RAMENERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[av fr. ramener, av re- (se RE-) o. amener, av à, åt, o. mener, köra, föra m. m., av vulgärlat. minare, av lat. minari (se PROMENERA)]
(†)
1) komma (ngn) att få en gynnsammare inställning, återvinna (ngn) för sig. Om E. K. M. haft anledningar att tro nationen missnöjd, har det aldrig varit för sent att ramenera densamma. Rosenstein 3: 306 (1788).
2) ridk. samla.
