SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RADIO ra4diω, r.; best. -on; pl. (i bet. 2) -or (PargasKungör. 28/1 1942, osv.), äv. = (UNT 1940, nr 281, s. 12, Därs. 1941, nr 213, s. 10), ngn gg äv. -oar (Carlsson Oxnäset 164 (1947)).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. radio; kortform för RADIO-TELEGRAF(I) l. -TELEFONI, till RADIO- (jfr RADIO- 3 anm. sp. 80)]
1) (värksamhet för) utsändning o. uppfångning av elektromagnetiska vågor (med en våglängd av från 30.000 m till 0,1 mm); trådlös telegrafi l. telefoni, radiotelegrafi, radiotelefoni; särsk. om (värksamhet för) dylik utsändning osv. av tal (t. ex. nyheter, föredrag, teaterpjäser) l. musik o. d. som är avsedd att avlyssnas av allmänheten medelst radiomottagare, rundradio; äv.: radioutsändning, radioprogram; äv. konkretare, om anläggning l. apparatur o. d. för utsändning o. mottagning av trådlös telegrafi l. telefoni; ofta sammanfattande, om den teknik, apparatur o. värksamhet o. d. som avser trådlös telegrafi o. telefoni; ofta (särsk. i sådana uttr. som höra l. lyssna på radio, höra ngt i radion) icke klart skilt från 2; jfr GNIST, sbst., RUNDRADIO. Utsända, höra ngt i, äv. på radio. Efterlysa ngn i radio. Konserten utsändes i radio. I gårdagens radio spelades en strindbergspjäs. Sveriges radio. Fartygets radio fungerade icke. Ramsten o. Stenfelt (1917). Stockholms radio åter till gamla våglängden. SvD(L) 1926, nr 74, s. 2 (rubrik). Valborgsmässoafton i Uppsala på radio. SDS 1926, nr 110, s. 13 (rubrik). Allt för stort kaos skulle uppstå inom radion, om den ena stationen efter den andra valde sig nya våglängder. Därs. 1928, nr 51, s. 5. Flygmaskiner utrustade med radio. FlygMotBibl. 4: 192 (1935). jfr: Gnisttelegram skola i inledningen förses med tjänstebeteckningen ”Radio”. GnisttelegrKonv. 1906, s. 51 (1907). — jfr KORTVÅGS-, SKOL-, TRÅD-RADIO m. fl. — särsk. i ssgr för att beteckna att ngt framföres l. utsändes l. är avsett att framföras l. utsändas i (rund)radio l. att ngn medvärkar (t. ex. med tal l. sång l. musik) i ett radioprogram.
2) [elliptiskt för RADIO-APPARAT l. -MOTTAGARE] apparat för mottagning av trådlös telegrafi l. (i sht) telefoni; radiomottagare, radioapparat. Bygga, köpa, konstruera en radio. Skruva, sätta, knäppa på radion. Radion är dåligt inställd. Stänga av radion. Klara folkskola får radio. SvD(A) 1923, nr 343, s. 9; jfr 1. Det var bara att skruva på radion och lyssna till pressnyheterna. Bergman i 3SAH LXI. 2: 49 (1950).
Ssgr (i allm. till 1). Anm. Här nedan upptagas äv. vissa ssgr som med hänsyn till sitt ursprung eg. äro att hänföra till radio- 3 (se sp. 80), men som av den nutida språkkänslan uppfattas ss. sammansatta med radio (i bet. 1), t. ex. radio-telefoni, -telegraf, -telegrafi (jfr radio- 3 anm. sp. 80): (1, 2) RADIO-AFFÄR. affär (se d. o. 6 slutet) som (huvudsakligen) handlar med radiomottagare o. tillbehör till sådana. Radio 1923, nr 7, s. 21.
(2) -AGENT, m.||ig. jfr agent 1 b. Röster om radio 225 (1934).
(2) -AGENTUR. Östergren (1935).
(1, 2) -AMATÖR. person som (för sitt nöjes skull l. ss. hobby) sysslar med att konstruera o. experimentera med radiomottagare l. -sändare o. d. Radio 1923, nr 1, s. 18.
(1 slutet) -ANFÖRANDE~0200, n. Radiolyssn. 1927, nr 1, s. 16.
-ANLÄGGNING~020. jfr anläggning III 1 a α. 2NF 28: 754 (1918).
-ANROP~02, äv. ~20. (i fackspr.) anrop (se d. o. 3 a, b) gm radiotelegrafi l. -telefoni. SvD(A) 1932, nr 299, s. 24.
-ANSTALT~02. särsk. mil. om till högkvarteret hörande anstalt (se d. o. 5) för organisering av den militära radiovärksamheten (försvarsväsendets l. försvarsstabens radioanstalt). BtRiksdP 1939, 6: nr 4, s. 4. —
-ANTENN. [jfr eng. radio antenna] ledare (se d. o. 12) l. system av ledare för utsändning l. mottagning av radiovågor. SAOL (1923).
-APPARAT. apparat l. anordning för sändning l. mottagning av radiotelegrafi l. -telefoni; numera vanl.: radiomottagare. Radio 1917, s. 44. Radioapparaterna (på fartyg) skola vara installerade i en hytt (radiohytten), belägen i övre delen av fartyget. SFS 1932, s. 1170. TT 1940, Elektr. s. 111 (om radiomottagare).
-ARBETE~020. särsk. om arbete l. värksamhet ss. medvärkande vid (anordnande av) radioutsändning(ar). SvD(A) 1929, nr 165, s. 3.
-ARTIKEL. särsk. i pl.: radiomateriel. Radio 1923, nr 7, s. 21.
(1 slutet) -ARTIST. om radiosångare o. d. Radiolyssn. 1927, nr 24, s. 13.
-ASTRONOMI. [jfr eng. radio astronomy] (i fackspr.) om den gren av astronomien som sysslar med utforskningen av astronomiska fenomen med hjälp av radiotekniken. NaturvForsknRådÅb. 1948—49, s. 42.
-ASTRONOMISK. (i fackspr.) adj. till -astronomi. NaturvForsknRådÅb. 1948—49, s. 41.
-AVGIFT~02, äv. ~20. (mera tillf.) om radiolicens. SvD(L) 1926, nr 84, s. 14.
(1, 1 slutet) -BAL; pl. -er. bal anordnad till (dans)musik som utsändes i radio; äv. om radioprogram bestående av sådan musik. Radio 1923, nr 2, s. 8.
(1, 2) -BATTERI. batteri (se d. o. 5 a α) använt ss. energikälla i en radiosändare l. (vanl.) i en radiomottagare. Radio 1923, nr 2, Omsl. s. 3.
