SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
REGALE rega3le2 l. 040, n.; best. -et; pl. (i bet. 1) -en (SAOL (1900) osv.) l. (numera i sht i bet. 1 a, 3 o. 4) -ier0400, äv. 0302 (rega´lier Weste; regáliärr Dalin) (äv. att hänföra till sg. regal l. regalie l. regalia, RA I. 1: 276 (1540; i bet. 1), Chesnecopherus Skäl Aa 2 a (1607; i bet. 3) osv.), äv. (i sht med fackspråklig prägel) -ia0400, äv. 0302 (äv. att hänföra till sg. regal, Tegel E14 185 (i handl. fr. 1565; i bet. 1), WoJ (1891; i bet. 1, 3), 2NF (1915; i bet. 4)) l. (i bet. 1, numera föga br.) -er040, äv. 032 (äv. att hänföra till sg. regal, se nedan) ((†) -ien, möjl. att hänföra till sg. regalie, G1R 27: 285 (1557; i bet. 1)); l. (i bet. 1, numera mindre br. utom ss. förled i ssgr) REGAL rega4l, sbst.5, n. (VDAkt. 1651, nr 141, Östergren (1935)) ((†) r. l. m. l. f. RP 1: 159 (1629), Dalin 2: 116 (1853: myntregal)); best. -et; pl. = (ConvLex. 7: 951 (1837), Sundén (1888)), äv. -ier0400, äv. 0302 (se ovan) l. (i sht med fackspråklig prägel) -ia0400, äv. 0302 (se ovan) l. (numera föga br.) -er (äv. att hänföra till sg. regale, Rabenius Kam. § 308 (1825), Harlock (1944)); l. (numera bl. i bet. 3 o. 4) REGALIE rega4lie, äv. 0302, r. l. f. l. m. (RA I. 2: 15 (1561; i bet. 1), Östergren (1935; i bet. 3, 4) osv.), äv. n. (SvD(A) 1938, nr 66, s. 26 (i bet. 3)); best. -ien resp. -iet; pl. -ier (se ovan), förr möjl. äv. -ien (se ovan); äv. (i bet. 4) REGALIA rega4lia, äv. 0302, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -ier (se ovan).
Ordformer
(-al 16291935. -al- ss. förled i ssgr 1832 (: regalanspråk) osv. -ale 1625 osv. -alia, sg. 1885 osv. -alia, pl. 15651915. -alie 1559 osv. -alien, pl. 1557. -alier, pl. 1540 osv.)
Etymologi
[y. fsv. regale (OMagni(?) i HSH 1: 30 (1527; ordet möjl. inkommet i senare avskrift; jfr G1R 4: 429: vmgælldh samt holl. orig.: ongelden)); jfr t. regal(e), pl. regalien, eng. regale, pl. regalia; av mlat. regale, pl. regalia, substantiverade neutrumformer av lat. regalis (se REGAL, adj.); jfr äv. fr. régale, f., mlat. regalia, f., av mlat. regalia, n. pl. (se ovan). — Jfr REGALIA, sbst.2]
1) (numera i sht i fackspr.) rätt(ighet) som med andras uteslutande tillkommer konungen l. (i fråga om moderna sv. förh.) kronan (l., i fråga om äldre utländska förh., kejsaren); höghetsrättighet; kronorättighet; särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) om sådan rättighet av ekonomisk l. finansiell natur, oftast liktydigt med: statsmonopol; ofta konkretare, om ngt (t. ex. inkomst, naturtillgång) som på grund av sådan rättighet tillkommer konungen resp. kronan (osv.) l. är hans osv. tillhörighet l. ligger under hans osv. uteslutande dispositionsrätt. RA I. 1: 276 (1540). Alle Sverigis rikes konungar hafve af ålder haft then eigen regalie och herlighet, att the måge gifve bonde frihet och frelse. Därs. I. 2: 15 (1561). Siättepenningen, hvartill Kongl. Maij:tt såsom ett regale är berättigat af uthrijkes ägares försålde godz och egendomb i Skåne, Halland och Bleking i föllie af Cristiani 4:ti recess. RARP 16: 346 (1697). Jagt är et regale, som Konungen genom privilegierne meddelt Ridderskapet och adelen. FörarbSvLag 8: 167 (1734). Den äldre svenska lagstiftningen tillade eken natur af regale, äfven då den växte på enskild mark. AtlFinl. 12—13: 7 (1899). Tullen var av ålder ett regale och undandragen ständernas bevillning. SvRiksd. I. 3: 536 (1933). Grimberg VärldH 6: 90 (1935; om ä. tyska förh.). — jfr BÄRGS-, BÄRGVÄRKS-, GRUND-, GRUV-, JAKT-, MYNT-, POST-, TELEGRAF-REGALE m. fl. — särsk.
