SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÖRIG 3rig2 l. 3-, adj. -are ((†) superl. -st AOxenstierna 2: 310 (1617)). adv. -T.
I. [fsv. rörogher, rörlig, rask; jfr dan. o. nor. rørig, mlt. rȫrich (rōrich), holl. roerig, t. rührig; avledn. av RÖRA, v.2 — Jfr RÖRLIG] (†; se dock 10)
1) om levande varelse l. sak: rörlig (se d. o. 1, 2 o. 3). Somblighe ladhe Harnischet an och försöckte huru wighe och rörighe the ther vthi woro. Schroderus Liv. 869 (1626). Tu hafwer en röhrig Kropp, hwilken är beqwem til alle the Syslor och handteringar, som Gudh tig i thetta Lijfwet förelagt hafwer. Sylvius Mornay 2 (1674); jfr a. (Den undersökta härmasken bestod av) idel små röda matskar .., granne (dvs. smala) som trå el. tagel. allesaman rörige. Broman Glys. 1: 446 (1733). Dähnert 253 (1746). Ihre (1769). — jfr LÄTT-, TUNG-RÖRIG. — särsk.
a) om person (l. ngns kropp), = RÖRLIG 2 a. Hallenberg Hist. 1: 145 (cit. fr. 1611). Ibland förargar jag mig, när unga, friska och röriga Män och Quinnor antasta mig på Gatan, och begära Allmosor. SedolärMercur. 2: nr 17, s. 3 (1731). Enn sund, frisk och rörig kropp. Stiernman PVetA 1758, s. 9. De rörige och friske fattighushjonen böra .. flitigt bivista allmänna Gudstjensten. ReglFattHofförs. 7/5 1788, s. 3 a. Han är ganska rörig för sina år. Widegren (1788). Heinrich (1828). jfr O-RÖRIG.
b) om syssla: som är förbunden med l. utföres under rörelse. Rörige syslor och arbeten. Kling Spect. Hh 3 b (1735).
c) om ngns blod: livligt pulserande l. dyl.; i uttr. som betecknar gott hälsotillstånd. Du växer, blomstras, frodig står i varm och rörig blod. Liljestråle Fid. 73 (1772).
d) om vin: musserande l. dyl. (Champagne) är ganska rörigt och spiritueust, derföre när man tager proppen utur en bouteille sådant vin, smäller det starkt. Linné Diet. 2: 99 (c. 1750).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] om mat: som åstadkommer oro i magen l. kväljningar l. uppstötningar o. d., som magen har svårt för att tåla, tung, svårsmält o. d. Rörig mat kallas then, som intet strax smeltes i magan, vtan .. stiger vp i halsen; såsom Lax, kål, etc. Ullenius Ro § 120 (1730). (Man) afhåller .. sig icke allenast ifrån all grof hård och rörig spis, utan och det som på något sätt kan echaufera Bloden. KStobæus (1732) hos Fürst Stobæus 56. (Läkaren) förklarade att kommerserådet fått sig en häftig förkylning, hvarjemte han troligen förtärt något rörigt dagen förut. Carlén Prof. 267 (1840). Dalin (1854). Sundén (1888). WoJ (1891).
3) i uttr. rörigt liv, om det tillstånd som utmärker något fysiskt levande, med viss rörelseförmåga o. andra livsyttringar; jfr RÖRLIG 5 a. Örthernes och wäxtens röhrige lijff. Sylvius Mornay 164 (1674).
4) om person l. institution o. d.: som utmärkes av liv o. rörelse resp. livlig värksamhet l. stor värksamhetslust l. värksamhetsiver l. psykisk l. intellektuell livaktighet; livligt värksam, aktiv; livaktig; rörlig (se d. o. 5 b o. 8 c) o. d. Cantzliet begynner nu effter hand blifva mehr rörigt. Bark Bref 2: 139 (1706). Catholiquerne .. äro .. så rörige, at både andelig och verldzlig regering har händerne fulle blott til akta sig för dem. Thyselius HdlLärov. 2: 272 (1741). I Brunetta Skönheter, som gärna ären hitsigare, rörigare och ärelystnare (än de blonda). Dalin Vitt. 5: 330 (c. 1750). Näppeligen lär uti hela Kongl: Maij:ts rike någon Province finnas (med) .. ett så muntert rörigt och villigt folk (som Åland). BtVLand 6: 106 (1781).
5) om ngns intellekt l. sinne o. d.: livlig, rörlig (se d. o. 8 b). Höpken PVetA 1745, s. 33. (Man drar den slutsatsen) at han måste hafva et trångt begrep och et mindre rörigt snille, efter han omgås med så litet folk, derföre, at han må äga den nödiga tiden til Statsärendernas besörjande. SvMerc. V. 2: 111 (1759). (Beurreus) ägde .. et mera rörigt sinne än (den fromme o. stillsamme Georg Norman). Celsius E14 2 (1774).
6) i uttr. rörig orsak till ngt, värksam l. bidragande l. viktig orsak till ngt. De rörigaste ordsaker til största ovänskap. Kling Spect. Aaa 3 b (1735).
7) = RÖRLIG 9; i ssgn HJÄRT-RÖRIG 1.