(1 slutet) -BEARBETNING~1020. jfr bearbetning 2 b; särsk. konkret, om ett skådespel l. en opera o. d. som bearbetats för att lämpa sig att framföras l. utsändas i radio. Radiolyssn. 1927, nr 41, s. 7. (Radioteatern ämnar) framföra en radiobearbetning av Tösen från Stormyrtorpet. RöstRadio 1933, s. 403.
-BEFORDRAN. jfr befordran 1. Radiobefordran av telegram. SFS 1922, s. 58.
-BEFORDRING. radiobefordran. SFS 1922, s. 58.
-BIL.
1) med radiosändare o. -mottagare utrustad bil; särsk. om polisbil som är utrustad med radio, varmed förbindelse kan upprätthållas med en polisstation. Radio 1924, nr 1, s. 9.
2) benämning på en vid tivolin o. nöjesfält o. d. använd liten mer l. mindre billiknande (på sidorna med skyddsanordningar av gummi försedd) vagn som går på en bana l. ett golv o. dyl. o. drives med elektricitet som tillföres vagnen från ett över banan osv. uppspänt spänningsförande metallnät (mot vilket en på vagnen fäst antennliknande anordning släpar) l. från på golvet anbragta spänningsförande plåtskenor. UNT 1929, nr 10197, s. 2.
(1 slutet) -BILD. gm trådlös telegrafi överförd bild. DN(A) 1926, nr 143, s. 1.
-BITEN, p. adj. (vard.) starkt radiointresserad. Radiolyssn. 1927, nr 2, s. 9.
-BOLAG~02, äv. ~20. om bolag som tillvärkar radiomateriel l. anordnar radioutsändningar. SvD(A) 1922, nr 340, s. 3. Därs. 1926, nr 34, s. 3 (om AB Radiotjänst).
(2) -BORD. bord varpå en radio kan ställas; äv. om bordliknande möbel vari en radio är inbyggd. Radiolyssn. 1927, nr 44, s. 3.
(1, 2) -BRANSCH(EN). jfr bransch a. Radio 1923, nr 1, s. 15.
(1, 2) -BRUS.
1) om radiostörning i form av brus. Östergren (cit. fr. 1927).
2) (i fackspr.) om det brus som kan höras i en radio från stjärnor som utsända radiostrålning. NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 15.
(1 slutet) -BUDSKAP~02, äv. ~20. Yates o. Pacent Radiob. 62 (1923).
(2) -BYGGARE, m.||ig. (mera tillf.) person som bygger radioapparat(er). Östergren (cit. fr. 1926).
-BYRÅ. jfr byrå 3.
1) om en sektion inom telestyrelsen med uppgift att handlägga ärenden rörande svensk kommersiell radiotelegrafi o. -telefoni, rundradion, radiofyrväsendet o. polisradion; vanl. i sg. best. l. i uttr. telestyrelsens radiobyrå. 2NF 28: 759 (1918).
2) i uttr. (den) internationella radiobyrån, om internationella radiounionens (i Schweiz belägna) byrå. VFl. 1924, s. 59.
-BÄRING. om bäring (se bärning, sbst.1 4) erhållen från en radiofyr. NautT 1922, s. 169.
-CENTRAL, r. l. m. radio(telegraf)-expedition; äv.: anläggning för radiotelegrafering o. -telefonering i ett land. SvUppslB 22: 388 (1935).
-CHEF. särsk.: (tjänstetitel för) ledare av Radiotjänsts programvärksamhet (jfr riks-programchef); i sht förr äv. om chef för rundradiostation. Radiopr. 1926, nr 8, s. 1 (om chefen för Malmö rundradio). 2SvUppslB 23: 776 (1952).
-CIRKEL. om studiecirkel där varje sammanträde inledes med åhörandet av ett föredrag o. d. som utsändes i radio. RöstRadio 1933, s. 264.
-CODE, se -kod.
-CYKELGRUPP~102. mil. om cykelburen grupp av signalister utrustade med radio. SignTrpInstr. 1945, 1: 59. —
-DAGBOK~02, äv. ~20. (i fackspr.) av fartygstelegrafist förd dagbok där allt som rör radiotjänsten införes. SFS 1932, s. 1172.
(1 slutet) -DEBATT. Radiotjänst 132 (1929).
(1 slutet) -DEBUT. om ngns första framträdande i radio. Östergren (cit. fr. 1925).
(1 slutet) -DEBUTANT. jfr -debut. SvD(L) 1926, nr 76, s. 6.
(1 slutet) -DEBUTERA. jfr -debut. Östergren (1935).
(1 slutet) -DISKUSSION. Radiolyssn. 1927, nr 12, s. 36.
-DISTRIKT.
1) om distrikt l. område för en radiostations värksamhet. Radio 1923, nr 1, s. 17 (om amerikanska förh.).
2) (i fackspr.) inom televärket: radiobyråns förvaltningsområde. SvStatskal. 1927, s. 507.
(1 slutet) -DRAMA, n., äv. -DRAM. jfr dram, sbst.2 1. Radio 1923, nr 3, s. 16.
(1 slutet) -DRAMATIK. jfr dramatik 1. Radiolyssn. 1927, nr 5, s. 15.
(1 slutet) -DRAMATIKER. jfr -drama, -dramatik. Radiolyssn. 1927, nr 7, s. 6.
(1 slutet) -EFTERLYSA~1020. jfr -efterlysning. Östergren (1935).
(1 slutet) -EFTERLYSNING~1020. i radio utsänd efterlysning av ngn. Östergren (1935).
-EKO.
1) (i fackspr.) till 1, om företeelsen l. fenomenet att en (från en sändare utgående) radiosignal som möter ett hinder till viss del reflekteras, så att den kan uppfångas i närheten av sändaren. Radiolyssn. 1927, nr 23, s. 31.
2) till 1 slutet, om programpunkt (”dagens eko”) i det svenska radioprogrammet, vari aktuella händelser o. d. belysas l. kommenteras. I måndagens radioeko fick man höra .. lord Londonderry. UNT 1939, nr 61, s. 4.
(1, 2) -ELEMENT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 81). (mera tillf.) = -batteri. Hellström Storm 250 (1935).
-EXPEDITION. (i fackspr.) radiotelegrafstation varifrån radiotelegram expedieras. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-EXPERT. Östergren (cit. fr. 1922).
(1, 2) -FABRIK. för tillvärkning av radiomateriel l. radiomottagare o. d. KatalÅhlénHolm 90: 222 (1925).
(1, 2) -FABRIKANT. jfr -fabrik. Radio 1924, nr 6, s. 8.
