SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
REDUKTION re1dukʃω4n l. red1- (reducktschón Dalin), r. l. f. (m. Ekeblad Bref 2: 224 (1660)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -duct-)
Etymologi
[jfr t. reduktion, eng. reduction, fr. réduction, span. reduccion; av lat. reductio (gen. -ōnis), vbalsbst. till reducere (se REDUCERA)]
1) (numera föga br.) med. motsv. REDUCERA 1: reposition. Martin Bensj. 31 (1782). Wernstedt (1951).
2) (†) motsv. REDUCERA 2: tillbakaflyttning av ngt i tiden. DA 1771, nr 78, s. 2.
3) motsv. REDUCERA 3: återförande o. d.; särsk. o. numera bl. (i sht i vetenskapligt fackspr., i sht filos.) oeg., om (ofta tankemässigt) återförande l. hänförande l. överförande av ngt till en viss (enklare) form o. d. (jfr 8, 9); äv. (inom den klassiska logiken): återförande av en kategorisk slutledning enl. andra, tredje l. fjärde figuren på en slutledning enl. första figuren. Trendelenburg GrSpr. 49 (1801). Processen (vid reflexion) är .. egentligen en reduction, hvarigenom det i Verklighetens uppfattning förekommande Mångfaldiga återföres till den Enhet, som är dess gemensamma eviga Förnuft-Urbild. Atterbom PhilH 444 (1835). Rein Psyk. 2: 49 (1891). SvUppslB 22: 607 (1935). — jfr ÅTER-REDUKTION. — särsk. (†) med. motsv. REDUCERA 3 c, om nedbrytning l. förbränning (av näringsämnen o. d. i kroppen); jfr 8. Hwasser Feb. 1: 56 (1840). Frey 1841, s. 67. Tholander Ordl. (c. 1875; bet. oviss).
4) motsv. REDUCERA 4: återkallande l. indragning o. d.
a) i sht hist. motsv. REDUCERA 4 a; om återkallande l. indragning av donerade l. förpantade gods l. räntor o. d. till kronan l. om överförande av gods o. d. från frälse till skatte; äv. i utvidgad anv., om indragning l. konfiskering av gods l. förmögenhet o. d. som tidigare icke tillhört kronan; jfr RÄFST. Reduktion av gods (från ngn); förr äv. anställa reduktion över ngt, av ngt. I de faste godz som äre ifrån Chronan på en tidh tilbakars afkomne, bewille wij .. at en skählig och moderat Reduction må där öfwer anställas. Stiernman Riksd. 1237 (1655). De angående Reductionen ock Liquidationen under Souverainiteten utgifne Förordningar. PH 1: 92 (1719). Den (av G. I) anstälde Reductionen af Kyrko-Godsen. Celsius G1 1: Föret. 11 (1746). Karl XI:s reduktion. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 310 (1947). Enligt vanligt språkbruk är detta (dvs. den höga förmögenhets- o. kvarlåtenskapsskatten) icke beskattning utan reduktion. GHT 1947, nr 34, s. 7. jfr FJÄRDEPARTS-REDUKTION. särsk. (†) konkret: reduktionskollegium; äv. om lokal som disponerades av reduktionskollegium; anträffat bl. i sg. best. Ekeblad Bref 2: 271 (1661). Sedan upläste Taubenfeldt ded protocoll, som är hållit i reductionen på den 16 hujus. RARP 9: 257 (1664). (Rekvireras material) till een Gardin uthj Reduction. KlädkamRSthm 1666, s. 418. BoupptSthm 1673, s. 316 a.
b) (†) motsv. REDUCERA 4 b: indragning (av befattning, ekonomisk förmån o. d.); stundom svårt att skilja från a. All den reduction och indragning, som Präste-Ståndet har kunnat öfvergå, är redan skedd uti Souverainitets-tiden, .. då alla vederlag äro .. med den strängaste granskning öfversedde. Wallquist EcclSaml. 1—4: 42 (1761); jfr a. Reductionen af bägge assessortjensterna. Schück VittA 5: 317 (i handl. fr. 1776).
5) motsv. REDUCERA 5: (för)minskning l. inskränkning l. nedbringande o. d.; nedsättning (av ngt). SvBrIt. 2: 21 (1690). Denna reduction af interesset (från 4 till 3 1/2 %). PT 1791, nr 83, s. 3. Att afsätta hofmän, kassörer .. (m. m.) var just icke något nöje, då de själfva ville stanna kvar ..; men reduktioner måste ske. De Geer Minn. 2: 151 (1892). SvNat. 1934, s. 18. — jfr LÖNE-REDUKTION. — särsk.
a) (i fackspr.) motsv. REDUCERA 5 a. Dalin (1855). 2SvUppslB 23: 994 (1952).
b) tekn. om minskning av dimension hos rör l. tråd o. d. gm valsning l. dragning (jfr REDUCERA 5 b); äv. konkretare, om dimension som erhållits gm sådan minskning. HbVerkstTekn. 2: 119, 121 (1944).
c) motsv. REDUCERA 5 c, om nedsättning av myntvärdet; i ssgn MYNT-REDUKTION.
d) språkv. motsv. REDUCERA 5 e; särsk.