8) rörd (se RÖRA, v.2 I 5 f β); i uttr. med rörig stämma l. tunga, med en av (psykisk) rörelse påvärkad l. darrande röst, talande med rörelse o. d. (Den unge prästmannen) erkänner sina fel och beder ”med rörig tunga om misskund”. Hagström Herdam. 2: 229 (cit. fr. c. 1686). Kyrkoherden i Gillberga Hr Erik Ljung (berättade) .. ”med rörig stämma .., huru den förskräckeliga vådelden sistlidne sommar en söndag .. grufligen hemsökt prestgården”. Därs. 1: 136 (cit. fr. 1745).
9) rörande (se d. o. I 5); i ssgn HJÄRT-RÖRIG 2.
10) som utgör ett angrepp mot ngn l. ngns heder, kränkande, ärerörig; numera bl. i ssgn ÄRE-RÖRIG. Iag nödgas högel(igen) beklaga, att iag mäd sådan obeskedelighet, sådane bijtande och rörige expressioner vart bemött, aff Hr Hægerman. PBlanxius i ActaCleriLd, okt. 1728. — jfr ÄRE-RÖRIG.
II. [väsentligen att uppfatta ss. avledn. av RÖRA, sbst.3]
1) motsv. RÖRA, sbst.3 1, om tid l. händelseförlopp o. d.: som utmärkes av resp. utgör ett kaotiskt l. förvirrat händelseförlopp, kaotisk, förvirrad o. d. Det var i den röriga och osäkra tiden de Svenske Öfver-Konungars Sed, at anförtro Riks-styrelsen åt Med-Regenterne, emedan de sielfve merendels lågo på sina här-skiepp. Dalin Hist. 1: 471 (1747). Det har varit .. tider, då ett rörligt, för att icke säga rörigt, lif framträdt inom (den sv. statskyrkan). VL 1908, Bil. nr 38, s. 6. Jag skall inte tillåta mig att profetera något om händelserna i Tajunga omedelbart efter. Men det lär väl bli litet rörigt, eller hur, monsieur? Essén HExc. 205 (1916). Nej, jag känner ingenting en sådan rörig och orolig dag, ingenting. Thulin Boo Alla 69 (1934).
2) motsv. RÖRA, sbst.3 2: som bildar en röra, som utmärkes av röra l. oreda o. d.
a) i fråga om anhopning av personer l. konkreta föremål. Nya samhällen växa alltjämt upp till röriga och oroliga byggnadshopar. TurÅ 1914, s. 27. Vi bor i någonting som heter Damhuskrogen, där det ser lika rörigt ut som mitt hår, när Jensine har tvättat det. Bergvall Michaëlis Bibi 88 (1935). — särsk. (numera bl. tillf.) om maträtt: som utgör en röra (se RÖRA, sbst.3 2 a). Bergman Lappk. V (1904). Olla podrida är en ännu rörigare mat än Lappkojs och består af åtskilligt flera ingredienser, som allmänheten kan se af innehållsförteckningen. Dens. OllaPodr. V (1905).
b) i fråga om (ngt som utgör) en samling l. sammanställning av mer l. mindre abstrakta ting; särsk. om framställning l. tankemässig utformning av ngt l. åsikt o. d.: tilltrasslad, oredig, oklar o. d. SD(L) 1901, nr 132, s. 3. Skildringen af den konstnärskoloni, i hvilken Lydia införes, är rörig. Därs. 1904, nr 233, s. 5. Detta röriga brev. Hellberg FrödingM 191 (1925). En mycket rörig bevisföring. 3Saml. 11: 132 (1931). Här bor bland andra M:me Leroy-Gomez, naturligtvis frånskild, och moderligt bekymrad för sina vuxna söner, Philippe och Jimmy. Herrskapet har f. ö. mycket röriga relationer. SvD(A) 1931, nr 68, s. 3.
c) om person: oredig l. oklar i sina tankar l. sin framställning o. d., virrig. (Det) klagas, att han (dvs. en viss, gammal prästman) är ”så rörig af sig, att han ej kan predika”. Hagström Herdam. 3: 83 (cit. fr. 1652). Den sanna känslans ton blott Bölius är tillhörig! / Och är han inte rörande, / åtminstone så är han rörig. Colp. 1798, nr 1, s. 4. Skjöldebrand var .. visserligen en ganska beläst man, men ytterligt rörig i huvudet. Schück VittA 7: 69 (1943).
Avledn.: RÖRIGHET, r. l. f.
I. [jfr d. rørighed, nor. rørighet, holl. roerigheid samt t. rührigkeit] (†) till I.
1) till I 1 a: rörlighet, full l. god vigör o. d. Gustaf II Adolf 63 (c. 1620). 2RARP 12: 728 (1741). Weste (1807).
2) till I 2: oro i magen förorsakad av fet l. svårsmält mat; svårsmälthet. Sen tas på Fisken samma kläm (dvs. en sup), / At rörigheten dämpa. BränvFarväl 2 (1772). Dalin (1854). WoJ (1891).
II. till II 1, 2: egenskapen l. förhållandet att vara rörig. Laurin Männ. 52 (1919). (Boken) lider .. av rörighet i dispositionen och oförmåga av begränsning. HT 1938, s. 95.
Spoiler title
Spoiler content