(1, 2) -FIRMA, r. l. f. jfr -affär, -fabrik. Radio 1923, nr 3, s. 30.
-FLUGA. (vard.) jfr fluga 3 slutet. Radiobl. 1924, nr 5, s. 4. —
-FREKVENS. (i fackspr.) om den frekvens (se d. o. 3) som en radiovåg har; högfrekvens. Erix (1923).
Ssg: radiofrekvens-spektroskopi. fys. optisk spektroskopi grundad på användning av ultrakorta radiovågor, högfrekvensspektroskopi. 2SvUppslB (1952).
-FREKVENT. (i fackspr.) adj. till -frekvens. Radio 1924, nr 6, s. 8.
-FYR, r. l. m. (på en fyr l. ett fyrskepp l. en flygplats l. vid ett hamninlopp o. d. anbragt) radiosändare som gm (riktade l. oriktade) radiosignaler vägleder fartyg l. flygplan o. d.; jfr -navigering. NautT 1920, s. 99.
(1 slutet) -FÖLJETONG~102, äv. ~200. roman l. novell o. d. som uppläses i radio uppdelad i mindre avsnitt under en längre l. kortare tid. Radiolyssn. 1927, nr 14, s. 6.
-FÖRBINDELSE. jfr förbindelse 1 c. Fartygen stodo i radioförbindelse med varandra. Radio 1917, s. 125.
(1 slutet) -FÖREDRAG~102, äv. ~200. jfr föredrag 2. Radio 1924, nr 2, s. 15.
(1 slutet) -FÖRELÄSA~1020. hålla föreläsning(ar) l. föredrag i radio. Professor Cassel radioföreläser. SvD(A) 1924, nr 332, s. 3.
(1 slutet) -FÖRELÄSARE~10200. Radiolyssn. 1927, nr 5, s. 11.
(1 slutet) -FÖRELÄSNING~1020. Radio 1923, nr 3, s. 8.
(1 slutet) -FÖRESTÄLLNING~1020. jfr föreställning 3 a. RöstRadio 1933, s. 232.
(1 slutet) -FÖRFATTARE. om författare av en pjäs o. d. som utsändes i radio. SvD(L) 1926, nr 32, s. 2.
-FÖRKORTNING. (i fackspr.) om vid radiotelegrafering l. -signalering använd förkortning (se förkorta 1 a slutet). RadioI 1925, 2: 26. —
-FÖRSÄLJARE. särsk. till 2, om försäljare av radiomottagare o. d. VFl. 1924, s. 47.
-GONIOMETER. (i fackspr.) = -pejl-apparat. Lampa Exper. 101 (1923).
(2) -GRAMMOFON. (elektrisk) grammofon som är sammanbyggd (l. sammankopplad) med en radiomottagare o. utnyttjar dennas lågfrekvensförstärkare o. högtalare för ljudåtergivningen. SvD(A) 1930, nr 250, s. 3.
(1 slutet) -GUDSTJÄNST ~02, äv. ~20. Radiolyssn. 1927, nr 41, s. 5.
(1 slutet) -GYMNASTIK. motionsgymnastik utförd efter kommandon som uttalas av en ledare i radio. Radiolyssn. 1927, nr 25, s. 3.
(2) -HANDEL.
1) abstr.: handel med radiomottagare o. d. RadiointrFMedd. 1931, s. 3.
2) konkret, = -affär. Östergren (1935).
(2) -HANDLARE. person som handlar med (radiomateriel o.) radiomottagare o. dyl. l. som innehar en radioaffär. Östergren (cit. fr. 1925).
-HUS. särskild byggnad avsedd för radions behov o. innehållande lokaler för planering, tillrättaläggning o. utsändning av radioprogram o. för skötseln av därmed sammanhängande administrativa uppgifter o. d. PopRadio 1931, s. 191 (om tyska förh.). SOU 1946, 1: 91 (om föreslagen byggnad i Sthm).
-HYTT. på fartyg: hytt, vanl. på kommandobryggan, där radiosändare o. -mottagare finnas o. där radiotelegrafisten utför sitt arbete. Radio 1917, s. 1.
(1, 2) -HÖGTALARE~0200. Asklund Fanfar 242 (1934).
(1, 2) -HÖRTELEFON~1002. (i fackspr.) hörtelefon l. hörlur använd till radiomottagare. RadioAm. 1924, nr 1, Annons. s. 2. —
-IMPULS. jfr impuls 2 a. Wennberg Radio 7 (1924).
(1, 2) -INDUSTRI. Radio 1923, nr 4, s. 15.
-INGENJÖR. ingenjör med specialutbildning inom radiotekniken. Radio 1917, s. 28.
-INSPEKTÖR. vid televärket anställd person som har till uppgift att lokalisera källor till radiostörningar. Östergren (cit. fr. 1930).
(1, 2) -INSTALLATION. särsk. konkret, om apparatur o. d. för utsändning o. mottagning av radiovågor. Radio 1917, s. 27 (konkret).
-INSTRUMENT.
1) (i fackspr.) till 1: (för mätningar o. d. avsett) instrument använt inom radiotekniken. RadioklubbFMedlBl. 1926, s. 80.
2) (mera tillf.) till 1 slutet: (musik)instrument använt i radioprogram. Orgeln hävdade .. sitt .. goda anseende som ett alldeles utmärkt radioinstrument. SvD(L) 1926, nr 86, s. 9.
(1 slutet) -INTERVJU. Radiotjänst 102 (1929).
(1 slutet) -INTERVJUA. göra en radiointervju med (ngn). Östergren (cit. fr. 1927).
-INTRESSE. jfr intresse 4. Radio 1923, nr 1, s. 20.
(1, 2) -INTRESSENT. (mera tillf.) person som fabricerar l. försäljer radiomateriel o. d.; jfr intressent 1. Östergren (1935).
Ssg: radiointressent-förbund. om förbund för radiofabrikanter o. d. RadiointrFMedd. 1931, s. 1. —
-INTRESSERAD. jfr intressera III 3. Radio 1917, s. 2.
(1 slutet) -KABARÉ. jfr kabaré 2. SvD(L) 1925, nr 345, s. 2.
-KARTA, r. l. f. om karta där läget av olika radiostationer o. d. anges. Radiolyssn. 1934, nr 7, Omsl. s. 1. —
-KLUBB. klubb (se klubb, sbst.2 1) utgörande en sammanslutning av radiointresserade personer. SvD(A) 1922, nr 340, s. 3.
-KOD. (i fackspr.) jfr kod 3. VFl. 1934, s. 34.
(1 slutet) -KOMMENTAR. om i radio utsänd(a) kommentar(er) till aktuella händelser o. d. DN(B) 1946, nr 54, s. 6.
