SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RASANS rasaŋ4s, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. rasanz; av fr. rasance, till rasant (se RASANT)]
(numera föga br.) artill. egenskapen (hos en kulbana l. ett skott med avs. på dess kulbana) att vara bestrykande l. flack, flackhet. Kulbanans rasans. KrigVAH 1894, s. 132. 2SvUppslB (1952).
Spoiler title
Spoiler content