SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
REGION re1giω4n l. reg1- (región Dalin; i Sv(ea)l(and) säll(an) -ji- LoW (1889)), r. l. f. (m. Weste (1807), Björkman (1889)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. region, fr. région; av lat. regio (gen. -ōnis), riktning, gräns, sträcka, område, till stammen i regere, rikta, styra m. m. (se REGERA). — Jfr REGIONAL, REGIONÄR]
område o. d. — jfr MELLAN-REGION.
1) parti av jordytan; område av land l. stad l. bärg l. hav l. sjö o. d.; trakt, landsträcka, distrikt; särsk. om dylikt område som i ngt avseende (t. ex. ur växt- l. djurgeografisk l. klimatologisk synpunkt) visar en viss enhetlighet l. som utmärkes av en viss egenskap l. företeelse o. d.; äv. om bälte l. zon (av ett större område l. ett bärg o. d.) med hänsyn till höjd över havet l. om bälte l. zon i hav l. sjö o. d. med hänsyn till djup l. om zon av avlagringar o. d. Geografisk region, naturligt landskap (se d. o. 1 c). Öfre gränsen för denna (dvs. tallskogens) region eller gränsen der tallskogen upphör, är 2800 fot nedom snögränsen. Wahlenberg BerLappFjHöjd 46 (1808). Det gamla Rom (blev) i början indeladt uti fyra, och från Augusti tid uti fjorton regioner eller distrikt. Norrmann Eschenbg 2: 197 (1818). (Härnö) har .. sina tre bestämda växtfält (regioner), hvart och ett med sin egna växtlighet. Dybeck Runa 1842—43, 3: 22. En term (behövs) för att uttrycka höjdbälten på fjällen och djupbälten i hafvet. Ofta användes härför region. BotN 1901, s. 231. Vindstillans region .. (dvs.) det område i närheten af ekvatorn, mellan passadvindarna, där stilltje eller lätta vindar råda. Smith (1917). Den eviga snöns region. SvSkog. 91 (1928). Som en första etapp (i den planerade organisationen för utforskande av smittspridning) har .. (Sverige) indelats i åtta regioner. DN(B) 1956, nr 74, s. 14. — jfr ALP-, BARRSKOGS-, BJÖRK-, BUSK-, DRYAS-, FJÄLL-, GRAN-, KALM-, KLIMAT-, LAV-, PASSAD-, PODSOL-, POLAR-, PORS-, RÄGN-, SKOGS-, SLÄTTLANDS-, SNÖ-, STEN-, STRAND-, STÄPP-, SUB-, TALL-, TRÄD-, TÅNG-, UNDER-, VEGETATIONS-, VIDE-, VÄXT-, ÅKERBRUKS-REGION m. fl.
2) om område ovanför l. utanför jordens yta; särsk. dels: del av himlavalvet, himmelsstreck, dels: område l. bälte l. zon i atmosfären med hänsyn till höjd över jordytan; särsk. (enligt ä. åskådning) om vart o. ett av de tre lager l. kretsar vari luften tänktes uppdelad; äv. allmännare, om del av världsrymden l. av världsalltet. Spegel GW 59 (1685). Philosopherne indela luften i 3 regioner el. hvarf, det öfversta, medlersta och understa. Björkegren 2338 (1786). Den sublunariska verlden .. (består enligt Aristoteles av) jorden i centrum och deröfver vattnet, luften, elden. Inom denna, de 4 elementernas region, råder förändring och förgängelse. Boström 2: 34 (1838). Att vingarne hvila i molnens region / sig lärkorna höjde med jublande ton. Nyberg 3: 226 (1842). Region .. (dvs.) Större afdelning af himlahvalfvet. Dalin (1855). I de högsta regionerna strömmar luften inifrån (oväders)-centrum utåt. Timberg Meteor. 150 (1908). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 341. — jfr CIRRUS-, MOLN-, SKY-, STJÄRN-REGION m. fl.
3) (ofta med ngt skämtsam prägel) om del av hus l. våning o. d.; vanl. i pl., i sht i sådana uttr. som de inre l. lägre l. övre regionerna. Almqvist Går an 163 (1839). Slottets öfra regioner. Topelius Fält. 1: 231 (1853). Ångorna af ”Sauerkraut”, som uppstiga från matsalens regioner. Bremer GVerld. 5: 173 (1862). Jag kommer strax, hördes en kvinnoröst från de inre regionerna. Hillman Pardo Bazán Hemsj. 42 (1915). — jfr KÖKS-REGION.
4) om del l. parti av en organism (särsk. människo- l. djurkropp) l. av ett föremål o. d.; särsk. om sådant parti som (i ngt avseende) visar en viss enhetlighet l. som utmärkes av en viss egenskap l. företeelse l. som domineras av ngt visst organ o. d. VetAH 1799, s. 94. Ingenting (har) varit för mig hälsosammare, än att ofta tvätta hufvudet, i synnerhet ögats region, med kallt vatten. MoB 2: 188 (1800). Jag har alltid funnit .. (Leopold) högst interessant; i öfrigt lik bröstbilder som upphöra der hjertats regioner skulle börja. Tegnér (WB) 4: 437 (1824); jfr 5. Ifrån ändarne aftaga å båda sidor de elektriska tensionerna, och på midten finnes en region, inom hvilken kroppen är neutral. Fock 1Fys. 547 (1855). Wretlind Läk. 9—10: 42 (1901). — jfr BRÖST-, LUKT-, LÄND-, SVANS-REGION m. fl.