(1 slutet) -KOMMENTATOR. jfr -kommentar. DN(B) 1946, nr 54, s. 6.
-KOMMISSARIE. (tjänstetitel för) teknisk chef för en radio(telegraf)station. SFS 1916, s. 634.
-KOMPANI. (förr) mil. med radio utrustat kompani inom fälttelegrafkåren. SFS 1915, s. 1772.
-KOMPASS. (i fackspr.) automatiskt (för flyget o. sjöfarten avsett) navigeringsinstrument som anger bäringen till den radiofyr på vars frekvens dess mottagardel är inställd. VFl. 1920, s. 37.
-KONGRESS. jfr kongress I 2. Radiobl. 1925, s. 53.
(1 slutet) -KONSERT. Radio 1923, nr 3, s. 12.
-KONTAKT. jfr kontakt 2.
-KONVENTION. om (internationell) konvention (se d. o. 2 a) rörande radiotelegrafi l. -telefoni o. d. 2NF 28: 765 (1918).
-KORRESPONDENS. (numera föga br.) jfr korrespondens II 2 c. 2NF 28: 755 (1918). Radiokorrespondensen med fartyg. Därs. 38: 815 (1926).
-KRETS, r. l. m. särsk. i uttr. i l. inom radiokretsar, bland personer som äro intresserade av l. arbeta med radio. Radio 1917, s. 59.
(1, 2) -KRISTALL. jfr kristall 1 slutet. SDS 1925, nr 69, s. 13.
-KRITIK.
1) till 1: (i en tidning o. d. framförd l. publicerad) kritik av radioprogram o. d. Radio 1924, nr 15, s. 2.
2) till 1 slutet: (litterär) kritik framförd i radio. SvD(L) 1926, nr 36, s. 14.
-KRITIKER. särsk. motsv. -kritik 1. Radiolyssn. 1927, nr 7, s. 6.
-KRÖNIKA.
1) (tillf.) till 1, om berättande framställning om radionytt o. d. Radio 1923, nr 3, s. 17.
2) till 1 slutet: i radio utsänd krönika (se krönika, sbst.1 3). Radiolyssn. 1927, nr 5, s. 10.
(1 slutet) -KRÖNIKÖR. jfr krönikör 3. Radiolyssn. 1927, nr 12, s. 7.
-KURS.
1) till 1: kurs (se d. o. 7) i radioteknik o. d. Radio 1917, s. 29.
2) till 1 slutet: kurs (se d. o. 7) som utsändes i radio. En radiokurs i trafikkultur. SvD(L) 1926, nr 111, s. 12.
-KUSTSTATION~102. 2NF 28: 760 (1918).
(1 slutet) -KÅSERA. Östergren (cit. fr. 1927).
(1 slutet) -KÅSERI. Radiotjänst 287 (1929).
(1 slutet) -KÅSÖR. Östergren (1935).
(1, 1 slutet) -KÖR, r. l. m. kör som utför körsång i radio o. är knuten till ett företag som anordnar radioutsändningar. Radiolyssn. 1934, nr 13, s. 31.
-LAG, r. l. f. l. m. (vard.) om lag angående trådlös telegrafi o. telefoni. Radio 1923, nr 1, s. 17.
(1, 2) -LAMPA. (vard., numera föga br.) = -rör. Radio 1924, nr 2, s. 19. RöstRadio 1933, s. 383.
-LEDES, adv. i fråga om telegrafi l. telefoni o. d.: genom radio, med en radiosändare l. radiomottagare. Mörne Katz VitMän 284 (1928).
(1 slutet) -LEKTION. jfr lektion 4. Radioprogr. 1926, nr 3, s. 5.
-LEXIKON. jfr -ordbok. Radiolexikon. (1935; boktitel).
(1, 2) -LICENS. (av telestyrelsen utfärdat) tillstånd att inneha radiomottagare (mot en viss årlig avgift); äv. konkret, om den tryckta handling varigm sådant tillstånd meddelas; äv.: licensavgift för radio. Lösa radiolicens. Höja radiolicensen. Radiobl. 1924, nr 19—20, s. 26. —
-LODNING. (i fackspr.) bestämning av ett flygplans höjd över jordytan gm mätning av den tid det tar för en från flygplanet utsänd radiovåg att reflekteras mot jordytan o. åter uppfångas av en ombord på flygplanet befintlig mottagare. 2BonnierKL (1945).
-LOKALISERING. [efter eng. radio location] (i fackspr.) sammanfattande beteckning för olika metoder för bestämning av en orts läge o. för navigering o. d. med hjälp av radiovågor; ofta i inskränktare anv.: radar. SvD(A) 1945, nr 219, s. 5.
(1, 2) -LUR. jfr lur, sbst.3 2 c. Att sitta hemma med radiolurarna för öronen och åhöra en predikan. Radioprogr. 1926, nr 3, s. 2.
(1 slutet) -LUSTSPEL~02, äv. ~20. Östergren (1935).
-LYSSNANDE, n. SvD(L) 1926, nr 113, s. 3.
-LYSSNANDE, p. adj. Den stora radiolyssnande allmänheten. Radiobl. 1924, nr 19—20, s. 8. —
-LYSSNARE, m.||ig. person som lyssnar l. brukar lyssna på radio. Radio 1923, nr 8, s. 17. Radiolyssnaren. (1927; tidskriftstitel).
-LYSSNERSKA. (mera tillf.) Östergren (1935).
-LÄNK. [efter eng. radio link] (i fackspr.) en (vanl. riktad) radioförbindelse som ingår ss. ett led l. en länk i en längre förbindelse för telegrafi l. telefoni l. television o. d. Radiolex. (1950).
-LÖS. (mera tillf.) som saknar radio(utrustning). Östergren (cit. fr. 1920; om fartyg).
-MAN ~man2. person som sysslar med (reparerar, bygger, konstruerar o. d.) radiomottagare l. radiosändare; radiotekniker; äv. om tjänsteman anställd vid radion; äv.: person som sköter l. ägnar sig åt radiotjänst (t. ex. på fartyg). Radio 1917, s. 59. Vakthavande radioman (på fartyg). UFlottMansk. 1945, s. 145. Nyss meddelade radiomannen att det skulle komma ett litet aktuellt reportage. Edström Mossgrönt 74 (1950).
-MAST. mast (se mast, sbst.1 2) som uppbär en radioantenn; äv. om fartygsmast som uppbär en radioantenn. SvD(A) 1925, nr 176, s. 1. VFl. 1937, s. 195 (på fartyg).
(1, 2) -MATERIAL. (mera tillf.) = -materiel. RadioAm. 1923, nr 4, s. 4.
