SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
RESERV resær4v, r. l. m. (NAv. 4/9 1656, nr 1, s. 1, osv.) ((†) n. 2RA 1: 231 (1723)), i bet. 3 m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(redsarf 1787. reserf (-ff) 16331854. reserv 1660 osv. reserve (ré-, -ue) 16281849. resärv 1911)
Etymologi
[jfr t. o. eng. reserve; av fr. réserve, vbalsbst. till réserver (se RESERVERA)]
1) förhållandet l. tillståndet att ngn l. ngt (vid en viss tidpunkt icke är värksam(t) l. användes o. d., utan) hålles i beredskap (se d. o. 2) l. hålles redo l. bevaras l. sparas l. reserveras o. d. för att (kunna) användas l. insättas l. utnyttjas o. d., när det blir nödvändigt l. lämpligt; ss. självständigt ord bl. i uttr. i l. (se b) till reserv; jfr RESERVERA 2. Ha, hålla ngt i reserv. Hestskor i reserw. KKD 1: 133 (c. 1710). Förståndet har hos Er, till kärlekens förderf, / Alltjemt ett om, ett men försåtligt i reserv. Remmer Högf. 34 (1818). (Tigerjägaren) bommade aldrig. Låt vara, att han hade den andra patronen i reserv. Hedin Pol 1: 308 (1911). Holmberg Boxas 55 (1921). — särsk.
a) mil. i uttr. hålla ngt (t. ex. truppstyrka, flottavdelning) l. (om truppstyrka osv.) ligga, stå, vara o. d. i reserv, (tills vidare) hålla ngt resp. hållas utanför striden för att (omedelbart) kunna insättas vid behov. Widekindi KrijgH 219 (1671). Til Belgrads belägring äro 80,000 man bestämde, och dessutom 12,000 i Reserve. GT 1788, nr 57, s. 1. Den andra bataljonen af 24. regementet och den återstående mobilbataljonen af brigadens nationalgardestrupper stodo i reserv i Longueau. Rappe Nordarm. 39 (1874). Silfverstolpe Boleslawski PolskRytt. 219 (1933).
b) (numera bl. tillf.) övergående i 2, i uttr. till reserv, i reserv, ss. (en) reserv (i bet. 2). Att spannemål och annan nödig provision till reserf på all nödfall .. må kunna ophandlas. RP 3: 200 (1633).
2) om ngt (särsk. mängd av ett ämne l. av personal l. föremål av visst slag o. d.) som (icke användes för tillfället, utan) hålles i beredskap l. bevaras l. sparas l. reserveras o. d. för att (kunna) användas l. insättas l. utnyttjas (särsk. ss. ersättning för vad som förbrukats o. d.), när det blir nödvändigt l. lämpligt; ofta övergående i bet.: (tillgänglig) mängd (av ngt), förråd; ofta i pl. (utan ngn eg. betydelseskiftning). Vara (l. tjänstgöra såsom) reserv för ngt. Sahlstedt (1769). För hvar 20:de fånge bestås en fångknekt, samt dessutom 4 à 5 som reserv. Oscar I Straff 110 (1840). En reserv af skickliga unga akademiska lärare. Annerstedt UUH II. 1: 78 (1908). På grund av den stora reserv, som skelettets fosforförråd representerar, tål kroppen rätt väl fosforbrist i födan. Thunberg Livsförrättn. 215 (1924). Zetterström VärldHj. 17 (1942). — jfr BRAND-, KRIGS-RESERV. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) om kapital som hålles i reserv (i bet. 1) för ngt visst ändamål; särsk. om (behållning av) pänningmedel som avsatts l. fonderats av ett affärsföretag l. en stat o. d. för att kunna användas till oförutsedda utgifter, i nödfall, i ekonomiska krissituationer o. d.; äv. om sådana en sedelbank tillhöriga värden som äro avsedda för täckning av utelöpande sedlar. Dold reserv, reserv (som ej öppet redovisas i balansräkningen, utan) som uppkommer gm undervärdering av tillgångarna l. övervärdering av skulderna. 2RA 1: 231 (1723). EkonS 1: 328 (1893; om värden avsedda för täckning av utelöpande sedlar). Täckes underbilansen icke av reserven, är aktiekapitalet till motsvarig del förbrukat. Hernberg Rättsh. 367 (1922). SFS 1942, s. 765. — jfr GULD-, KASSA-, METALL-, PREMIE-RESERV.
b) i sht mil. om trupp(styrka) l. avdelning l. förband l. flottenhet o. d. som hålles i beredskap o. endast insättes (l. kan insättas) vid behov (ss. ersättning l. för att lämna stöd åt en annan (större) truppstyrka osv.); ofta i pl., om en sådan styrka l. sådana styrkor; jfr c. RR 8/9 1628, s. 505 b. Ret i dy reserven wille inbryta, brast broon sönder. Spegel Dagb. 72 (1680). Om någon vore siuk .. anmäles det hos Chefen som låter complettera af Reserven. ReglArméenFl. 1788, s. 75. Att marskalk Canrobert, hvilken med VI. kåren .. utgjorde fransmännens högra flygel, med lätthet och ordning kunde framföra sina reserver. IllMilRevy 1898, s. 125. Chef (ger) vissa av förbanden stridsuppgifter, under det att övriga avdelas såsom reserv. InfRegl. 1939, 2: 182. — jfr ARBETS-, ARTILLERI-, BATALJONS-, BEFÄLS-, BEVAKNINGS-, KAVALLERI-, KOMPANI-, KRIGS-RESERV.
c) i sht mil. om delar av en stats land-, sjö- l. luftstridskrafter som icke (under normala förhållanden) äro i (aktiv) tjänstgöring, utan användas för att vid krig l. krigsfara o. d. förstärka de ordinarie stridskrafterna; särsk. om (äldre årgångar av) befälspersoner som i viss tid efter sin utbildning l. sitt avsked ur aktiv tjänst stå till förfogande för armén, marinen l. flygvapnet; ofta sammanfattande, om samtliga till olika försvarsgrenar hörande sådana reserver. Björnstjerna Beskattn. 43 (1832; om preussiska förh.). Flottans personal utgöres af stam, reserv och beväring. Wrangel SvFlBok 268 (1898). Fältläkarkårens reserv. Bauer SvArmHäls. 29 (1924). SFS 1933, s. 645. — särsk. i uttr. (officer o d.) i reserven, för att beteckna att ngn (ss. officer osv.) tillhör reserven (i Sv. arméns, marinens l. flygvapnets reserv); motsatt: (officer osv.) i aktiv tjänst. KrigVAT 1852, s. 198 (om belgiska förh.). Hallman Förf. 217 (1881). Han är visst officer i reserven. Sörlin FruV 45 (1933).
