publicerad: 1962
RÄTTIGHET rät3ig~he2t, förr äv. RÄTTENHET, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(reett- 1525. rett- 1523—1757. rät- 1629. rätt- 1528 osv. -en- 1660. -ig- 1525 osv. -og- 1523—1587. -ug- 1523—1542. -heett 1545—1624. -het (-ee-) 1523 osv. -hett 1525—1660)
Etymologi
[fsv. rättoghet; liksom fd. rættigheet m. fl. former (d. rettighed) efter mlt. rechticheit, rättvisa, rättighet m. m.; jfr mnl. rechticheit, mht. rëhtecheit (ä. t. rechtigkeit), riktighet, sanning, rättvisa m. m.; jfr äv. mlt. gerechticheit, t. gerechtigkeit, rättvisa, rättighet m. m.; till RÄTT, adj.2; formen rättenhet sannol. beroende på inflytande från sådana ord som BEFOGENHET, RÄTTSKAFFENHET m. fl.]
1) sådan frihet l. befogenhet l. sådant tillstånd att göra l. underlåta att göra ngt l. att ställa anspråk som tillkommer ngn (l. ngt) på grundval av vad som är rätt l. rättvist l. enligt gällande rättsordning l. praxis l. på grund av en överenskommelse o. d., rätt (se RÄTT, sbst.2 4); särsk. (i sht jur.) om sådan (medfödd l. gm rättshandling förvärvad) rätt som är garanterad av rättsordningen o. som vid fall av kränkning kan hävdas med stöd av rättssamhällets tvångsmakt; ofta konkretare (i individuell anv.), om rätten att ställa vissa anspråk betraktad ss. en enhet; i vissa fall liktydigt med: förmån, prerogativ, privilegium, regale o. d.; stundom övergående i bet.: anledning, skäl; förr äv. om sammanfattningen av alla sådana befogenheter l. förmåner o. d. som tillkomma ngn; i sht förr äv. i det mer l. mindre tautologiska uttr. (ngns) rätt och rättighet (jfr RÄTT, sbst.2 4). Fri- och rättigheter, se FRIHET 11. SvTr. 4: 154 (1534). K. M:tt uthi Sverigie .., (som) ähr sin rätts och rättigheetz bruuk i den landsände förvägrett. AOxenstierna 2: 104 (1612). Then som och alldeles giör affall ifrån vår rätta Religion, .. niute aldrig något Arf, Rätt eller Rättigheet, innom Sweriges Gräntzor. Kyrkol. 1: 2 (1686). Konungen låte samtelige Riksens Ständer deras Privilegier, Förmoner, Rättigheter och Friheter åtnjuta. RF 1809, § 114. En .. rättighet på ena sidan motsvaras .. af en förbindelse eller rättspligt på den andra. Palmén JurHb. 9 (1859). Florell var en konservativ man, hvilken höll på sina och öfverklassens rättigheter. Geijerstam LycklMänn. 26 (1899). Av det förhållandet, att ammoniak ytterst lätt löses i vatten, har man rättighet att draga den slutsatsen, att (osv.). Smith OrgKemi 60 (1938). Jag vet precis vad en hyresgäst har rättighet och inte rättighet att göra. Hedberg DockDans. 267 (1955). — jfr APPELLATIONS-, ARVS-, BESVÄRS-, BISKOPS-, BORGAR-, DISPOSITIONS-, DOMAR-, DOMS-, FAMILJE-, FRÄLSE-, GIFTO-, GRUND-, HERRE-, HUSBONDE-, HÖGHETS-, INVESTITUR-, KONUNGA-, KÖPINGS-, KÖPSTADS-, LEGO-, LEJNINGS-, LÅNE-, LÄNS-, MAJESTÄTS-, NAMN-, NEUTRALITETS-, PARTS-, PATRIMONIAL-, PATRON-, PATRONATS-, PENSIONS-, PRIVAT-, PRIVILEGIE-, PROMOTIONS-, PROTEKTORATS-, RÖST-, RÖSTNINGS-, SAMHÄLLS-, SKATTE-, SLÄKT-, STUDENT-, STÅNDS-, SUCCESSIONS-, SÄLLSKAPS-, SÄR-, TULL-, VAL-, VOTERINGS-, ÅBO-, ÄMBETS-, ÄTTE-RÄTTIGHET(ER) m. fl. — särsk.
a) i förb. med prep.-bestämning som anger vad rättigheten gäller l. har avseende på.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. rättighet(er) till ngt, rätt till ngt, rätt att kräva ngt o. d. RA I. 1: 444 (1545). Kongh Erich .. hafver förverket och förbrutidt then rättighet, han hafver haft til Sverigis rikis regeringh. Därs. 2: 259 (1568). Han har fått afsked med rättighet till pension. Berndtson (1880). Kjellgren Smar. 323 (1939).
