SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
PURPUR pur3pur2, sbst. o. oböjl. adj.; ss. sbst. r. l. m. l. f. (Visb. 1: 157 (c. 1620) osv.), äv. (numera bl. ngn gg, företrädesvis i obest. form) n. (Jona 3: 6 (Bib. 1541), Östergren (1935)), best. -purn, ss. n. (numera knappast br.) -puret (Spegel Pass. 270 (c. 1680), Frese Pass. 98 (1728)) ((†) -puren Dalin Arg. 1: 99 (1733, 1754), CFDahlgren 1: 22 (1828); -pret TRudeen Vitt. 227 (1691)), pl. (i bet. I 4; †) = (Bullernæsius Lögn. 224 (1619)).
Ordformer
(-por 16511843. -pul 1772. -pur 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. purpur, purpure; jfr t. purpur, ä. eng. purpur(e) (eng. purple), fr. pourpre; av lat. purpura, till gr. πορφύρα, purpursnäcka, purpur (se PORFYR). — Jfr PURPRA, PURPURERA, PURPURIANSK, PURPURIN, PURPURISK, PURPURIT, PURPURNE]
I. sbst.
1) (†) purpursnäcka. (Sv.) Purpur .. (lat.) murex .., conchylium. Helsingius (1587); jfr 2. Lind (1738). (Lat.) Murex .. (sv.) Skalmask, purpursnäcka, purpur. Ekblad 232 (1764); jfr 2.
2) viss färg l. färgämne för framställning därav; urspr. (under antiken) om den färg (företrädesvis rödviolett, stundom andra färgnyanser från blått till karmosinrött) som erhölls vid färgning med ett färgämne från purpursnäckan (äv. benämnd tyrisk l. äkta l. animal purpur); senare om en mängd olika färgnyanser som likna den äkta purpurn; numera om färgnyanser från karmosin till violett som utgöra en blandning av rött o. blått (stundom med tillsats äv. av andra färger), i sht djupt rödviolett l. djupt rött. — jfr ALOE-, ANILIN-, GULD-, INDIGO-, KRAPP-, SNÄCK-PURPUR.
a) om färgämnet, urspr. erhållet från purpursnäckan, i senare tid framställt gm olika tekniska processer (äv. syntetiskt). Wollimhaus Ind. (1652). Dock som wi Purpur ei i alla Sneckor finna, / Så fins ei heller frögd och frid hos hwarje Qwinna. Brenner Dikt. 1: 56 (1695, 1713). Purpur .. (framställes bl. a.) af 1 ℔ raspadt kampescheträd, kokadt 1 timma med 1 1/2 kanna vatten, och då försatt med 8 lod pottaska samt 4 lod pulveriserad indigo. Almström KemTekn. 2: 433 (1845). Purpur är en sekretionsprodukt från den i mantelväggen hos purpursnäckor (Murex och Purpura) befintliga purpurkörteln. Hammarsten FysiolK 438 (1883). Animal purpur. Brehm DjurV 1: 368 (1939).
b) om färgnyansen. VarRerV 19 (1538). Dina Läppars Skiönheet skijner / Lijk Corall och Purpur leer. Lucidor (SVS) 11 (c. 1670). Anmärkas bör .., att purpurn ej, som man ofta antager, är en ljusröd, utan en mörkviolett färg. UB 5: 486 (1874). Sahlin SkånFärg. 114 (1928). — särsk.
α) (i sht i vitter stil) ss. beteckning för vissa naturliga (icke gm färgning framställda) färgnyanser; äv. konkretare, om färgen betraktad ss. en materia l. med tanke företrädesvis på det färgade föremålet l. den färgade ytan (stundom äv. med anslutning till 3). Hiärne Berghl. 447 (1687). (Då solstrålarna brytas i ett prisma, får man) sju fergor, nemligen, Röd, Brandgul, Gul, Grön, Blå, Purpur och Violett. Duræus Naturk. 138 (1759). Vinets purpur. Hagberg Shaksp. 5: 326 (1848). Plutorosor i mörk purpur, som skiftade i svart. Idun 1888, s. 217. — jfr SYN-PURPUR. — särsk.
α') (i vitter stil) om rödviolett l. rödaktig färgning av himmeln l. skyarna (särsk. morgon- l. aftonrodnad) l. annat naturföremål, åstadkommen av solljuset. LejonkDr. 61 (1689). Purpuren .. glimmade i de västra skyarne efter solens nedgång. Fischerström Mäl. 33 (1785). Hela livet är så trist / fastän solen i purpur går opp. Ferlin DöddansV 20 (1930). jfr MORGON-PURPUR.
β') (i vitter stil) om (stark) rodnad l. (numera bl. tillf.) frisk röd färg (”rosor” o. d.) på ngns kinder. The kinnor, hvarest förr then kyska purpur rann, / Är' the nu Matkars boo? Lagerlöf Vitt. 46 (1676). Halms kinder betäcktes af vredens purpur. Topelius Fält. 5: 10 (1867). Wennerberg 1: 173 (1881).
γ') (i vitter stil) om läpparnas röda färg. Åldren .. / Har drucket purpret af min läppar. TRudeen Vitt. 227 (1691). Munnens purpur. SDS 1953, nr 158, s. 17.
β) (i vitter stil) bildl. (ofta med anslutning till ngn av de under α angivna bet.), särsk. för att beteckna ngt glansfullt l. tjusande l. romantiskt: purpurskimmer, rosenfärgat l. romantiskt skimmer; glans; glöd. Uppsala, som alltid för honom hägrade i den purpur, som blott barndomsminnet förlänar en ort. Landsm. VII. 1: 32 (1888). Passionens purpur kolnat ner. Levertin Leg. 123 (1891). Purpurn i din stämmas melodi! Ekelund Mel. 21 (1902). Du jord .., har mot dig förbrutit / det hemska stoft, där livets yra purpur flutit. Heidenstam NDikt. 47 (1915).
3) (i sht om ä. förh.) purpurfärgat tyg; purpurfärgad dräkt, purpurfärgade kläder; purpurfärgat band o. d.; i sht om purpurfärgad dräkt osv. som bäres av förnäma personer (t. ex. furstar, kardinaler l. rådsherrar) ss. tecken på deras värdighet; ofta använt ss. symbol för ngns värdighet l. maktställning o. d. (se särsk. a). Thet war en riker man som clädder war j purpur och kostilighit lijnclädhe. Luk. 16: 19 (NT 1526). Narr är en Narr, fast han kläddes i Purpur. Grubb 564 (1665). Ära få ej Riksråden i prakt, stolt bonad och föda, / Purpuren är blott målningen af des viktiga möda. Dalin Arg. 1: 54 (1733, 1754). Det förflöt sju år, innan Della Chiesa erhöll purpurn och kardinalhatten. Wall Männ. 85 (1926). (Han är) mycket hög frimurare. Härom året fick han purpurn (ss. tecken på 10:e graden inom frimurarorden). Wästberg SvHerr. 196 (1934). (Drottning) Elizabeth (II av England) i purpur trontalar. SDS 1952, nr 302, s. 3. — jfr KARDINAL-, RÅDS-, SAMMETS-PURPUR. — särsk.
a) (i vitter stil) med tanke väsentligen på värdigheten l. ämbetet l. den lysande ställningen l. makten o. d.; äv. ss. beteckning för furstlig o. d. person. Visa mig en menniska under solen alt ifrån Purpuren til valmarsjackan, som icke har sina fel. Dalin Arg. 1: 99 (1733, 1754). Namnkunnige män hafva förenat Kyrkans och Statens purpur. Lehnberg (1790) i 1SAH 3: 133. (Hetären) Imperia drog till sig också sådana män af purpurn, som annars voro kända för stränga seder och allvarligt lynne. Söderhjelm ItRenäss. 277 (1907). särsk. (numera mindre br.) i sådana uttr. som född (förr äv. boren) i purpur [jfr t. im purpur geboren, eng. born in (the) purple], av furstlig börd, född i den prakt o. ståt som är förenad med furstevärdigheten; född till purpur, född till konung l. dyl. I ären lika som andra uti Purpur borne och upfödde Konunga-barn. Ehrenadler Tel. 956 (1723). Til tårar Fredric rörs, som tekna Landets Far / Och, fast i purpurn född, at han et hjerta har. Gyllenborg Bält 281 (1785). Att en mensklig natur, derföre att den föddes till purpurn, äfven skulle vara född till mästare öfver alla de svagheter (osv.). Carlén Skuggsp. 2: 21 (1865). Östergren (1935).
b) (i vitter stil) bildl. l. oeg. Förr än morgonrådnan hunnit / Sitt purpur kläda på. Kolmodin QvSp. 1: 219 (1732); jfr 2 b α α'. En supares näsa, hvilken är helt hvit, när hon först instickes i verlden — och ingen anar, att hon med tiden skall bära purpurn. Palmær Eldbr. 131 (1848).
4) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (†) (växt med) purpurfärgad blomma; jfr PURPUR-VIOL. Kostelige kryddegårder, ther luchtfulle, härlige och sköne purpur och rooser äre. Bullernæsius Lögn. 224 (1619; lat. förlaga: purpureas violas). Cypripedium Caloeolus Purpor. Kröningssvärd FlDal. 61 (1843).
II. (†) adj.: purpurfärgad.
a) om tyg, klädesplagg o. d.; äv.: som är l. utgöres av purpur. Klädd vthi en linnen och purpur mantel. Est. 8: 15 (Bib. 1541). Purpur Oschuridt Sammet. KlädkamRSthm 1622 C, s. 19 a. Därs. 1663, s. 410.
b) i anv. motsv. I 2 b α. Een purpur, lijflig fijn Aurora. Stiernhielm Parn. 3: 10 (1651, 1668). Purpur Marieblommer. Palmberg Ört. 190 (1684).
Anm. Framställningen av äkta purpur o. äkta purpurtyg upphörde väsentligen redan under medeltiden, o. ss. en följd därav blev kännedomen om vilka färgnyanser ordet purpur betecknade mera vag o. ordet fick en däremot svarande vagare bet. I senare tid har ordet (utom i fackspr.) huvudsakligen använts ss. en traditionell poetisk beteckning för vissa vackra, röda färgnyanser (i sht under 1700- o. 1800-talen) samt vissa dyrbara röda tyger, plagg o. dräkter, i sht plagg l. dräkter som bäras ss. tecken på en hög värdighet.
Ssgr: A: (I 2 b α) PURPUR-APEL. trädg. namn på vissa prydnadsaplar med starkt purpurröda blad (stundom äv. röda blommor o. frukter), särsk. arten Malus purpurea (Barbier) Rehd. Lustgården 1944—45, s. 291.
(I 2 b, 3) -ATLASK. (†) jfr -tyg samt atlas, sbst.5 1. KlädkamRSthm 1622 A, s. 6 a.
(I 2 b α) -BAKTERIE. [jfr t. purpurbakterie] biol. om ett slags bakterier (tillhörande familjerna Thiorhodaceæ o. Athiorhodaceæ) med cellinnehållet färgat av ett rött färgämne (bakteriopurpurin). Lidforss VäxtLiv 46 (1904).
-BAND. [jfr t. purpurband]
1) till I 2 b α: purpurfärgat band. Thomson Insect. 333 (1862).
2) (i sht om ä. förh.) till I 2 b, 3: band av purpur. Atterbom 1: 85 (1824).
(I 2 b, 3) -BARETT. (i sht om ä. förh.) purpurfärgad barett. AB 1898, nr 263 B, s. 1.
(I 2 b, 3) -BEBRÄMAD, p. adj. (i sht om ä. förh.; i vitter stil, föga br.) = -brämad. Petersson Tib. 27 (1860).
(I 2 b, 3) -BEMANTLAD, p. adj. [jfr t. purpurbemäntelt] (i sht om ä. förh.; i vitter stil, föga br.) = -mantlad. Rademine Knigge 1: 142 (1804).
(I 2 b α) -BESTÄNKA, (i vitter stil) = -stänka; särsk. till I 2 b α α', = -stänka a. Hertzberg Barndomsh. 18 (1892).
(I 2) -BETA, r. l. f. (i fackspr., numera knappast br.) = -bets. Thon o. Kirsch 25 (1856).
(I 2) -BETS. (i fackspr.) bets som ger purpurröd färg. AHB 39: 119 (1870).
(I 2 b, 3) -BINDEL. [jfr t. purpurbinde] (i sht om ä. förh.) purpurfärgad bindel, bindel av purpur. Ehrenadler Tel. 144 (1723).
(I 2 b) -BJÄRT. (i vitter stil) bjärt purpurfärgad. Krusenstjerna Pahlen 4: 273 (1933).
(I 2 b α) -BLAD. [jfr t. purpurblatt] (i vitter stil) purpurfärgat (blom)blad. Öman LyrBl. 1: 128 (1857).
-BLOD.
1) (†) till I 1, 2; om det slem (sekret) av purpursnäckan varav purpurfärg förr framställdes. Schroderus Comenius 173 (1639).
2) [jfr t. purpurblut] (i vitter stil) till I 2 b α, om blod, med tanke på dess färg; äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk. om blodets färgning av kinder l. läppar. Dina läppars purpurblo. Nordenflycht QT 1745, s. 54. Droppar utaf purpurblod. Hagberg Shaksp. 4: 96 (1848).
(I 2 b α) -BLOMMA, r. l. f. [jfr t. purpurblume] (i vitter stil) purpurfärgad l. rödviolett blomma; äv. bildl., särsk. (tillf.) med anslutning till I 2 b α β', om ”rosor” på ngns kinder. Spegel GW 74 (1685). På kinden lyste helsans purpurblomma. Stagnelius (SVS) 4: 140 (c. 1821).
(I 2 b α) -BLOMMIG. [jfr t. purpurblumig] (i vitter stil, föga br.) om växt: som har purpurfärgade blommor. Atterbom 1: 211 (1824).
(I 2 b) -BLÅ. [jfr t. purpurblau, eng. purple-blue] om blåaktig nyans av purpur: (blå)violett, rödblå; äv.: blå med skiftning av rött; varmt, mättat blå; lysande blå. Hiärne Berghl. 447 (1687). (Gökklockorna) här nedre i Upland äro purpurblå. Rudbeck Samolad 74 (1701). (Bulnaderna voro) till färgen purpurblå. VetAH 1810, s. 96. Langlet Ung. 96 (1934).
(I 2 b) -BLÅTT, n. purpurblå färg. Thomson Insect. 212 (1862).
(I 2 a, b) -BLÄCK. [jfr t. purpurtinte] (i sht om ä. förh.) purpurfärgat l. rödviolett bläck; urspr. om bläck framställt av äkta purpur. AHB 122: 62 (1885). Brehm DjurV 1: 370 (1939).
(I 3 a slutet) -BOREN, förr äv. -BUREN, p. adj. [jfr ä. t. purpurgeborn, eng. purple-born; efter gr. πορφυρογέννητος] (i vitter stil, numera mindre br.) som är av furstlig börd, född till konung o. d.; äv. bildl. 2VittAH 12: 130 (1826). Desse snillets purpurborne söner, Brinkman i 2SAH 13: 84 (1828). Rydberg Varia 5 (1888, 1894).
(I 2 b α) -BRAND. (i vitter stil, numera bl. tillf.) purpurfärgad brand (se brand, sbst.1 1 c β); särsk. till I 2 b α α' o. β', om himmelns färg resp. om rodnad på ngns kinder. Vid morgonens purpurbrand. Stagnelius (SVS) 1: 202 (c. 1815). Flickans kind i purpurbrand. Wallin Vitt. 2: 101 (1821).
(I 2 b α α') -BRUD. (†) bildl., om solen. Odel Sincl. 8 (1739).
(I 2 b) -BRUN. [jfr t. purpurbraun, eng. purple-brown] om brunaktig nyans av purpur: rödbrun, brunviolett o. d.; förr sannol. äv.: rödviolett o. d. (jfr brun 3). Purpurbrunt Sammet. KlädkamRSthm 1663, s. 410. Hvarje kind är purpurbrun / som starkt oportovin. Karlfeldt FlPom. 31 (1906).
(I 2 b α) -BRÄCKA, r. l. f. bot. växten Saxifraga oppositifolia Lin. (med violettröd blomkrona). Krok o. Almquist Fl. 1: 140 (1903).
-BRÄM. (i vitter stil)
1) (numera bl. tillf.) till I 2 b α (α'): purpurfärgad kant (av ett moln l. dyl.). Hagberg Shaksp. 10: 219 (1850).
2) (i sht om ä. förh.) till I 2 b, 3: purpurfärgat bräm, bräm av purpur. Adlerbeth HorOd. 180 (1817). Se, diademen / Och sorgedoket, / Och purpurbrämen. Wallin Vitt. 1: 48 (1839).
-BRÄMAD, p. adj. [jfr t. purpurverbrämt] (i vitter stil)
1) (numera bl. tillf.) till I 2 b α (α'): försedd med en purpurfärgad kant. De purpurbrämade molnen. Stagnelius (SVS) 3: 101 (1817). Samtiden 1871, s. 432.
2) (i sht om ä. förh.) till I 2 b, 3: försedd med purpurfärgat bräm; äv. oeg., om person: klädd i dräkt med purpurfärgat bräm. Ämbetsmän, hvilka suto, purpurbrämade såsom Konsuler. Kolmodin Liv. 2: 389 (1832). Den purpurbrämade togan. Rydberg RomD 50 (1877).
