[jfr t. o. eng. pyrrol, pyrrhol, fr. pyrrol; till gr. πυῤῥός, (eld)röd, till πῦρ, eld (se FYR, sbst.1), o. lat. oleum (se OLJA, sbst.)]
kem. kvävehaltig organisk förening som bl. a. finnes i stenkolstjära o. i rent tillstånd utgör en färglös vätska med kloroformlik lukt, vars ångor färga en med saltsyra fuktad furusticka röd. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 408.Smith OrgKemi 263(1938).
