SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PYRO- pyr1ω- l. py1rω-, l. -o-, resp. py3rω~ l. pyr3ω~ osv. l. (i vissa ssgr framför vokal l. h) PYR- pyr1- l. py1r- l. (vid biton på ssgns andra stavelse) pyr-.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. lat. pyr(o)-; av gr. πυρ(ο)-, ssgsform till πῦρ, eld (se FYR, sbst.1). — Jfr EMPYRÉ, PYREN, PYRIT, PYROMAN m. fl.]
(i fackspr.) ss. förled i ssgr betecknande ngt som har samband med l. är framkallat l. förorsakat av l. gm eld l. hetta. — särsk.
a) miner. i namn på mineral o. d., betecknande ngn egenskap l. förändring som uppkommit gm invärkan av eld l. hetta; stundom äv. betecknande en (eld)röd l. gul färg.
b) kem. betecknande en syra l. ett salt o. d. som framställts gm uppvärmning o. d. (i sht gm torrdestillation).
Ssgr [med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]: A: (a) PYR-ARGYRIT pyrar1gyri4t l. 10—, r. (-girit 1865. -gyrit 1853 osv.) [till gr. ἄργυρος, silver] miner. mörkrött, kristalliniskt mineral innehållande nära 60 % silver o. utgörande en av de viktigaste silvermalmerna, antimonsilverblände. Erdmann Min. 212 (1853).
-HELIOMETER010040 l. 100040. (pyr- 1839 osv. pyro- 1889) fys. instrument för mätning av solstrålningens intensitet. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 75.
B: (b) PYRO-DRUVSYRA103~20. kem. pyrosyra som erhålles vid torrdestillation av vinsyra o. utgör en mellanprodukt vid sockernedbrytningen vid alkoholjäsning. Blomstrand OrgKemi 122 (1877).
-ELEKTRICITET1010104 l. 1001004 l. 30~01002. fys. kristallelektricitet. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 83.
-ELEKTRISK10040 l. 30~020. fys. adj. till -elektricitet; särsk. i sådana uttr. som pyroelektrisk kristall, kristall som blir elektriskt laddad vid temperaturförändring. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 38. Fock 1Fys. 638 (1855).
-FOR -få4r, adj. o. sbst.; ss. sbst. r., best. -en, pl. -er. Anm. Förr användes i bet. II äv. den lat. formen pyrophorus. Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 42 (1765). Rinman (1789). (förr äv. -phor) [efter gr. πυροφόρος, eldbärande, till φέρειν, bära (se bära, v.)] kem.
I. adj.; om ämne l. legering o. d.: som (själv)antändes l. börjar glöda i luften. BonnierKL 2: 1166 (1923).
II. sbst.: poröst l. finfördelat ämne som (gm självantändning) antändes l. börjar glöda i luften (på grund av kraftig oxidation åtföljd av värmeutveckling). Berzelius Kemi 1: 320 (1808).
Avledn.: pyroforisk, adj. kem. = pyro-for I. Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 42 (1765).
(b) -FOSFAT1004. kem. pyrofosforsyrans salt. Berzelius Brev 13: 109 (1827).
(b) -FOSFORSYRA1030~20. kem. fyrbasisk syra som fås gm upphettning av ortofosforsyra till temperaturer mellan 200 o. 300° C. Berzelius Brev 13: 166 (1830).
(b) -FOSFORSYRAD1030~20, p. adj. kem. Berzelius Brev 13: 214 (1833).
(a) -FYLLIT1004. miner. vattenhaltigt, pärlemorglänsande, gulvitt l. grönvitt l. vitt lerjordssilikat med bladig textur. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 163.
(b) -GALLOL -galå4l, r.; best. -en. [till lat. galla, galläpple (se gall, sbst.2), efter mönster av fenol] kem. trevärdig fenol som bildas vid torrdestillation av galläpplesyra (gallussyra) o. som användes bl. a. som antiseptiskt medel o. som framkallningsmedel inom fotografien, trioxibensol. Keyser Kemien 3: 267 (1876).
(b) -GALLSYRA. (†) kem. = -gallussyra. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 275.
(b) -GALLUSSYRA -gal3us~ sy2ra. [till gallussyra, av t. gallussäure, galläpplesyra, till lat. galla, galläpple (se gall, sbst.2)] kem. pyrogallol. Fock 1Fys. 362 (1861).
-GEN -je4n, r.; best. -en; pl. (i bet. 2 o. 3) -er. [till -gen, adj.]
1) (†) kem. i solarolja ingående ljus vingul olja, som erhålles ur stenkolstjära l. såsom biprodukt vid framställning av paraffin. Liedbeck KemTekn. 908 (1868). Keyser Kemien 3: 451 (1876).
2) (föga br.) kem. ämne (metalloid) som lätt frambringar eld (t. ex. svavel l. fosfor). Keyser Kemien 1: 22 (1869).
3) med. av mikroorganismer bildad toxisk substans som förorsakar temperaturstegring, då den injiceras i människo- l. djurkroppen; särsk. i pl., om sådana substanser. Wernstedt (1951).
-GEN -je4n, adj. [till gr. -γενής, alstrande (se fotogen)]
1) i sht kem. om reaktion o. d.: som (endast) försiggår vid (mycket) hög temperatur; äv. (i sht geol.) om förening l. ämne l. bärgart o. d.: som bildats vid (mycket) hög temperatur. KemT 1911, s. 58. De vid kolets pyrogena sönderdelning bildade huvudprodukterna. Smith OrgKemi 31 (1938).