-BUREN, se -boren.
(I 2 b, 3) -BÅRD. (i sht om ä. förh.) bård av purpur, purpurfärgad bård. Norrmann Eschenbg 2: 321 (1818).
(I 2 b, 3) -BÄDD. [jfr t. purpurbett] (i vitter stil, numera bl. tillf.) bädd med purpurfärgade täcken l. dyl., purpurfärgad bädd; företrädesvis mer l. mindre oeg. l. bildl. Adlerbeth HorSat. 81 (1814). Börjesson Statshv. 48 (1866). särsk. bildl., med anslutning till I 2 b α α'. Ur österns purpurbädd en stjerna tågar. PoetK 1822, 1: 200.
(I 2 b α) -BÄRGVÄPPLING. (†) växten Trifolium medium Lin., skogsklöver. Bromelius Chl. 117 (1694).
(I 2 b α α') -DAG. (†) bildl.: dag över vilken ett purpurskimmer l. rosenskimmer vilar. LejonkDr. 73 (1689). Stagnelius (SVS) 2: 77 (c. 1820).
(I 2 b α α') -DAGER. (†) bildl.: purpurskimrande dager, rosenskimmer. Runeberg (SVS) 3: 188 (1841).
(I 2 b α) -DROPPE. [jfr t. purpurtropfen] (i vitter stil) purpurfärgad droppe. Hagberg Shaksp. 6: 41 (1849). särsk.
a) om droppe av blod. Atterbom 2: 143 (1827).
b) bildl., med anslutning till I 2 b α α'. Atterbom SDikt. 2: 314 (1817, 1838). Solen några purpurdroppar / Re'n på österns skyar stänkt. Runeberg (SVS) 1: 215 (1832).
(I 2 b α) -DRUVA. [jfr t. purpurtraube] (i vitter stil, numera bl. tillf.) purpurfärgad vindruva. Tranér Anakr. 37 (1828, 1833).
(I 2 b, 3) -DRÄKT. [jfr ä. t. purpurtracht] (i sht om ä. förh.) purpurfärgad dräkt, dräkt av purpur; äv. använt med tanke företrädesvis på den höga (särsk. kungliga l. furstliga) värdighet varpå en dylik dräkt är tecken. LPetri 1Post. c 4 a (1555). (Kristian VI av Danmark) Som, midt i Purpur-drägten, sig påminte, / Hur' bräcklig männ'skligheten är. Nordenflycht QT 1746—47, s. 92. PT 1909, nr 240 A, s. 3.
(I 2 b, 3) -DUK. [jfr t. purpurtuch] (i sht om ä. förh.) duk av purpur; förr äv.: stycke purpur. Achrelius Dan. E 4 a (c. 1690).
(I 2 b) -DUNKEL, adj. [jfr t. purpurdunkel] (numera bl. ngn gg i vitter stil) mörkt l. djupt purpurfärgad; jfr -mörk. Tranér Anakr. 31 (1827, 1833). Längs purpurdunkla hafvet. Ekelund Eleg. 12 (1903).
(I 2 a) -FABRIK. [jfr t. purpurfabrik] fabrik för framställning av färgämnet purpur. Lindfors (1824). Brehm DjurV 1: 369 (1939).
(I 2 b, 3) -FANA. [jfr t. purpurfahne] (om ä. förh. l. bildl., tillf.) purpurfärgad fana, fana av purpur. Manteln, som han bar, var segerns purpurfana. Böttiger 1: 57 (1845, 1856).
(I 2 b α) -FETBLAD~02 l. ~20. bot. växten Sedum purpureum Lk (med violettröd blomkrona), röd kärleksört; jfr -knopp 2. Kindberg SvNamn 23 (1905).
(I 2 b α) -FINGER. [jfr t. purpurfinger] (i vitter stil, numera bl. tillf.) purpurfärgat l. rosenfärgat finger; särsk. bildl., med anslutning till I 2 b α α'. Förstår du skriften, som på vestra randen / med purpurfinger aftonsolen skref? BEMalmström (c. 1839) i 3SAH 51: 148. —
-FIOL, se -viol.
-FISKARE, m.||ig., i bet. 2 m.||ig. l. r.
1) till I 1: person som bedriver purpurfiske. VerSacr. 1902, s. 12.
2) [jfr t. purpurfischer] (†) till I 2 b α: (den bl. a. i Ostindien levande) fågeln Ceyx tridactyla Cuv. (som på översidan är pomeransfärgad med rödaktig anstrykning). 1Brehm 2: 211 (1875).
(I 1) -FISKE. fångst av purpursnäckor. —
(I 1) -FISKERI. [jfr t. purpurfischerei] (mindre br.) = -fiske. Ahrenberg Stud. 160 (1878).
(I 2 b α) -FJÄRIL. (†) om purpurfärgad fjäril (sannol. utan tanke på ngn speciell art). Stagnelius (SVS) 2: 309 (1821). Almqvist Amor. 9 (1839).
(I 2 b, 3) -FLAGG. (om ä. förh. l. bildl., tillf.) = -fana. Hissa ungdomens purpurflagg. Rydberg Brev 2: 190 (1877). Dens. Dikt. 1: 41 (1877, 1882).
(I 2 b α) -FLAMMA, r. l. f. [jfr t. purpurflamme] (i vitter stil, numera bl. tillf.) purpurfärgad flamma; särsk. till I 2 b α α' o. β', om flamma på himlavalvet resp. flammande rodnad på ngns kind. PoetK 1815, 1: 37. Schwartz Pos. 165 (1863).
(I 2 b α) -FLOD. [jfr t. purpurfluss] (i vitter stil, numera bl. tillf.) flod av purpurfärgad vätska; särsk. om ström av blod. Spegel TPar. 95 (1705). Risberg Sof. 53 (1910). särsk.
a) (†) om Kristi blod utgjutet till människornas rening från synd; jfr -hav a, -ström a. Warnmark Sångt. 21 (1701). Sårens purpur-flod. SionSång. 1: 134 (1743). Kolmodin QvSp. 2: 517 (1750).
b) bildl., till I 2 b α α', om purpurfärgat ljusskimmer. Lidner (SVS) 2: 340 (1784). Arnell Scott Sjöfr. 13 (1829).
(I 2 b α) -FLÄCK. [jfr t. purpurfleck] (numera bl. tillf.) purpurfärgad fläck. Stagnelius (SVS) 2: 211 (c. 1820; bildl.). Hagberg Shaksp. 2: 313 (1847). Östergren (1935). särsk. (†) om fläckar som uppkomma gm blödningar i huden vid vissa sjukdomstillstånd; i pl. äv. ss. benämning på sjukdomstillståndet (”purpura”). Nordforss (1805). Lindfors (1824).
(I 2 b α) -FLÄCKIG. (numera bl. tillf.) som har purpurfärgade fläckar. Fischerström 4: 435 (c. 1795). Östergren (1935).
(I 2 b α γ') -FRISK. (i vitter stil, numera knappast br.) om läppar: som ha en frisk, röd färg. Braun Dikt. 1: 106 (1837). Snoilsky 3: 171 (1883).
(I 2 b α) -FÅGEL. [jfr t. purpurvogel, eng. purple-bird] (†) = -höna; äv. bildl., om person. Lindfors (1824). Almqvist RMar. 10 (1834; om kvinna). Meurman (1847).
(I 2 b, 3) -FÅLL. (i sht om ä. förh.) jfr -bräm 2. -kant. Wirsén Ton. 220 (1893).
(I 2) -FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. [fsv. purpura färgha (JMPs. 558); jfr t. purpurfarbe] = purpur I 2. Helsingius Bb 4 b (1587). särsk.
a) = purpur I 2 a. Schroderus Comenius 173 (1639). Purpurfärg togs af ett slags sneckor, som hade thenna bloden i munnen. Lindestolpe Färg. 24 (1720). Sahlin SkånFärg. 143 (1928).
b) = purpur I 2 b. Wollimhaus Ind. (1652). Mest valdes .. (till mässhakar) purpurfärg. Weibull LundLundag. 105 (1882). Krusenstjerna Pahlen 7: 315 (1935). särsk. (i sht i vitter stil) = purpur I 2 b α. Linc. (1640; under amethystus). Ett Joniskt haf i purpurfärg och blått. Wirsén Sång. 218 (1884).
(I 2 b) -FÄRGA l. -FÄRGO, oböjl. adj. (-fergho 1561 (: med purpurfergho silkestrådh). -färga (fe-) 16351685) [efter (ä.) t. purpurfarb(en); formellt identiskt med nom. resp. oblik form av purpur-färga, sbst.] (†) purpurfärgad. LPetri Sir. 45: 13 (1561). Een purpurfärga eller swart Kappa. Schroderus Os. 2: 326 (1635). Roth Kägleh. 29 (i handl. fr. 1685).