d) (om ä. förh., numera bl. tillf.) om grupp av hemman l. bönder som det ålåg att utföra reservskjuts; äv. om de hästar som av sådana bönder ställdes till disposition för reservskjuts. Skulle .. flere hästar fordras, än både Gästgifvaren och Reserven äga hafva och hålla, lägge Rätten då dertil hållskjuts för det som brister. PH 8: 474 (1766). Om .. (gästgivarens hästar) äro borta (på skjuts), kommer .. ordningen till Reserven. Desse hästar hållas i de byar, som ligga närmast Gästgifvare-gården. Stiernstolpe Arndt 1: 3 (1807). Branting Förf. 1: 512 (1827).
e) (vard.) på bil: reservhjul l. reservdäck. DN(A) 1933, nr 298, s. 25.
f) bildl.; särsk. om förråd l. tillgång l. fond av fysisk l. psykisk kraft o. d. Procopé Vers 77 (1909). En människa med obrukade reserver är starkare än den som giver ut allt vad hon förfogar över. Segerstedt Händ. 359 (1926). Djupa dolda reserver av naiv livslust. Böök i 3SAH LVIII. 1: 14 (1947).
3) [specialanv. av 2] om person som har till uppgift att vid behov vara ställföreträdare l. ersättare för ngn l. att tjänstgöra endast vid speciella tillfällen (t. ex. då antalet ordinarie befattningshavare o. d. är otillräckligt för utförandet av ett visst arbete) o. d. Vara (l. tjänstgöra såsom) reserv för ngn. Andersson Terentius 8 (1896). Den 27 januari blefvo 19 reserver vid Stockholms postkontor entledigade ur postverkets tjenst. SD(L) 1898, nr 51, s. 2. Kungl. Postverket får mobilisera sina sista reserver, för att kunna expediera denna störtflod av försändelser. Julpost 1932, s. 4; jfr 2 (c). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) om soldat (l. befälsperson) som har till uppgift att vid behov ersätta en annan (l. andra), t. ex. vid utförande av en viss uppgift; äv. (om ä. förh.) = RESERV-KARL 2. HC12H 1: 82 (c. 1734). Månge stånds-personer .. (ha) förlorat oförmodl. sine arbetare vid Gårds-bruket, då Reserverne lika väl som ordinarie karlarne måst marschera bårt. Porthan BrSamt. 1: 144 (1788). (P. Hörberg) hade .., för nöds skull, tagit städja som reserv för faderns nummer på roten. 2NF 12: 274 (1909). — jfr BEFÄLS-RESERV.
b) (om ä. förh., numera bl. tillf.) = RESERV-BONDE. Ingen lämpeligare utväg til indragningen (av hållskjutsarna synes) kunna vidtagas, än at Gästgifvaren och Reserver emot någon skälig vedergällning af Hållskjutsarne åtogo sig at för resandes fortställande, allena ansvara. AdP 1800, s. 405. Vid gästgifvaregården var omkring ½ mil till reserven. Mörner Minn. 181 (1848); jfr 2 d.
c) sport. om person som inträder (l. utsetts att vid behov inträda) i en idrottstävling (t. ex. i ett fotbollslag) o. d. ss. ersättare för en (till samma lag l. klubb o. d. hörande) deltagare som insjuknat l. skadats o. d. i tävlingen osv. Jonason Fotb. 182 (1917). Bengtsson Linklater JuanAmer. 130 (1931).
4) om parti som utsparas l. lämnas tomt vid dekoration l. tygtryck; jfr RESERVERA 3.
a) (i fackspr., föga br.) om ett tomt (utsparat) fält i en ornamental utsmyckning, varpå en särskild dekoration kunde placeras. Motivet (på ett fat): blomma i utsparade fält (”reserver”) med prickade rutnät däremellan. Bæckström Rörstr. 96 (1930).
b) textil. om parti av tyg som vid färgning hindrats från att taga färg gm preparering med reservage; i ssgrna RESERV-TRYCK o. -TRYCKNING.
5) (†) = RESERVATION 2. Stiernman Riksd. 1217 (1654). RARP 8: 232 (1660).
6) (†) = RESERVATION 3; äv. övergående i bet.: försiktighet; jfr FÖRBEHÅLL 2 (b). Reserv, (dvs.) bakhåll: förbehåll. Swedberg Schibb. 295 (1716). Thénard har med mera reserv behandlat denna fråga (dvs. om jäsning). Berzelius Kemi 5: 955 (1828).
7) (†) = RESERVATION 4. Adlercrantz protesterar att hwad han yttrat (då han förklarat superintendenten för sin förföljare) wore ingen protest utan reserv emot superintendentens person, lämnandes hans embete i wyrdning. Cavallin Herdam. 5: 405 (i handl. fr. 1703).
8) (†) = RESERVATION 5. Rosenstein 3: 330 (1788). Såsom högste befälhafvare var han tvungen att iakttaga en nödvändig reserv mot sin underlydande omgifning. Lundgren MålAnt. 2: 204 (1872). OoB 1905, s. 119. — särsk. i uttr. hålla sig på reserven, intaga en reserverad hållning. Det är tydligt, att Horatius med flit hållit sig på reserven, ängslig att förlora sitt fria oberoende. Schück VLittH 1: 501 (1900).
Ssgr [ofta med förebilder l. motsvarigheter i t., eng. o. fr.] (i allm. till 1 (o. 2). Anm. Ssgr till 1 (o. 2) förekomma (o. kunna bildas) i mycket stor omfattning, o. nedan anföras bl. ett urval): RESERV-AMMUNITION. mil. jfr ammunition 2. Lefrén Förel. 3: 286 (1817).
-ANKARE. sjöt. ankare som medföres för att användas, då de ordinarie ankarna förlorats l. äro otillräckliga; jfr plikt-, rum-ankare. Chapman Liniesk. 25 (1796).
-ANSTÄLLD~02, äv. ~20, p. adj. särsk. mil. till 2 c: anställd i ngn av krigsmaktens reserver. SFS 1943, s. 1674.
-APPARAT. jfr apparat 3 a. TT 1872, s. 213.
-ARBETARE~0200.
1) (tillf.) till 13: arbetare som vid behov förstärker den ordinarie arbetarstyrkan; jfr reserv 3. AB 1898, nr 184, s. 2.
2) [till -arbete] jfr -arbete o. nödhjälps-arbetare. SFS 1936, s. 865.
-ARBETE~020. särsk.: arbete (se d. o. 6) som anordnas av stat l. kommun för att bereda sysselsättning åt arbetslösa; jfr nödhjälps-arbete 2. GHT 1926, nr 25, s. 7.