α) motsv. REDUCERA 5 e α, om ljudförsvagning o. d. Reduktion kan vara qvalitativ eller qvantitativ. NF 13: 796 (1889). Hesselman HuvudlNordSpråkh. 181 (1948).
β) motsv. REDUCERA 5 e γ, om elliptisk förkortning av ett ord (särsk. gm utelämnande av en sammansättningsled i dubbelt sammansatta ord). Sahlgren Skagersh. 29 (1912).
e) biol. motsv. REDUCERA 5 i: tillbakabildning. Lidforss SocJourn. 212 (1907). Tårna hos hästarna (ha) träffats av reduktion och endast 1 tå (har) bibehållits. SvUppslB 22: 606 (1935).
f) (numera bl. mera tillf.) motsv. REDUCERA 5 k, övergående i bet.: upplösning l. sönderdelning. Andersson (1845). Dalin (1855).
g) (tillf.) övergående i bet.: bortskaffande, bortskalande; jfr REDUCERA BORT a. Vad som efter reduktionen av dessa sekundära lager kvarstår av (den norska) oskoreiens konstitutiva väsenselement är (osv.). Arv 1952, s. 107.
6) [ytterst efter motsv. anv. i span., där anv. torde utgå från bet.: återförande l. omvändande (till en religion)] hist. om var o. en av de kolonier vari till kristendomen omvända indianer sammanfördes i Spaniens (o. Portugals) besittningar i Sydamerika o. som bildade av jesuiterna organiserade (o. ledda) administrativa enheter (samhällen l. församlingar). SvMerc. 3: 487 (1757). SvUppslB 14: 434 (1933).
7) (†) motsv. REDUCERA 6: entledigande l. avskedande. (Sv.) Reduction ... (Fr.) réforme. Weste (1807); jfr 3, 4 b, 5. En soldats reduktion. Lindfors (1824).
8) i sht kem. o. metall. motsv. REDUCERA 8: process l. förfarande varigm ngt reduceras (se REDUCERA 8 a, b), reducering (av ngt till ngt); i ä. tid liktydigt med: process l. förfarande varigm ngt återställes i sin ursprungliga (metalliska) form gm tillförande av flogiston (äv. i uttr. reduktion till metalliskt lynne, återställande i metallisk form); förr äv. konkret, om produkt av sådan process. Wallerius ChemPhys. 1: 218 (1759). Järnet (blir) under Reductionen, genom Phlogistons tillkomst, .. lättare. Rinman JärnH 244 (1782). Tennets reduction til Metalliskt lynne. VetAH 1788, s. 193. Berzelius Brev 4: 30 (1810; konkret). Reduktion av järnoxider till metalliskt järn. TT 1940, Bergsv. s. 81. — jfr METALL-REDUKTION.
9) motsv. REDUCURA 9.
a) (i sht i fackspr.) motsv. REDUCERA 9 a: reducering; omräkning l. omvandling o. d. (till ngt); i sht förr äv. (mat.) motsv. REDUCERA 9 b: förkortning (av bråk). Aurelius Räkn. D 3 a (1614, 1633). Reduktion af bråk. Meurman (1847). Tabeller öfver förhållanderne mellan särskildta länders måttsystemer till lättnad vid reduktioner från det ena till det andra af dem. Fock 1Fys. 8 (1853). Carell o. Edelstam 15 (1916). särsk.
α) mek. motsv. REDUCERA 9 a β. Lindskog Mek. 114 (1894).
β) (i fackspr.) motsv. REDUCERA 9 a ζ. Barrskogsjords reduktion till areal af fullgodt värde. Segerdahl Skogsuppsk. 155 (1868).
γ) (föga br.) konkretare, övergående i bet.: reduktionstal. (Man) måste .. addera till .. (det på barometern avlästa lufttrycket) ett tal, hvars storlek beror på hvarje stations höjd öfver hafsytan. Detta tal kallas reduktionen till hafsytan. Hildebrandsson Buchan 23 (1874).
b) i sht mat. motsv. REDUCERA 9 c: överförande av matematiskt uttryck o. d. till enklare l. lämpligare form; förenkling. Palmquist Alg. 1: 34 (1745). Algebraiska reduktioner. SFS 1906, nr 10, s. 26. Hedström o. Rendahl Alg. 120 (1915).
