REKURRENS re1kɯrän4s l. rek1-, l. -u-, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. recurrence, fr. récurrence; bildat till REKURRERA efter mönster av andra ord på -ens som utgöra vbalsbst. till verb på -era, t. ex. KONKURRENS, INFLUENS]
(i vetenskapligt fackspr.) förhållandet att ngt återkommer l. upprepas, upprepning; egenskapen l. förhållandet att vara rekurrent; särsk. dels geol. o. miner. om förhållandet att ett fossil l. en fossilassociation åter uppträder i en lagerserie efter längre l. kortare intervall, dels miner. i fråga om upprepad bildning av ett mineral i flera olika generationer (ofta med ngt olika utbildning av generationerna), dels mat. om förhållandet att i en svit av storheter varje storhet bestämmes ur den l. de närmast föregående gm en viss, oföränderlig regel. Ramsay GeolGr. 1: 154 (1912). Granlund SvHögmossGeol. 73 (1932). 2SvUppslB (1952).
Ssg: REKURRENS-YTA. geol. gränsskikt mellan rekurrenta lagerserier i mosslager. Jag har .. betecknat gränserna mellan de rekurrenta lagerserierna som rekurrensytor. Granlund SvHögmossGeol. 73 (1932). SvGeogrÅb. 1944, s. 240.