(1, 2 b) -ARMÉ. mil. DA 1808, nr 51, s. 2. särsk. [efter t. die industrielle reservearmee (K. Marx)] bildl., ss. sammanfattande benämning på de (mindre dugliga) arbetare (i ett ”kapitalistiskt” samhälle), som endast kunna få arbete, då arbetstillgången är god, o. som först avskedas vid dåliga konjunkturer på arbetsmarknaden; särsk. i uttr. den industriella reservarmén. (Vi) böra .. arbeta på att erhålla en normalarbetsdag för att derigenom bereda plats åt den eljest alltmera tillväxande reservarmén. SkomFackT 1889, juli, s. 2. Förbundet 1906, nr 1, s. 4.
(1, 2 b) -ARMÉKÅR~002, äv. ~020. mil. Nordensvan Mainfältt. 209 (1894).
(1, 2 b, c) -ARTILLERI. mil. artilleri(avdelning) som hålles i reserv. PT 1758, nr 46, s. 2. särsk. (förr) benämning på de till varje svenskt artilleriregemente (enl. 1872 års organisation) hörande tre batterier vilkas officerare o. underofficerare tjänstgjorde för halv lön o. vilkas manskap bestod av uttjänt manskap som mot en viss ersättning förbundit sig att inställa sig vid krigsfara o. d. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 11, s. 7.
(2, 3) -ARVODE~020. (förr) post. om ersättning som utbetalades till extra postexpeditörer o. postiljoner under perioder då dessa stått till disposition utan att inneha förordnande. Döss o. Lannge (1908, 1915).
(2 c) -AUDITÖR. (förr) (värnpliktig) auditör som kunde inkallas för tjänstgöring vid mobilisering o. d. SFS 1893, nr 50, s. 4. Tingsten o. Hasselrot 12 (1902).
-AVDELNING~020. särsk. mil. till 1, 2 b; om (trupp)-avdelning som hålles i reserv. Nordensvan Takt. 46 (1884).
-AXEL. jfr axel, sbst.1 I 1 o. 2. ReglSJMachinEld. 1857, nr 47. Balck Idr. 2: 459 (1887).
(1, 3) -BARNMORSKA~020. (av ett landsting l. en stad fast anställd) barnmorska med uppgift att tjänstgöra ss. ersättare för distriktsbarnmorska vid semester l. sjukdom o. d. SFS 1919, s. 243.
(1, 2 b, c) -BATALJON. mil. Hazelius Förel. 160 (1839).
-BATTERI.
1) mil. till 1, 2 b, c: till reservartilleri hörande batteri; batteri som hålles i reserv; jfr batteri 2 o. 3. Lefrén Förel. 2: 33 (1817).
2) till 1, 2: elektriskt batteri som hålles i reserv (för användning, då den ordinarie strömkällan icke fungerar). 2NF 35: 541 (1923).
(1, 2 c, 3 a) -BEFÄL. mil. befäl i reserv(en); särsk.: till arméns, marinens l. flygvapnets reserv hörande befäl (som kan inkallas för tjänstgöring vid krig l. krigsfara o. d.); vanl. koll.; äv. om befälsperson. Nordforss (1805). PedT 1901, s. 334 (om befälsperson).
Ssgr (mil.): reservbefäls-aspirant. jfr aspirant a. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 133.
-förordning. förordning (se d. o. 3) angående antagande o. utbildning o. d. av reservbefäl. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 140.
-inrättning. (numera bl. tillf.) jfr inrättning, sbst.2 1 b. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 139.
-institution. jfr institution 3 b. BtRiksdP 1891, I. 2: nr 31, s. 9.
-kungörelse. jfr kungörelse 1 o. -befäls-förordning. Reservbefälskungörelse för marinen. SFS 1943, s. 1673.
-kurs. kurs (se d. o. 7) för utbildning av reservbefäl. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 13.
-utbildning.
(1, 3 a) -BEFÄLHAVARE~00200 l. ~02100. jfr befälhavare 2. PT 1909, nr 305 A, s. 3. —
-BEHÅLLARE. jfr behållare 1 o. 2. UB 4: 564 (1873).
-BELYSNING. konkret, om belysningsanordning(ar) avsedd(a) att användas, då den vanliga belysningen icke fungerar l. kan användas, nödbelysning. 2NF 7: 335 (1907).
(2 c) -BESTÄLLNING. (numera bl. tillf.) mil. beställning (se d. o. 1 a β γ') ss. reservofficer l. reservunderofficer. PT 1899, nr 91 A, s. 3. —
-BLOCK. (mera tillf.) sjöt. jfr block 4. Röding SD 72 (1798).
-BLOD. särsk. [jfr t. reserveblut] med. om blod som efter förlossningen övergår från moderkakan till det nyfödda barnet. Wernstedt (1951).
(1, 2 d) -BONDE. (om ä. förh., numera bl. tillf.) bonde som hade skyldighet att utföra reservskjuts; jfr reserv 3 b. HyltCavFÅb. 1947, s. 116 (1791). Mörner Minn. 181 (1848).
-BORD. bord i reserv.
1) (föga br.) sjöt. om bord (se bord, sbst.1 3) l. bordläggningsplanka som kan fästas (överst) på en båts sida, då båten går med full last. TurForskn. 3: 173 (1918).
2) jfr bord, sbst.1 5. SD 1914, nr 83, s. 15.
-BRANDKÅR~02, äv. ~20. jfr -brandstyrka. 2NF 34: Suppl. 790 (1923).
-BRANDSTYRKA~020. om (i stad l. på landsbygden) organiserad, på tjänsteplikt grundad reserv (se d. o. 2) för en (yrkes)brandkår. SFS 1944, s. 1128.
(13) -BREVBÄRARE~0200. post. äldre benämning på (icke fast anställd) brevbärare som (tillfälligt) biträder med brevbäring, då anhopningen av post är särskilt stor (t. ex. vid julhelgen); brevbärarbiträde. SFS 1922, s. 1247.
(1, 2 b, c) -BRIGAD. mil. MinnSvNH 8: 197 (1856).
-BROMS. (i fackspr.) jfr broms, sbst.2 2. TT 1900, M. s. 32. —
-BRÖD. mil. om till reservlivsmedel hörande l. i reservportion ingående (särskilt slags) bröd. 2NF 21: 1427 (1915).
(1, 3 a) -BÅTSMAN~20 l. ~02. (förr) om person som fungerade ss. reserv l. ersättare för en båtsman (se d. o. 2). IT 1791, nr 14, s. 3.
-CELL. (förr) i fängelse o. d.: cell (se d. o. 1 c) som hölls i reserv (för placering av fångar o. d.). Oscar I Straff 114 (1840). BtRiksdP 1892, I. 2: nr 17, s. 12. —
-CHOKLAD. mil. jfr -bröd. SoldatundFlygv. 1944, s. 182.
