SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RECITATÖR -atö4r l. 4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av fr. récitateur, till réciter (se RECITERA); jfr RECITATOR]
person som reciterar (se RECITERA 2) l. ägnar sig åt (konstnärlig) recitation (i sht av vers), uppläsare, deklamatör; äv. motsv. RECITERA 3: person som utför recitativisk sång. SAOL (1923). ÅbSvUndH LIX. 2: 86 (1940).
Spoiler title
Spoiler content