(1, 2) -MATERIEL. jfr materiel 1. LbGnistunderv. 169 (1916).
-MATROS. sjömil. matros i radiotjänst (se d. o. 1). UFlottMansk. 1945, s. 336.
(1 slutet) -MEDDELANDE~0200, n. jfr meddelande 3. Ramsten o. Stenfelt 209 (1917).
-MIKROFON. Radiobl. 1923, nr 1, s. 1. —
-MINA, r. l. f. mil. mina som bringas att explodera gm från en särskild sändare utsända radiovågor som påvärka en till minan kopplad mottagare. SoldatinstrInf. 1944, s. 124.
-MISTSIGNAL~102. (i fackspr.) om mistsignal utsänd från en radiofyr o. d. NautT 1926, s. 220.
(1, 2) -MONTÖR. Ymer 1930, s. 86.
(jfr 2) -MOTTAGARE~0200, r. l. m. jfr mottagare 2 slutet. Radio 1917, s. 59.
-MOTTAGNING~020. jfr mottagning 3. Radio 1924, nr 3, s. 16.
Ssgr: radiomottagnings-apparat. radiomottagare, radio. Gottwaldt Radioam. 3 (1923).
-station. om radiostation som (enbart) är inrättad för mottagning av radiotelegrafi o. -telefoni. 2NF 36: 170 (1923).
(1 slutet) -MUSIK. jfr musik 1. Radio 1923, nr 2, s. 9.
(1 slutet) -MUSIKER. musiker som spelar i radioprogram. Radiolyssn. 1927, nr 5, s. 11.
-MÄSSIG. som är karakteristisk för l. lämpar sig för o. d. (utsändning i) radio. Radiotjänst 152 (1929).
Avledn.: radiomässighet, r. l. f. SvFolket 12: 198 (1940).
-NAVIGERING. (i sht i fackspr.) navigering (av fartyg o. flygplan) med hjälp av radiotekniska hjälpmedel (t. ex. radiofyrar, radiokompasser, radar). NautT 1926, s. 219.
-NYHET~02 l. ~20.
1) till 1; särsk. konkret, om nyhet (se d. o. 2) på det radiotekniska området. Radiobl. 1924, nr 19—20, s. 9.
2) till 1 slutet, om nyhet (se d. o. 2 c) som utsändes i radio; vanl. i pl. Radiolyssn. 1927, nr 6, s. 12.
-NYTT, n. jfr ny, adj. 1 i, o. -nyhet 1. Radio 1923, nr 1, s. 16.
-NÄMND. särsk. i sg. best. ss. benämning på en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd med uppgift att granska Radiotjänsts programvärksamhet. SvUppslB Tilläggsb. 1116 (1937).
-NÄT. jfr nät, sbst. 3 c. Radio 1924, nr 2, s. 16.
(1 slutet) -OPERA. Radiolyssn. 1927, nr 7, s. 6.
(1 slutet) -OPERETT. SvD(L) 1926, nr 285, s. 2.
-ORD. (mera tillf.) om fackord använt inom radiotekniken. Östergren (1935).
-ORDBOK~02, äv. ~20. (en- l. flerspråkig) ordbok över radiotermer. Radio-ordbok. Heimbürger (1948; boktitel).
-ORDLISTA~020. jfr -ordbok. Östergren (1935).
(1, 1 slutet) -ORKESTER. orkester knuten till ett företag o. d. som anordnar radioutsändningar. Stockholms radioorkester. SvD(A) 1923, nr 316, s. 8.
-PATRULL. mil. patrull utrustad med radio. Brunskog SignFält 235 (1924).
-PEJL. (i fackspr.) radiopejlapparat. SvD(A) 1927, nr 48, s. 11.
-PEJLA. (i fackspr., mera tillf.) jfr pejla 2. Anderberg MaritFörb. 106 (1926).
-PEJL-APPARAT. (i fackspr.) apparat för radiopejling. Gottwaldt Radioam. 26 (1923).
-PEJLING. (i sht i fackspr.) pejling (se pejla 2) med hjälp av radio; äv. konkretare, motsv. pejla 2 slutet. Hägg PraktNav. 85 (1920). Det var inte första gången jag (dvs. en sjökapten) gått bara på radiopejlingar. Fredricson Res. 252 (1940).
Ssgr (i fackspr.): radiopejlings-apparat. Gottwaldt Radioam. 26 (1923).
-station. NautT 1920, s. 414.
-PEJL-KARTA. (i fackspr.) NautRadiosign. 2 (1926).
-PEJL-RAM. (i fackspr.) NautT 1926, s. 217.
-PEJL-STATION. (i fackspr.) VFl. 1924, s. 39.
-PERSONAL. särsk. om militära l. civila radiotelegrafister. Östergren (cit. fr. 1920).
(1 slutet) -PJÄS. jfr pjäs 9. Radio 1924, nr 7, s. 5.
-POLIS.
1) om avdelning inom polisväsendet (i en stad), som är utrustad med radiobilar (se -bil 1); äv. (vard.) om polisman tjänstgörande vid sådan avdelning. Upsala(A) 1931, nr 214, s. 4.
2) (tillf.) om polisavdelning (l. polisman) med uppgift att kontrollera att innehavare av radio har löst radiolicens m. m. Radio 1923, nr 5, s. 2.
-POLIS-BIL. jfr -bil 1. Östergren (1935).
-POLIS-BÅT. jfr -bil 1. SvD(A) 1947, nr 136, s. 3.
(1 slutet) -PREDIKAN. SvD(L) 1926, nr 283, s. 3.
(1 slutet) -PREDIKNING. särsk. konkret, i pl. SvTeolKv. 1936, s. 261.
(1 slutet) -PREMIÄR. särsk. om första uppförandet av ett skådespel l. ett musikvärk o. d. i radio. Radiolyssn. 1927, nr 1, s. 17.
-PROGRAM. jfr program 2. Fredagens radioprogram. Har du läst radioprogrammet? Radio 1924, nr 1, s. 6.
-PROGRAM-RÅD. (förr) = program-råd. Östergren (1935).
-PUBLIK, r. l. m. jfr publik, sbst. 3. Radio 1924, nr 5, s. 6.
(1 slutet) -RAPPORT. i radio (ut)sänd rapport, särsk. rörande väderleksutsikter l. aktuella händelser o. d. Anderberg MaritFörb. 131 (1926). Jag läser krigstelegrammen, jag hör radiorapporterna. Siwertz Förtr. 282 (1945).
-RECENSION.
1) till 1: recension av radioprogram. MorgT 1948, nr 251, s. 9.
2) till 1 slutet: i radio utsänd recension av en bok o. d. SvD(L) 1926, nr 35, s. 3.
