SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
REFRAKTION re1frakʃω4n l. ref1- (refracktschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -fraction)
Etymologi
[jfr t. refraktion, eng. refraction, fr. réfraction; av senlat. refractio (gen. -ōnis), brytning, vbalsbst. till refringere (se REFRINGERA)]
fys. benämning på den avvikning från den räta linjen som (ljus)strålar undergå, då de i sned vinkel passera gränsytan mellan två medier l. gå igenom ett medium med varierande täthet; ljusbrytning, strålbrytning. Specifik refraktion, den brytningsförmåga som ett ämne har oberoende av dess fysikaliska tillstånd. Sahlstedt (1773). Lagarne för ljusets reflexion och refraktion. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 3. Smith OorgKemi 10 (1938). — jfr MOLEKYLAR-REFRAKTION. — särsk.
a) astr. benämning på den brytning som ljusstrålar från en himlakropp (som icke står i zenit) undergå, då de passera genom (jord)atmosfären (o. som medför att himlakroppen i fråga synes stå högre på himmeln än den i värkligheten gör); äv. i uttr. astronomisk l. atmosfärisk refraktion. Rålamb 4: 30 (1690). Atmosferisk refraktion. UB 2: 241 (1873). Bergstrand Astr. 105 (1925). jfr ASCENSIONS-, DEKLINATIONS-, HORISONTAL-REFRAKTION.
b) om (ljus)brytning i (jord)-atmosfären, som åstadkommer att föremål på jorden synas ligga högre än de i värkligheten göra; äv. i uttr. terrester refraktion. Tiselius Vätter 1: 80 (”110”) (1723). Bestämning av den terrestra och astronomiska refraktionen. Ymer 1931, s. 138.
c) med. om ljusbrytningen i ögat; stundom övergående i bet.: refraktionsförmåga. Statisk refraktion, beroende på ögats anatomiska byggnad. Dynamisk refraktion, beroende på ögats förmåga att vid behov inställa sig för seende på olika avstånd. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 29. Alltefter fjärrpunktens läge skiljer man på olika refraktioner hos ögat. Berg Ögat 34 (1929).
d) (†) i utvidgad anv., om ljusreflex. HH XXXII. 2: 117 (1779).
Ssgr: (c) REFRAKTIONS-ANOMALI. med. = -fel. FörhLäkS 1862, s. 192.
(a) -BERÄKNING. astr. jfr beräkning 1. VetAH 1804, s. 139.
-BESTÄMNING. särsk. med. till c. FörhLäkS 1891, s. 75.
(c) -DIFFERENS. med. om skillnad i refraktion mellan en persons båda ögon. Löwegren Refr. 157 (1870).
(c) -ENHET~02. (mera tillf.) med. om enhet för ett siffermässigt angivande av ett ögas refraktionsförmåga, dioptri. Hygiea 1878, s. 171.
-EXPONENT. [jfr t. refraktionsexponent] (†) fys. = -index. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 8. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 34.
(c) -FEL, n. [jfr eng. refraction error] med. om synfel förorsakat av bristfällig refraktion i ögat, brytningsfel. Löwegren Refr. 137 (1870).
-FÖRHÅLLANDE. [jfr t. refraktionsverhältnis] särsk. astr. o. fys.; jfr förhållande 4. Fock 1Fys. 316 (1854).
-FÖRMÅGA. fys. brytningsförmåga. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 198. särsk. med. motsv. c, om brytningsförmågan hos ögats lins. FörhLäkS 1862, s. 192.
(a) -GRAD. (†) astr. i uttr. vara över refraktionsgraden, om himlakropp: stå så högt över horisonten att refraktionen är obetydlig l. obefintlig. Rålamb 4: 31 (1690).
-INDEX. [jfr eng. refraction-index] (numera föga br.) fys. brytningsindex. JernkA 1839, s. 186.
-KOEFFICIENT. (†) fys. = -index. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 91.
(a) -KONSTANT, r. l. m. astr. benämning på den (konstanta) storhet (58,2 bågsekunder) som utgör refraktionen vid 45° zenitdistans. 2NF 16: 966 (1911).
-KRAFT. (†) = -förmåga. Melanderhjelm Astr. 2: 366 (1795).
(a) -KROKLINJE. (†) astr. om den kroklinje som en ljusstråle från en himlakropp på grund av refraktionen beskriver vid sin passage genom atmosfären. Melanderhjelm Astr. 2: 366 (1795).
-LAG, r. l. m. l. f. fys. om lag (se lag, sbst.1 5 a) rörande refraktionen, brytningslag. Duræus Naturk. 115 (1759).
-METOD. fys. om metod (för en undersökning o. d.) som bygger på refraktionen. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 24.
-PROBLEM(ET). fys. om problemet att bestämma ljusstrålars refraktion. VetAH 1791, s. 264.
(a) -TABELL. astr. tabell angivande refraktionens storlek under olika förhållanden. De Rogier Euler 3: 360 (1787). FinBiogrHb. 836 (1898).
(a) -TAVLA. (†) astr. = -tabell. Melanderhjelm Astr. 2: 359 (1795).
(a) -TELESKOP. [jfr t. refraktionsteleskop] (†) astr. refraktor; jfr -tub. Duræus Naturk. 132 (1759).
(c) -TILLSTÅND~02. med. om vart o. ett av de olika tillstånden hos ögat med hänsyn till dess refraktionsförmåga. Utom .. tre olika refractionstillstånd hos ögat — ögat med normal brytningskraft .., med för stark .. och med för svag brytningskraft .. — gifves ännu ett fjerde refractionstillstånd, astigmatism. Löwegren Refr. 6 (1870).
(a) -TUB. (†) astr. refraktor; jfr -teleskop. De Rogier Euler 3: 295 (1787). Balck Idr. Suppl. 119 (1888).
-VINKEL. [jfr t. refraktionswinkel, eng. angle of refraction] fys. brytningsvinkel (se d. o. 1). Duræus Naturk. 115 (1759). Melanderhjelm Astr. 2: 363 (1795).
(a) -VÄRKAN. astr. = -värkning. VetAH 1804, s. 61.
(a) -VÄRKNING. astr. om värkan av refraktion(en); särsk. i pl. Bergstrand Astr. 108 (1925).
Spoiler title