-DEL. i sht tekn. (maskin)del avsedd att insättas i ett maskineri o. d. ss. ersättning för en försliten l. skadad del, ersättningsdel, lösdel. (Agardh o.) Ljungberg 4: 372 (1863).
Ssgr: reservdels-katalog. jfr katalog 2. Nerén HbAut. 2: 170 (1912).
-lager, n. jfr lager, sbst.3 2. Motorför. 1928, nr 4, s. 6.
-låda. låda innehållande l. avsedd för reservdelar. SmnställnKrigsmat. 1: 6 (1942).
-man, m. man som säljer o. expedierar reservdelar (till bilar o. d.). AP 1952, nr 169, s. 4.
-DEPLACEMENT. sjöt. o. skeppsb. om den ökning i deplacement som skulle uppstå, om ett fartyg från normalt lastläge nedlastades så att intet fribord funnes. Nilsson Skeppsb. 222 (1932).
(1, 2, 2 b) -DEPÅ. depå (se d. o. 2, 2 a) för reserver; äv. bildl. (jfr depå 2 e). KrigVAT 1835, s. 285. LAHT 1931, s. 193 (bildl.).
(1, 2 b, c) -DIVISION. mil. jfr division 6. Mankell Krigsm. 1: 588 (1865). — —
(1, 3 a) -DRAGON. (förr) om person som fungerade ss. reserv l. ersättare för en dragon (se dragon, sbst.1 1). BtHforsH 2: 27 (1777).
(1, 3) -DRÄNG. (†) lotsv. person som fungerade ss. reserv l. ersättare för en ”lotsdräng”. ReglLotsv. 1799, s. H 3 a. KrigVAH 1824, s. 291.
-DÄCK, sbst.1 (†) sjöt. om ett under huvuddäcket förekommande (löst) däck; jfr kobrygga 1. ÖoL (1852).
-DÄCK, sbst.2 jfr däck, sbst.2 1 c. 25 Hk. automobil, med nytt karosseri .., reservdäck (m. m.). SvD(A) 1916, nr 255, s. 13.
-ENERGI. [jfr t. reserveenergie] jfr -kraft 1. Sundberg (1926).
(1, 2 b) -ESKADER. sjömil. o. flygv. jfr eskader 2 o. 3. Dalin (1855). Jungstedt Flygv. 125 (1925).
(1, 3) -EXPEDITÖR. (förr) post. om postexpeditör som ännu icke nått anställning ss. extra biträde; jfr -postexpeditör. Döss o. Lannge (1908).
(2 c) -FANJUNKARE~0200. mil. jfr -underofficer. SFS 1893, nr 50, s. 8.
-FARTYG~02 l. ~20. särsk. om (passagerare- l. last)fartyg avsett l. använt ss. reserv för ett annat fartyg som är under reparation o. d. Gynther Förf. 9: 896 (1870).
-FJÄDER. tekn. jfr fjäder II 1. Nerén HbAut. 2: 132 (1912).
-FLINTA, r. l. f. (förr) för gevärslås o. d. avsedd flinta (se flinta, sbst. 2 a) i reserv. KrigVAH 1811—15, s. 176. KrigVAT 1835, s. 260.
(1, 2 b) -FLOTTA, r. l. f. sjömil. Flottans fartyg fördelas på: linjeflotta, reservflotta och hjälpflotta. UFlottMansk. 1945, s. 45.
(1, 2 b, c) -FLYGKÅR~02, äv. ~20. flygv. särsk. om en med frivillig personal rekryterad kår för vissa begränsade spanings- o. övervakningsuppgifter i krig. BtRiksdP 1948, 1: nr 206, s. 481. —
-FLYTBARHET~002, äv. ~200. (numera föga br.) sjöt. o. skeppsb. = -deplacement. 2UB 9: 570 (1906).
-FLYTKRAFT~02, äv. ~20. sjöt. o. skeppsb. = -deplacement. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-FOCK. sjöt. jfr fock, sbst.1 Oxenstierna Vanderdecken 51 (1865).
-FODER. jfr foder, sbst.1 1. Reservfoder .. för svenska arméns hästar. AB 1898, nr 28, s. 4.
(1, 2 a) -FOND. i sht handel. o. bankv. fond (se fond, sbst.1 II 2) som avsatts (av ett företag, aktiebolag, pänninginstitut o. d.) för att (kunna) användas till täckning av förluster (som uppstått på rörelsen) o. d. SC 1: 112 (1820). I svenska aktiebolag skall enl. 1944 års aktiebolagslag minst 10 % av årsvinsten .. avsättas till reservfond. 2SvUppslB (1952).
Ssg: reservfonds-hypotek. (numera knappast br.) om vissa säkerheter som enligt särskilda föreskrifter deponeras ss. (del av) reservfond. SFS 1891, Bih. nr 73, s. 4. BtRiksdP 1897, I. 2: nr 10, s. 17.
(1, 2 b, c) -FORMATION. mil. jfr formation 3. Hedin 3Tal 55 (1913).
-FURAGE. i sht mil. jfr furage 1. LbArtill. 58 (1892).
(3 c) -FYLLD, p. adj. (mera tillf.) sport. om fotbollslag o. d.: som innehåller många reserver. IdrBl. 1935, nr 10, s. 10.
-FYRFARTYG. (†) fyrväs. reservfyrskepp. SFS 1871, nr 2, s. 16.
(1, 3) -FYRMÄSTARE~0200. fyrväs. benämning på extra fyrmästare utan fast placering l. tjänstgörande ss. reserv. SFS 1914, s. 853.
-FYRSKEPP~02, äv. ~20. fyrväs. fyrskepp (med ordet ”Reserv” målat på sidorna) som kan användas ss. ersättning för ett ordinarie fyrskepp, då detta intas för översyn o. d. GHT 1895, nr 268 A, s. 3.
(1, 3) -FYRVAKTARE~0200. fyrväs. jfr -fyrmästare. SFS 1914, s. 853.
-FÄNGELSE. (i Finl.) benämning på vissa provisoriska fängelser. FFS 1919, nr 6, s. 4.
(2 c) -FÄNRIK. mil. jfr -officer. Cannelin (1921).
-FÄRJA, r. l. f. jfr -fartyg. SFS 1910, nr 66, s. 3.
(1, 3, 3 a) -FÖRARE. särsk. flygmil. om person som tillhör ett flygplans besättning o. som avdelats att vid behov (i flygförarens ställe) övertaga planets manövrering. SoldatundFlygv. 1944, s. 88.