Ssgr: (4 a) REDUKTIONS-AFFÄR. (om ä. förh., numera bl. ngn gg tillf.) i pl.: reduktionsärenden. RARP 9: 258 (1664).
(4 a) -AKTUARIE, förr äv. -AKTUARIUS. (förr) aktuarie som förestod reduktionsaktuariekontoret. SthmHCal. 1761, s. 41.
(4 a) -AKTUARIE-KONTOR. (förr) under kammarkollegiet hörande aktuariekontor för reduktionsärenden (sedan 1765 kallat reduktionskansliet). SthmHCal. 1761, s. 41.
-APPARAT. [jfr t. reduktionsapparat (i bet. 1)] (i sht i fackspr.) apparat för reduktion av ngt.
1) till 5 (a); särsk. om apparat för förminskning l. förstoring av bild vid litografisk övertryckning. UB 2: 274 (1873). GrafUppslB (1951).
2) (numera bl. tillf.) till 8; särsk. (metall.) om apparat för bestämmande av malms reducerbarhet. JernkA 1897, s. 282.
3) (mera tillf.) till 9 a. KatalIndUtstSthm 1897, s. 12.
-ARBETE ~020.
1) (om ä. förh.) till 4 a: arbete med (genomförande av) reduktion. RARP 10: 540 (1668).
2) i sht kem. o. metall. till 8: arbete (se d. o. 7 a) bestående i kemisk reduktion. JernkA 1923, s. 206.
3) (i sht i fackspr., mera tillf.) till 9 a: arbete (se d. o. 5 d, 6) bestående i utförande av reduk tion(er). BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 337.
(4 a) -ATTEST. (förr) av reduktionskommissionen avgiven attest rörande godkänt vederlag i jord till kronan för sådan jord som var underkastad reduktion. Botin Hem. 1: 244 (i handl. fr. 1731).
(8) -BAD. (i fackspr.) bad (se d. o. 1 c) vari ngt reduceras. AHB 56: 56 (1871; vid färgning med kromgrönt).
-BAS, r.
1) språkv. till 5 d β: ord varav en reduktbildning uppkommit; jfr ellips-bas. Sahlgren Skagersh. 29 (1912).
2) (i fackspr.) till 9 a: bas (se bas, sbst.1 5 c) som användes vid reduktion (o. till vilken ett antal sifferuppgifter sättas i relation). Hägerstrand Innov. 47 (1953).
(4 a) -BESLUT. (om ä. förh.) beslut om reduktion; äv. (tillf.) personifierat. Posten 1769, s. 409 (personifierat). 1655 års reduktionsbeslut. 2NF 22: 1149 (1915).
(4 a) -BESTÄMMELSE. (om ä. förh.) jfr bestämmelse 1 a β o. -stadga. NF 8: 287 (1884).
(4 a) -BETJÄNTE, pl. (†) statstjänare (ämbets- o. tjänstemän) vid ämbetsvärk med uppgift att handha ärenden rörande reduktion; äv. i uttr. reduktions- och likvidationsbetjänte, statstjänare (ämbets- o. tjänstemän) knutna till reduktions- o. likvidationskommissionen. RARP 10: 540 (1668). Reductions- och Liquidations-Betiente. Henel 1729 142 (1730).
-BILDNING. vanl. mer l. mindre konkret.
1) språkv. till 5 d, särsk. 5 d β. Sahlgren Skagersh. 31 (1912).
2) biol. till 5 e. 2NF 16: 1119 (1912).
-BORD. (om ä. förh., mera tillf.)
1) till 4 a: bord vid vilket medlemmarna av kollegium l. kommission för handläggning av reduktionsärenden förde sina förhandlingar. Afzelius Sag. IX. 2: 101 (1860). Heidenstam Svensk. 2: 165 (1910).
2) metall. till 8: bord (se bord, sbst.1 5 d) varpå malm upplades i ugn för att undergå reduktion. JernkA 1868, s. 269.
(5 a) -CIRKEL. [jfr t. reduktionszirkel] (i fackspr.) = -passare. Dalin FrSvLex. 1: 236 (1842).
(8) -DEGEL. (numera föga br.) kem. degel använd (l. avsedd att användas) vid kemisk reduktion. Cleve KemHlex. 83 (1883).
(5) -DELNING. [jfr t. reduktionsteilung, eng. reduction division] biol. kärndelning varigm antalet kromosomer i de uppkomna cellkärnorna reduceras till hälften; mognadsdelning. VerdS 88—89: 20 (1900).
