SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
Q 4, n.; best. q-t l. q-et; pl. q-n l. =; pl. best. q-na, äv. q-en. Anm. Best. o. pl. skrivas äv. q´t, q´et, q´n, q´na, q´en, stundom äv. q:t osv.
Etymologi
[av lat. q; jfr gr. koppa (skrivet Ϙ), hebr. qof]
1) namn på den sjuttonde (i ä. tid, då bokstäverna i o. j icke höllos isär, den sextonde) bokstaven i vårt alfabet, använd (numera bl. i vissa namn o. utländska ord) för att beteckna k-ljud före u l. v. Bokstaven q. Stort, litet q. OPetri 4: 556 (c. 1535). Q synes wara en öfwerflödigh bookstaf. Hiärne Orth. 49 (1717). Sundén SvSprSmndr. 35 (1937). särsk. i utvidgad anv., om den del av en ordbok l. av ordförrådet i ett språk l. av en adresskalender o. d. som innehåller de med q börjande orden l. namnen; särsk. använt ss. rubrik över denna del av en ordbok osv. Q har litet omfång i en modern svensk ordbok. Helsingius (1587). AdrKalSthm 1952, s. 317.
2) i symbolisk anv.; särsk. för att beteckna ngt ss. det sjuttonde (resp. sextonde) i ordningen. Paragraf 4, mom. q. NT 1526, s. Q 1 a (ss. arksignatur för det sextonde arket). Bidrag till Sveriges officiella statistik. Q) Statens domäner. (1908; boktitel). SAOB P 1115 (1953; momentbeteckning). jfr: De rum som äre tecknede med den bookstaff Q. HB 2: 218 (1588).
3) i vissa uttr.
a) [jfr uttr. höga c, se (ordboksartikeln) c 3 a slutet] (i vissa trakter, numera föga br.) höga q, om ton (som ngn sjunger o.) som ligger mycket högt på skalan. Skämtsamt förekommer i lundensiskt studentspråk uttr. ta höga q. NRPalmlöf (1903; hskr.). En evighetsrullad uppe på höga Q. Boberg Ind. 133 (1928).
b) fina (förr äv. det fina) q.
α) (†) = a. En tenor står här! .. (Jag skulle kunna ta) till och med det fina Q. Säfström C 23 (1858). jfr: Trubaduren .. tittar uppåt, utsträckande halsen för att få fram sitt finaste q. Blanche Bild. 4: 221 (1865).
β) (vard.) om ngt fint l. utmärkt l. tilltalande; det fina osv. Det vore fina q!, det vore ”kuckumaffens”! Andra kammarens bondtuppar, som inte förstå fina q i den latinska kråksången. NNisse 1892, nr 25, s. 1. Min idé .. var .. fina q helt enkelt. Strömberg Tjuvp. 59 (1916). Granqvist Grev. 1: 243 (1931).
Ssgr (Anm. Ssgrna skrivas vanl. med bindestreck mellan q o. efterleden): (2) Q-ARK(ET). (i fackspr.) det med bokstaven q betecknade arket (i äldre tryckalster). —
(1) -FORMIG.
(1) -TECKEN. bokstaven q. Östergren (1935).
Spoiler title
Spoiler content