[sv. dial. pyttsan; till PYTT, interj., med enklitiskt tillagt -san (av sade han)]
1) (vard.) ss. uttr. för förakt l. hån l. överlägsenhet l. avvisning av ett påstående l. förslag o. d.: pytt. Berndtson(1880). Pyttsann, femton hundra pluringar för det här handtverket ... då blir man allt bra klådd! Lundquist Zola Grus 31(1892). ”Pyttsan, fick du veta't!” svarade Ulla retsamt. Stjernswärd Båg 134(1929).
2) (†) ss. uttryck för förvåning o. dyl. l. förbittring l. förargelse o. d.: (för) katten, (för) tusan. Lind(1749).