β) (†) i uttr. rättighet över ngn l. ngt, rätt att bestämma l. råda över ngn l. ngt; rättighet på ngn, rätt att bestämma över l. ställa anspråk på ngn; rättighet(er) på ngt, rätt till ngt; rättighet i ngt, rätt till andel i ngt; rättighet med ngts görande, rättighet att göra ngt. Kennes wij oss och wåre arffwinga effther thenne dag Ingen dell eller rettwghett att haffua i för:de gårda godz och grundh. G1R 6: 137 (1529). Konungen äger högste dom, wold och rättighet här i Suerige både öffuer andelige och werdzlige, såsom Swerigis beskriffne lag thet vttryckligen förmäler. SynodA 2: 40 (1586). Til Frihetens bestånd är högstnödigt, det rättigheten med Adelsmäns giörande bör vara inskränkt. Oelreich 875 (1756). Om någon har rättigheter på hela min (dvs. C. G. Leopolds) lefnads erkänsla .. är det .. Baron Reuterholm. 2Saml. 12: 97 (i handl. fr. 1795). Det så kallade Jus vitae et necis, eller rättighet öfver lif och död. Bergklint MSam. 2: 34 (1802). Vår vägvisare (underlät icke) att göra sina rättigheter på brännvinet gällande. Castrén Res. 1: 66 (c. 1850). Jag äger icke min person, och ännu mindre detta slott; men alla äger rättigheter på mig! Strindberg HMin. 2: 343 (1905). jfr: De mehr eller mindre rättigheter Franckriket giör på (ön) Tabago. Höpken 2: 278 (1756).
b) (†) i förb. med genitivattribut som anger vad rättigheten gäller l. har avseende på. Samma förundran skall väckas hos alla, när lifvets korta rättighet blir oss betagit. Lybecker Young 164 (1795).
c) i uttr. medborgerlig (förr äv. borgerlig) rättighet (jfr 2 a α), rättighet som i o. gm en stats rättsordning tillförsäkras medborgare o. som innebär åtnjutande av viss frihet gentemot statsmakten o. av vissa förmåner som beredas medborgarna gm statens värksamhet samt rätt att på visst sätt deltaga i statens styrande o. d. (särsk. rösträtt); numera vanl. i pl. 2RARP I. 1: 120 (1719). Faller någor af ifrån wår rätta ewangeliska läro ..; tå .. niute (han) ej arf, eller borgerlig rättighet inom Sweriges Rike. MB 1: 3 (Lag 1734). Man plägar särskilja negativa, positiva och aktiva medborgerliga rättigheter. 2SvUppslB 19: 712 (1951).
d) i uttr. mänskliga (äv. människans) rättigheter, (medfödda o. oförytterliga) rättigheter som anses tillkomma varje människa (i enlighet med naturens l. förnuftets l. Guds lag o. d.). Tingstadius (1801) i 3SAH LXII. 2: 220. Slafven stod opp och återfordrade sina menskliga rättigheter. Geijer I. 5: 14 (1810). 2SvUppslB 20: 736 (1951). jfr: Mensklighetens medfödda rättigheter, som i sjelfva Guds Bud innehållas. Bergklint MSam. 1: 77 (1781).