-FÖRBINDELSE. (i sht i fackspr.) om telefon- l. telegrafförbindelse som kan användas, då den ordinarie förbindelsen icke fungerar. ArtillRegl. 1940, 2: 146. —
-FÖRBINDERIVAGN~01002, äv. ~01020. (förr) mil. jfr förbinderi-vagn. SamlFörfArméen 5: 621 (1855).
(1, 2 b, c) -FÖRDELNING. (förr) mil. jfr fördelning 2 a. KrigVAH 1880, s. 14.
-FÖRRÅD. (byggnad o. d. för förvaring av) förråd som användes ss. reserv; äv. bildl. KrigVAH 1816, s. 155. Carlsson HelaSthm 25 (1911; bildl.).
Ssg: reservförråds-nämnd. särsk. (förr) i uttr. statens reservförrådsnämnd, om en statlig nämnd som hade till uppgift att handlägga frågor rörande inköp o. lagring (för statens räkning) av importvaror vilka voro av vikt för landets näringsliv o. folkförsörjning i händelse av avspärrning i varutillförseln gm krig o. d. SFS 1937, s. 1599.
(2 c) -FÖRVALTARE. mil. jfr förvaltare a γ samt -underofficer. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 160.
Ssgr (mil.): reservförvaltar(e)-befattning. (numera bl. tillf.) BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 160.
-examen. (förr) examen som avlades av värnpliktig o. som berättigade till befattning ss. reservförvaltare. SFS 1893, nr 50, s. 5.
(2 c) -FÖRVALTNINGSTJÄNSTEMAN~010102. (förr) mil. om tjänsteman med officers rang vid intendenturkårens reserv. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 160. —
-GODS. särsk. sjöt. om tågvirke, segel, spiror o. d. i reserv. Röding SD 72 (1798). Ramsten o. Stenfelt (1917).
(1, 3 a) -GOSSE. (†) mil. = -karl 2. VDAkt. 1756, nr 176.
-GREJOR, pl. (vard.) reservdelar. Smith (1917).
-HEMMAN. (förr) kam. o. mil. hemman vars avkastning (helt l. delvis) kunde användas till uppbyggande av (husen på) andra militiehemman l. (i sht) av officersboställen som förstörts gm vådeld m. m.; jfr -rote 1. LMil. 1: 319 (1683). I lika måtto finner Ridderskapet ock Adelen, at Reservehemmanen kunna säljas til Skatte. 2RARP 2: 373 (1723). Hembygden(Hfors) 1914, s. 85 (om förh. 1684).
Ssg: reservhemmans-ränta, r. l. f. (förr) kam. hemmansränta av ett reservhemman. LMil. 1: 522 (1685). KrigVAT 1851, s. 66.
-HJUL. om hjul (till en vagn, kanon, bil o. d.) avsett att användas ss. ersättning för ett annat (skadat o. d.) hjul. KKD 1: 133 (c. 1710). Nerén HbAut. 1: 184 (1911).
-HULT. (†) sjöt. = -spira. Ekbohrn NautOrdb. 139 (1840).
-HUND. hund (särsk. arméhund) avsedd ss. reserv. Björkman (1889). Edström Hund. 242 (1948).
-HYTT. sjöt. om hytt (se d. o. 2) som icke avsetts för ngt speciellt ändamål, utan vid behov kan användas för olika ändamål. VFl. 1913, s. 70.
-HÄKTE. (förr) häkte (se d. o. I 3) innehållande celler för mera kortvarig l. tillfällig förvaring av fångar. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 28. Därs. 1903, 2Hufvudtit. s. 47. —
-HÄST.
1) i sht mil. (ss. dragare l. riddjur använd) häst i reserv. DA 1771, nr 115, s. 1. Till klövjning tas främst reservhästar i bruk. InfRegl. 1945, 1: 100.
2) (förr) om håll- l. skjutshäst för reservskjutsning; jfr reserv 2 d. LBÄ 16—17: 82 (1798). BtRiksdP 1870, I. 1: nr 25, s. 16.
Ssgr (till -häst 1; i sht mil.): reservhäst-depå. (förr) depå för reservhästar. SFS 1897, nr 56, s. 5.
-förare. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 21 (1886).
-HÄSTSKO~02, äv. ~20. i sht mil. SamlFörfArméen 5: 552 (1795).
(1, 2 b, c) -INFANTERI. mil. Törngren Artill. 2: 118 (1795).
(2 c) -INTENDENT. mil. till intendenturkårens reserv hörande intendent (se d. o. g). BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 158.
Ssgr (mil.): reservintendents-aspirant. person som förbereder sig för anställning ss. reservintendent (i fråga om nutida förh. bl. i marinen o. flygvapnet). BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 28. SvFlygkal. 1949, s. 90.
-examen. examen avlagd av reservintendentsaspirant o. berättigande till befattning ss. reservintendent. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 158.
-kadett. jfr kadett, sbst.1 2. UFlottMansk. 1945, s. 39.
-INVENTARIE-FÖRRÅD. sjömil. (till örlogsvarv förlagt) förråd av inventarier i reserv för örlogsfartyg. ReglMarin. 1931, I. 1: 111.
(2 c) -KADETT. sjömil. kadett som utbildas till reservofficer vid flottan l. kustartilleriet. VFl. 1927, s. 33.
-KANON. mil. jfr kanon, sbst.3 1. KrigVAT 1840, s. 327.
(1, 2 a) -KAPITAL, n.
1) jfr -fond. Jungberg (1873).
2) (förr) kam. o. mil. understödskassa för det indelta kavalleriet, som bildades gm årliga inbetalningar av rusthållarna o. som fick anlitas, om ngt hemman brann l. om ngn mundering blev skadad i tjänsten; äv. i sg. best. ss. benämning på kassan. LMil. 2: 444 (1690). 2NF (1915).
Ssg (till -kapital 2, †): reservkapitals-medel, pl. till reservkapital hörande (pänning)medel. LMil. 3: 216 (1693).
(2 c) -KAPTEN. mil. o. sjömil. jfr -officer. SFS 1893, nr 50, s. 8.
(1, 3) -KARL.
1) (numera bl. tillf.) om person som uppträder ss. reserv (se d. o. 3) l. ersättare för ngn. HdlVLBibl. 1740, fol. 146. Båten .. förde 12 mans besättning (styrman, 10 roddare och 1 reservkarl). Kongo 2: 12 (1888). särsk. sport. reserv (se d. o. 3 c). 2NF 3: 1021 (1905).
2) (förr) kam. o. mil. menig indelt soldat som kunde inträda ss. ersättare för (ett rusthålls l. en rotes) ordinarie soldat vid dennes avgång l. som ingick i en för krigsfall avsedd reserv, vargeringskarl; jfr reserv 3 a. LMil. 4: 1597 (1717). HT 1924, s. 242.