5) bildl.: område (se d. o. 2), gebit (se d. o. 3); sfär; nejd (se d. o. 5 c); äv. i fråga om indelning: (större) grupp l. avdelning o. d.; ofta [jfr 2] i sådana uttr. som högre l. lägre regioner, om områden (för värksamhet l. liv l. dikt o. d.) l. samhällsgrupper l. (intellektuella) skikt o. d. som betraktas ss. högre resp. lägre (jfr HÖG, adj. 10, 13, 14, LÅG, adj. 8, 10, 11); förr äv. i uttr. regionen av ngt, området för ngt. Dväljas, sväva i högre regioner, särsk. (oftast mer l. mindre ironiskt): sysselsätta sig med upphöjda l. (för den stora massan) ofattbara tankar l. frågor, dväljas l. sväva i högre rymder. Snillefoster .. som ej synts ämnade at begripas i våra lägre regioner. Hasselroth Campe 135 (1794). I en för oss öfversinnlig region är allt hvad vi erfare begynt. Ehrenheim Phys. 1: 311 (1822). Systemets (för indelning av naturen) afdelningar äro Riken, Regioner, Klasser, Ordningar, Familjer, Slägten, Arter och Individer. Dahlbom Insekt. XXIX (1837). Andens region hos menniskan. Almqvist AmH 2: 164 (1840). Samhällets högre regioner. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 185 (1852). Bas-klaven .. betecknar den låga regionen. Möller LbMus. 4 (1880). Björck K12Stövl. 194 (1954). — särsk. (†) metr. om del (underavdelning) av vers (versrad); äv. om versfot. SvLitTidn. 1820, sp. 282 (om versfot i hexameter). Tegnér (1842) i 3SAH XLVIII. 2: 228.
Ssgr (i allm. till 1): A: REGION-BESKRIVNING. i sht geogr. jfr beskrivning 3. SvGeogrÅb. 1950, s. 228.
-FÖRSKJUTNING. (i fackspr.) förskjutning av en regions l. regioners gränser (på grund av klimatiska förändringar o. d.). SkogsvT 1909, Fackupps. s. 150.
(15) -GRÄNS. särsk. till 1. GeogrAnn. 1925, s. 81.
-INDELNING~020. (i sht i fackspr.) indelning av ngt i regioner. FoFl. 1907, s. 246.
-KARTA, r. l. f. särsk. (i fackspr.): karta som visar de inom ett område förekommande regionerna. SvGeogrÅb. 1943, s. 223.
-LABORATORIUM. (i fackspr.) laboratorium avsett att betjäna en viss region. DN(B) 1956, nr 74, s. 14 (i plan till organisation för utforskande av smittspridning).
-PLAN, r. l. m. (-on- 1926 osv. -ons- 1930 (: regionsplanechef)1944 (: regionsplanelagstiftning)) (i sht i fackspr.) översiktsplan för ordnande av bebyggelse, gatu- o. vägnät m. m. inom en (större) region (vanl. omfattande flera intill varandra liggande kommuner med tätortsbebyggelse); jfr regional-plan. En regionplan för Stockholm med omgivning. SD 1926, nr 315, s. 30. SFS 1947, s. 673.
Ssgr (i sht i fackspr.): regionplane-, äv. regionplans-arbete. SvD(A) 1928, nr 238, s. 11.
-chef. chef för regionplanearbete. SvD(A) 1930, nr 128, s. 10.
-delegerad, p. adj. i substantivisk anv.: delegerad (se d. o. b) för regionplanearbete. Stockholms förorters regionplansdelegerade. SvD(A) 1926, nr 35, s. 5.
-direktör. chef för regionplanekontor. SthmKommKal. 1952, s. 509.
-förbund. sammanslutning (mellan olika kommuner) för uppgörande av regionplan; jfr förbund 6 b. DN(A) 1930, nr 51, s. 8.
-kontor. kontor för regionplanearbete. SthmKommKal. 1952, s. 509.
-lagstiftning. Rig 1944, s. 2.
-nämnd. med uppgift att handha regionplanearbete. SFS 1947, s. 754.
-område. område som omfattas av en regionplan. SFS 1947, s. 695.
-PLANERING. (-on- 1927 osv. -ons- 19371950) [jfr eng. regional planning] (i sht i fackspr.) planering gällande (ordnande av bebyggelse o. dyl. l. praktiskt o. ekonomiskt utnyttjande av jorden o. d. inom) en (större) region; särsk. om uppgörande av regionplan för kommuner med tätortsbebyggelse o. d. TT 1927, Allm. s. 81. SvGeogrÅb. 1950, s. 155.
-UPPDELNING~020. jfr -indelning. Ymer 1942, 3—4: 11.
-VIS, adv. (-on- 1935 osv. -ons- 1918 osv.) region för region, den ena regionen efter den andra; i l. efter regioner. Fennia XXXIX. 5: 288 (1918).
B (numera bl. mera tillf. utom i -katalog): REGIONS-IVER. (†) iver att utvidga sitt område. Vi vete ganska väl, hvad stor åtskillnad är emellan Regions och Religions ifver. Nordberg C12 1: 159 (1740).
-KATALOG. [jfr t. regionskatalog] särsk. (i fackspr.) om den från senantiken bevarade förteckningen över det antika Roms regioner. GbgHÅ XVI. 1: 1 (1910).
-PLAN, -PLANERING, se A.
-SJUKHUS~02, äv. ~20. (i fackspr.) sjukhus avsett för patienter från ett större område av ett land (en landsdel). Medicinalstyrelsens chef .. pekade ut Umeå som förläggningsort för ett stort regionssjukhus för övre Norrland. DN(B) 1956, nr 102, s. 9.
-VIS, se A.
-VÄNSKAP. (†) vänskap som råder l. bör råda mellan människor i ett politiskt samhälle (ett land o. d.). Notman GÿllStierna D 1 a (1690); jfr Wieselgren SvSkL 1: 280 (1833).
Spoiler title
Spoiler content