(4 a) -DEPUTATION. hist. av ständerna vid riksdagen 1726—1727 tillsatt utskott som bl. a. hade till uppgift att handlägga ärenden rörande anspråk på ersättning för reducerade gods o. som var värksamt under riksdagarna t. o. m. 1756; äv. kallat reduktions- och likvidationsdeputation(en). Reductions- och Liquidations-Deputationen. 2RARP 9: 88 (1738). 3NF (1932).
(4 a) -DEPUTERADE, pl. hist. om de av konungen utsedda deputerade (se deputerad 1) som 1687—1717 handhade ärendena rörande reduktion. Kongl. May:tz Reductions Deputerade. FörklKopparcomp. 1689, s. K 3 a.
(4 a) -DOKUMENT. (om ä. förh., mera tillf.) jfr -handling. Botin Hem. 2: 209 (1756).
(4 a) -DOM. (om ä. förh., mera tillf.) dom varigm ngns gods underkastades reduktion. Afzelius Sag. X. 2: 74 (1866).
(8) -EFFEKT. kem. o. metall. jfr effekt 4 o. -förmåga. JernkA 1923, s. 205.
(8) -ELD. [jfr fr. feu de réduction] (†) kem. = -låga. VetAH 1820, s. 226. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 171.
(9 a) -FAKTOR, r. l. m. [jfr t. reduktionsfaktor, eng. reduction factor, fr. facteur de réduction] (i fackspr.) tal varmed en storhet l. ett observerat värde o. d. multipliceras vid reduktion; jfr -tal. Fock 1Fys. 604 (1855). SvSkog. 699 (1928).
(5) -FATTNING. el.-tekn. lamphållare för elektrisk glödlampa, försedd med en yttre gängning med mindre (l. större) tvärsnitt för inskruvning i armaturen o. en inre gängning med större (resp. mindre) tvärsnitt för inskruvning av lampan, övergångslamphållare; jfr -nippel. KatalInstallAsea 1931, s. 56.
(4 a) -FORDRING. (om ä. förh.) fordran (från kronans sida gentemot enskild person l. tvärtom) som uppkommit i samband med reduktion; i sht i pl. SFS 1827, s. 978. LAHT 1900, s. 37.
(5, 8, 9) -FORMEL. (i sht i fackspr.) särsk. till 9 a: formel för utförande av reduktion. TSvLärov. 1953, s. 593.
(4 a, 5, 9) -FRÅGA, r. l. f. jfr fråga, sbst. 3; särsk. (om ä. förh.) till 4 a. Geijer SvFolkH 2: 253 (1834).
(8) -FÄRG. (i fackspr.) kypfärg (som före användningen måste överföras i löslig form gm reduktion). HantvB I. 8. 2: 288 (1940).
-FÖRHÅLLANDE, n. (i fackspr.)
1) till 5 a: proportion vari ngt förminska(t)s. Kroon Reprodukt. 70 (1935).
2) till 9: förhållande(tal) som ligger till grund för en reduktion från en sort l. ett mått till en annan (ett annat). Fahlbeck JordbrAfk. 61 (1893).
(8) -FÖRLOPP. i sht kem. o. metall. jfr förlopp, sbst.2 2. JernkA 1929, s. 124.
(8) -FÖRMÅGA. i sht kem. o. metall. (ämnes) förmåga att åstadkomma kemisk reduktion (värka reducerande). LAHT 1907, s. 428.
(4 a, 5, 9) -FÖRSLAG~02. jfr förslag, sbst.3 1 (d); särsk. (om ä. förh.) till 4 a. Fryxell Ber. 11: 87 (1843).
-FÖRSÖK.
1) (mera tillf.) filos. till 3: försök (se d. o. 2) att återföra ngt på ngt. Schéele Själsl. 218 (1895).
2) i sht kem. o. metall. till 8: försök (se d. o. 1, 2) som har avseende på kemisk reduktion av ngt. Berzelius Blåsr. 56 (1820).
(8) -GAS. i sht kem. o. metall. jfr -medel 2. JernkA 1923, s. 261.
(5, 8) -GRAD, r. l. m. grad (se grad, sbst.1 2) av reduktion (som ngt undergår l. kan bringas att undergå).
1) i sht tekn. till 5 (b). HbVerkstTekn. 2: 121, 161 (1944).
2) i sht kem. o. metall. till 8. JernkA 1897, s. 294.
(4 a) -HANDLING. (om ä. förh.) handling (se d. o. 10) rörande reduktion av gods o. d.; jfr -dokument. Schönberg Bref 3: 209 (1778).
(4 a) -HERRE. (om ä. förh.) (förnäm o. mäktig) man som tillhörde en reduktionsmyndighet (reduktionskollegium l. reduktionskommission l. dyl.); jfr -man. Hagström Herdam. 2: 163 (i handl. fr. c. 1690). SvH 6: 182 (1904).