(I 2) -FÄRGA, v., -ning.
1) till I 2 a, b: gm färgning ge (ngt) purpurfärg. 2UB 10: 341 (1907). Konsten att purpurfärga tyger. Grimberg VärldH 1: 522 (1926).
2) (i sht i vitter stil) till I 2 b α: ge (ngt) purpurfärg; i pass. äv. med intr. bet.: bli purpurfärgad, få purpurfärg; särsk. till I 2 b α α', om solljus. Solen .. / purpurfärgar haf och sky. Tegnér (WB) 6: 10 (c. 1827). Jag ser ännu för sista gången / purpurfärgas himmel, sjö och land. Tigerschiöld Dikt. 3: 27 (1898).
(I 2) -FÄRGAD, p. adj. [jfr t. purpurfarben] färgad med purpurfärg; vanl.: som har purpurfärg, purpurröd. Purpurfergat silke. LPetri Sir. 45: 12 (1561). Kulturen 1940, s. 12.
(I 2) -FÄRGARE. [jfr t. purpurfärber] person som utför purpurfärgning av tyg o. d. Schultze Ordb. 964 (c. 1755).
(I 2) -FÄRGERI. [jfr t. purpurfärberei] färgeri för purpurfärgning. Agrell Maroco 2: 379 (1800, 1807).
(I 2 b) -FÄRGIG. [jfr t. purpurfarbig, -färbig] (†) purpurfärgad. Linc. (1640). Schultze Ordb. 961 (c. 1755).
(I 2 a) -FÄRGÄMNE~020, äv. ~200. 2UB 10: 341 (1907).
(I 2 b, 3) -GARN. (i sht om ä. förh.) purpurfärgat garn, garn till purpurtyg. Johansson HomOd. 13: 108 (1845). Fantasos' tömmar af purpurgarn. Levertin Dikt. 1 (1901).
-GLANS. [jfr t. purpurglanz] (i vitter stil)
1) till I 2 b: glänsande purpurröd färg, purpurfärgad glans. Brenner Dikt. 1: 95 (1688, 1713). HögaV 7: 5 (Bib. 1917). särsk. till I 2 b α α'. Morgonen i purpurglans gick opp. PoetK 1817, 1: 58.
2) (mera tillf.) till I 2 b, 3, om glansen av purpur l. purpurdräkter o. d. Det nöjets ros .. / .. hvilken aldrig trifs vid Tronens purpur-glants. Nordenflycht Svea 16 (1746).
(I 2 b) -GLANSIG. (i vitter stil) = -glänsande. Hallström LevDikt. 128 (1914).
(I 2 b) -GLÄNSANDE, p. adj. [jfr t. purpurglänzend] som har glans ss. purpur l. en glänsande purpurröd färg. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 15.
(I 2 b) -GLÖD. [jfr t. purpurglut] (i vitter stil) purpurröd glöd, glödande purpurfärg; särsk. till I 2 b α α', β' o. γ'. En purpurglöd utbredde sig öfver de förut så bleka kinderna. Carlén Repr. 418 (1839). Hennes läppars purpurglöd. Börjesson Brödr. 31 (1861).
(I 2 b) -GLÖDANDE, p. adj. [jfr t. purpurglühend] (i vitter stil) som har en purpurröd glöd l. glödande purpurfärg. Krusenstjerna Pahlen 4: 349 (1933).
(I 2 b α) -GRAN. trädg. den ss. prydnadsträd odlade granen Abies amabilis (Dougl.) Forbes (med purpurröda kottar). Hylander PrydnV 28 (1948).
(I 2 b) -GRÅ. grå i en åt purpur gående nyans av grått. Rosenius Naturst. 32 (1897).
(I 2 b) -GUL. [jfr eng. purple-yellow] som har en gulaktig purpurfärg l. är gul i en åt purpur gående nyans av gult. Purpurgula Blomster. IErici Colerus 2: 123 (c. 1645).
(I 2 b) -GYLLENE. (i vitter stil) gyllene med purpurfärgad nyans. Österling Idyll. 35 (1917).
(I 2 b) -GYLLENT, n. (enst.) gyllene purpurfärg. Hallström Purpur 173 (1895).
(I 2 b, 3) -GÖRDEL. [jfr t. purpurgürtel] (i sht om ä. förh.) purpurfärgad gördel, gördel av purpur. Phosph. 1812, s. 30.
(I 2 a, 3) -HANDEL. [jfr t. purpurhandel] (om ä. förh.) handel med purpur (färgämnet purpur, purpurtyger o. -kläder o. d.). Lindfors (1824). särsk. (†) bildl., om rening i Jesu blod (jfr -flod a). Purpurkrämerskan (Lydia) råder til purpurhandel. Det är, at genom tron färga sig i Jesu blod. Kolmodin QvSp. 2: 512 (1750; kantrubrik).
(I 2 a, 3) -HANDLARE. [jfr t. purpurhändler] (om ä. förh.) person som bedrev handel med purpur. Lindfors (1824).
(I 2 b, 3) -HATT. [jfr t. purpurhut] purpurfärgad hatt; särsk. om kardinalshatt. Möller (1790). Tegnér (WB) 5: 127 (1821).
(I 2 b α) -HAV. [jfr t. purpurmeer] (i vitter stil) purpurfärgat hav; särsk. bildl.
a) (†) om Kristi blod utgjutet till människornas rening från synd; jfr -flod a, -ström a. Spegel Pass. 140 (c. 1680).
b) till I 2 b α α', om purpurfärgad l. rödaktig himmel. Atterbom Lyr. 3: 155 (1821).
-HIMMEL. [jfr t. purpurhimmel]
1) (i vitter stil) till I 2 b α α': purpurfärgad l. rödaktig himmel. Jensen BöhmDiktn. 116 (1894).
2) (i sht om ä. förh.) till I 2 b, 3: tronhimmel av purpur. Kolmodin QvSp. 1: 621 (1732).
(I 2 b α) -HJÄRTA. [jfr t. purpurherz] (†) (den purpurröda, hjärtformade) havsigeln Spatangus purpureus Müll. Rebau NatH 1: 729 (1879).
(I 2 b α γ') -HONUNG. [jfr t. purpurhonig] (†) bildl., om ”honungsljuv” kyss från ”purpurfärgade” läppar. I läppar så rund, / som .. / .. Pur-Honing (felaktigt för: Purpur-Honing) oss förärde! Dahlstierna (SVS) 242 (c. 1696).
(I 2 b, 3) -HUVA. [jfr t. purpurhaube] (om ä. förh.) purpurfärgad huva, huva av purpur. Hon (dvs. Visheten) haffuer ena gyldene crono med enne purpurhuffuo. Syr. 6: 31 (öv. 1536). Schenberg (1739).
(I 2 b α β') -HY, r. l. m. (i vitter stil, numera föga br.) purpurfärgad l. rosenfärgad hy; jfr rosen-hy. Lillienstedt Vitt. 275 (1681). Runeberg (SVS) 2: 27 (1824). Cavallin (1876).
(I 2 b α) -HÄGER. [jfr d. purpurhejre, t. purpurreiher] zool. (den bl. a. i Sydeuropa levande) hägern Ardea purpurea Lin. (med rödbrun fjäderskrud). Nilsson Fauna II. 2: 181 (1858).
(I 2 b α) -HÖNA. [jfr t. purpurhuhn samt det nylat. släkt- o. artnamnet] zool. (den ss. vild i Sydeuropa levande) fågeln Porphyrio porphyrio Lin. (med turkos- o. indigoblå fjäderdräkt). 1Brehm 2: 489 (1875).
(I 1 b α) -HÖNS-SLÄKTE(T). [jfr -höna] zool. fågelsläktet Porphyrio Briss., sultanhöns(släktet). NF (1889).
(I 3) -JUNKER l. -JUNKARE. (†) elegant (eg. i purpur) klädd junker l. ung hovman; äv.: dandy, sprätt; jfr junker 1 d, h. Kalff Juggla F 2 a (1649). Lundberg Paulsson Erasmus 177 (1728).
(I 3 a) -KALL, n. (†) kungligt kall; rådsherrekall. Nordenflycht QT 1746—47, s. 91. Dens. (SVS) 1: 376 (1751).
(I 2 b, 3) -KANT. (i sht om ä. förh.) purpurfärgad kant, kant av purpur; jfr -bräm. Östergren (1935).
(I 2 b, 3) -KANTAD, p. adj. (i sht om ä. förh.) jfr -kant. Carlén Skuggsp. 2: 311 (1865).
(I 2) -KARMIN. (i fackspr.) ammoniak som utgör derivat av purpursyra, förr använd ss. rött färgämne. UB 5: 506 (1874).
