publicerad: 1957
REGISTRATUR re1jistratɯ4r l. rej1-, äv. re1g- l. reg1-, l. 0104 (rejistratúr Dalin), r. l. f. (l. m.) (Schmedeman Just. 213 (1621) osv.) l. (numera oftast) n. (LReg. 147 (1620) osv.); best. -en resp. -et; pl. -er (2Saml. 4: 32 (1604) osv.), ss. n. numera vanl. = (LReg. 147 (1620) osv.).
Ordformer
(-teratur 1676. -tratur 1604 osv.)
Etymologi
[jfr t. registratur; av it. registratura l. nylat. registratura, vbalsbst. till it. resp. senlat. registrare (se REGISTRERA)]
1) (i fackspr., numera föga br.) abstr.: registrering (se REGISTRERA I 1). Nordforss (1805). Den period af vetenskapen, då (växt-)formernes registratur och diagnosticering utgjorde vettenskapens mål. Agardh Vextsyst. 40 (1858). Till utredning om fastighetens registratur bör auktionsförrättarn anskaffa utdrag därom av vederbörande myndighet. Hernberg Rättsh. 537 (1922); jfr REGISTRERA I 1 a.
2) (i sht i fackspr.) = REGISTER I 1; numera nästan bl. dels om register över handlingar l. dokument o. d. (t. ex. i arkiv) l. över ärenden som behandlas i protokoll o. d. (jfr REGISTER I 2), dels om förteckning över in- l. utgående brev o. d. (se b); äv. dels i uttr. registratur över, äv. av (i sht förr äv. på) ngt, i sht förr äv. ngts registratur, dels i sådana uttr. som föra (i sht förr äv. hålla) registratur (över, förr äv. på ngt), i sht förr äv. föra ngt till registratur. CivInstr. 29 (1618: till Registratur förde). Schmedeman Just. 213 (1621: hålla godh registratur på). KOF II. 2: 275 (c. 1655: hålla der öfwer Registratur). Een richtigh registratur, begiera Wij gierna på alt effterlåtenskap effter Wår Sal. frenka. BoupptSthm 1679, s. 262 b, Bil. Om Consistorii acters registratur. HärnösDP 1695, s. 384. Det till protokollet hörande registraturet. SFS 1931, s. 423. — särsk.
b) om förteckning över inkommande brev l. ärenden l. över utgående brev l. expeditioner o. dyl. l. (vanl.) om kopiebok vari från ett ämbetsvärk l. en myndighet l. institution o. d. utgående skrivelser införas i löpande följd l. om samling av koncept (vanl. i avskrift) till sådana skrivelser; särsk. om sådan kopiebok för skrivelser från riksregerings kansli, riksregistratur; äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. riksens registratur, riksregistratur. JTBureus (1604) i 2Saml. 4: 32. At alle registraturer på dee breef och befallningar som inkomma och vthgå .. må sedan till ewig rättelse blifwa förwarat. LReg. 236 (1645). Celsius G1 2: 46 (1753: Riksens registratur). Konung Gustaf den förstes registratur. (1861—1916; boktitel). Med ”registratur” menas (i fråga om stadsarkiv) .. i följd afskrifna koncept, hvilka stundom kallas brefböcker. SFS 1903, nr 104, s. 13. Den gamla Brevbokens motsvarighet i modernt inrättade affärsföretag, registraturen av utgående och inkommande korrespondens. HandInd. 744 (1927). SFS 1937, s. 22 (vid domkapitel). jfr RIKS-, ÅRS-REGISTRATUR.
c) (numera bl. tillf.) bildl. Det förefaller, som lärdes skådespelarkonsten efter något slags katheches för aktörer, som hade sinnesrörelserna sin registratur, och passionen sitt ceremoniel. Kullberg Bref 1: 54 (1844).
3) (i sht i fackspr.) avdelning (av kontor l. redaktion o. d.) l., i fråga om utländska förh., (avdelning av) ämbetsvärk o. d. med uppgift att föra register l. registrera ngt; stundom: kansli l. arkiv o. d. (Eng.) A court of Record, (sv.) archiv, registratur. Serenius Yy 4 b (1734). BonnierKL (1926). — jfr RIKS-REGISTRATUR.
4) mus. registerregering; jfr REGISTRERA II 1. Drake Töpfer 2 (1850). Manubrierna, som endast ifrågakomma vid pneumatisk och elektrisk registratur. 2SvUppslB 23: 1035 (1952).
Ssgr (i allm. till 2): A: (1, 2) REGISTRATUR-ARBETE~020. (-turs- 1831) (numera bl. tillf.) arbete med registrering; särsk.: arbete med (förande av) registratur (se d. o. 2, särsk. 2 b). Branting Förf. 3: 49 (1831). —
(1, 2) -BOK; pl. -böcker. (numera bl. tillf.) bok innehållande registratur (se d. o. 2); registreringsbok. 2VittAH 32: 12 (1892). SD(L) 1902, nr 26, s. 4. —
(jfr 3) -BYRÅ. (i sht om utländska förh.) byrå (se d. o. 3) för registrering, registerbyrå. TT 1879, s. 114 (om tyska förh.). —
-FACK. (numera bl. tillf.) vart o. ett av ett antal sammanhörande fack (se fack, sbst.1 4) för förvaring i systematisk ordning av dokument o. d. Ett skrifbord med höga registraturfack. PT 1898, nr 137 A, s. 3. —
-HÅLLANDE, n. (†) handlingen att föra registratur (se d. o. 2, särsk. 2 b) o. d. CivInstr. 312 (1626). —
-HÅLLARE. (†) person (kanslitjänsteman) som för registratur (se d. o. 2 b); jfr -skrivare o. registrator 1. AOxenstierna 1: 545 (1633). —
B (numera knappast br.): REGISTRATURS-ARBETE, se A.
Spoiler title
Spoiler content