(8) -HETTA, r. l. f. (numera bl. tillf.) kem. hetta som medför reduktion l. vid vilken reduktion äger l. kan äga rum. VetAH 1811, s. 218.
(4 a) -HISTORIA. i sht hist. jfr historia II 1, 1 slutet. Hagström Herdam. 1: 90 (1897).
(5) -HYLSA, r. l. f. tekn. reduceringshylsa. KatalInstallAsea 1931, s. 160.
(8) -HÄRD. metall. i reduktionsugn: härd där reduktion äger rum. JernkA 1899, s. 273.
(4 a) -JORDEBOK~002. (om ä. förh.) kam. jordebok som upplagts i samband med reduktion. Höjer Sv 2: 1412 (1881).
(4 a) -KAMMARE. (†)
1) om reduktionskollegium. RP 16: 364 (1655).
2) (tillf.) (kunglig) skattkammare dit inkomster av reducerade gods o. räntor o. d. inflöto. Topelius Fält. 3: 12 (1858).
(4 a) -KANSLI. (förr) under kammarkollegiet hörande kansli för handläggning av reduktionsärenden; jfr -aktuarie-kontor. SthmStCal. 1765, s. 39. SvNorStatscal. 1826, s. 101 jfr (†) Fryxell Ber. 14: 197 (1846; sannol. om arkiv bestående av det förutvarande reduktionskansliets handlingar).
(8) -KATALYSATOR. kem. katalysator som befordrar kemisk reduktion. 2NF 36: 961 (1924).
(8) -KOL. i sht metall. kol använt l. avsett ss. reduktionsmedel (vid reducering av malm). JernkA 1873, s. 377.
(4 a) -KOLLEGIUM. hist. (under åren 1655—1687 värksamt) ämbetsvärk med uppgift att handlägga reduktionsärenden; stundom äv. om lokal(er) för detta ämbetsvärk; jfr -kammare 1. RP 16: 478 (1656). Jag (skrev) mitt sidsta (brev) oppe uti reductions collegiumet. Ekeblad Bref 2: 397 (1663).
(4 a) -KOMMISSARIE. (förr) ämbets- l. tjänsteman som bemyndigats att handlägga reduktionsärenden; särsk. om medlem i reduktionskollegiet. RP 16: 365 (1665). IllSvH 4: 478 (1880).
(4 a) -KOMMISSION. hist. kommission med uppgift att handlägga ärenden rörande reduktion; särsk. dels om den (av adeln tillsatta, 1680—1687 värksamma) kommission som hade till uppgift att genomföra de under 1680-talet beslutade reduktionerna, dels i uttr. reduktions- och likvidationskommissionen l. Kungl. Maj:ts och höglovlige riksens ständers reduktions- och likvidationskommission o. d., se likvidations-kommission 2. RARP 13: 245 (1680). Fr. o. m .. (1683) verkade i de olika landsorterna lokala reduktionskommissioner. SvUppslB 22: 612 (1935).
(9 a) -KONSTANT, r. l. m. (i fackspr.) konstant (se d. o. II 1) som användes vid reduktion l. som utgör reduktionsfaktor. Frey 1849, s. 463 (om konstanter som användas vid reduktion av en stjärnas medelort till apparent ort l. tvärtom).
(4 a) -KONTOR. (förr) under kammarkollegiet hörande kontor (se d. o. 7) med uppgift att handlägga reduktionsärenden; särsk. i uttr. köpegods-, donations- och reduktionskontor(et), med uppgift att handlägga ärenden rörande köpegods, donationsgods o. reducerade gods. Liefländske Reductions-Contoiret. Henel 1729 135 (1730). Kiöpe-Gods, Reductions och Donations Contoiret. SthmHCal. 1761, s. 41. KamKollH 377 (1941).
(8) -KRAFT. (i sht kem. o. metall., numera bl. mera tillf.) jfr -förmåga. VetAH 1813, s. 189.
(5) -KUR; pl. -er. (numera knappast br.) kur (se kur, sbst.3 1) som avser att befria kroppen från överflödigt fett, avmagringskur. 2NF 6: 369 (1906).
(9 a) -KVADRANT. [jfr t. reduktionsquadrant, fr. quartier de réduction] (†) sjöt. med rätvinkligt gradnät försett, fyrkantigt kartliknande blad på vilket en mängd båglinjer (utgörande fjärdedelar av cirkelperiferier med medelpunkten i bladets ena hörn) äro uppdragna o. med vars hjälp man grafiskt kan lösa med bestickföringen sammanhängande problem (t. ex. inseglat läge); jfr rut-karta. Björkegren 2241 (1786). ÖoL (1852).