(I 2 b α β') -KIND. [jfr t. purpurwange] (i vitter stil, numera mindre br.) friskt röd l. rosig kind, rosenkind. Warnmark Epigr. A 4 a (1688; bildl.). Runius (SVS) 2: 257 (c. 1700). Thorild Gransk. 1784, 1: 27. Klint (1906).
(I 2 b α β') -KINDAD, p. adj. [jfr t. purpurwangig] (i vitter stil, numera mindre br.) som har friskt röda, rosiga kinder, rosenkindad. Tranér Anakr. 168 (1833).
(I 2 b, 3) -KJORTEL. [jfr t. purpurrock] (om ä. förh.) jfr -dräkt samt kjol 2. Skytte Und. D 3 a (1604). Ekblad 403 (1764).
(I 2 b α) -KLOCKBLOMMA, f. (†) växten Digitalis purpurea Lin. (med rödvioletta blommor), fingerborgsblomma. Franckenius Spec. B 4 b (1638).
(I 2 b, 3) -KLÄDA. (numera bl. tillf., i sht om ä. förh.) kläda (ngn) i purpur; äv. (i vitter stil) bildl., med anslutning till I 2 b α α'. Runeberg (SVS) 1: 16 (c. 1828; bildl.).
(I 2 b, 3) -KLÄDD, p. adj. [jfr t. purpurgekleidet] (i sht om ä. förh.)
1) om person: klädd i purpur; ofta med tanke på purpurdräkten ss. tecken på hög (i sht kunglig l. furstlig) värdighet; äv. i substantivisk anv., om purpurklädd person (med hög, i sht kunglig l. furstlig ställning). Konungen, och hans Rådh, och Wänner, och Purpurklädde. Forsius Esdra 53 (1613). En Purpur klädder Fru, med breda Hermlins-bräm. Kolmodin QvSp. 2: 345 (1750). En af Sveriges purpurklädda män. 2VittAH 15: 339 (1819, 1839). Hedberg Dagen 119 (1863).
2) om sak: överklädd med purpur. Lönnberg Kåre 119 (1887).
(I 2 b, 3) -KLÄDE. [fsv. purpur klädhe, purpura klädhe; jfr t. purpurkleid] (numera bl. arkaiserande, i sht om ä. förh.) purpurfärgat klädesplagg; purpurfärgad dräkt l. klädnad. (Krigsmännen) hengde itt Purpur klädhe om kringh (Jesus). Joh. 19: 2 (NT 1526; Bib. 1917: en purpurfärgad mantel). Ps. 1937, 417: 4.
(I 2 b, 3) -KLÄDER, pl. [fsv. purpurklädher (GU C 20, s. 395)] (i sht om ä. förh.) jfr -dräkt. Petreius Beskr. 2: 58 (1614). Runius (SVS) 1: 263 (1713).
(I 2 b, 3) -KLÄDNAD. (†) = -dräkt. Linc. (1640; under purpura). Meurman (1847).
(I 2 b, 3) -KLÄDNING. (†) = -dräkt. Schroderus Os. 2: 691 (1635). Dalin (1855).
(I 2 b α) -KLÖVER. [jfr t. purpurklee] bot. klöverarten Trifolium rubens Lin. (med rödvioletta blommor). Svensson Kulturv. 387 (1893).
(I 2 b α) -KNOPP.
1) (i vitter stil, numera bl. tillf.) purpurfärgad l. rosenröd knopp PoetK 1812, 1: 62 (bildl.).
2) bot. = -fetblad. Krok o. Almquist Fl. 1: 139 (1903).
(I 2 b α α') -KRANS. [jfr t. purpurkranz] (†) bildl., om morgonrodnaden. Aurorae purpur Krantz. Spegel GW 185 (1685).
(I 2 a, 3) -KRÄMARE. [jfr t. purpurkrämer] (om ä. förh., arkaiserande) = -handlare. Phrygius HimLif. 45 (1615). Östergren (1935).
(I 2 a, 3) -KRÄMERSKA. [jfr t. purpurkrämerin] (om ä. förh., arkaiserande) kvinnlig purpurhandlare. Apg. 16: 14 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Bælter JesuH 5: 575 (1759).
(I 2 b, 3) -KUDDE. [jfr t. purpurkissen] (numera bl. tillf.) purpurfärgad kudde, kudde klädd med l. med överdrag av purpurtyg. Tranér Anakr. 9 (1826, 1833). Lagerlöf Antikr. 249 (1897).
(I 2 b α α') -KVÄLL. [jfr t. purpurabend] (i vitter stil) kväll med purpurfärgad l. rosenfärgad dager. Atterbom SDikt. 2: 20 (1810, 1838).
(I 2 b, 3) -KÅPA. (i sht om ä. förh.) purpurfärgad kåpa, kåpa av purpur. Brenner Pijn. 98 (1727). Hedberg Bröll. 96 (1865).
(I 1, 2 a) -KÖRTEL. [jfr t. purpurdrüse, eng. purple gland] zool. körtel hos purpursnäckan, som avsöndrar det sekret varav färgämnet purpur förr framställdes. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 9.
(I 2 b) -LACK. [jfr t. purpurlack] (i fackspr., numera knappast br.) purpurfärgat lack (se lack, sbst.2 1), krapplack. TullbSthm 27/4 1581. (Ekenberg o.) Landin 734 (1894).
(jfr I 2 a) -LET. (†) = purpur I 2 a; jfr let, sbst. 2. Lindestolpe Färg. 25 (1720).
-LETT, se -lätt.
(I 2 b) -LIK, adj. SFS 1847, nr 32, s. 12.
(I 2 b α) -LIN. trädg. prydnadsväxten Linum grandiflorum Desf. (med djupt röda blommor), blomsterlin. Johansson RödaHuv. 2—3: 293 (1917).
(I 2 b α α') -LJUS, n. [jfr t. purpurlicht] purpurfärgat l. rosenfärgat ljus l. sken; särsk. (i fackspr.) om vissa skymningsfenomen (äv. i uttr. första, andra purpurljuset). Stagnelius (SVS) 3: 147 (1822). SvUppslB 25: 136 (1935).
(I 1, 2 a) -LUT, r. (förr) lut kokad med salt o. vatten på de delar av purpursnäckorna som innehöllo purpurkörteln o. varav gm nedkokning färgämnet purpur erhölls. Brehm DjurV 1: 369 (1939).
(I 2 b) -LYSTER. MeddSlöjdF 1896, s. 149.
(I 2 b, 3) -LÄGER. (i vitter stil) = -bädd. Atterbom 1: 317 (1824).
(I 2 b α γ') -LÄPP. [jfr t. purpurlippe] (i vitter stil) om läppar med friskt l. djupt röd färg; företrädesvis i pl. Lucidor (SVS) 13 (c. 1670). Dina purpur läppar äro så retande. Eurén Kotzebue Cora 50 (1794). Öman LyrBl. 1: 79 (1857).
(I 2 b) -LÄTT. (†) purpurfärgad; jfr lätt, adj.1 Purpurlett Kärlekzblomma. Rudbeck HortBot. 6 (1685). Bromelius Chl. 32 (1694).
(I 2 b α) -LÖK. bot. lökväxten Allium carinatum Lin. (med violettröd blomkalk), rosenlök. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 644 (1901).
(I 2 b α) -MAJBLOMMA. (†) växten Primula farinosa Lin. (med ljust violettröd blomkrona), majviva. Franckenius Spec. B 2 a (1638).
(I 2 b α) -MALVA. trädg. prydnadsväxten Malva mauritiana Lin. (med stora, purpurröda blomkronor). Hylander PrydnV 55 (1948).
(I 3) -MAN, m. [jfr t. purpurmann, om härskare] (†) man klädd i purpur; om kardinal. 1VittAH 1: 126 (1755).
-MANTEL. (purpur- 1526 osv. purpurs- 1635)
1) (†) till I 2 b α: en röd musselart av släktet Pecten Müll. Linné FörelDjurr. 343 (1752).
2) [jfr t. purpurmantel] (i sht om ä. förh.) till I 2 b, 3: purpurfärgad mantel, mantel av purpur. (De) clädde på honom (dvs. Jesus) en purpur mantil. Mat. 27: 28 (NT 1526). Siwertz Fribilj. 188 (1943).
(I 2 b, 3) -MANTLAD, p. adj. [jfr t. purpurbemäntelt] (i sht om ä. förh.) klädd i purpurmantel. Stenhammar 81 (1794; i bild). Afzelius Sag. VIII. 2: 317 (1857).
(jfr I 1) -MASK; pl. -ar. (-matk) [jfr t. purpurwurm] (†) = -snäcka. Schroderus Dict. 86 (c. 1635). Kellgren (SVS) 5: 434 (1790).
(I 2 b α α') -MOLN. [jfr t. purpurwolke] (i vitter stil) purpurfärgat l. rosenfärgat moln. Nyberg 2: 16 (1818, 1832).