e) av vederbörlig myndighet meddelat tillstånd (för viss person l. sammanslutning) att bedriva viss (ekonomisk) värksamhet l. affärsrörelse o. d.; särsk. om sådant tillstånd att försälja l. utskänka alkoholhaltiga drycker; ofta i pl.; i pl. äv. pregnant, om sådant tillstånd av visst slag, särsk. till spritutskänkning. Fullständiga rättigheter, tillstånd att utskänka alkoholhaltiga drycker av alla slag. 3SthmTb. 2: 84 (1596). Den i allmänhet lofgifne husbehofs distilleringen (av brännvin o. d. får) icke .. nyttias af Salu-idkare, som dertil ej äro med serskildte rättigheter försedde. PH 9: 88 (1768). (Han hade) hyrt rättigheterna i nedra botten på Bernhardsberg (ty i öfra våningen hålles sweitseri). Almqvist Lad. 15 (1840). Källarmästaren .. har .. under det förflutna året icke haft några ”rättigheter”. SöndN 1866, nr 43, s. 3. Innehavare av rättighet till detaljhandel må ej utminutera brännvin till person, boende inom annat kontrollområde än det, där rättigheten utövas. SFS 1915, s. 417. Hotell .. med fullständiga rättigheter. SvD(B) 1927, nr 179, s. 9. jfr APOTEKS-, BAKUGNS-, BANN-, BIOGRAF-, BRYGGAR-, BRÄNNINGS-, DENATURERINGS-, DESTILLATORS-, DESTILLERINGS-, FISKE-, FISKERI-, FÖRSÄLJNINGS-, HANDELS-, HANDLINGS-, JAKT-, KABACK-, KAFÉ-, KLUBB-, KROG-, KÄLLAR-, MARKNADS-, MONOPOL-, MYNT-, NÄRINGS-, PATENT-, RUSDRYCKS-, SPEL-, SPISKVARTERS-, SPRIT-, TRAKTÖRS-, UTMINUTERINGS-, UTSKÄNKNINGS-, VIN-, ÅRS-, ÖL-RÄTTIGHET(ER) m. fl.
2) om det l. ngt som ngn (ss. innehavare av viss rättighet, i bet. 1) har rätt till, ngt som man är berättigad att erhålla l. åtnjuta o. d.; ofta svårt att skilja från 1. Thetta skal wara Presternas rettogheet aff folckena, och aff them som offra, eehwadh thz är fää eller fåår, at man skal giffua Prestenom boghen och bådhen kindbenen och wambena. 5Mos. 18: 3 (Bib. 1541). Taltes om Sochnediäknarna, att de måge benäget bekomma sin rättighet. KulturbVg. 3: 122 (1697). Tu hafwer ingen rett at neka them elenda och torfftiga tina almoso; thet är hans rettighet. Swedberg Cat. 328 (1709). Det var .. skönt att veta att man kunde grina när som helst men inte genast ta ut sin rättighet. Thorén Herre 66 (1942). — särsk. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.)
a) om prestation(er) (i form av pänningar, varor l. arbete) som jordägare (l. länsinnehavare o. d.) var berättigad att fordra av landbo (ss. avrad l. arrende l. ränta o. d.) l. som kronan var berättigad att fordra av undersåte (ss. skatt o. d.). (Tio) Cronegotz .. meedh all konungxlige rentthe och rettighett szom the aarlighe rentthe plegha. G1R 2: 109 (1525). Alla förbe:de clösternes landboer .. medt theris affradt gingerd dagsuerke, och all anner rättogheter, vndantagen fordringen och sakören. Därs. 5: 151 (1528). The Lapper vthi Pithe Lappemark, som .. hafwe skattett till Swerigis krono, them bör och her efter gifue theres rettigheet till Swerige. SvTr. V. 1: 135 (1603). En hoop bönder ifrån Burtnik som förde rättigheett till Borgemästare Eck. AOxenstierna 2: 474 (1622). (Skattebönder) som äre kombne under frelse .. böra nu (icke) giöra Cronan sin rättigheet, uthan thet eena medh thet andra giöra till frelset. RARP 4: 380 (1650). Betala rättigheter til Kronan. Sahlstedt (1773). Hela Blekinge och Lister med dess afgälder och konungsliga rättigheter öfverlämnades (1343) till .. (Knut Folkesson) på tre år. Rosman BjärkSäb. 1: 111 (1923). — särsk.
α) (†) i uttr. stadens l. borgerlig rättighet (jfr 1 c), om skatt som borgarna i stad voro skyldiga att erlägga till kronan; jfr BORGAR-RÄTTIGHET 2. Then som borgare bliffwer och all rettughet gör medt stadhenom. G1R 6: 239 (1529) [jfr fsv. Thøm, som .. alla rættugheet gør medh stadhenom (PrivSvStäd. 1: 81 (1436))]. (Ingen får) bruka någen handell eller kiöpenskap opå landzbygden, medh mindre han sigh vthi staden nedersat hafwer och giöre stadzens rättighet. BtÅboH I. 10: 35 (1600). Skole och inge flere Mästare i dette Embetett ware her i Stockholm, ähn Otto .. på thet the sigh deste bättre nähre och sin borgerlig rättigheet vttgöre kunne. MeddNordM 1898, s. 67 (1622).