(8, 9) -LAG, r. l. f. l. m. särsk. (i sht mat., numera föga br.) till 9 b: lag l. regel för förenkling av matematiska uttryck o. d. Björling Alg. 1: 7 (1861). Verd. 1890, s. 288.
(8) -LÅGA, r. l. f. kem. låga (l. sådan del av låga) som på grund av ofullständig förbränning innehåller reducerande ämnen (värkar reducerande); motsatt: oxidationslåga; jfr -eld. Berzelius Kemi 2: 421 (1822). Almström KemTekn. 1: 81 (1844; om del av låga).
(4 a) -MAN, m. (om ä. förh.) man som tillhörde l. var chef för en reduktionsmyndighet l. som var förespråkare för reduktion; jfr -herre. Reduktionsmannen (presidenten i reduktionskollegiet) Herman Fleming. Frey 1843, s. 118. IllSvH 4: 461 (1880; om förespråkare för reduktion).
(5 a) -MASKIN. (i fackspr.) reduceringsmaskin. SvUppslB (1935).
(4 a, 5, 8) -MEDEL, n. [jfr t. reduktionsmittel (i bet. 2)] särsk.
1) (om ä. förh., mera tillf.) till 4 a; i pl., om (pänning)medel som erhöllos gm reduktion. VFl. 1913, s. 91.
2) [jfr motsv. anv. i t.] i sht kem. o. metall. till 8: ämne som användes l. kan användas för reduktion; reducerande ämne. Almroth Kem. 310 (1834). Bolin OrgKem. 12 (1925).
(5) -MOTSTÅND~02, äv. ~20. [jfr eng. reducing resistance, fr. résistance de réduction] el.-tekn. motstånd (se d. o. 2 c) avsett l. använt för minskning av strömstyrkan. Engström (1945).
(4 a) -MOTÖR. (-moteur) (†) person som var tillskyndare av l. drivande kraft vid reduktion. HSH 9: 111 (c. 1800; om H. Fleming).
(5) -MUFF. [jfr t. reduktionsmuffe] tekn. muff för förbindning av ett grövre rör l. en grövre metallslang o. d. med ett (en) smalare, övergångsmuff; jfr reducerings-koppling 1 o. förminsknings-muff. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 87.
(4 a) -MYNDIGHET~002 l. ~200. (om ä. förh.) myndighet (se d. o. 5) med uppgift att handlägga reduktionsärenden. IllSvH 4: 478 (1880).
(4 a) -MÅL. (om ä. förh.) mål (se mål, sbst.2 1, 2) l. sak l. ärende rörande reduktion av gods l. räntor o. d.; äv. i uttr. reduktions- och likvidationsmål, om ärende av det slag som handlades av reduktions- och likvidationskommissionen (se likvidations-kommission 2). 2RA 3: 1307 (1734). 2NF 16: 490 (1911: reduktions- och likvidationsmål).
(9 a) -MÅTTSTOCK~02, äv. ~20. (i fackspr., mera tillf.) måttstock försedd med mätskalor för olika måttsystem o. avsedd att användas för reduktion av mått från ett måttsystem till ett annat; jfr -skala. Dædalus 1933, s. 104 (om ä. förh.).
(5) -NIPPEL. [jfr t. reduktionsnippel] tekn. nippel för förbindning av ett rörformigt föremål med större diameter med ett sådant med mindre diameter, övergångsnippel; särsk. (el.-tekn.) om sådan nippel för anbringande av lamphållare i elektrisk armatur. Elfving Starkstr. 349 (1909).
(4 a) -PARTI. (om ä. förh.) parti (inom riksdag o. d.) som arbetade för (utvidgad) reduktion. IllSvH 4: 465 (1880; om förh. 1680).
(5 a) -PASSARE, r. l. m. [jfr eng. reduction compasses, fr. compas de réduction] (i fackspr.) passare vars ben äro förlängda på andra sidan om sin föreningspunkt o. där försedda med spetsar o. som användes för att överföra ritning l. mått o. d. till annan (större l. mindre) skala, proportionscirkel; jfr -cirkel. 2NF (1915).
(4 a) -PLAN, r. l. m. (om ä. förh.) plan rörande (genomförande av) reduktion; ofta i pl. HSH 9: 164 (c. 1800; i sg.). Hildebrand Statsförf. 166 (1896; i pl.).
(8) -POTENTIAL. [jfr t. reduktionspotential, eng. reduction potential] kem. potential som utgör mått på reduktionsförmågan hos ett ämne (ett reduktionsmedel); jfr redox-potential. 2NF (1915).
