SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RADIUM ra4dium, n.; best. -iumet l. -iet, i best. anv. äv. utan slutartikel.
Etymologi
[jfr t. o. eng. radium; av fr. radium, till lat. radius, stråle (se RADIE)]
1) mycket sällsynt, självlysande, radioaktivt, bl. a. i pechblände förekommande grundämne med atomvikten 226 o. en halveringstid av 1580 år; äv. om (särsk. inom medicinen använda) salter av detta grundämne, särsk. om radiumbromid o. radiumklorid. KemT 1900, s. 26. Radium faller sönder i helium och radon. Gustaver Flechtner Mater. 66 (1943). Radium .. utsänder såväl α- som γ-strålar. 2SvUppslB 23: 779 (1952).
2) i sht urmak. i utvidgad anv., om självlysande l. fosforescerande ämne använt på urtavlor o. d.
Ssgr (i allm. till 1): RADIUM-APPARAT. med. apparat för behandling med radium(preparat). Hygiea 1910, s. 212.
-APPARATUR. med. jfr -apparat. SFS 1937, s. 1133.
-APPLIKATION. med. jfr applikation I 1 o. applicera 1 a. LbKir. 2: 155 (1922).
-ATOM. kem. NordT 1904, s. 271.
-BEHANDLA. i sht med. jfr -behandling. Hygiea 1912, s. 445.
-BEHANDLING. i sht med. jfr behandling 2 e. Hygiea 1910, s. 214. Trött av alla radiumbehandlingar, ligger hon mesta tiden i sängen. Bolander ManNas. 169 (1925).
-BESLAG. kem. jfr beslag I 2. 2NF 22: 856 (1915).
-BESTRÅLNING. i sht med. strålbehandling med radium l. andra radioaktiva ämnen, radiumbehandling. ASvLäkT 1904, s. 485.
-BLY. (föga br.) kem. radiobly. 19Årh. V. 1: 180 (1922).
-BROMID. kem. KemT 1903, s. 59.
-DUK. (i sht med., förr) med radiumhaltigt l. radioaktivt vatten o. d. preparerat tygstycke använt mot reumatism o. d. DN(A) 1925, nr 30, s. 12.
-ELEMENT. (i fackspr.) om (det rena) grundämnet radium. Kosmos 1924, s. 317.
-EMANATION. kem. radon; jfr emanation c. NordT 1904, s. 278.
-FATTIG. jfr fattig 2. Radiumfattiga malmer. Ramstedt (o. Gleditsch) 158 (1917).
-FORSKARE. Östergren (1935).
-FORSKNING. KemT 1911, s. 178.
-FÖRANDE, p. adj. jfr föra 13. Radiumförande mineral. Svedberg Mater. 128 (1912).
-FÖRENING. kem. jfr förening 6. Ekecrantz KemForskn. 214 (1907).
(1, 2) -GLANS. (tillf.) glans av radium l. liknande radiums. Mareld, som forsar i spöklik radiumglans omkring båten (på Medelhavet). Nyblom Österut 4 (1908).
(1, 2) -GLÄNSANDE, p. adj. (tillf.) jfr -glans. Mellan grenarna gnistra (en vildkatts) två radiumglänsande ögon. Nyblom Golfstr. 45 (1911).
-GRUVA, r. l. f. gruva där radiummalm brytes. Pettersson AtomSprängn. 20 (1927).
-HALT, r. jfr halt, sbst.1 1. KemT 1904, s. 66.
-HALTIG. KemT 1900, s. 27.
-HEM, n. om sjukhus, speciellt inrättat för radiumbehandling; särsk. i sg. best. ss. benämning på ett sådant sjukhus i Stockholm. Upprättande af ett radiumhem till bekämpande af kräftsjukdomarna. NDA 1912, nr 346, s. 1. SFS 1939, s. 1101.
(2) -INLÄGG~02. urmak. på urvisare; jfr -visare. KatalÅhlénHolm 37: 251 (1916).
-KANON~02. med. kanonliknande, cylinderformigt instrument med ett minst 2—3 cm tjockt blypansar o. med en öppning i ena ändan, varigenom strålningen från det i instrumentet inlagda radiumet kan tränga ut. Kräftsjukd. 202 (1930).
-KLINIK. sjukhusavdelning för radiumbehandling. Östergren (1935).
-KLORID. kem. NordT 1904, s. 270.
-KUR; pl. -er. i sht med. jfr kur, sbst.3 1. Hygiea 1914, s. 1304.
-LJUS, n. i sht med. radiumstrålning. FörhLäkS 1915, s. 34.
-MALM. (i fackspr.) jfr malm II 1. Svedberg Mater. 132 (1912).
-METALL. (i fackspr.) om grundämnet radium. NordT 1904, s. 275.
-MINERAL. (mera tillf.) radiumhaltigt mineral. Ramstedt (o. Gleditsch) 163 (1917).
-NÅL. med. om finkalibrig radiumtub. Kräftsjukd. 196 (1930).
-PREPARAT. (i fackspr.) innehållande radium. KemT 1900, s. 26.
-RIK. jfr -fattig. Radiumrika malmer. KemT 1903, s. 57.
-SALT, n. kem. KemT 1900, s. 153.
(2) -SIFFRA. urmak. på urtavla; jfr -visare. KatalÅhlénHolm 37: 251 (1916).
-STANDARD. (i fackspr.) standardpreparat innehållande en viss känd mängd radium, använt för att (främst gm värmevärkan o. den av strålningen framkallade jonisationen) bestämma viktmängden av radioaktivt grundämne i ett radioaktivt preparat. KemT 1914, s. 93.
-STRÅLE. (i fackspr.) stråle utsänd av radium. KemT 1900, s. 28. Man skiljer på tre slag af radiumstrålar, som efter grekiska alfabetet kallas för alfa, beta och gammastrålar. SD(L) 1904, nr 170, s. 1.
-STRÅLNING. (i fackspr.) särsk. konkret, om radiumstrålar. NordT 1904, s. 272.
-TERAPEUTISK. med. adj. till -terapi. Hygiea 1910, s. 214.
-TERAPI. med. radiumbehandling. Hygiea 1910, s. 211.
-TUB. med. metalltub (vanl. av platina) vari radium(preparat) förvaras o. som kan inläggas i en naturlig hålighet i kroppen l. i ett sår o. d. Hygiea 1914, s. 1173.
-VATTEN. (föga br.) med. radiumhaltigt vatten. 2NF 22: 889 (1915).
(2) -VISARE, r. l. m. urmak. om urvisare försedd med inlägg av ett självlysande ämne. Östergren (1935).
Spoiler title
Spoiler content