslB (1935).
Spoiler title
Spoiler content