(I 2 b α) -MOSSA, r. l. f. bot. bladmossan Calliergon sarmentosum (Wg) Kindb. Ursing SvVäxt. Krypt. 110 (1949).
(I 2 b α γ') -MUN. [jfr t. purpurmund] (i vitter stil) jfr -läpp. 2Saml. 1: 120 (c. 1669). Öman LyrBl. 1: 133 (1857).
(jfr I 1) -MUSSLA. [jfr t. purpurmuschel] (numera knappast br.) zool. = -snäcka. Lind 1: 229 (1738). SvSlöjdFT 1925, s. 50.
(I 2 b) -MÖRK. (i vitter stil, mera tillf.) mörkt l. djupt purpurfärgad; jfr -dunkel. Karlfeldt Hösth. 26 (1927).
(I 2 b α) -NÄSA. [jfr t. purpurnase] (mera tillf.) om röd l. ”blå” näsa. Wadman Saml. 1: 51 (1830).
(I 2 b α) -NÄSSLA, r. l. f. (†) växten Lamium purpureum Lin., rödplister. HushJourn. 1785, april s. 381.
(I 2 b α) -NÄVA, r. l. f. bot. växten Geranium sanguineum Lin. (med klart purpurröd blomkrona), blodnäva. Karlfeldt FlBell. 61 (1918).
(I 2 b) -PERGAMENT. (om ä. förh.) purpurfärgat pergament. Snellman Tyskl. 219 (1842). NordBoktrK 1914, s. 234.
(I 2 b α) -PIL. [jfr d. purpurpil] bot. = -vide. AHB 108: 5 (1881).
(I 2 a, b) -PÄNSEL. (i vitter stil) eg.: pänsel varmed man målar ngt med purpurröd färg; använt bildl., med anslutning till I 2 b α α'. Runeberg (SVS) 2: 110 (c. 1827).
-RAND. [jfr t. purpurrand] purpurfärgad rand l. kant.
1) till I 2 b α. TRudeen Vitt. 227 (1691). Molnets purpurrand. Östergren (1935).
2) (i sht om ä. förh.) till I 2 b, 3, om purpurfärgad rand l. kant på klädesplagg. Nordenflycht QT 1746—47, s. 31; jfr 1. Togor med purpurrand. Fornv. 1921, s. 166.
-RANDA, -ning. särsk. (i vitter stil) till I 2 b α α', om solen l. solljuset: åstadkomma en purpurrand l. -ränder på (ngt); i pass. äv. med intr. bet.: få purpurrand l. -ränder, bli purpurrandad. Runeberg (SVS) 1: 19 (1830). Solens strålar purpurranda / molnets vägg. Thelander EDikt. 11 (c. 1893). Västerns lätta skyar purpurrandas. Laurén Råmat. 46 (1897).
-RANDAD, p. adj. försedd med purpurrand l. -ränder; särsk.
1) (i vitter stil) till I 2 b α. 1Saml. 1—6: 126 (1773).
2) (i sht om ä. förh.) till I 2 b, 3. Purpurrandade segel. Lönnberg Ragnf. 6 (1873).
(I 2 b, 3) -REMSA. (i sht om ä. förh.) purpurfärgad remsa, remsa av purpur. 3NF 4: 1148 (1925).
(I 2 b α) -RIK. [jfr t. purpurreich] (i sht i vitter stil, numera bl. tillf.) rik på purpurfärg, kraftigt purpurfärgad. Runeberg (SVS) 2: 105 (1828).
(I 2 b, 3) -ROCK. [jfr t. purpurrock] (i sht om ä. förh.) purpurfärgad rock, rock av purpur; förr äv. om purpurfärgat livplagg för kvinna. Peringskiöld MonUpl. 202 (1710). Tjugu Qvinnor ifrån Babel, klädde i Guldstickade purpur-råckar. Nordenflycht (SVS) 3: 132 (1759).
-RODNAD. [jfr t. purpurröte] (i vitter stil)
1) till I 2 b α α': purpurfärgad rodnad på himmeln. Qvällens purpurrodnad. Atterbom 1: 227 (1824).
2) till I 2 b α β': purpurfärgad rodnad l. (numera bl. tillf.) friskt röd färg (”rosor”) på ngns kinder. (Den dödes) Kinnor hwilka förr, en Purpur-Rodnat bar. SkrVSocLd 20: 12 (1688). Skammens purpurrodnad på kinderna brände. Jensen Mickiewicz Tad. 233 (1898).
(I 2 b α) -ROS, r. l. f. [jfr t. purpurrose]
1) (i vitter stil) purpurfärgad ros. The Purpur Roserna, som solen nys vplyckte. Spegel ÖPar. 67 (1705). särsk. (numera mindre br.) bildl., med anslutning till I 2 b α β', om rodnad på ngns kinder. Lucidor (SVS) 279 (1672). Stagnelius (SVS) 3: 179 (1822).
2) zool. koralldjuret (havsanemonen) Actinia (Priapus) equina Lin. (liknande en purpurröd ros), smultronros, hästaktinie. 4Brehm 15: 583 (1931).
(I 2 b) -RÖD. [jfr t. purpurrot, eng. purple-red] Tempeus Messenius 96 (1612). Det purpurröda fackelblomstret. Strindberg Fagerv. 25 (1902). Peter i .. sin purpurröda praktdräkt. Siwertz Fribilj. 107 (1943). särsk. (i vitter stil) till I 2 b α α' o. β'. Atterbom SDikt. 1: 67 (1811, 1837). Solen sjönk i skyar purpurröda. Böttiger 1: 35 (1856). Du har således ljugit! ropade hon, purpurröd af vrede. Agrell NorrlG 175 (1899).
(I 2) -RÖTT, n. purpurröd färg.
a) om färgämnet; jfr purpur I 2 a. Kiellberg KonstnHandtv. KakelKruk. 6 (1753).
b) om färgnyansen; jfr purpur I 2 b. Lucidor (SVS) 466 (1674).
(I 2 b, 3) -SADEL. (i sht om ä. förh.) purpurfärgad sadel l. sadel överklädd med purpur. Nordstjernan 1843, s. 30. Heidenstam End. 44 (1889).
(I 2 b α) -SAFT. [jfr t. purpursaft, eg. om sekret från purpurkörteln] (i vitter stil, numera bl. tillf.) purpurfärgad saft l. vätska; särsk. om vin l. blod. Stagnelius (SVS) 1: 21 (1814). Östergren (1935).
(I 2 b, 3) -SAMMET. [jfr t. purpursammet] (i sht om ä. förh.) jfr -tyg. Krönings Mantel af Purpur Sammet. KlädkamRSthm 1772, s. 10.
(I 2 b, 3) -SCHABRAK. (i sht om ä. förh.) purpurfärgat schabrak, schabrak av purpur. Gripenberg Powell SällsHemv. 197 (1930).
(I 2 b, 3) -SCHAL. (i sht om ä. förh.) purpurfärgad schal, schal av purpur. PoetK 1819, 2: 12.
(I 2 b, 3) -SEGEL. [jfr t. purpursegel] (i sht om ä. förh.) purpurfärgat segel, segel av purpur. Ehrenadler Tel. 163 (1723).
(I 2 b, 3) -SIDEN. [jfr t. purpurseide] (i sht om ä. förh.) jfr -tyg. Rydberg KultFörel. 4: 206 (1887).
(I 2 b, 3) -SILKE. (i sht om ä. förh.) purpurfärgat silke. Freja 1885, s. 43.
(I 2 b α) -SKEN. [jfr t. purpurschein] (i vitter stil) purpurfärgat sken; särsk. till I 2 b α α'. LejonkDr. 65 (1689). Aftonrodnans purpursken. Rydberg Dikt. 1: 120 (1882). Krusenstjerna Fatt. 1: 374 (1935).
(I 2 b) -SKIFTANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) skiftande i purpur. Hirn Sharp Synd. 203 (1915).
(I 2 b) -SKIFTNING. (i sht i vitter stil) skiftning i purpur. JGOxenstierna 4: 322 (1815).
(I 2 b) -SKIMMER. [jfr t. purpurschimmer] (i sht i vitter stil) skimmer av purpur; purpurfärgat skimmer; särsk. till I 2 b α α'; ofta mer l. mindre oeg. l. bildl. Atterbom SDikt. 1: 272 (1810, 1837). Fantasi, gudaskatt, / purpurskimmer över livet. Tegengren Pärlf. 33 (1923).
(I 2 b) -SKIMRANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) skimrande ss. l. i purpur. Johansson HomOd. 11: 243 (1844). Det purpurskimrande hafvet. Dens. HomIl. 2: 613 (1846).
(I 2 b, 3) -SKO, r. l. m. (i sht om ä. förh.) sko med överdel av purpur, purpurfärgad sko. PoetK 1815, 1: 53.
