publicerad: 1957
REMEDIUM reme4dium, äv. 0302 (reme´dium Weste; remédiumm Dalin), n.; best. -iumet (Schück VittA 2: 121 (i handl. fr. 1670) osv.) l. -iet (Forssell Hist. II. 2: 10 (1872, 1875) osv.), äv. (numera mindre br.) i best. anv. utan slutart. (Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 24 (1854), Keyser Kemien 2: 711 (1874)); pl. -ier (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. remedie l. remed, BOlavi 98 a (1578) osv.) l. (numera bl. ngn gg i utpräglat fackspr. i bet. 1) -ia (Berchelt PestOrs. E 3 a (1589), Wernstedt (1951)); äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht i bet. 3) REMEDIA reme4dia l. REMEDJA reme4dja l. REMIDJA remi4dja, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. REMED, r. l. m. (Posten 1768, s. 314, VetAH 1813, s. 87) l. n. (Bergman VSmSkr. 162 (1825)); best. -en; pl. -er (2RARP 15: 359 (1747), Sparre PVetA 1777, s. 24) l. -ier (se ovan); förr äv. REMEDIE, m.? l. f.?; pl. -ier (se ovan). Anm. Förr användes ordet äv. med lat. kasusböjning, t. ex. Stiernhielm Arch. D 4 a (1644: vthan Remedio; i bet. 4 a).
Ordformer
(-med 1750—c. 1875. -mede (-mè-) 1769—1822. -meden (-mé-), sg. best. 1768—1813. -meder, pl. 1747—1777. -media, sg. 1942. -media, pl. 1589—1945. -medie 1596—1644. -medier, pl. 1578 osv. -medium 1611 osv. -midjor, pl. 1952)
1) läkemedel; botemedel (se d. o. 2); utom i utpräglat fackspr. numera företrädesvis med anslutning till 2; förr äv. om kur (se slutet). BOlavi 98 a (1578). Då the sågo att barnet hade döden medh fara, hade Per sendt på aptecket effter remedie. 3SthmTb. 2: 6 (1596). Politien tilstäder icke utmånglande af remeder genom andre, utan föregången granskning af dertil befullmägtigade .. personer. Sparre PVetA 1777, s. 24. Det fräna men välgörande remedium, som psykoanalysen är. PedT 1942, s. 74. jfr HUS-REMEDER. särsk. (remed) [jfr motsv. anv. av fr. grand remède] (†) kvicksilverkur (mot venerisk sjukdom); anträffat bl. i uttr. [jfr fr. subir le grand remède] undergå l. passera remeden. (Patienten) fick .. för en Chancres skull passera Remeden. VetAH 1810, s. 126. Därs. 1813, s. 87.
2) (numera i sht i vitter stil) i utvidgad anv. av 1: medel att råda bot på l. avhjälpa (l. skydda sig mot o. d.) ngt; botemedel (se d. o. 1); stundom: hjälp l. utväg o. d. Ett Christeligh Tålamodh, hwilket är remedium eller läkedom för allahanda sårgh, som oss wederfaras kan. Rauman Ryning 4 (1611). (Han) förslogh ett remedium, som kundhe .. låta practisera sigh, neml. låta fatta hampnarne mädh dubbell pålningh. HSH 19: 395 (1650). Hr Hökerstedt önskade, .. at sådane remeder måtte sökas, hvarigenom öfverflöden och yppigheten med första kunde afskaffas. 2RARP 15: 359 (1747). Ett remedium mot livets bitterhet. Ahlberg FilH 1: 87 (1925). TSvLärov. 1952, s. 665. jfr SAMHÄLLS-REMEDIER.
3) [jfr motsv. anv. av sv. dial. remedja samt pl. remediär, remejer m. m.] allmännare: medel varav man betjänar sig l. kan betjäna sig för ngt visst ändamål, hjälpmedel; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i pl., särsk. om värktyg l. redskap o. d. Andersson (1845). Låt se: becklappen har jag (dvs. en inbrottstjuv) i fickan, och mina andra remedier i stöfvelskaftet! Kullberg SommarSmål. 202 (1847). Kalibertråd och andra remedier för pipans rättriktande även under pågående säljakt. Nordström Luleåkult. 164 (1925). Moberg Invandr. 314 (1952). särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = REDSKAP 3 a. Bergengren BrudBrinn. 33 (1942).
4) [jfr motsv. anv. i mlt., t., eng. o. ä. fr.; toleransen (särsk. i fråga om undervikt) har betraktats ss. hjälp för tillvärkaren (jfr 2)] (i fackspr.) om (lagligen) medgiven avvikelse från det rätta (tolerans) med hänsyn till vikt l. halt l. mått o. d. hos ngt tillvärkat; gräns för sådan avvikelse.
a) i fråga om mynt (l. arbeten av ädel metall som äro underkastade kontroll med avs. på halten): (gräns för) lagligen medgiven avvikelse (uppåt l. nedåt) från rätt halt l. (bl. i fråga om mynt) vikt; jfr PASSER-VIKT. Stiernman Com. 2: 117 (1638). De i Kongl. Controll-Stadgan (för guld-, silver- o. tennarbeten) tillåtne halter med deras remedier. PH 6: 4817 (1758). Af Guld skola präglas Ducater af samma halt och vigt, samt med samma remedier både i finhet och vigt, som hittills. Bergv. 4: 798 (1830). Lägsta tillåtna finhalten skall i fråga om platinaarbete, som är underkastat kontroll, utgöra 950 tusendelar platina med ett remedium av 5 tusendelar. SFS 1923, s. 69. 3NF 14: 533 (1931). jfr MYNTE-, MYNTNINGS-REMEDIUM.
b) i annan anv.; numera företrädesvis i fråga om mätnings- l. vägningsredskap med hänsyn till noggrannhet hos de medelst redskapet angivna måtten. PH 1: 657 (1726). Som stål-stängernes vigt .. ej så noga kan afpassas, så tyckes något remedium härpå böra bestås. Rinman Jernförädl. 316 (1772). SFS 1934, s. 728 (i fråga om mätnings- o. vägningsredskap).
Spoiler title
Spoiler content