publicerad: 1956
RECITATIV re1sitati4v l. res1-, l. 0104, n. (Londée Kellner N 3 a (1739) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Möller 2: 277 (1745, 1755)); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. = (Dalin (1855) osv.), i sht förr äv. -er (Londée Kellner 19 (1739), Östergren (1935)).
Ordformer
(förr äv. -tif)
Etymologi
[jfr t. rezitativ, eng. recitative, fr. récitatif; av it. recitativo, recitativ(isk), till supinstammen av lat. recitare (se RECITERA)]
mus. (mellan vanlig sång o. tal liggande) sång(sätt) av mera deklamatorisk än melodisk karaktär, talsång; vanl. konkret, om (i en opera l. ett oratorium o. d.) ingående parti som framföres l. är avsett att framföras (ss. solo) med sådan sång (o. ofta föregår en aria o. uppbär det dramatiska i operans osv. handling); äv. i utvidgad anv., om (instrumental)musik som (utan text) framställer en rent musikalisk tanke. Obligat recitativ, se OBLIGAT 3 c. Recitativ och aria ur Mozarts opera Trollflöjten. Londée Kellner 19 (1739). Hvarföre skrika våra Compositeurer beständigt mot recitativernes längd? Det är likväl de, som äro [de] interessantaste för läsaren. Kellgren (SVS) 6: 112 (1782). Man har gissat att den hebraiska .. sången (varit) mera ett recitatif än egentelig sång. Palmblad Palæst. 180 (1823). Moberg TonkHVäst. 2: 7 (1935). 2SvUppslB (1952). — jfr PARLANDO-, SECCO-RECITATIV. — särsk. (tillf.) bildl. Vi minnas, huru den ena Tidningen täflade med den andra, att än i gemensam chorus, än i särskilda recitativer uppvigla och hetsa det allmänna tänkesättet. SvLittFT 1838, sp. 634.
Avledn.: RECITATIVISK, adj. [jfr t. rezitativisch] mus. som har form(en) av l. påminner om l. har avseende på l. samband med ett recitativ; recitativartad, recitativlik. Polyfem I. 49—52: 14 (1810). Atterbom Minn. 495 (1818). En monotont recitativisk uppläsning .. av passionshistorien. SvLittH 1: 77 (1918). MorgT 1948, nr 255, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content