a) (om ä. utländska förh.) i pl. (i formen regalier), om (höghetsrättigheter över) besittningar l. om inkomster o. d. som en biskop erhöll i förläning av en konung l. kejsare. Brask Pufendorf Hist. 323 (1680). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 109 (1835).
b) (†) regalt pastorat. SynodA 2: 45 (1586). VDAkt. 1651, nr 141.
c) (mera tillf.) bildl.; särsk. om ngt som Gud ensam råder över. Välsignelsen är ett regale, som jordens barn väl kunna tillönska hvarandra, men som blott jordens och himlens Herre kan gifva. Quennerstedt Agnost. 48 (1888).
2) (†) om riksvapen (betraktat ss. ngt som med höghetsrätt tillkommer en suverän stat med andra staters uteslutande). Thette vårt rijkis gamble regalie och vapn, the tre croner, haffve på någon tijdt bliffvidt brukedt och ihnsatt i thett danske vapn. G1R 29: 305 (1559). Tegel E14 68 (1612). jfr: Orsaken til .. Krijget (1563) war, at the Danske wille affträngia the Swenske en Deel aff theras Regalier. Schroderus Os. III. 2: 128 (1635); jfr 1.
3) i pl. (numera bl. i formen regalier), om de (staten tillhöriga) föremål (om sv. förh. krona, spira, äpple, svärd o. nyckel, förr äv. mantel o. ring) som utgöra sinnebilder för den kungliga makten (l., i fråga om utländska förh., den kejserliga l. storfurstliga o. d. makten); samling av sådana föremål, omfattande flera kronor, spiror osv. avsedda att brukas av konungen o. drottningen (resp. kejsaren osv.) o. andra medlemmar av kungliga (resp. kejserliga osv.) huset; riksregalier; äv. om (l. med inbegrepp av) vissa andra dyrbarheter som tillhöra staten o. som äro avsedda att bäras av kungliga personer (jfr KRON-JUVEL, SMÅ-REGALIER) l. att användas vid kröning; stundom äv. i sg. (i formen regale l. regalie), om enskilt sådant föremål; äv. oeg. l. bildl. CivInstr. 20 (1594). The Konungzlige Regalier, som är Crone, Scepter, Swärd, och annat hwadh ther til hörer. Chesnecopherus Skäl Aa 2 a (1607). Herrar Riksens Råd, som bära Regalierne, hafva .. på högra sidan den Kammarherren, som samma dag om morgonen blifvit förordnad at hafva vakt vid hvarje Regale. PH 9: 749 (1771). AB 1834, nr 296, s. 3 (oeg.). Wennerberg 4: 268 (1885; om mantel). Anmärkningarna (från statsrevisorerna) gälde .. inläggningen eller anordnandet af en del värdeföremål, tillhörande ”de mindre regalierna”. GHT 1897, nr 21 A, s. 3. De kejserliga regalierna. Rääf Sugimoto BlmrNJord 84 (1934; om japanska förh.). Ett horn som behållare för oljan till smörjelsen, .. upptaget som regale och utfört för (kröningen 1607). Cederström SvRiksreg. 165 (1942). — jfr RIKS-, SMÅ-REGALIER.
4) i pl. (i formen regalier, stundom äv. regalia), om insignier l. värdighets- l. gradtecken inom vissa ordnar (särsk. nykterhetsordnar) l. sällskap; äv. i sg (i formen regalie l. regalia), om sådant ordenstecken. IOGTKonstit. 1880, s. 8. Under konungens färd genom gatorna helsades han af goodtemplarne, som stält upp sig iförda sina regalier. VL 1896, nr 168, s. 2 (om norska förh.). 2NF (1915: Regalia, pl.). Praktfulla regalier för S:t Knuts Gille. Form 1949, s. 157. Han pressade sin regalia mot bröstet (vid sammanträdet i nykterhetslogen). Höijer InnanÄnk. 253 (1951). — jfr ORDENS-, SAMMETS-REGALIER.