-PROCESS.
1) (i vetenskapligt fackspr., i sht filos., numera bl. tillf.) till 3: process som innebär ett (tankemässigt) återförande (av ngt till ngt som är enklare l. ursprungligare). Ljunggren Est. 1: 128 (1856).
2) i sht kem. o. metall. till 8: process som innebär kemisk reduktion. Hammarsten FysiolK 4 (1883).
(4 a) -PROTOKOLL. (om ä. förh.) om reduktionsmyndighets protokoll. Fryxell Ber. 14: 198 (1846; om reduktionskollegiets protokoll).
(8) -PROV. i sht kem. o. metall. jfr -försök 2. Berzelius Kemi 3: 325 (1818).
(9 a α) -PUNKT. mek. punkt med avs. på vilken de på ett stelt system värkande krafterna reduceras. Lindskog Mek. 115 (1894).
(8, 9) -REGEL; pl. -regler. särsk. till 9.
a) (i fackspr.) till 9 a: regel för utförande av reduktion; regel som innebär reduktion. Hellström NorrlJordbr. 527 (1917). särsk. statsv. om sådan regel för fördelning av platser vid proportionella val som innebär att de olika röstsedlarnas antal för erhållande av jämförelsetal divideras med ett reduktionstal som utgöres av antalet med röstsedelns namn besatta platser med tillägg av ett; i sht i sg. best.; motsatt: rangordningsregel(n); jfr reduktion 5. SFS 1910, nr 6, s. 13.
b) i sht mat. till 9 b: regel för utförande av reduktion. Björling Alg. 1: 38 (1861).
(9 a α) -RESULTANT. (mera tillf.) mek. resultant erhållen vid reduktion. Tallqvist TeknMek. 283 (1895).
(4 a) -RIKSDAG. hist. riksdag vid vilken beslut om reduktion fattades. Annerstedt UUH II. 2: 410 (1909; om riksdagen 1680).
(8) -RUM, n. i sht metall. i ugn o. d.: rum där reduktion sker. JernkA 1868, s. 269.
(9 a) -RÄKNING. [jfr t. reduktionsrechnung] (i sht mat., numera bl. tillf.) räkning som innebär reduktion av storheter från en sort till en annan. Dalin (1855).
-RÖR. [jfr t. reduktionsrohr, eng. reduction pipe]
1) (mindre br.) tekn. till 5: rör som förbinder ett grövre rör med ett smalare; jfr -muff. Engström (1945).
2) i sht kem. o. metall. till 8: rör vari man placerar ett ämne för att låta det undergå reduktion (under gastillförsel). Hygiea 1854, s. 329.
(4 a) -SAK. (om ä. förh., numera bl. tillf.) särsk.: reduktionsärende. RARP 9: 258 (1664).
(4 a) -SAL. (om ä. förh.) sal där reduktionsmyndighet höll sina sammanträden. RARP 9: 230 (1664).
(9 a) -SCHEMA. (i fackspr.) schema varefter tillskärningsmönster för kläder kunna överföras till olika (större l. mindre) storlekar. Fröberg Skrädd. 135 (1941).
(5, 9 a) -SKALA, r. l. f. [jfr t. reduktionsskala, eng. reduction scale, fr. échelle de réduction] (i fackspr.) skala varmed l. varefter ngt kan förminskas l. omräknas till annat måttsystem l. till att gälla för andra förhållanden än de givna l. ursprungliga; jfr -måttstock. WoL 1009 (1887). Cassel TeorSocEkon. 296 (1934).
(8) -SMÄLTNING. i sht metall. smältning för åstadkommande av reduktion; smältning varunder reduktion sker. Rinman 2: 65 (1789). JernkA 1849, s. 225.
(4 a) -STADGA, r. l. f. (om ä. förh.) stadga rörande reduktion. 1655. Åhrs Reduktions Stadga. Stiernman Riksd. 1814 (1680).
(4 a) -STADGAR, pl. (om ä. förh.) jfr -stadga. Schmedeman Just. 1137 (1687).
(9 a) -TABELL. [jfr t. reduktionstabelle, eng. table of reduction, fr. table de réduction] (i sht i fackspr.) tabell avsedd att tjäna ss. hjälpmedel vid reduktion; förvandlingstabell. JernkA 1820, s. 191. Dædalus 1933, s. 100.
(9 a) -TAL. (i fackspr.) tal med vars tillhjälp en storhet l. ett observerat värde o. d. reduceras (vanl. gm multiplikation l. division) till annat måttsystem l. annan sort l. till att gälla för andra förhållanden än de givna l. ursprungliga; jfr -faktor. JernkA 1822, s. 306.