(1 slutet) -REFERAT. jfr -reportage. Radiolyssn. 1927, nr 17, s. 6.
(1 slutet) -REFERENT. jfr -reporter. Radiolyssn. 1927, nr 18, s. 7.
(1 slutet) -REGISSÖR. person som regisserar radiopjäser o. d. Radiolyssn. 1927, nr 7, s. 7.
(1, 2) -REPARATION. Östergren (1935).
(1, 2) -REPARATÖR. Östergren (1935).
(1 slutet) -REPORTAGE. i radio utsänt reportage (t. ex. från en idrottstävling l. en utställning l. festlighet). Radiolyssn. 1927, nr 17, s. 6.
(1 slutet) -REPORTER. jfr -reportage. Radiolyssn. 1927, nr 31, s. 29.
(1 slutet) -REVY. SvD(L) 1925, nr 354, s. 2.
-RÅD. (i sht om danska förh.) rådgivande organ för rundradiovärksamhet(en); jfr -nämnd. Danmark har fått sitt radioråd. SvD(L) 1926, nr 74, s. 2.
(1, 2) -RÖR. elektronrör använt i radiomottagare l. radiosändare l. förstärkare. SvD(L) 1925, nr 345, s. 2.
-RÖRELSE. jfr -värksamhet, -väsen. Radio 1923, nr 8, s. 10.
(1 slutet) -RÖST. röst som höres i radio; särsk. i sådana uttr. som ha en god l. dålig radioröst, ha en röst som lämpar sig väl resp. icke lämpar sig för tal l. sång i radio; äv. i utvidgad anv., om person som talar l. sjunger i radio. SvD(L) 1925, nr 354, s. 2 (om person). (Ernst) Rolf har en utmärkt radioröst — mjuk och distinkt på en gång. Radiolyssn. 1927, nr 13, s. 12.
-SAMTAL~02, äv. ~20.
1) till 1: samtal per radiotelefon; jfr anm. sp. 68. FFS 1930, s. 1043.
2) till 1 slutet: samtal utsänt i radio; jfr -debatt, -diskussion. Radiotjänst 291 (1929).
-SIGNAL. (i fackspr.) om signal utsänd av en radiosändare; jfr anm. sp. 68. VFl. 1917, s. 61.
-SIGNALERA. (mera tillf.) jfr -signalering. Anderberg MaritFörb. 19 (1926).
-SIGNALERING. (i sht i fackspr.) utsändande av radiosignaler, signalering med hjälp av radio; jfr anm. sp. 68. Radio 1917, s. 104.
-SIGNALIST. jfr -signalering; särsk. (flygv.) om radiotelegrafist på ett flygplan; jfr anm. sp. 68. TT 1945, s. 619.
-SIGNAL-MEDEL. mil. om materiel för radiosignalering; jfr anm. sp. 68. InfRegl. 1939, 2: 112.
(1 slutet) -SKETCH. jfr -pjäs. SvD(L) 1926, nr 32, s. 2.
(1 slutet) -SKISS. om mindre radiopjäs o. d. Radiolyssn. 1927, nr 5, s. 22.
-SKOLA, r. l. f. (mera tillf.)
1) till 1, om skola där radiotelegrafister utbildas; jfr anm. sp. 68. Radio 1917, s. 44.
2) till 1 slutet, om skolmässig undervisning gm radio. Radiolyssn. 1927, nr 4, s. 8.
(2) -SKÅP. skåp innehållande radiomottagare l. radiogrammofon. SvD 21/9 1930, Söndagsbil. s. 17.
(1 slutet) -SOARÉ. Alving SvLittH 3: 117 (1932).
-SOND. (i fackspr.) meteorologiskt instrument för bestämning av temperatur o. fuktighet i högre luftlager, bestående av en vätgasfylld ballong som bär ett antal instrument, vilka äro förbundna med en radiosändare som avger signaler angivande temperatur, fuktighet o. höjd, vilka uppfångas av en mottagare på marken. Ymer 1932, s. 300.
-SONDERING. (i fackspr.) jfr -sond. Kosmos 1943, s. 200.
-SPALT. tidningsspalt innehållande uppgifter om o. recensioner av radioprogram o. d. SvD(L) 1926, nr 5, s. 8.
-SPANING. särsk. (mil.) om avlyssning o. pejling av fientliga radiostationer. RadioI 1925, 2: 7.
(1 slutet) -SPEL. om skådespel utsänt i radio. SvD(L) 1925, nr 354, s. 2.
-STATION. station för utsändning (o. mottagning) av radiotelegrafi l. -telefoni; särsk. om dylik station för utsändning av underhållande l. upplysande o. d. radioprogram, rundradiostation; äv. (i sht i fackspr.): radiosändare; jfr anm. sp. 68. Radio 1917, s. 5. Karlstads radiostations nya studio. SvD(L) 1926, nr 29, s. 2. InfRegl. 1945, 1: 148.
Ssg: radiostations-förteckning. Östergren (cit. fr. 1916).
-STJÄRNA.
1) astr. om stjärna som utsänder radiovågor. TSvLärov. 1954, s. 140.
2) (vard.) om känd l. framstående radioartist. —
-STRÅLNING. (i fackspr.) om utstrålning av radiovågor; äv. konkret(are). NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 11 (konkretare).
-STUDIO. rum l. lokal på (rund)radiostation, varifrån radioprogram utsändas. SvD(A) 1932, nr 205, s. 3.
-STYRD, p. adj. (i sht i fackspr.) om flygplan l. raket l. projektil o. d.: styrd med hjälp av radioimpulser som automatiskt påvärka flygplanets osv. styrinrättning. Östergren (cit. fr. 1923). En radiostyrd tysk bomb. SvD(B) 1944, nr 163, s. 5.
-STYRNING. (i fackspr.) jfr -styrd. 2SvUppslB (1952).
-STÖRING. (föga br.) = -störning. Östergren (1935).
-STÖRNING.
1) abstr.: störning av radioutsändning l. radiomottagning; särsk. mil. om avsiktlig störning av en radiosändares värksamhet, vanl. åstadkommen gm en särskild (störnings)sändare som använder (ungefär) samma frekvens som den sändare vars sändningar man önskar störa. Anderberg MaritFörb. 119 (1926). Utföres signalstörning med hjälp av radio .., benämnes den radiostörning. SoldatinstrSign. 1945, s. 22.
2) konkret(are), om (bi)ljud (t. ex. vissling, knastrande, brus) som höres i en radio o. som beror på elektriska l. magnetiska urladdningar av olika slag l. på interferens mellan olika radiosändare o. d. Radiotjänst 347 (1929).