(2 c) -KASERN. (i Finl., †) om kasern (se d. o. 1) för trupper tillhörande reserven. Söderhjelm Runebg 1: 90 (1904). Ramsay VägvFinl. 251 (1905).
(1, 2 a) -KASSA, r. l. f. kassa som användes ss. reserv; särsk. (förr, kam. o. mil.) dels om kassa bildad gm sammanskott från rusthållare vid ett regemente o. avsedd att användas för oförutsedda utgifter (jfr -kapital 2), dels om kassa bildad av avgifter från reservrotar (se -rote 1). 2RA 3: 822 (1734; vid dragonregemente). At den så kallade reserve-cassan .. måtte til något högre än 57 daler 24 1/2 öre kopparmynt, som härtil af den så kallade reserveroten årligen utgått, förhöjas. Bergv. 2: 320 (1745). Cassel TeorSocEkon. 384 (1934).
(1, 2 b, c) -KAVALLERI. (om äldre l. utländska förh.) mil. KrigVAT 1843, s. 236.
(1, 2 b, c) -KAVALLERIKÅR~01002 l. ~01020. (om äldre l. utländska förh.) mil. KrigVAT 1850, s. 472 (om ryska förh.).
(1, 2 b, c) -KAVALLERIST. (om äldre l. utländska förh.) mil. kavallerist tillhörande reservkavalleri. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 172. —
-KLÄDER, pl. särsk. om kläder som ngn medför på en resa o. d. ss. ombyte l. ss. ersättning för kläder som bli förstörda o. d. Weste (1807). Allt vad vi tillsammans ägde av reservkläder var en kavaj och ett par byxor. Andersson KinPingv. 310 (1933).
-KNOPP. bot. om knopp (se d. o. 4) som befinner sig i vila under en längre tid än vanliga knoppar o. som vanl. utvecklas först då de vanliga knopparna skadas l. förstöras, sovande knopp. Lundström Warming 114 (1882). LAHT 1933, s. 229.
-KOLHYDRAT ~002, äv. ~200. växtfysiol. kolhydrat som utgör reservnäring i växt. Euler Växtk. 1: 80 (1907).
(1, 2 c, 3 a) -KOMMISSARIE. (förr) mil. jfr kommissarie 2 b o. -intendent. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 161. Engström Nak. 285 (1934; om ä. förh.).
(1, 2 b, c) -KOMPANI. mil. jfr -avdelning, -trupp o. kompani 4. SPF 1854, s. 172.
-KOPPEL. järnv. om koppel (se koppel, sbst.1 1 d) mellan järnvägsvagnar, som håller samman vagnarna, om det ordinarie kopplet avslites o. d. SJ 3: 258 (1906).
-KOPPLING. särsk. järnv. konkret, = -koppel. 2NF 28: 81 (1918).
-KRAFT. särsk.
1) om kraft (se d. o. 1, 1 b) som ngn l. ett organ o. d. har i reserv o. kan utveckla l. utnyttja vid stora påfrestningar o. d. Hjertberg HbIdr. 3: 84 (1912). 2NF 37: 491 (1925). Det är .. hos gamla människor, där reservkrafterna äro bristfälliga, som en lunginflammation lättast blir ödesdiger. Westergren LungSj. 124 (1932).
2) i sht tekn. om kraft (se d. o. 4, 4 c) som användes l. kan användas, då en ordinarie kraftkällas kapacitet icke är tillräcklig. TT 1895, Allm. s. 199. —
-KRAFTKÄLLA~020. jfr -kraft 2. HandInd. 611 (1927).
-KRAFTSTATION~002, äv. ~200. jfr -kraft 2. 2NF 27: 1380 (1918).
-KRAFTVÄRK~02, äv. ~20. jfr -kraft 2. Dædalus 1936, s. 125.
(2 c) -KRYCKA, f.||ig. (förr) nedsättande benämning på reservofficer; jfr krycka, sbst.1 Malmberg FörfLiv 241 (1952; om förh. i Lund c. 1906).
-KÅR. särsk. mil. till 1, 2 b. PT 1758, nr 2, s. 1.
-KÄTTING. i sht sjöt. jfr kätting 1. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-LAG, n.
1) (förr) om lag (se lag, sbst.3 14 c) av bönder som hade skyldighet att utföra reservskjuts; jfr reserv 2 d. SC 1: 403 (i handl. fr. 1815). BtRiksdP 1870, I. 1: nr 25, s. 23.
2) sport. om lag (se lag, sbst.3 14 c γ) av idrottsmän, utgörande reserv för ett annat, ordinarie lag l. bestående av (spelare som kunna användas i ett ordinarie lag ss.) reserver (se reserv 3 b). IdrBl. 1924, nr 80, s. 11.
-LAMPA. lampa i reserv; särsk. om glödlampa som kan användas ss. ersättning för en annan, utbränd l. skadad sådan lampa. Klint (1906). Nerén HbAut. 2: 14 (1912).
-LAVETT. (i sht om ä. förh.) artill. lavett i reserv. Hazelius Artill. 162 (1833). Lundell (1893).
(1, 2 b) -LINJE. (†) mil. konkret; om reservtrupper uppställda på linje (se d. o. 3 b α) bakom ett stridande förband. KKD 1: 167 (c. 1710). Lefrén Förel. 1: 265 (1818).
-LIVSMEDEL~020. i sht mil. jfr -proviant. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 197 (1880).
Ssgr (mil.): reservlivsmedels-grupp. (i en transportpluton ingående) grupp som medför reservproviant. SoldIIntend. 1944, s. 9.
-pluton. (i ett fördelningsintendenturkompani ingående) pluton som medför reservproviant. TrängRegl. 1940, s. 378.
-LJUS, n.
1) om ljuskälla använd ss. reserv. Nerén HbAut. 3: 311 (1928).
2) om ljus (se d. o. 4 c) till lykta o. d., använt ss. reserv. SthmBelysn. 17 (1903).
-LJUSKÄLLA~020. jfr -ljus 1. Sthm 1: 529 (1897).
-LOK, n. järnv. reservlokomotiv. SAOB H 1033 (1931).
-LOKOMOTIV. järnv. om lokomotiv som kan användas ss. ersättning för skadat lokomotiv l. ss. hjälplokomotiv o. d. ReglSJLokför. 1858, s. 24.
(1, 3) -LOTS. äldre benämning på extra lots utan fast placering l. tjänstgörande ss. reserv. GT 1788, nr 37, s. 4. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 135. —
-LUFT. [efter eng. reserve air] i sht fysiol. om den luftmängd som man efter en vanlig utandning ytterligare kan pressa ut ur lungorna. Hammarsten FysiolK 560 (1883).
-LÄKARE.
1) (numera föga br.) mil. till 1, 2 c: till reserven hörande fältläkare. Hygiea 1844, s. 810. Auerbach (1913).
