SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RED (i ssgr re3d~), sbst.1, l. REDD, sbst.1, f. (BtFinlH 4: 19 (1561; i bet. 2), Krijgsart. 1621, § 104 (i bet. 2)) l. n. (G1R 16: 693 (1544: landrijdet), HSH 25: 58 (1628; i bet. 1), Visb. 3: 470 (c. 1700; i bet. 1)): pl. -er (UrkFinlÖ I. 3: 5 (1593: redder; i bet. 2)), ss. n. = (OxBr. 8: 45 (1631; i bet. 1), RP 7: 35 (1637; i bet 1)).
Ordformer
(re- i ssgr 1631 (: rekyrkia)1639 (: Rejäcka). red (reed) 1528 (: landreed), 15811947 (: redstenen). redd 15821621, 1793. redtt i ssg 1561 (: Redtt jackur). reedd 15611642 (: Reeddsalar, pl.). -rid 1544 (: landrijdet, sg. best.). -rödt 1548 (: Landerödt))
Etymologi
[fsv. redh, f. o. n., fgutn. raiþ, f., motsv. fnor. o. isl. reið, f., ritt, åska, i isl. äv.: vagn, nor. dial. reid, f., ritt, följe, sällskap m. m., mnl. rede, f., ritt, fht. reita, f., vagn (mht. reite, färd, resa, krigståg, anfall), feng. rád, f., ridning. resa, krigståg (eng. road, väg); vbalsbst. till RIDA (bildat som LED, sbst.2, till LIDA, v.1); ordet är i sv. sannol. delvis lånat från mlt. rēt (dat. rēde), n., ritt, krigståg med rytteri, ryttartrupp, i sin tur sannol. (åtm. delvis) sidoform till rit, n., ritt, krigståg med rytteri (motsv. t. ritt, se RITT, sbst.1), möjl. dock äv. delvis utgående från (l. påvärkat av) en motsvarighet till mht. reite (se ovan); till ngn del kan ordet i sv. möjl. äv. utgå från ett kortstavigt (icke anträffat) fsv. ridh, vbalsbst. till RIDA (motsv. mlt. rit; jfr Hesselman i o. y 52 ff. (1910)); formen redd beror sannol. väsentligen på ljudsubstitution i samband med lån från mlt. (jfr REDD, sbst.2, KRYDDA, sbst.); formen -rid i land-rid (fsv. landridh) torde bero på ombildning med anslutning till RIDA. — Jfr RAJA, sbst.5, RAJD, REDD, sbst.2, RÄD]
1) ritt; krigståg med rytteri; anfall som utföres av ryttare l. av rytteri; dust; ss. senare led i ssg äv. liktydigt med: färd; utom i b numera bl. ss. förled i ssgrna RED-JACKA, -KYRKA, -SVÄRD. (Vi) mene .. att och .. (de tyska ryttarna) kunne göras willige, så att man dem på ett redh i Tysklandh bruka kunde. HSH 25: 58 (1628). H. M:ts rytteri .. ähr uthaf någon travaill, onde qvarter, egenvillige redh och landens uthplundrande myckidh af sigh kommit. OxBr. 8: 45 (1631). Felldtmarschallckhen .. (har) fattad den dessein att gåå öfuer Salan och försökia ett Redh på de Sächsische. HSH 38: 248 (1636). Det förste reed de samman rede, / de Hieltar wore både så starck, / sönder gick Humbles Sadelring. Visb. 3: 470 (c. 1700). — jfr JORDE-RED. — särsk. i utvidgad l. bildl. anv.
a) om hästlopp (se d. o. 2); i ssgn LAND-RED.
b) om tjurs bestigande av ko vid betäckning l. om förhållandet att ett föremål vilar (”rider”) på ett annat (liksom en ryttare på en häst); i ssgrna RED-OXE o. -STEN.
