SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
PUR 4r, adj. -are (Anm. I bet. 3 c är ordet oböjl. Oböjd form i st. f. böjd brukades i ä. tid stundom äv. i annan anv., i sht i pl., t. ex. Prytz OS G 2 a (1620; i vers), Wivallius Dikt. 82 (1631), Ps. 1695, 312: 7). adv. = (Stiernhielm WgL 107 (1663) osv.), -T (HSH 40: 295 (1727) osv.).
Ordformer
(pour 17501767. pur (-uu-, -w-) 1528 osv. pure 17081731)
Etymologi
[fsv. pur; jfr t. pur, eng. pure, fr. pur; av lat. purus, ren. — Jfr PURÉ, PURGERA, PURIFIERA, PURISM, PURITAN]
ren o. d.
A. (numera i sht vard. o. i vitter stil) i bet.: fri från främmande beståndsdelar samt i bet. som utvecklats därur; utom i 4 o. 5 a företrädesvis ss. adj. i attributiv anv.
1) (utom i a bl. tillf.) om materiellt ämne: fri från främmande beståndsdelar, ren, oblandad; jfr 2 (a). Lika som purt glas icke kan fås af all slags sten; altså (osv.). Polhem Test. 4 (c. 1745). Jernocker. .. Är en pur jernjord. Wallerius Min. 265 (1747). En hufvudvattens flaska / Som destillerat är af pura bärnstens aska. Livin Kyrk. 24 (1781). Det pura distillat! Karlfeldt FlPom. 18 (1906; om renat brännvin). — särsk.
a) (fullt br.) om ädel metall (guld, silver); äv.: gedigen, äkta. HSH 24: 385 (1633). Een Crona af purt Gull. Stiernhielm Arch. A 4 a (1644). En halskedja av puraste guld. SDS 1954, nr 311, s. 12.
b) [efter fr. boire le vin pur] (†) i uttr. dricka pur, dricka (vin) oblandat. Jean .. tar fram en butelj rödvin. .. — Ge mig nu ett glas! Ett fotglas förstås, när man dricker pur. Strindberg Julie 4 (1888).
2) (utom ss. ssgsförled numera bl. tillf.) i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv.: ren, oblandad, fri från främmande element; som till alla delar l. i alla avseenden l. helt l. uteslutande är (ngt); utan bestämd avgränsning från 3; jfr äv. 6. RARP 15: 117 (1686). Ett purt jernvägssystem (dvs. ett trafiksystem uppbyggt av enbart järnvägslinjer). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 231 (1853). De i ordets strängaste mening rent och purt lyriska inslag, som Aristophanes så generöst slösade med i (Fåglarna). OoB 1931, s. 506. (Det frihandsblåsta glaset är) som ren formskapelse något av det .. puraste i hela samlingen. SvD(A) 1948, nr 296, s. 9. — särsk.
a) (†) betecknande att ngt består l. är uppbyggt enbart l. uteslutande av materiella beståndsdelar av ett visst, angivet slag; jfr 1, 3. En stor hop .. åsar .. bestå af pur sammanskiöld sand. Swedenborg RebNat. 1: 11 (1719). Ther muren är af pur sten opdragen. Dens. (1719) i NoraskogArk. 4: 203. (Stensamlingen) bestod af pura ädla stenar. CFDahlgren 5: 104 (1833).
b) i fråga om (en persons l. ett språks o. d.) nationalitet: som är av ren l. oblandad nationalitet, ren; om person äv.: (tvätt)äkta. Giese Sprachm. 1—3: 12 (1730). I Seivis var pura finnar, dem jag eij förstod. Linné Skr. 5: 177 (1732). Sådana ord .. om de än äro pura Lapska, hafva (osv.). Fjellström Björnaf. 10 (1755). En pur Rysk Issvoschik. Topelius Dagb. 1: 55 (1833). Alla ortnamn (i Slesvig ha) .. varit purt danska. Sturzen-Becker VSkr. 3: 373 (1857). En äkta marockan, .. av pur arabisk nationalitet. SDS 1953, nr 154, s. 9.
c) (†) om språk o. d.: icke dialektfärgad, ren. Arvidi 20 (1651).
d) (†) om vokal: ren. Y är .. ”en pur vocal”. Salberg Gr. 97 (1696).
e) (†) om varelse, med avs. på dess natur: som i alla avseenden l. enbart har karaktären av (ngt), ren; jfr 3. (Arianerna) huilke ther ecke trodde Christum wara szanner gud, Vthan en pur Menniskio szom en annen. G1R 5: 167 (1528). (Såsom medlare mellan Guds vrede o. människans synd duger) icke een blott pwr .. menniskia icke heller en blott pwr Gudh. PErici Musæus 1: 69 a (1582).
f) (†) i fråga om ngts juridiska, kamerala l. samhälleliga karaktär: som i sin helhet l. i alla avseenden l. tillfullo har karaktären av l. är att betrakta ss. (ngt), ren, äkta, värklig l. dyl.; jfr 3.
