SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÖDSPÄTTA rø3d~spät2a, vard. äv. rø3~, stundom rös3pät2a, l. RÖDSPOTTA rø3d~spot2a, vard. äv. rø3~, stundom rös3pot2a, förr äv. RÖDSPUTTA l. RÖDSPUTA (rö`dsputa Weste), f. l. r.; best. -an; pl. -or (Barchæus LandthHall. 47 (1773) osv.) ((†) -er Hisinger Ant. 5: 90 (1831), Mellin Nov. 3: 293 (1841, 1867)).
Ordformer
(rö- 1773—1899. röd- 1747 osv. -spotta (-å-) 1747 osv. -sputa 1807—1889. -sputta 1751 (: Rödsputte-garn)—1889. -spätta (-e-) 1843 osv.)
Etymologi
[jfr d. rødspætte; förra ssgsleden är RÖD, adj.; senare ssgsleden avledn. av den stam som föreligger i d. spætte, fläck, o. SPÄTTIG resp. av SPOTTA, fläck, o. SPUTA, fläck. — Jfr RÖD-SPUTTIG, RÖD-SPÄTTIG]
flundrefisken Pleuronectes platessa Lin. (som på ögonsidan är brunaktig med runda röda l. rödbruna fläckar), spätta; äv. koll.; äv. ss. maträtt. Linné Vg. 179 (1747). Rödspottan, som i södra Sverige benämnes rödspätta, spätta och skålla. Stuxberg Fisk. 453 (1895). Kokt rödspotta. .. Stekt rödspotta. Högstedt KokB 105 (1920).
Ssgr: RÖDSPÄTTS- l. RÖDSPÄTT- l. RÖDSPOTTS- l. RÖDSPOTT-, äv. RÖDSPÄTTE- l. RÖDSPOTTE-BESTÅND; jfr bestånd 11 b. PT 1907, nr 165, s. 2. —
-FILÉ. kok. HusmKöksalm. 1937, s. 153. —
-FISKE. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 40. —
-GARN. fisk. garn (se d. o. 2 a) för fångst av rödspätta. Linné Sk. 318 (1751). —
-HONA. zool. Lönnberg RyggrDj. 3: 162 (1915). —
-MÄRKNING. zool. jfr märka 2 b β slutet. LAHT 1913, s. 50. —
-VAD; pl. -ar. fisk. mindre, stormaskig snurrevad för rödspättefiske. SvFiskelex. (1955). —
-YNGEL. zool. GHT 1896, nr 229, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content