2) (†) om antal hästar som en ryttare (under krigståg medförde o.) hade till sin disposition; äv.: rytteri l. rytteriavdelning (möjl. äv. allmännare: avdelning av krigsfolk). BtFinlH 4: 19 (1561). Wij förnimme att mestepartenn af .. (ryttarfanorna) som förmogne äre haffue store Redder och monnge Hester dem de fordre Borgläger till. UrkFinlÖ I. 3: 5 (1593). (Av de från Ryssland erövrade furstendömena brukade tsaren) årligen .. hålla till krigh tijo tusende Ryttare, och är nu så myckit förminskat wtaff hans Redh. Carl IX Rimchr. 199 (c. 1600). Sammalunde skall och ingen gemen Ryttere ware effter lathett att holle större Redd ähn tree hestar. RR 8/1 1602; jfr 2VittAH 3: 347 (1788, 1793). Ingen Öfwerste eller Capitein lähne vthi Munstringen annars folk at fylla sijn Redd. Krijgsart. 1621, § 104.
Ssgr (i allm. till 1): A: RED-BETSEL. (†) ridbetsel. BoupptSthm 6/11 1658. BoupptVäxjö 1755.
-DRÄNG. (red- 1687. rede- 1688) (†) = rid-dräng. BoupptSthm 1687, s. 505 a. LMil. 2: 181 (1688).
-FOGDE. (†) ridfogde. G1R 16: 245 (1544). GullbgDomb. 13/3 1604. Bielke PVetA 1776, s. 15 (om förh. 1556).
-FÖRE, n. (†) väglag l. före med hänsyn till lämplighet för ridning. Gyllenius Diar. 364 (c. 1670).
-HANDSKE. (†) ridhandske. KlädkamRSthm 1589 A, s. 28 b.
-HOSOR, pl. (†) hosor (benkläder med byxor o. strumpor i ett stycke) avsedda att användas vid ridning. KlädkamRSthm 1555 K, s. 183 a. Därs. 1565 A, s. 15 a.
Ssg: redhosu-kläde. (-husu-) (†) till ”redhosor”. KlädkamRSthm 1565 A, s. 12 b.
-HÄST. (red- 16051783. reds- 1708) [jfr isl. reiðhestr; jfr äv. sv. dial. (Gotl.) raihäst, om ”paradhäst” (avsedd att rida på)] (†) ridhäst. Stiernman Riksd. 617 (1605). VDAkt. 1783, nr 301.
-JACKA. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) jacka l. (kortare) rock avsedd att användas vid ridning; äv. om icke för ridbruk avsett klädesplagg av liknande utseende; jfr kyller, rid-jacka. KlädkamRSthm 1561—65 L, s. 110 b. Manfolcks klädher äro .. (bl. a.) Köller (Rejäcka, kortråck). Schroderus Comenius 512 (1639). Kjellberg Ull 89 (1943; efter handl. fr. 1614). jfr sammets-redjacka.
-KARL. (†) ryttare. RP 13: 269 (1649).
-KJORTEL. (red- 15921640. rede- 1774) (†) = rid-kjortel 1. KlädkamRSthm 1592, s. 72 b. 1Saml. 1—6: 408 (1774; om danska förh. på 1500-talet).
-KLÄNNING. (†) ridklänning; anträffat bl. i ssgn klädes-redklänning, ridklänning av kläde. 1. Klädes Redklänning. BoupptVäxjö 1792 (efter en kvinna).
-KRANS. (†) om var o. en av de ringar (av bly) som vid ringränning (karusell) upphängdes mellan stolpar o. som deltagarna sökte uppfånga o. taga ned med sina lansar; jfr krans 3 a α. ArkliR 1561, avd. 19.
-KREATUR. (†) riddjur; jfr -häst. VDAkt. 1670, nr 141 b.
-KYRKA. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) (avlägset från huvudkyrkan liggande) mindre kyrka som saknade prästgård l. vid kyrkan boende präst (o. till vilken prästen färdades ridande); annexkyrka; förr stundom övergående i bet.: annexförsamling; förr äv. bildl., om lydland o. d.; jfr rid-kyrka. (Vi) såge .. gärne att the Annexier eller redkyrkier wåre och medt wid hwart gäld förteeknede. G1R 16: 133 (1544). The Swenske motte kohra sigh en Konung, att thetta weldige berömelige Konungarijket, icke nu lenger skulle hollas för någens ladugård eller red kyrckia. Svart G1 70 (1561). Hans pedherson j Haga Sockn, redhkiörkion till Wassundha. UppsDP 20/10 1596. Kyrkol. 2: 7 (1686). TurÅ 1944, s. 35 (om medeltida förh.).
