SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RALLENTANDO ral1entan4l. -do, n.; best. -ot; pl. (tillf.) -os (Wennerberg).
Ordformer
(förr äv. ralen-)
Etymologi
[av it. rallentando, eg. gerundium av rallentare, sakta av]
mus. småningom skeende retardering av tempo; parti i musik- l. sångstycke som utföres med småningom retarderat tempo; ofta förkortat rall. Wennerberg Bref 2: 27 (1851). Hellerström Liturg. 333 (1932). — särsk. bildl. Wilhelm SvLand 387 (1947). Anm. Ordet, som äv. användes ss. adv. med bet.: med retardering av tempot, är tidigast anträffat hos Envallsson (1802), där ordklassen är oviss.
Spoiler title
Spoiler content