2) till 1, 3: läkare tillhörande den av medicinalstyrelsen medelst kontrakt anställda civila läkarkår vars medlemmar äro skyldiga att på förordnande av medicinalstyrelsen årligen under 60 dagar tjänstgöra ss. provinsialläkare l. inom civil öppen sjukvård l. på epidemivårdanstalt o. d. på platser där behov av läkare förefinnes. SFS 1956, s. 650.
Ssg: reservläkar(e)-kår. jfr kår, sbst.3 2. 1) (numera föga br.) mil. till -läkare 1. BtRiksdP 1902, 5Hufvudtit. s. 27. 2) till -läkare 2. BtRiksdP 1956, 1: nr 128, s. 1.
(2 c) -LÖJTNANT. mil. o. sjömil. jfr -officer. BtRiksdP 1886, 5Hufvudtit. s. 6. —
-MAGASIN. magasin i reserv.
1) motsv. magasin 1; äv. om vattenreservoar. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 22, s. 4. 2UB 1: 538 (1898; om vattenreservoarer).
2) (i fackspr.) motsv. magasin 3 b. HantvB I. 5: 501 (1937; i sättmaskin).
3) i sht mil. motsv. magasin 3 c. SoldIIntend. 1938, s. 85.
-MAN ~man2.
1) (numera knappast br.) mil. till 1, 2 c: reservist. KrigVAH 1850, s. 123. FFS 1919, nr 20, s. 5.
2) (numera bl. tillf.) sport. till 1 (o. 3 c): = reserv 3 c. NordIdrL 1901, s. 391.
(1, 2 b, c) -MANSKAP~02, äv. ~20. särsk. mil. o. sjömil. om manskap (se d. o. III 2) som användes ss. reserv l. ingår i reservtrupper o. d. KrigVAH 1843, s. 9.
(2 c) -MARININTENDENTSASPIRANT~01001002. sjömil. jfr -intendents-aspirant. BtRiksdP 1917, 6: nr 203, s. 6.
(2 c) -MARININTENDENTSKADETT~0100102. sjömil. jfr -intendents-kadett. UFlottMansk. 1945, s. 43.
-MASKIN. jfr maskin 1 o. -motor. Östergren (1936). särsk. (i fackspr.) om reservlok. ReglSJMachinEld. 1857, s. 34.
-MAST. sjöt. mast (se mast, sbst.1 1) som kan användas ss. ersättning för skadad mast; nödmast. Ekbohrn NautOrdb. (1840).
-MATERIAL. jfr material 1. BotN 1876, s. 148.
-MATERIEL, r. l. m. jfr materiel 1. Förrådsutrymme för arméens reservmateriel. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 30. —
-MEDEL.
1) (tillf.) om medel (se medel, sbst. 13) som kan användas ss. ersättning för annat medel. TSjöv. 1905, s. 269.
2) i pl., om pänningmedel avsedda ss. reserv; (pänningmedel ingående i) reservfond l. reservkassa o. d.; särsk. (förr, kam. o. mil.) om pänningmedel ingående i reservkapital (se d. o. 2) l. reservräntor (se -ränta 1). HC11H 5: 27 (1697; om medel ingående i reservkapital). PH 5: 3334 (1752; om medel ingående i reservräntor). Östergren (1936).
Ssg (till -medel 2): reservmedels-kassa(n). (förr) mil. benämning på en understödskassa för rusthållet (o. roteringen) i Jämtland, bildad av tillökningsräntor från Medelpad. StadgRoteh. II. 17: 24 (1847).
-MOTOR. jfr motor 2. 2NF 32: 647 (1921).
-NYCKEL. jfr nyckel 1. Östergren (1936).
-NÄRING. (i sht i fackspr.) näring (se näring, sbst.2 1) som upplagrats ss. reserv för kommande behov i en (djur- l. växt)organism, upplagsnäring; särsk. bot. om den näring som växterna bilda gm assimilation under sommaren o. som lagras i övervintrande organ för att användas vid utvecklingen av följande års vegetativa delar. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 425. Amblad, blad, särskilt utbildat till magasin för reservnäring. 3NF 1: 712 (1923).
Ssg: reservnärings-magasin. i sht bot. jfr magasin 1 b. BotN 1878, s. 94.
-NÄRINGSMEDEL~0020. (i fackspr.) jfr -näring. HbSkogstekn. 160 (1922).
-NÄRINGSÄMNE~0020. (i fackspr.) jfr -näring. MosskT 1892, s. 268.
(2 c) -OFFICER. officer i reserven; dels om officer som vunnit sin första officersanställning i ngn av krigsmaktens reserver, dels om aktiv officer som före uppnådd pensionsålder tagit avsked o. gått in i reserven l. om värnpliktig officer som vid värnpliktstidens utgång vunnit inträde i reserven. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, Anf-Landtförsv. 1: 133. Officer i flottans reserv (reservofficer vid flottan). SFS 1936, s. 530.
Ssgr (mil.): reservofficers-anställning. BtRiksdP 1894, 4Hufvudtit. Bil. A, s. 29.
-aspirant. jfr officers-aspirant. TjReglArm. 1889, s. 24.
-beställning. jfr beställning 1 a β γ'. SFS 1893, nr 50, s. 11.
-examen. jfr officers-examen. SFS 1891, nr 71, s. 3.
-förbund. jfr förbund 6 b. Svenska arméns o. flygvapnets, Svenska flottans o. Kustartilleriets reservofficersförbund. ST(A) 1924, nr 313, s. 11.
-grad, r. l. m. jfr officers-grad. SFS 1916, s. 992.
-inrättning. (numera bl. tillf.) jfr inrättning, sbst.2 1 b. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 78.
-institution. jfr institution 3 b. SFS 1898, Bih. nr 5, s. 2.
-kurs. kurs (se d. o. 7) för utbildning av reservofficerare. Tingsten o. Hasselrot 17 (1903).
-standert. (-cer- 1955) sjöt. standert som sådan befälhavare på handelsfartyg som är officer i flottans reserv har rätt att föra efter tillstånd meddelat av marinchefen. SohlmanSjölex. (1955).
-tjänstgöring. TSvLärov. 1940, s. 78.
-utbildad, p. adj. TSvLärov. 1940, s. 66.
-utbildning. Ekstrand Karlbg 136 (1937).
-ORGAN. (i fackspr.) organ i reserv; särsk. om reservknopp. LAHT 1933, s. 229.
-PANNA. särsk. (i fackspr.) om ångpanna i reserv. KrigVAH 1888, s. 246.