Ssg (till -störning 1, 2): radiostörnings-skydd. SvD(A) 1935, nr 93, s. 7.
(1 slutet) -SÅNG. Röster om radio 73 (1934).
(1 slutet) -SÅNGARE. SvD(A) 1929, nr 216, s. 8.
(1 slutet) -SÅNGERSKA. Radio 1923, nr 4, s. 17.
(1 slutet) -SÄNDA. (mera tillf.) utsända (ngt) i radio, radiera; jfr -sändning. DN(A) 1924, nr 40, s. 10. Skolprogram radiosändas denna månad. SvD(A) 1928, nr 92, s. 6.
-SÄNDARE, r. l. m. apparat l. anläggning varmed radiovågor utsändas. Radio 1924, nr 6, s. 21.
-SÄNDNING. (ut)sändning (av telegrafi l., vanl., telefoni) i radio; äv. konkret, om det som utsändes i radio; ngn gg äv. om anläggning för dylik sändning. Radiosändning pågår i studion. Radio 1923, nr 6, s. 6. Radiotjänst (har) fått tillstånd att installera radiosändning i två av våra universitet. RöstRadio 1933, s. 448.
(1 slutet) -TAL. om tal l. anförande hållet i radio. Röster om radio 97 (1934).
(1 slutet) -TALA. jfr -tal, -talare. Östergren (cit. fr. 1933).
(1 slutet) -TALARE. jfr -tal. Radio 1923, nr 9, s. 11.
-TAXA. (i fackspr.) om taxa för radiotelegram; jfr anm. sp. 68. Östergren (cit. fr. 1920).
(1, 1 slutet) -TEATER. teater avsedd för framförande i radio; särsk. om i radio framförda hörspel l. radiopjäser som skrivits speciellt för detta ändamål l. utgöra bearbetningar av skådespel o. d.; äv. om avdelning inom ett rundradioföretag som har till uppgift att anordna utsändningar av sådana hörspel. Radioteatern gav på torsdagen Strindbergs Kamraterna. På fredagskvällen bjöd Radiotjänst åter ett inslag av ”radioteater”. SvD(L) 1926, nr 57, s. 2.
-TEKNIK. om den teknik som ligger till grund för kommunikation l. lokalisering o. d. med tillhjälp av högfrekventa strömmar l. fria radiovågor. Radio 1917, s. 79.
-TEKNIKER. person som sysslar med radioteknik. Radio 1917, s. 26.
-TEKNISK. adj. till -teknik. Radio 1917, s. 1.
(jfr anm. sp. 68) -TELEFON. [jfr t. radiotelephon, eng. radiotelephone] (i sht i fackspr.) apparat l. apparatur för trådlös telefonering, trådlös telefon. Radio 1917, s. 94. Tågfärjorna hava försetts med radiotelefon. TT 1940, V. s. 61.
Ssgr: radiotelefon-förbindelse. NautT 1919, s. 81.
-station. NautT 1931, s. 5.
(jfr anm. sp. 68) -TELEFONERING. (i sht i fackspr.) jfr -telefon, -telefoni. NautT 1919, s. 81.
(jfr anm. sp. 68) -TELEFONI. [jfr t. radiotelephonie, eng. radiotelephony] (i sht i fackspr.) trådlös telefoni. Auerbach (1913).
(jfr anm. sp. 68) -TELEFONISK. [jfr t. radiotelephonisch, eng. radiotelephonic] (i sht i fackspr.) adj. till -telefon o. -telefoni. VetAÅb. 1914, s. 293.
(jfr anm. sp. 68) -TELEFONIST. (i sht i fackspr.) person som sköter en radiotelefon l. utför radiotelefonering. SFS 1928, s. 128.
(jfr anm. sp. 68) -TELEGRAF. [jfr t. o. eng. radiotelegraph] (i sht i fackspr.) apparat l. anläggning för utsändning o. mottagning av trådlös telegrafi, trådlös telegraf; äv. om radiotelegrafstation. RadiotelegrKonv. 1912, s. 7. Personalen vid radiotelegrafen. Östergren (cit. fr. 1916).
Ssgr (i sht i fackspr.): radiotelegraf-apparat. RadiotelegrKonv. 1912, s. 35.
-avgift. för avsändning av radiotelegram. SFS 1913, s. 110.
-expedition. jfr expedition 3. Östergren 5: 490 (1935).
-hytt. sjöt. radiohytt. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-installation. särsk. konkret, motsv. installation 3. Radio 1917, s. 27.
-journal. sjöt. journal över utsända o. mottagna radiotelegram. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-kompass. (numera knappast br.) radiokompass. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-konvention. jfr konvention 2 a. RadiotelegrKonv. 1912, s. 5.
-station. PT 1911, nr 301 A, s. 2.
-väsen, äv. -väsende. Radio 1917, s. 29.
(jfr anm. sp. 68) -TELEGRAFERA. [jfr eng. radiotelegraph] (i fackspr., mera tillf.) utsända l. mottaga telegram med hjälp av radiotelegraf, telegrafera trådlöst; äv. tr.: (ut)-sända (ngt) gm radiotelegraf. Ramsten o. Stenfelt (1917). VFl. 1920, s. 10 (tr.).
(jfr anm. sp. 68) -TELEGRAFERING. (i sht i fackspr.) trådlös telegrafering l. telegrafi. Försök med radiotelegrafering .. hafva med goda resultat utförts uti Italien. AB(L) 1904, nr 29, s. 4.
(jfr anm. sp. 68) -TELEGRAFI. [jfr t. radiotelegraphie, eng. radiotelegraphy] (i sht i fackspr.) trådlös telegrafi; jfr -telegraf. RadiotelegrKonv. 1912, s. 15. Svenska nationalkommittén för vetenskaplig radiotelegrafi. SvStatskal. 1933, Bih. s. 318.
(jfr anm. sp. 68) -TELEGRAFISK. [jfr t. radiotelegraphisch, eng. radiotelegraphic] (i sht i fackspr.) adj. till -telegraf o. -telegrafi. Radiotelegrafiska telegram. PT 1911, nr 301 A, s. 2.
(jfr anm. sp. 68) -TELEGRAFIST. person som sköter en radiotelegraf l. utför radiotelegrafering; i sht ss. tjänstetitel för person som handhar denna uppgift på ett fartyg l. flygplan o. d. PT 1914, nr 115 A, s. 3. Å fartyg, som .. skall vara försett med radiotelegrafinstallation, skall finnas minst en radiotelegrafist. SFS 1932, s. 1170.
Ssgr (i sht i fackspr.): radiotelegrafist-kurs. jfr kurs 7. 2NF 28: 757 (1918).
