SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAGU ragɯ4, r. l. m. (Bellman 5: 310 (c. 1772) osv.), äv. (numera föga br.) n. (Nordforss (1805), Östergren (1935)); best. -n, stundom -en, ss. n. -et, äv. -t; pl. -er; l. RAGOÛT ragω4, äv. -gɯ4, r. l. m. (Oec. 222 (1730) osv.), äv. (numera föga br.) n. (Polyfem I. 24: 3 (1810), Atterbom Minn. 561 (1819)); best. -goûten -gω4n osv., ngn gg -gω4en osv.; pl. -er (Rålamb 14: 73 (1690) osv.) ((†) -s Stiernstolpe Blumauer 1: 24 (1813)). Anm. Ordet har tidigast anträffats i det i sht förr använda rent fr. uttrycket en ragoût (äv. skrivet en ragoust l. en ragou(t)), i ragu. Anckor en Ragoust. Salé 15 (1664). Egerin Kokb. 75 (1733).
Ordformer
(ragou (-oû) 16811865. ragoust 1690. ragoût (-gout) 1733 osv. ragu (raggu) 1730 osv. ragvu 1799. rugu 1692)
Etymologi
[jfr t. o. eng. ragout; av fr. ragoût, vbalsbst. till ragoûter (ffr. ragouster), tilltala l. väcka smaken l. aptiten hos (ngn), återge (ngn) aptiten, till re-, åter (se RE-), à, till (jfr À, prep.), o. goût (ffr. goust), smak (av lat. gustus, smak, sammanhörande med gustare, smaka; se GUTERA). — Jfr RAGUSERA]
1) kok. maträtt bestående av en (vanl. starkt kryddad) stuvning vars huvudbeståndsdel utgöres av kött l. fisk (äv. skaldjur l. grönsaker o. d., i sht förr äv. ägg) l. som utgör en blandning av kött, svamp o. grönsaker o. d.; särsk. om kryddad köttstuvning med saltgurka l. svamp; ofta i uttr. ragu på (äv. av) ngt. HovförtärSthm 1681 A, s. 262. Torsch uthi Ragoust. Rålamb 14: 92 (1690). En Ragou af Ägg. Oec. 222 (1730). Giör .. en fin ragout af kalfbriss, oxgommar, örmagar (dvs. muskelmagar) eller hvad som är för hand. Warg 68 (1755). Ännu hade vi confekt, / Och ragout på bröllopssteken. Lenngren (SVS) 2: 195 (1797). SvUppslB (1935). jfr HÖNS-, KALV-, KALVBRÄSS-, KAPUN-, SVAMP-, ÄGG-RAGU.
2) mer l. mindre bildl.; särsk.: uppkok l. blandning l. röra l. plockvärk o. d.; äv. i uttr. ragu på (äv. av) ngt. Denna (pratande kvinna) .. giorde en Ragout på sin tallrik af hela Romerska Riket. Dalin Arg. 1: 323 (1733, 1754). (Han har) åter upstufvat den gamle Ragouen, om Debitorers lidande af en fallande Cours. DA 1771, nr 48, s. 1. Fries BotUtfl. 1: 301 (1843: af). Ger ni ett stycke (på teatern), gif det strax i stycken! / Med slik ragu ni vinner alla tycken. Rydberg Faust 6 (1876). Denna ragu av saftig lyrik och boktorr banal lärdom (dvs. Pepitas bröllop av Levertin o. Heidenstam) har ingen tilldragande smak. Söderhjelm Levertin 1: 285 (1914).
Ssgr (till 1): RAGU-FAT. kok. (djupare) fat l. karott (med l. utan lock) för uppläggning av ragu. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 22.
-FORM; pl. -ar. (numera knappast br.) form (se d. o. II 1) vari ragu tillredes l. upplägges. BoupptVäxjö 1799.
-KÖK. (†) av (gatu)försäljare skött, transportabel kokinrättning för tillredning av ragu. Palmstedt Res. 99 (c. 1780; i Rom).
-OMELETT. kok. omelett med ragu. Langlet Husm. 429 (1884).
-PASTEJ. kok. pastej med ragu. AHB 92: 70 (1876).
-PULVER. [jfr t. ragoutpulver] (†) kurry (använd bl. a. för kryddning av ragu). Ekenberg (o. Landin) 213 (1889). Ekbohrn 1: 150 (1904).
-SKED. stor sked avsedd för förläggning av ragu. DA 1793, nr 114, s. 3. jfr silver-ragusked.
-SKÅL. jfr -fat. Wrangel TessPal. 40 (i handl. fr. 1735).
-SNÄCKA. liten skål bestående av ett snäckskal (l. tillvärkad av porslin l. fajans i form av ett snäckskal) o. avsedd för uppläggning av en portion ragu, portionssnäcka (för ragu). Hallstén o. Lilius (1896). KatalNK 1916 17, s. 31.
Spoiler title
Spoiler content