SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
REFLEKTOR refläk3tor2, stundom 040 (reflä´cktårr Dalin); best. -n; pl. -er re1flektω4rer l. ref1-, l. -äkt-.
Ordformer
(förr äv. -flect-)
Etymologi
[jfr t. reflektor, eng. reflector, fr. réflecteur; till REFLEKTERA]
(i sht i fackspr.) (sådan del av) apparat l. anordning som är avsedd att reflektera ljus l. annan vågrörelse; särsk. om sådan (konkav) del av lampa l. strålkastare som (samlar o. förstärker o.) återkastar ljuset från ljuskällan. Platen Glascock 2: 153 (1837; på azimutkompass). Reflector .. (dvs.) ett spegelinstrument, som begagnas för att göra gifna nattsignaler mera märkbara. Andersson (1845). Den stora spegel eller ”reflektor”, som (hals-)operatören använder. Setterblad Mackenzie 32 (1887). Acetylengaslykta .. med utmärkt reflektor. KatalÅhlénHolm 36: 185 (1916). HufvudkatalSonesson 1920, 5: 288 (för reflektering av värme). TT 1941, Allm. s. 289 (för reflektering av radiovågor). Strålkastaren (på bilen) består .. (bl. a.) av .. högglanspolerad reflektor. AutB 677 (1947). — jfr MJÖLKGLAS-, RADAR-REFLEKTOR. — särsk.
a) astr. spegelteleskop. LittT 1795, s. 477. Reflektorn på Mount Wilson-Observatoriet. Strömgren AstrMin. 1: 54 (1921).
b) om föremål som, anbringat på ett fordon l. på en fotgängares klädsel o. d., återkastar ljus från (andra) fordons lyktor l. strålkastare o. är avsett att förebygga kollisioner i mörker o. d.; särsk. om reflexanordning i form av kattöga (på cykel l. häst- l. motorfordon); jfr REFLEX, sbst. 3. Att hästfordon skall bära antingen lykta eller reflektor. SvD(A) 1926, nr 303, s. 14. BtRiksdP 1932, XII. 2: nr 2, s. 2.
Ssgr (i fackspr.): A: REFLEKTOR-ANTENN. fys. o. tekn. radioantenn med reflektor som ger radiovågorna önskad riktning. 2NF 38: 812 (1926).
-GLAS. Reflektorglas .. avsedda till varningssignaler vid landsvägar. VaruhbTulltaxa 1: 386 (1931).
-KAMIN. kamin med reflektor som utsänder värmen. Traneus Elektr. 87 (1922).
-LAMPA. [jfr t. reflektorlampe] (numera bl. tillf.) lampa med reflektor, strålkastare. IngFF 1883, s. 58.
-SIGNAL. särsk. konkretare, om signalapparat med reflektor för ljussignaler. Nerén HbAut. 3: 399 (1928).
-SPEGEL. (-tors- 1927) särsk. astr. till a, om spegel i ett spegelteleskop. HimHavJord III. 2: 80 (1927).
B (tillf.): REFLEKTORS-SPEGEL, se A.
Spoiler title
Spoiler content