SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÅDDA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) rådda; av ovisst urspr. — Jfr RÅDD, sbst.2, RÅDDIG]
(i Finl.)
1) tr.: blanda ihop (ngt) på ett oredigt o. rörigt sätt, röra ihop. Adams menade, att smutsigheten i mina ljuspartier kommer av att jag använder alldeles för små penslar och råddar hela färgskalan på en punkt, där han ej såge mera än en färgton. AEdelfelt (1874) hos Söderhjelm Prof. 194. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 88 (1958).
2) intr.: tala l. skriva utan reda o. sammanhang l. oklart o. oredigt. Ahlman (1872). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 88 (1958).
Spoiler title
Spoiler content