(1, 2) -MÄSTARE. (red- 15971614. rede- 1600) (†) anförare för (gm rusttjänst uppsatt) rytteri(avdelning); äv. i uttr. redmästare över ngra l. för ngras vapentjänst, ledare för ngra med avs. på rusttjänsten; jfr rid-mästare 1 o. ryttmästare. RA I. 4: 268 (1597: öfwer). Att han Redemestere för samme Adels wapnetienist ware skal. SUFinlH 1: 78 (1600). OxBr. 5: 73 (1614).
(1 b) -OXE. [sv. dial. redoxe] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) könsmogen tjur; jfr rid-oxe 2. Levander DalBondek. 1: 278 (1943).
-REDSKAP. (†) = rid-redskap. BoupptVäxjö 1755.
-SADEL, äv. -SAL. (red- 15781792. rede- 1668) (†) ridsadel. TullbSthm 30/11 1584. BoupptVäxjö 1737. jfr: Hoffmans Redhsadler — 2 dusinn. TullbSthm 27/5 1578. jfr äv.: 2 mans Redsalar med dess behör. BoupptVäxjö 1792. Anm. Det hos Lignell Dal 1: 368 (1851; efter handl. fr. 1650) förekommande ridisvalor återger originaldombokens redisualor, vilket är felskrivning för redesaalar l. dyl. (svarande mot den renoverade dombokens Reedsalar). —
-SKOLA, f. (†) = rid-skola 1. RP 7: 31 (1637).
(1 b) -STEN. [sv. dial. redsten] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) i kvarn: (utnött) kvarnsten som fästes med dymlingar ovanpå löparen (se löpare 14) för att ge denna större tyngd. Levander DalBondek. 3: 275 (1947).
-SVEN, se redesven 2.
-SVÄRD. (red- 15361890. reds- 1549) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) ryttarsvärd; jfr rid-svärd. TullbSthm 1536, s. 61 b. MeddNordM 1890, s. 9 (om medeltida förh.).
-TASKA. (†) packficka till sadel, sadelväska; jfr rid-taska. KKD 5: 33 (c. 1709).
-TYG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 541). (red- 15541761. rede- 16701697) [y. fsv. redhtygh (HSH 18: 264 (1525))] (†) = rid-tyg; stundom särsk. om tyglar o. d. (i motsats till huvudlag); dels i sg. koll., dels i pl. (om de olika remmar o. d. som ingå i ridtyget l. om olika uppsättningar av ridtyg). StallRSthm 1554, s. 1. G1R 28: 347 (1558; i sg. koll.). 7 Röda Redetygh 7 Röda Hufwudh Stellen. BoupptSthm 1670, s. 349. Sigurd Jarl slog ihäl en Skåttsk Jarl .. och bant hans Hufwud wid redtygen på sin Häst. Peringskiöld Hkr. 1: 98 (1697; isl. orig.: viþ Slagalar ser). Han skickade honom en sadel och et af sina redtyg. Dalin Hist. III. 1: 473 (1761).
-TÄCKE. (†) eg.: sadeltäcke (jfr rid-täcke); anträffat bl. oeg., om dopfuntstäcke. Red täcken till funten. VDAkt. 1684, s. 482.
-VÄG. [jfr fsv. Reþvägh (ss. ortnamn)] (†) väg avsedd för l. använd väsentligen av (o. framkomlig endast för) ridande, ridväg. HSH 31: 192 (1664). ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 82 (1737).
B (†): REDE-DRÄNG, -KJORTEL, -MÄSTARE, se A.
-ROCK. ridrock. Sylvius Curtius 156 (1682).
-SADEL, -TYG, se A.
C (†): REDS-HÄST, -SVÄRD, se A.
Spoiler title
Spoiler content