SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RATIFIKATION rat1ifik1aʃω4n, äv. -atʃ-, l. 010— (- - - -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. RATIFIKATS, sbst.
Ordformer
(äv. -fic-. -acion 1534. -asion 1683. -ation 1533 osv. -atz 1534)
Etymologi
[jfr t. ratifikation, eng. o. fr. ratification; av mlat. ratificatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till ratificare (se RATIFICERA)]
1) (utom i b numera bl. tillf.) bekräftelse, stadfästelse, ratificering; förr äv. i uttr. ratifikation på ngt. RA I. 1: 196 (1533). H. Suåger .. (bedes) förhielpa migh till ratification opå Wasula, som iagh köpt hafuer af Johan Tennet. Stiernhielm (SVS) 3: 47 (1637). At deras dom är vår ratification underkastad. 2RARP 2: 508 (1723). särsk.
a) (†) motsv. RATIFICERA a. Till yttermhera ratification, detta med egen hand .. underskrijffues. VDAkt. 1665, nr 388. Biberg 3: 518 (c. 1823).
b) (fullt br.) motsv. RATIFICERA b. RA I. 1: 521 (1547). Kom Secretairen Pfaltzburgh .. medh fridzinstrumentet emellan Swerige och Brandenburg, præsenterandes thet Hans Kongl. Maij:tt til ratification. Spegel Dagb. 154 (1680). SFS 1934, s. 140. jfr FREDS-RATIFIKATION. särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. ratifikation på ngt, ratificering av ngt. RARP 6: 205 (1657). Senatens ratifikation på de ingångna fördragen. 2NF 37: 791 (1925).
c) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i vissa uttr. som beteckna att ngt göres under förbehåll av senare stadfästande l. bekräftelse l. godkännande (från en överordnads sida l. från en själv); särsk. i uttr. (up)på l. till ngns ratifikation. Wele wij .. giöra wisza Skrår .., doch vppå Hans Kongl. Maj:tz nådige widare Ratification til at förandra. Stiernman Com. 1: 782 (1621). Är af Vbsala stifftz .. presterskap så förordnadt vpå högha öfwerhetennes wijdare förklaring och ratification. Lundström LPGothus 3: Bil. 7 (1641). Öfwer hwilka wärck wij .. Bergz-Collegium til wår egen wijdare ratification efterlåte en .. frij disposition. PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 3 a. (Betalt) Kostpenningar för kiökemestaren som uthj Vnderdånighet till widare Ratification afföres. HovförtärSthm 1680 B, s. 503. 2RA 2: 192 (1727). Ambrosiani SvSkråämb. 36 (1920).
2) konkret: dokument l. urkund som innebär ratificering (av ett fördrag l. en fred o. d.), ratifikationsinstrument (äv. i uttr. ratifikation på l. av, förr äv. över ngt); särsk. i uttr. utväxla (förr äv. förväxla) ratifikationerna, utväxla ratifikationsinstrumenten. G1R 9: 48 (1534). Gullband, hwilke man brukade till the twenne Ratificationers förseglande. KlädkamRSthm 1629 A, s. 331 a. AOxenstierna Bref 4: 535 (1649: förwäxla). OSPT 1687, nr 4, s. 6 (: öfwer). PT 1758, nr 36, s. 3 (: af). Forssell i 3SAH 3: 69 (1888: å). Ratifikationerna skola deponeras i Haag. SFS 1900, nr 76, s. 50. HT 1926, s. 34.
Ssgr (i allm. till 1 b): RATIFIKATIONS-AKT. (mera tillf.) konkret; jfr -instrument. Ratifikationsakterna skola utvexlas i Wien. SFS 1892, nr 28, s. 72.
(1) -BREV. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) dokument som innebär bekräftelse l. stadfästelse av ngt; jfr konfirmations-brev. Karlson ÖrebroSkolH 3: LXXXIX (1875). särsk. till 1 b, i fråga om internationell överenskommelse l. dyl. Carl XI AlmAnt. 94 (1683).
-FORMULÄR. (numera bl. tillf.) formulär (se d. o. 1) för ratifikation. FredsfördrOliva 1660, s. G 4 a. —
-INSTRUMENT. dokument som innebär slutgiltigt godkännande av ett internationellt fördrag l. dyl. (o. som vanl. innehåller texter till fördraget jämte en högtidlig förklaring om godkännandet, avgiven av statschef l. statsmakt o. d.); jfr freds-instrument. Ratifikationsinstrumenten ha utväxlats, dvs. vardera partens representanter ha lämnat den andras en underskriven ratifikation. KlädkamRSthm 1648 A, s. 101 a. Sedan ratifikationsinstrumenten befunnits sinsemellan öfverensstämmande .., egde deras utvexling rum i dag. SFS 1892, nr 2, Suppl. s. 3. Därs. 1910, nr 153, s. 49.
-URKUND~02, äv. ~20. jfr -instrument. Auerbach (1913).
Spoiler title
Spoiler content