(I 2 a, b) -SKRIFT. (i sht om ä. förh.) skrift med purpurbläck; purpurfärgad skrift; äv. bildl. Qvällens purpurskrift. AAGrafström 1: 197 (1819, 1864). Rydberg Brev 2: 19 (1860).
(I 2 b, 3) -SKRUD. (i sht om ä. förh.) jfr -dräkt. Clewberg SorgTLovUlr. 51 (1782). Hvad gyllne mitror, hvilka purpurskrudar! Wirsén Sång. 251 (1884).
(I 2 b α α') -SKUGGA, r. l. f. (i vitter stil, numera bl. tillf.) purpurfärgad skugga. Elgström (o. Ingelgren) 23 (1810).
(I 2 b α) -SKUM, n. [jfr t. purpurschaum] (i vitter stil, numera bl. tillf.) purpurfärgat skum.
a) om havsskum. Atterbom 2: 76 (1827). Palmblad Nov. 1: 4 (1840).
b) purpurfärgad, skummande dryck; anträffat bl. i bildl. anv. Levertin Leg. 109 (1891).
(I 2 b α) -SKUMMIG. (i vitter stil, numera bl. tillf.) skummande av ett purpurfärgat skum.
a) om hav l. våg o. d. Johansson HomIl. 1: 482 (1846).
b) om dryckeskärl (för vin). Purpurskummig vinpokal. Wirsén NDikt. 121 (1880).
(I 2 b α α') -SKY, r. l. m. [jfr d. purpursky] (i vitter stil) purpur- l. rosenfärgad sky; äv. bildl., om ansiktsrodnad. Lannerstierna Äfv. 3 (1790). Att en liten purpursky for öfver hennes ansikte. Hillman Palacio Valdés SSulp. 131 (1899).
(I 2 b α α') -SKYMNING. (i vitter stil, mera tillf.) purpurfärgad skymning. Atterbom 1: 37 (1824).
(I 2 b) -SKÖN, adj. [jfr t. purpurschön] (i vitter stil, numera bl. tillf.) skönt purpurfärgad, purpurfärgad o. skön. Heidenstam Vallf. 190 (1888).
Avledn.: purpurskönhet, r. l. f. [jfr t. purpurschöne] (i vitter stil, numera bl. tillf.) äv. konkretare, om ngt skönt purpurfärgat. Vetterlund StDikt. 27 (1901). Den mogna rosens yppiga purpurskönhet. SvLittH 2: 193 (1919).
(I 2 b, 3) -SLÄP. [jfr t. purpurschleppe] (i sht om ä. förh.) purpurfärgat släp, släp av purpur; jfr -dräkt; äv. (i vitter stil) bildl., särsk. med anslutning till I 2 b α α'. Lidner (SVS) 2: 32 (1783). Purpursläpet efter dagen / Öfver vestra himmeln låg. Franzén Skald. 1: 3 (1793, 1824). Det kungliga purpursläpet. Freja 1880, s. 33.
(I 2 b, 3) -SMYCKA, -ning. (i vitter stil) smycka med purpur; purpurfärga; särsk. (tillf.) bildl., med anslutning till I 2 b α β'. Tack för hvar kind, du velat purpursmycka. Jacobson Leon. 30 (1902).
(jfr I 1) -SNIGEL. [jfr d. purpursnegl] (†) = -snäcka. Lind 1: 1242 (1749).
(jfr I 1) -SNÄCKA. [jfr t. purpurschnecke] zool. benämning på vissa snäckarter varifrån (från en särskild körtel) erhålles ett sekret varav färgämnet purpur förr framställdes, företrädesvis snäckor tillhörande ngt av släktena Murex Lin. o. Purpura Brug., i sht arterna Murex brandaris Lin., Murex trunculus Lin. o. Purpura hæmastoma Lin.; i pl. äv. ss. namn på familjerna Muriciidæ o. Purpuridæ. Linc. (1640; under ostrifer). Brehm DjurV 1: 368 (1939). särsk. (tillf.) bildl., med anslutning till I 2 b α γ', om ngns mun. Slut din lilla purpursnäcka till mun. Strindberg Svanehvit 116 (1902).
Ssg: purpursnäck-sten. [jfr ä. t. purpurschneckenstein] (†) visst läkemedel. ApotT 1698, s. 24. Entali .. (dvs.) Purpur Snecksten. Därs. 1739, s. 24.
(I 2 b α) -SOPP. (†) viss svampart. Agaricus purpurascens, Purpur-Sopp. VetAH 1788, s. 177.
-STJÄRNA.
1) [jfr t. purpurstern] (tillf.) till I 2 b (l. 3): purpurfärgad stjärna (på dräkt). Hagberg Shaksp. 1: 19 (1847).
2) [jfr nor. purpurstjerne] zool. till I 2 b α: sjöstjärnan Echinaster sepositus Lam. (med blodröd färg). 4Brehm 15: 341 (1931).
(I 2 b) -STRIMMA, r. l. f. [jfr t. purpurstreif] purpurfärgad strimma; särsk. (i vitter stil) till I 2 b α α'. Ahlich 30 (1722; på blomma). Den första purpurstrimma / Som bådar dagens unga gud. PoetK 1818, 1: 34.
(I 2 b) -STRIMMAD, p. adj. försedd med purpurfärgad strimma l. purpurfärgade strimmor; särsk. (i vitter stil) till I 2 b α α'. Ekelund Dag. 28 (1919).
(I 2 b) -STRIMMIG. [jfr t. purpurstreifig] försedd med purpurfärgad strimma l. purpurfärgade strimmor. Thorild (SVS) 1: 311 (1778). Purpurstrimmiga tulpaner. Rydberg 9: 348 (1894).
(I 2 b, 3) -STRUMPA. (i sht om ä. förh.) jfr -dräkt. Almqvist DrJ 130 (1834).
(I 2 b) -STRÅLE. [jfr t. purpurstrahl] (i vitter stil, numera bl. tillf.) purpurfärgad stråle; i pl. äv.: strålande, purpurfärgad glans l. purpurfärgat sken; särsk. till I 2 b α α'. Drufwans Purpur-Strålar. Spegel GW 122 (1685). Morgonrodnans purpurstrålar. Lidner 2: 66 (c. 1790).
(I 2 b α) -STRÖ, v. (i vitter stil) strö purpurfärg över (ngt), purpurfärga; särsk.
a) till I 2 b α α'. Stenhammar 209 (1794). Solen, vid vesterns kant, / Purpurströr / Molnen och fjällets brant. Öman LyrBl. 1: 100 (1857). Forsselius Vind. 18 (1918).
b) (numera föga br.) till I 2 b α β'; anträffat bl. i pass. med intr. bet., om kind: purpur- l. rosenfärgas. Kinden purpurströs. PoetK 1818, 1: 30.
(I 2 b α) -STRÖM, r. l. m. [jfr t. purpurstrom] (i vitter stil) ström av purpurfärgad vätska. Vinets purpurström. Snoilsky 3: 102 (1883). särsk.
a) om ström av blod; förr särsk. om Kristi blod utgjutet till människornas rening från synd (jfr -flod a, -hav a). At jag .. / .. tina (dvs. Jesu) purpur-strömmar / Så ganska ofta glömmer. SionSång. 2: 14 (1745). Snoilsky 2: 273 (1881).
b) bildl. Lifvets purpurströmmar. Sätherberg Dikt. 1: 70 (1862).
(I 2 b α) -STÄNK. (i vitter stil) stänk av purpurfärg. Östergren (1935).
(I 2 b α) -STÄNKA. (i vitter stil) övergjuta (ngt) med (stänk av) purpurfärg. GHT 1896, nr 281 B, s. 1. särsk.
a) till I 2 b α α'. JGOxenstierna 1: 21 (1805). Morgonrodnan purpurstänker / Lundarne vid österns bryn. BEMalmström 6: 347 (1839).
b) (numera föga br.) till I 2 b α β'. Phosph. 1810, s. 68. Himmelsk oskuld kinden purpurstänkte. Stagnelius (SVS) 2: 268 (1821). Snellman Gift. 1: 16 (1842).
(I 2 b, 3) -STÖVEL. (i sht om ä. förh.) jfr -sko. Lönnberg Kåre 6 (1887).
(I 2 b, 3) -SUTAN. kyrkl. purpurfärgad sutan l. sutan av purpur (som bäres av kardinal). Ahrenberg Männ. 2: 302 (1907).
(I 2 b α) -SVALA, f. l. r. [jfr t. purpurschwalbe] zool. (den i Nordamerika hemmahörande) svalan Progne subis Lin. (vars fjäderdräkt har djupt svartblå färg med stark purpurglans). 1Brehm 2: 140 (1875).