-tjänst. särsk. om befattning ss. radiotelegrafist. Östergren (cit. fr. 1918).
(jfr anm. sp. 68) -TELEGRAM. [jfr eng. radiotelegram] (i sht i fackspr.) telegram utväxlat gm förmedling av en radiotelegrafstation, trådlöst telegram. SFS 1913, s. 107.
-TERM. om fackterm använd inom radiotekniken. Lampa Exper. 5 (1923).
-TIDNING.
1) = -tidskrift. Radiobl. 1923, nr 1, s. 4.
2) (i fackspr.) anordning för radiotelegrafering av teckningar l. tryckta handlingar o. d., i vars mottagare ett stift rad för rad tecknar en bild som motsvarar det original som inmatats i sändaren. 2SvUppslB (1952).
-TIDSKRIFT~02 l. ~20. tidskrift innehållande upplysningar om radioteknik l. om radioprogram o. d. Östergren (cit. fr. 1923).
(1 slutet) -TIDSSIGNAL~102. utsänd i radio. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-TIMME.
1) timme då radioutsändning pågår. Radiopr. 1926, nr 12, s. 4. IdrBl. 1935, nr 46, s. 7.
2) timme l. lektion då en skolklass lyssnar på (skol)radio. Östergren (cit. fr. 1933). (skol-)schemat inpassas för varje språk en fast radiotimme. TSvLärov. 1946, s. 44.
-TJÄNST.
1) (i sht i fackspr.) om den värksamhet som utövas av en radiosignalist l. -telegrafist. Malmberg InfStridsm. 60 (1921). Ansvara för radiotjänstens snabba och säkra utförande. UFlottMansk. 1945, s. 145.
2) benämning på det aktiebolag som (sedan 1924) handhar rundradions programvärksamhet i Sverige. Radiotjänsts styrelse utses delvis av Kungl. Maj:t. VFl. 1924, s. 132.
-TORN, n. om tornliknande radiomast. RadioAm. 1925, nr 6, Omsl. s. 1. —
-TRAFIK. (i sht i fackspr.) om radiotelefoni o. radiotelegrafi. Radio 1923, nr 2, s. 17.
-TYSTNAD. mil. o. sjöt. förhållandet att radiosändning (under viss tid) är förbjuden l. icke pågår. VFl. 1926, s. 74. Radiotystnad innebär förbud mot sändning. ArtillRegl. 1940, 2: 45.
(2) -TÅNG; pl. -tänger. med trådavbitare försedd tång med smala käftar, lämpad för radioreparationer o. d. KatalÅhlénHolm 94: 207 (1927).
-TÄNDRÖR~02, äv. ~20. mil. i fjärrstyrd projektil anbragt tändrör som bringar projektilen att krevera med hjälp av radioimpulser. 2SvUppslB (1952).
(1 slutet) -UNDERHÅLLNING~1020. särsk. konkretare, om underhållningsprogram utsänt i radio. Radio 1924, nr 6, s. 17.
(1 slutet) -UNDERVISNING~1020. undervisning gm radiokurser (se -kurs 2) o. d. Radiotjänst 137 (1929).
-UNION. i uttr. Internationella radiounionen, benämning på en internationell sammanslutning mellan europeiska rundradioföretag med huvudsaklig uppgift att utöva kontroll rörande våglängder, sändningseffekter o. störningar mellan olika stationer o. d. Radiopr. 1926, nr 13, s. 4.
(1 slutet) -UPPROP~02, äv. ~20. i radio utsänt upprop angående insamling o. d. GbgMP 1930, nr 6, s. 9.
-UTLÖSNING~020. (i fackspr.) gm radiovågor åstadkommen utlösning av en tändsats i en bomb o. d. Ahlgren Atomkrig 20 (1946).
-UTRUSTA~020. särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Modernt radioutrustade u-båtsjagare. Radiolyssn. 1927, nr 5, s. 25.
-UTRUSTNING~020. särsk. konkret. Radiobl. 1924, nr 19—20, s. 23. —
-UTSTÄLLNING~020. särsk. konkret, om utställning där radiomateriel o. d. visas. Radio 1923, nr 1, s. 16.
-UTSÄNDA~020. (mera tillf.) utsända (ngt) i radio; ngn gg äv. med avs. på person: låta (ngn) medvärka i ett radioprogram. Operaartisterna vilja ej gratis radioutsändas. SvD(A) 1925, nr 291, s. 3.
-UTSÄNDNING~020. särsk. konkretare, om program(punkt) som utsändes i radio. Radio 1924, nr 3, s. 20. Avlyssning av utländska radioutsändningar. SFS 1940, s. 123.
-UTTRYCK~02, äv. ~20. jfr -term. VFl. 1925, s. 151.
-VAKT. sjöt. person som ombesörjer vakthållning vid ett fartygs radiotelegraf. NautT 1924, s. 302.
(1 slutet) -VAN. (tillf.) jfr -vana.
(1 slutet) -VANA, r. l. f. vana att uppträda i radio. Östergren (cit. fr. 1929).
-VARNA. (mera tillf.) jfr -varning. Östergren (cit. fr. 1932).
(1 slutet) -VARNING. särsk. konkret, om varning utsänd i radio. Östergren (1935).
-VERKSAMHET, se -värksamhet.
(1 slutet) -VERSION. om radiobearbetning av ett skådespel o. d. Radiolyssn. 1927, nr 21, s. 6.
-VIND, r. l. m. (i fackspr.) gm radiolokalisering med en pilotballong bestämd vind i högre luftlager. 2SvUppslB (1952).
-VÅG; pl. -or. elektromagnetisk våg med en frekvens av mellan 10 hertz o. 3 miljoner megahertz, motsvarande en våglängd av mellan 30 km o. 0,1 mm. Radio 1923, nr 9, s. 13.
-VÄRKSAMHET~102 l. ~200. om värksamhet för radiotelefoni o. -telegrafi; särsk. om värksamhet för anordning o. utsändning av rundradioprogram. Radio 1923, nr 4, s. 15. Radioverksamheten intresserar direkt hela vårt folk, då en mottagare numera praktiskt taget finns i varje svenskt hem. SvD(B) 1943, nr 22, s. 4.
-VÄRLD(EN). om sammanfattningen av dem som syssla med radiovärksamhet (ngnstädes l. vid en viss tidpunkt o. d.); radioväsen. Radio 1923, nr 1, s. 26.
-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. om radiovärksamhet l. användning av radio o. d.; särsk. om sammanfattning(en) av allt som hör till radiotekniken o. rundradiovärksamheten. Malmberg InfStridsm. 60 (1921).
Spoiler title