α) om jord, hemman o. d. Johansson Noraskog 3: 407 (i handl. fr. 1684). Pure Crono-Hemman. PH 1: 179 (1720). Vårt ägande ½ Mtl. purt frälse Skir Norreg i Vexiö Sochn. BoupptVäxjö 1834, Bil.
β) om gåva, donation o. d. Syndernes förlatilse och euinnerlighit liff är een pwr Gudz gåffua. LPetri DialMess. 131 a (1542); jfr 3. Alle dhe Taffelgodz i Pommern, som äre pure donationer. Stiernman Riksd. 1210 (1654). Höjer Sv. 2: 386 (1877).
γ) om samhälle o. d. En pour Bondeförsamling. Cavallin Herdam. 2: 126 (cit. fr. 1750). En pur handelsstad. Retzius BrFlorman 102 (1831).
g) (†) om person: renodlad, riktig, värklig; ofta närmande sig 3. I vårt Fädernesland fins inga pura hedningar. Murbeck CatArb. 1: 11 (c. 1750). En pur Dogmaticus. LBÄ 36—38: 115 (1800). Den simpla, pura partigängaren. Sturzen-Becker 1: 93 (1861). Verd. 1891, s. 184.
3) [jfr 2] (utom i a numera bl. tillf.) i attributiv anv. framför ett sbst., med avbleknad bet. (övergående i bet. av ett förstärkningsord), dels angivande att ngt fullt ut l. mycket väl gör skäl för den av huvudordet angivna beteckningen, dels angivande en viss inskränkning l. nedvärdering, dels använt för att understryka l. markera att det uteslutande är fråga om (resp. icke är fråga om ngt annat l. mer än) vad huvudordet anger: ren, ”rena rama”, ”ren o. skär”; veritabel, formlig, sann, fullkomlig; jfr 2. Det är för oss alla .. puur hebraiska. Bark Bref 1: 96 (1703). At tre nedstigande släktleder blifva fullbordade på et eller två år, är en pur omöjlighet. Lagerbring 1Hist. 1: 18 (1769). Tag bort rimmen, så är allt pura hvardagstalet. Leopold 5: 378 (1797). Det pura, nakna godtycket. Vinterbl. 1853, s. 201. Att suveränens egen verksamhet blir en pur formalitet. Bolin Statsl. 2: 312 (1871). Öberg Makt. 1: 22 (1906). Östergren (1935). — särsk.
a) (fullt br.) om egenskap, tillstånd o. d.; särsk. ss. bestämning till sbst. som styres av ett av l. i, angivande orsak, i sådana uttr. som göra ngt av pur godhet l. i pur förtvivlan o. d. KKD 6: 65 (1708). Man talar .. om dem, som af pur vårdslöshet försumma nådemedlen. Posten 1769, s. 1012. Jag gjorde det af pura .. oegennyttan. Backman Reuter Bræsig 1 (1872). Hon trodde, att hon skulle dö av pur glädje. Lindström Leksaksb. 46 (1931). Av pur nyfikenhet satt Bengt och hörde uppmärksamt på. Edqvist Musik 387 (1946).
b) ss. bestämning till ord betecknande osanning l. ngt uppdiktat l. bedrägeri o. d. Det är pura osanningen. CollMedP 1692, s. 29. Att jag nyckter dör, / Pur lögn, J Riddare! Bellman (BellmS) 4: 89 (1769). Pur fantasi. Topelius Vint. II. 2: 222 (1882). Östergren (1935).
c) (vard.) ss. ett oböjl. adj., i sådana uttr. som på pur kiv, ”på pin kiv”; på pur odygd, av rent okynne l. dyl. På pur odygd. Isberg Jenkins Brent 158 (1919). På pur kiv. Andersson KinPingv. 42 (1933).
4) ss. adv., med avbleknad bet.: rent, fullkomligt, totalt, fullständigt, alldeles, komplett; jfr 5.
a) (numera bl. tillf.) ss. bestämning till adj. Pur allena. Stiernhielm WgL 107 (1663). Jag tror, ni äro pur stolliga båda två! Grip Tobbernobb. 106 (1915). Möter oss någonsin Goethe så nära och så purt förtrollande som på dessa blad? Johanson SpeglL 42 (1926).
b) (†) ss. bestämning till verb: enbart, uteslutande. Purt af kjärlek gjöra något. Lind (1749); jfr 3 a.
5) (mera tillf.) betecknande hög grad av ungdomlighet l. omogenhet o. d.
a) [jfr 4] ss. adv., i uttr. pur(t) ung, helt l. alldeles ung, mycket ung, purung. Den purt unga flickan. Levertin Magistr. 61 (1900). Pur unga män. Böök ResFrankr. 96 (1916).
b) [sannol. efter a] ss. adj., i uttr. pur ungdom l. ungdomlighet, egenskapen l. förhållandet att vara purung. (Författaren) fann, att de voro ganska förtjusande i sin pura ungdom. Silfverstolpe Boleslawski PolskRytt. 269 (1933). Den pura ungdomligheten. NDA(A) 1933, nr 100, s. 13.