2) med. som alstrar l. frambringar värme l. feber; i sht förr äv. om tillstånd: som framkallas av l. uppstår på grund av feber. Sundberg (1926). 2SvUppslB (1952).
Ssg (till 2): pyrogen-vadd. med. värmealstrande vadd, termogenvadd. SFS 1922, s. 507.
-GRAVERA10040, v., -ing. (i fackspr.) gravera i trä med hjälp av upphettade metallplåtar o. d. i vilka ett mönster framträder i relief; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Pannåer med .. pyrograverade figurer. SD(B) 1903, nr 178, s. 2. Ymer 1925, s. 190.
-HELIOMETER, se A.
-KEMISK1040. (i fackspr.) som har samband med eldens kemiska värkningar; äv. om framställningsmetod o. d.: som innebär användande av uppvärmning för att på kemisk väg framställa ngt. Berzelius ÅrsbVetA 1833, s. 137. BtRiksdP 1900, 8Hufvudtit. s. 184.
(a) -KLASTISK1040. geol. om bärgart: bildad gm anhopning av aska o. andra fragment från ett vulkanutbrott. 2NF (1915).
(a) -LUSIT -lusi4t l. -lɯ-, r.; best. -en. [till gr. λοῦσις, tvättande, till λούειν, tvätta (se lög); när mineralet upphettas, kan det användas vid avfärgning av glas] miner. svart, jordig varietet av brunsten, mangandioxid. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 186.
-MAN, -MANI, se d. o. —
-METER1040. fys.
1) instrument för mätning av höga temperaturer. Rinman (1789).
2) (†) instrument för mätning av fasta kroppars utvidgning på grund av upphettning. VetAH 1746, s. 18. Därs. 1805, s. 256.
Ssgr (till -meter 1): pyrometer-grad. jfr grad, sbst.1 3 a. Berzelius Kemi 2: 320 (1812).
-skala, r. l. f. Rinman 2: 342 (1789).
-METRI1004. fys. mätning av l. konsten att mäta höga temperaturer. JernkA 1820, s. 126.
-METRISK1040. fys. adj. till -meter 1 o. -metri. VetAH 1805, s. 259.
-PHOR, se -for.
-SKOP -skå4p, n.; best. -et; pl. =. [jfr mikroskop] fys. instrument som visar inträdet av en viss (hög) temperatur; stundom äv.: pyrometer (se d. o. 1). NF (1889).
-STAT -sta4t, r.; best. -en; pl. -er. [till gr. στατός, ställd, stående] (i fackspr.) vid en oljeeldningsanläggning använd apparat(del) som stoppar oljetillförseln till brännaren, om lågan slocknar l. om den icke tändes vid starten. SvTeknUppslB 2: 438 (1939).
(b) -SULFAT1004. kem. pyrosvavelsyrans salt. Rosenberg OorgKemi 256 (1887).
(b) -SVAVELSYRA1030~20. kem. ofullständig anhydrid av svavelsyra, framställd på så sätt att ångor av svavelsyreanhydrid inledas i svavelsyra, rykande svavelsyra. Cleve KemHlex. 344 (1883).
(b) -SYRA30~20, r. l. f. kem. oorganisk syra som kan tänkas framställd ur motsvarande ortosyra därigm att två molekyler av denna gm upphettning förlorat en molekyl vatten. Blomstrand OrgKemi 3 (1877).
-TEKNI, r. l. f.; best. -en. (äv. -techni) [till gr. τέχνη, konst (jfr teknik)] (†) pyroteknik. Björkegren 2233 (1786). KrigVAT 1859, s. 450.
-TEKNIK1004. (i sht i fackspr.) fyrvärkerikonst, fyrvärkeriteknik. Schück VittA 5: 39 (i handl. fr. 1747). Barytsalterna ha länge användts i pyrotekniken till färgning af lågan i fyrverkeripjeser. UB 4: 445 (1873).
-TEKNIKER10400. (i sht i fackspr.) fyrvärkare. WoL 1084 (1887).
-TEKNISK1040. (i sht i fackspr.) fyrvärkeriteknisk. Björkegren 2234 (1786). Hällström PVetA 1812, s. 63. SFS 1933, s. 1176.
(a) -XEN -kse4n, r.; best. -en; pl. -er. (-xen (-è-) 1820 osv. -xene (-è-) 18161822). [till gr. ξένος, främling; benämningen given av den franske mineralogen R. J. Haüy († 1822), som ansåg mineralgruppen ss. ”en främling i eldens värld”, dvs. icke trodde att den förekom tillsammans med vulkaniska bärgarter] miner. mineral tillhörande en grupp rombiska, monoklina silikatmineral utgörande karakteristiska, primära beståndsdelar av eruptiva bärgarter; särsk. i pl., om denna mineralgrupp. VetAH 1816, s. 159. De rombiska pyroxenerna. Frosterus Min. 40 (1917).
Ssg: pyroxen-grupp(en). miner. JernkA 1905, s. 3.
(a) -XENIT -kseni4t, r.; best. -en. [till -xen] miner. ultrabasisk, huvudsakligen av pyroxener bestående djupbärgart. Ramsay GeolGr. 117 (1909).
Spoiler title
Spoiler content