Ssgr: A (till 1; i sht i fackspr.; jfr regal, adj. ssgr): REGAL-ANSPRÅK~02, äv. ~20. [möjl. delvis till regal, adj.] regalrättsanspråk. Bergfalk Beskattn. 26 (1832). Hasslöf SvVästkustf. 447 (1947).
-BEGREPP. jfr begrepp 5 b. 2VittAH 24: 232 (1860, 1864).
-RÄTT, r. l. m. (-al- 1837 osv. -ale- 1906 osv. -alie- (i bet. 2) 1932 osv.) [jfr t. regalrecht (i bet. 1), regalienrecht (i bet. 1, 2), fr. droit de régale (i bet. 2), mlat. jus regaliæ (i bet. 2), nylat. jus regale (i bet. 1); delvis till regal, adj.]
1) rätt som grundar sig på regalbegreppet; rätt (i fråga om nutida förh. nästan bl. av ekonomisk l. finansiell natur) som på offentligrättslig grund tillkommer staten. 2VittAH 24: 242 (1860, 1864). Vid Höks H(ärads)R(ätt) uppträdde K. M. och kronan med påstående, att kronan på grund af regalrätt vore ägare till Lagan vid Karsefors. 1NJA 1906, s. 369.
2) (numera företrädesvis i formen regalie-rätt) [jfr motsv. anv. i t., fr. o. mlat.] (om ä. utländska förh.) regenten (konungen l. kejsaren osv.) tillkommande rätt att vid vakans i en kyrklig befattning (särsk. inom ett biskopsstift) disponera över inkomsterna från befattningen (o. att tillsätta lägre befattningar inom stiftet); jfr regale 1 a. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 327 (1837; om ä. franska förh.). 3NF (1932).
Ssgr (till -rätt 1; i sht i fackspr.): regalrätts-anspråk. anspråk på regalrätt; regalrättsligt anspråk. Lagerlöf KronRegalr. 9 (1912).
-process. rättsprocess rörande regalrättsanspråk. 2NF 36: 1245 (1924).
-RÄTTIGHET~002 l. ~200. (regal- 1903 osv. regalie- 1835 (i bet. 2)) [delvis till regal, adj.]
2) (regalie-) (om ä. utländska förh., mera tillf.) jfr -rätt 2. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 215 (1835).
-RÄTTSLIG. [jfr -rätt] som grundar sig l. har avseende på regalrätt (se d. o. 1). UpplFmT 41: Bil. 3, s. 5 (1927).
B: REGALE-RÄTT, se A.
(3) -TECKEN. (mera tillf.) tecken l. figur föreställande föremål som ingår i regalierna. Landskapet Uppland ersätter förlusten av sina kronor (i landskapsvapnet) med ett annat kungligt regaletecken: riksäpplet. SvD(A) 1935, nr 126, s. 14.
C (i allm. till 3): REGALIE-ARKIV. till kammararkivet hörande arkiv med arkivalier rörande riksregaliernas historia. Cederström SvRiksreg. 339 (1942).
-BÄRARE. (om äldre l. utländska förh.) person som bär regalier i procession. Cederström SvRiksreg. 22 (1942).
-DYNA, r. l. f. (numera bl. tillf.) dyna (se dyna, sbst.1 1) avsedd att lägga l. (vid transport) ha l. föra regalier på. HusgKamRSthm 1751 B, s. 830.
(4) -KLÄDD, p. adj. (mera tillf.) prydd med ordensinsignier. Johansson Medmänn. 131 (1937).
-RUBIN. rubin som ingår i regalier l. som pryder föremål ingående i regalier. Östergren (1935).
-RUM, n. rum för förvaring (o. utställning) av regalier. SDS 1955, nr 112, s. 22.
-RÄTT, -RÄTTIGHET, se A.
-VAGN. (i sht förr) vagn vari regalier föras (vid transport). MoB 6: 22 (1792).
Spoiler title
Spoiler content