β) om avgift som kronan (l. stad o. d.) var berättigad att uppbära ss. skatt på viss (ekonomisk) värksamhet l. affärsrörelse o. d. (i sht sådan som krävde särskilt, av vederbörlig myndighet meddelat tillstånd); i vissa fall liktydigt med: tull, accis. Görer oss vth then rettighet j oss plictoge äre aff thet fiskerij j brukandis warde. G1R 8: 39 (1532). Alla the som wijn och öllsälningh hålle i stadhenn, skole och der aff göre rättigheett. 3SthmTb. 4: 257 (1602). Kopparcompagniet skall behålla kopparmyntningen, doch att Chronan haffver der aff sin proufijt och rättigheet. RP 6: 6 (1636). Stadzens intrader, såsom tomptören, rättigheeter aff ståndh eller ställen, som fremmande vthi deras marcknader läijia moste. BtÅboH I. 10: 92 (1642). Rättigheter af in och utgående kjöpmansvahror. Lind (1749). Tull och rättighet af qvarnarne. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 47, s. 14. jfr TULL-RÄTTIGHET.
b) om avgift (l. annan prestation) som allmänheten inom ett visst distrikt hade att erlägga (resp. fullgöra) ss. löneförmån för innehavare av visst ämbete l. viss befattning inom distriktet; särsk. om sådan avgift osv. till präst. G1R 1: 45 (1523; till präst). Därs. 259 (1524; om lagmansränta). Then rettoghet .. j eders heretzhöffdingh årliga plictighe ære vdt att göra. Därs. 3: 351 (1526). Daniel Balliet .. förhåller pastori sin rättigheet. SynodA 1: 177 (1691). Dagen före julafton infunno sig kyrkvaktaren och orgeltramparen för att uppbära ”rättigheter”, bestående av bröd, korv, fläsk och ljus. MinnGPrästh. 3: 73 (1926). År 1544 överläts ärkedjäknens (i Åbo) prebenderättigheter åt Hans Tommeson, som var konungens kammarskrivare. Denna rättighet omfattade både landboräntan och tionden samt alla övriga förmåner. Cederlöf FinlPrästEkon. 331 (1934). — jfr BISKOPS-, DOMAR-, HÄRADS-, HÄRADSHÖVDINGE-, KAPLANS-, KLOCKAR-, PRÄST-RÄTTIGHET.
3) (†) rättskipning. (Indianernas i Nya Sverige) Rättighet som hoos dem föröfwas, beror (dvs. består) mästedels i böten. Holm NSv. 143 (1702).
Ssgr (i allm. till 1): (2 b) RÄTTIGHETS-BOK; pl. -böcker. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) bok i vilken infördes uppgifter om löneförmåner som präst var berättigad att uppbära av sin församling. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 27, Bil. nr 3, s. 3. —
-EXEMPLAR. (†) om friexemplar av en bok som vissa personer voro berättigade att få (från boktryckaren). De så kallade Rättighetsexemplaren för Corrector, Censor, Sättare, Tryckare m. fl. Täubel Boktr. 2: 60 (1823). —
-FÖRKLARING. [jfr eng. declaration of rights, fr. déclaration des droits] i sht statsv. konstitutionellt fastställande av vissa mänskliga o. medborgerliga rättigheter, särsk. individens rättigheter gentemot staten; äv. konkret(are), om (dokument innehållande) den skriftliga utformningen av en sådan förklaring. Hedin Tal 1: 493 (1888). (Malouet) och Mirabeau ville, att man endera skulle uppskjuta rättighetsförklaringen eller också fastställa folkets skyldigheter på samma gång. Almquist VärldH 7: 40 (1928). 2SvUppslB (1952; konkret). —
-INNEHAVARE~10200. jur. person som innehar en rättighet l. som har juridisk rätt till ngt. Forssell Hist. 1: 8 (1869). särsk. till 1 e. Staden .. hade i sina händer 133 medgifvanden af rättighetsinnehafvare, att de ville mot en årlig pension .. afstå från rättigheterna. Lundin NSthm 78 (1887). —
(2 a, b) -SPANNMÅL~02, äv. ~20. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om spannmål som erlades ss. skatt l. ss. löneförmån för innehavare av vissa ämbeten o. befattningar. All Tijonde-Affradz- och Rättigheetz Spanmål. Stiernman Com. 3: 312 (1665). Bergv. 2: 125 (1739). —
-ÄGANDE, p. adj. (mera tillf.) som är innehavare av rättighet(er); jfr rätts-ägande. Sthm 1: 71 (1897). —
Spoiler title
Spoiler content