(I 2 b) -SVART, n. purpursvart färg. Rosor i alla färger, från hvitt och hvitgult till purpurblått och purpursvart. Hallström ItBr. 32 (1901).
(I 2 b) -SVART, adj. [jfr t. purpurschwarz, eng. purple-black] som har en mycket mörk (nästan svart) nyans av purpur, mörkt röd med en nyans som övergår i svart. Rinman 1: 856 (1788).
(I 2 b α) -SVAVELSYRA~1020. [jfr d. purpursvovlsyre] (numera knappast br.) kem. blåsyra som erhålles gm invärkan av koncentrerad svavelsyra på indigo, indigopurpur, indigomonosulfonsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 330. Cleve KemHlex. (1883).
(I 1, 2) -SVETT, r. l. m. [jfr t. purpurschweiss] (†) = -blod 1. Schroderus Comenius 173 (1639).
(I 2 b α) -SYRA, r. l. f. [jfr t. purpursäure] kem. kvävehaltig organisk syra, vars purpurröda ammoniumsalt (murexid) användes för att bl. a. påvisa urinsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 251.
(I 2 b α) -SYRAD, p. adj. (numera knappast br.) kem. som utgör derivat av purpursyra. Purpursyrad ammoniak. Berzelius Kemi 6: 846 (1830). Björkman (1889).
(I 2) -SÄCK. (†) slemavsöndrande körtel hos snäckdjuren, vars sekret hos vissa av dessa djur (purpursnäckorna) förr användes för framställning av purpurfärg. VetAH 1793, s. 96. Lovén Årsb VetA 1843—44, s. 143.
(I 2 b, 3) -SÄNG. (i vitter stil, numera bl. tillf.) = -bädd. Ehrenadler Tel. 864 (1723). särsk. bildl., med anslutning till I 2 b α α'. Solen (hade) gått i purpursäng. Atterbom 1: 60 (1824).
(I 2 b, 3) -TAK. (i sht om ä. förh.) takhimmel över bädd l. dyl. av purpur; jfr -tjäll, -tält. Melin Prins. 20 (1885).
(I 2 b, 3) -TAPET. [jfr t. purpurtapete] (i sht om ä. förh.) purpurfärgad tygtapet, tapet av purpur. Lagerlöf Antikr. 232 (1897).
(I 2 b, 3) -TJÄLL. (†)
1) takhimmel över en bädd l. dyl. av purpur; jfr -tak. Atterbom 1: 264 (1854).
2) oeg., ss. beteckning för furstlig boning. Herden, uti låga kojor, / Mer (säll), än Kung i purpur-tiäll. Nordenflycht QT 1745, s. 75. Wirsén NDikt. 116 (1880).
(I 2 b, 3) -TOFFEL. (i sht om ä. förh.) jfr -sko. Bellman (BellmS) 5: 133 (1783).
(I 2 b, 3) -TRONHIMMEL~020. (i sht om ä. förh.) tronhimmel av purpur. Adelsköld Dagsv. 4: 26 (1901).
(I 2 b, 3) -TRÅD. [jfr t. purpurfaden] tråd färgad med purpurfärg. Stagnelius (SVS) 1: 79 (c. 1815).
(I 2 b α) -TRÄ, förr äv. -TRÄD. (-trä 1855 osv. -träd 17711815) [jfr t. purpurholz, eng. purple-wood] (i fackspr.) amarantträ (vars färg är röd med dragning åt violett); jfr -ved. DA 1771, nr 123, s. 3.
(I 2 b, 3) -TYG. [jfr t. purpurstoff] (i sht om ä. förh.) tyg färgat med purpurfärg, purpur. Kolmodin QvSp. 2: 504 (1750). SvSlöjdFT 1925, s. 50.
(I 2 b α) -TÅNG. bot. tångart av släktet Porphyra Ag.; särsk. om arten P. laciniata (Lightf.) Hawey (med röd l. rödviolett färg). Krok o. Almquist Fl. 2: 88 (1907).
Ssg: purpurtång-släkte(t). bot. tångsläktet Porphyra Ag. 3NF 2: 832 (1924).
(I 2 b, 3) -TÄCKE. [jfr t. purpurdecke] (i sht om ä. förh.) purpurfärgat täcke, täcke av purpur; äv. (i vitter stil) bildl., särsk. med anslutning till I 2 b α α'. Franzén (1785) i 3SAH 2: 162 (bildl.). Adlerbeth Æn. 176 (1804; i eg. anv.). Nu stiger dagen vaken / ur molniga purpurtäcken. Bergman TrAllt 138 (1931).
(I 2 b, 3) -TÄLT. [jfr t. purpurzelt] (i sht om ä. förh.) tält av purpur; äv. (i vitter stil) bildl., med anslutning till I 2 b α α'. Spegel GW 37 (1685; bildl.). Aftonrodnans purpurtält. Lindeblad RelSång. 88 (1843). En farkost .. / med purpurtält i gyllne bakstam. Melin Dikt. 1: 32 (1888).
(I 2 b α α') -TÖCKEN. (i vitter stil, tillf.) purpurfärgat töcken. Atterbom SDikt. 1: 209 (1809, 1837).
(I 2 b, 3) -ULL. [jfr t. purpurwolle] (i sht om ä. förh.) ull färgad med purpurfärg, purpurfärgad ull. Ebr. 9: 19 (NT 1526; Bib. 1917: röd ull). Brehm DjurV 1: 370 (1939; om ä. förh.).
(I 2 b α) -VALLMO. [jfr t. purpurmohn] (†) (den till familjen Papaveraceæ hörande) växten Roemeria hybrida (Lin.) DC. (med violettröd blomma). Rudbeck HortBot. 86 (1685).
(I 2 b α) -VED. [jfr eng. purple-wood] (i fackspr.) = -trä. MeddSlöjdF 1891, s. 24.
(I 2 b α) -VIDE. [jfr t. purpurweide] bot. videarten Salix purpurea Lin. (med starkt röda årskvistar), rödvide, rödvira; jfr -pil, -vira. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 193 (1857). HimHavJord 5: 272 (1927).
(I 2 b α) -VINGE. [jfr t. purpurflügel, purpurschwinge] (i vitter stil) eg.: purpurfärgad vinge; använt mer l. mindre bildl., särsk. med anslutning till I 2 b α α'. Phosph. 1811, s. 478 (bildl.). Eos skakar sina purpurvingar. Valerius 1: 67 (1831).
(I 2 b α) -VIOL. (-fiol) [jfr t. purpurviole] (†) viss växt, sannol. Malcolmia maritima (Lin.) R. Br., strandlövkoja. Rudbeck HortBot. 66 (1685).
(I 2 b) -VIOLETT. [jfr d. purpurviolet] som har en nyans av purpurfärg som närmar sig violett, rödviolett. VetAH 1813, s. 124. Messhake, af purpur-violett tyg. AntT 1: 67 (1864).
(I 2 b α) -VIRA, r. l. f. (numera knappast br.) bot. = -vide. Laurell Träd 38 (1891). PriskurBergTrädg. 1903—04, s. 16.
(I 2 b) -VITT, n. (mera tillf.) vit färg skiftande i purpur. Purpurhvitt på blåa vågors kammar. Engström Bläck 88 (1914).
(I 2 b α) -VÅG; pl. -or. [jfr t. purpurwoge, purpurwelle] (i vitter stil) purpurfärgad våg; särsk. dels om våg av blod (jfr -flod a, -ström a), dels med anslutning till I 2 b α α'. Atterbom 2: 385 (1827). Nedåt korsets stam flyta purpurvågorna. Thomander 1: 345 (1829). I purpurvågor, / Guldbelagda, azurskiftande, / Blomma vesterns moln vid qvällens lågor. Sätherberg Dikt. 152 (1837, 1862).
(I 2 b α) -VÄPPLING. (†) klöverarten Trifolium pratense Lin., rödklöver. Tillandz E 2 b (1683).
(I 2 b, 3) -VÄV. (i sht om ä. förh.) jfr -tyg. Wallin Vitt. 2: 227 (1807).
(I 2 b, 3) -VÄVNAD. [jfr t. purpurgespinst] (i sht om ä. förh.) nästan bl. konkret; jfr -tyg. Snellman Gift. 1: 18 (1842; bildl.). 2UB 10: 341 (1907).
(I 2 b α) -ÅDRAD, p. adj. som har en purpurfärgad ådring. Levertin Leg. 118 (1891). Purpurådrade blommor. Östergren (1935).
(I 2 b α) -ÅDRIG. = -ådrad. Blomkronan .. inuti purpurådrig. Nyman VäxtNatH 1: 92 (1867).
B (†): PURPURS-MANTEL, se A.
Avledn.: PURPURAKTIG, adj. (†) till I 2 b: som är purpurfärgad l. har en färg som liknar purpur. Dahlman Humleg. 104 (1748).
Spoiler title