B. som är utan fläck l. brist l. fel o. d.
6) (†) fri från allt sådant som skämmer l. är fult l. är av sämre l. oädelt slag, fläckfri; icke behäftad med fel, korrekt; ren o. d.; jfr 2. Oreent tager skiärselden bort: / Och gör Gååsen så reen och pur, / Som något annat Creatur. Sigfridi G 4 a (1619). En nyttig, ädel, pur, / .. af Gud beredd Natur: / En matk. Stiernhielm Embl. (1644, 1668). Ps. 1695, 312: 7. — särsk.
a) om byggnad: utan brist, felfri l. dyl. I en ny och pur bygning, där intet är att bryta och laga. Rudbeck Bref 214 (1685).
b) om religiös förkunnelse l. lära l. om person l. samfund med avs. på hans resp. dess förhållande till läran: ren resp. renlärig. Kyrkian skal hållas reen och pur. Schmedeman Just. 30 (1554). Pure och rene Lutheraner. Fernander Theatr. 101 (1695).
c) om skuldebrev: som är helt i sin ordning, fullt korrekt. Pure ock ojäfacktige obligationer ock förskrifningar. 2RA 1: 667 (1723).
7) (†) som icke ”fläckats” gm könsumgänge med ngn, obefläckad, ”jungfrulig”, kysk, ren. Wivallius Dikt. 82 (1631). Jungfruen .. sadhe wara så puur och reen som hon war förr (innan umgänget med Per Lundman började). VDP 1680, s. 215.
8) (†) ren i religiöst l. moraliskt l. sedligt avseende, ofördärvad, oskyldig; syndfri, obefläckad. Ps. 1567, s. 90 b; jfr Ps. 1695, 216: 3. Wij ähre Gudz Creatur / Som i skapelsen woro puur, / Vthan syndh. Prytz OS G 2 a (1620). (Den rätta äktenskapliga) wänskapen och kärleken är pwr och oskrymtat. Gishulterus MIsraelsdr A 2 a (1649). — särsk. om person: som har rena o. ärliga avsikter l. dyl. Kronprinsen i Sverige (som påstods ha planer på Frankrikes krona o. egennyttiga avsikter) är ej mer pur. GMArmfelt (1814) hos Tegnér Armfelt 3: 435.
9) (†) fri från skuld o. d.
a) icke skyldig till ngt brottsligt l. dyl., oskyldig. Hr Lacus är eij så puur och reen, som dhe skrifua i attestett. ConsEcclAboP 450 (1660). HärnösDP 1661, s. 34.
b) i uttr. purt samvete, rent samvete. HC11H 8: 164 (1693).
C.
10) (†) ogrumlad, klar, ren o. d. (Dessa nymfers) Dygd, och reene Kyskheetz / Klare Lius, och pure Glantz. Stiernhielm Cup. D 2 a (1649, 1668). En ädel Frögd fast pur och skär, / Mond i mitt hierta blänkia. Amnelius Quirsfeld 545 (1690).
Ssgr: (2 f) PUR-BONDE. (i vissa trakter) bonde som enbart driver jordbruk o. skogsskötsel; motsatt: fiskarbonde. TurÅ 1936, s. 322.
(2 b) -FINNE, m.||ig. finne (tillhörande den finska rasen), äktfinne, finskfinne; äv.: fennoman. Högberg Vred. 3: 11 (1906). SvD(A) 1933, nr 298, s. 9.
(2 b) -FINSK. rent finsk (till ras o. språk), äktfinsk, finskfinsk; äv.: fennomansk. Söner till purfinska lanthandlare. Simberg TranSkri 53 (1927). Det purfinska programmet. SvD(A) 1933, nr 175, s. 4.
Avledn.: purfinskhet, r. l. f. SvD(A) 1934, nr 239, s. 5.
(4) -FÄRSK. (vard., mera tillf.) alldeles färsk. Nysnömorgnar med purfärska spår. TurÅ 1946, s. 113.
(5) -GRÖN. [jfr -ung] (vard., mera tillf.) mycket ”grön” (se grön, adj. 6 a). HågkLivsintr. 21: 444 (1940).
(2) -KVINNLIG. (mera tillf.) rent kvinnlig, typiskt kvinnlig. Purkvinnliga egenskaper. Edqvist Musik 370 (1946).
(2 b) -LUTTER-SVENSK. (†) rent svensk. Purlutterswenska Ordh. Arvidi 22 (1651).
(5) -UNG. (i sht i vitter stil) mycket ung. SvD(A) 1929, nr 90, s. 8.
(5) -UNGDOM~02 l. ~20. (i sht i vitter stil, mera tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara purung. GHT 1947, nr 28, s. 3.
Avledn.: PURHET, r. l. f. [jfr t. purheit]
1) (numera bl. tillf.) till 1 a: renhet. Risingh KiöpH 35 (1669).
2) (†) till 6 l. 8: renhet l. dyl. Sylvius Mornay 417 (1674).
Spoiler title