(5 d α) -TECKEN. språkv. i fonetisk skrift: tecken varigm ett ljud anges ss. reducerat. Landsm. 1: 142 (1879; om punkt under bokstav i det svenska landsmålsalfabetet).
-TID.
1) (om ä. förh.) till 4 a: tid varunder reduktion(er) genomfördes; i sht i sg. best., med tanke på den karolinska tidens reduktioner. Botin Hem. 2: 220 (1756).
2) i sht kem. o. metall. till 8: tid som åtgår för en kemisk reduktion; tid varunder kemisk reduktion äger rum. JernkA 1826, 1: 3.
(8) -UGN. [jfr t. reduktionsofen, eng. reduction furnace] metall. ugn för (direkt) framställning av metall (särsk. järn) gm reduktion. JernkA 1868, s. 268.
(4 a) -VAKTMÄSTARE. (†) vaktmästare i en reduktionsmyndighets tjänst. BoupptSthm 1682, s. 632 a.
(5) -VENTIL. [jfr t. reduktionsventil, eng. reduction valve, fr. soupape de réduction] tekn. reduceringsventil. TT 1890, s. 163.
-VERK, -VERKAN m. fl., se -värk osv.
(4 a) -VÄN, m. (om ä. förh.) man som var positivt inställd till l. som förordade reduktion. SvH 6: 94 (1903).
-VÄRK, n.
1) (om ä. förh.) till 4 a.
a) abstr.: värksamhet bestående i (genomförande av) reduktion; reduktionsarbete (se d. o. 1). RP 16: 552 (1656). Grimberg SvH 301 (1907). särsk. i uttr. riksens ständers kommission l. deputerade över reduktions- och likvidationsvärket o. d., om reduktions- o. likvidationskommissionen (se likvidations-kommission 2). PH 6: 4054 (1756). Därs. 7: 4897 (1759).
b) konkret, om reduktionsmyndighet; särsk. dels om reduktionskollegiet l. den 1680—1687 värksamma reduktionskommissionen, dels i uttr. reduktions- och likvidationsvärket, reduktions- o. likvidationskommissionen (se likvidations-kommission 2). Reductions-Vercket. Henel 1729 135 (1730; om en under kammarkollegiet hörande avdelning för handläggning av reduktionsärenden); jfr -kontor. Efter Klas Flemings död (1685) fick Wrede ledningen af reduktionen sig anförtrodd som chef för de båda reduktionsverken. 2NF 32: 1148 (1921; om reduktionskollegiet o. reduktionskommissionen). Reduktions- och likvidationsverket. SvUppslB 22: 613 (1935).
2) (mera tillf.) metall. till 8: industriell anläggning för reduktion av malm l. slig o. d. 2NF 36: 560 (1924).
(4, 5, 8) -VÄRKAN. särsk. (kem.) till 8: värkan som innebär en reduktion; jfr -effekt.
(4, 5, 8) -VÄRKNING. särsk. (kem.) till 8, = -värkan; i sht i pl. TT 1894, K. s. 95.
(5, 5 b) -VÄRKTYG~02 l. ~20. tekn. särsk.: vid formning av plåt gm dragning använt värktyg för reducering av diametern hos ett ämne till ett plåtkärl. HbVerkstTekn. 2: 160 (1944).
(4 a) -VÄSEN, äv. -VÄSENDE. (om ä. förh., numera bl. tillf.) jfr -värk 1 a. Du har oafbrutet och på nära håll följt hela reduktionsväsendet. Crusenstolpe Tess. 1: 203 (1847).
(5) -VÄXEL. [jfr t. reduktionsgetriebe, eng. reduction gear(ing)] tekn. (kugg)växel varigm en axels rotation överföres till en annan axel under förminskning av hastigheten; jfr reducerings-koppling. VFl. 1921, s. 41.
(8) -ZON. [jfr t. reduktionszone, eng. zone of reduction, fr. zone de réduction] (i fackspr.) zon där kemisk reduktion äger rum; särsk. metall. om den ovanför kolbildningszonen i en masugn befintliga zon, där reduktionsprocessen börjar. TT 1875, s. 202 (i masugn). Ymer 1930, s. 239 (i lager av bottensediment i sjö).
(4 a) -ÅTGÄRD~02 l. ~20. (om ä. förh.) åtgärd som innebar reduktion l. som företogs vid reduktion. Schybergson FinlH 1: 562 (1887).
(4 a) -ÄMBETSVÄRK ~002. (om ä. förh.) jfr -myndighet. SvH 6: 171 (1904).
(4 a) -ÄRENDE. (om ä. förh.) ärende (angelägenhet) rörande reduktion; jfr -mål, -sak. PT 1758, nr 23, s. 3.
Spoiler title