-PARK. (†)
1) skogsområde som (för längre l. kortare tid) icke avvärkas, utan avsatts för att fylla oförutsedda (tillfälliga) virkesbehov; jfr park, sbst.2 1 a γ, δ. JernkA 1851, s. 380.
2) mil. samling av artillerimateriel i reserv bakom fronten; jfr park, sbst.2 5. KrigVAH 1808, s. 152. Längre bakom krigshären i någon säker ort, .. anlägges ett stort artilleri-förråd, artilleri-depôt, eller reserv-park. Hazelius Förel. 97 (1839). Lundell (1893).
(1, 2 c) -PASTOR. (†) mil. om (värnpliktig) militärpastor som kunde inkallas för tjänstgöring vid mobilisering o. d. SFS 1893, nr 50, s. 4. Tingsten o. Hasselrot 12 (1902).
-PENNINGAR, se -pänningar.
(2 c) -PENSION. pension utgående till f. d. reservanställd militärpersonal. SFS 1943, s. 1683.
-PERSEDEL. i sht mil. jfr persedel 5 a. Hazelius Artill. 164 (1833).
-PERSONAL.
1) till 1 o. 2, om personal som kan utnyttjas, då den ordinarie (fast anställda) personalen icke är tillräcklig för en viss uppgift o. d. SJ 4: 473 (1906).
2) mil. o. sjömil. till 2 c, om i krigsmaktens reserv(er) ingående personal. SFS 1891, nr 71, s. 7. Reservpersonal av officers tjänstegrad. Därs. 1914, s. 522.
-PJÄS.
1) (numera knappast br.) sjöt. om reservdel till ett maskineri o. d.; jfr pjäs 1 (e). Skogman Eug. 1: 8 (1854). FFS 1920, s. 635.
2) mil. jfr pjäs 4 o. -kanon. Lefrén Förel. 2: 240 (1817).
-PLAGG. jfr plagg, sbst.1 1 o. -kläder. Fogelström Somm. 120 (1951).
-PLAN, sbst.1, r. l. m. om plan (se plan, sbst.1 II 2) avsedd att användas ss. ersättning för en annan plan som av ngt skäl icke kan genomföras. KrigVAT 1844, s. 87.
-PLAN, sbst.2, n. i sht flygmil. om flygplan som kan användas ss. ersättning för flygplan som skadats l. havererat o. d. Jungstedt Flygv. 50 (1925).
(1, 2 b, c) -PLUTON. mil. Nordensvan Takt. 87 (1884).
-PLÅT. (i fackspr.) jfr plåt, sbst.1 2. SDS 1900, nr 465, s. 2. särsk. boktr. om tryckplåt o. d. i reserv. Kroon Reprodukt. 90 (1935).
-POLIS.
1) om av reservpolismän bestående del av polismakten i en stad, reservpolispersonal. FFS 1930, s. 563.
2) reservpolisman. UNT 1931, nr 11016, s. 1.
(13) -POLIS-MAN. polisman i (större) stad som vid behov kan avdelas att tjänstgöra på annan ort vid tillfälligt behov av polisförstärkning därstädes. SFS 1925, s. 296.
-POLIS-PERSONAL. jfr -polis-man. SFS 1925, s. 300.
-PORTION. i sht mil. om för ett dygn l. en (större) måltid för en man avsedd (portion av) reservproviant; numera särsk. om i en bläckburk konserverad sådan portion (av kött m. m.), ”sprängdosa”. KrigVAH 1884, s. 39. Edström Mossgrönt 1: 31 (1950).
(1, 3) -POSTBETJÄNT. (†) ”postbetjänt” (utan fast placering) tjänstgörande ss. reserv. SFS 1892, nr 99, s. 7. Döss o. Lannge (1908).
(1, 3) -POSTEXPEDITÖR~01002. postexpeditör (utan fast placering) tjänstgörande ss. reserv (i fråga om nutida förh. vanl. om person som frånträtt ordinarie l. extraordinarie tjänst på grund av att han icke längre kan stå till postvärkets fulla förfogande). Geijer Postförf. (1890). AvlönBestPostv. 1949, s. 45.
(1, 3) -POSTILJON. (†) postiljon (utan fast placering) tjänstgörande (vid järnvägsposten) ss. reserv. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. 6, s. 24. Döss o. Lannge (1915; angivet ss. tidigare benämning).
-POSTVAGN~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) jfr post-vagn 3. SFS 1910, nr 66, s. 10.
(1, 3) -POSTVAKTBETJÄNT. (†) postvaktbetjänt (utan fast placering) tjänstgörande ss. reserv. PT 1903, nr 39 A, s. 1.
(1, 3) -POSTVAKTMÄSTARE. (†) postvaktmästare (utan fast placering) tjänstgörande ss. reserv. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 102.
(1, 2 a) -PREMIE. försäkr. del av försäkringspremie som användes vid premiereservens beräkning o. som motsvarar försäkringsbolagets beräknade utgifter för försäkringens anskaffande o. förvaltning o. för försäkringsförbindelsens fullgörande. SFS 1914, s. 799.
-PROPELLER. sjöt. o. tekn. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-PROVIANT. särsk. mil. om proviant som medföres av en soldat l. ett förband o. d. i fält l. på längre övningar o. d. för att användas, om soldaten osv. förlorar kontakten med sitt förbands kokvagnar l. om förbandets proviant tar slut o. d., reservlivsmedel. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 228 (1882).
Ssg: reservproviant-väska. i sht mil. förvaringsväska för reservproviant. Östergren (1936).
-PÄNNINGAR, pl. (†)
1) kam. o. mil. om pänningmedel erlagda till reservkapital (se d. o. 2); äv. om reservräntor (se -ränta 1). LMil. 2: 465 (1691). PH 1: 169 (1720).
2) mil. om pänningmedel som indelt soldat l. ryttare vid mönstring l. möte osv. (jämte drickspänningar, naturapersedlar m. m.) erhöll av rotehållare. (Vi) Förbehålla .. oss .., at när upbrott och utmarch skier, få theraf så tidig kundskap at vi .. Skattdragare någorlunda måtte få tillfälle att förskaffa Tåg-matsäck, dricks och reservepenningar. HSH 3: 221 (1742).
-RATION. mil. ration (se d. o. 4) av reservfurage. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 196 (1880).
(1, 2 b, c) -REGEMENTE. mil. Fryxell Ber. 6: 333 (1833). 2NF 22: 1454 (1915; om franska förh.).
-REN, m. l. r. (om lapska förh.) ren (se ren, sbst.1) som kan användas ss. ersättning för en skadad l. uttröttad dragren. Heurgren Polc. 44 (1892).
(1, 3) -RESEPOSTEXPEDITÖR. (†) extra resepostexpeditör (utan fast placering) tjänstgörande ss. reserv. Geijer Postförf. (1880; efter handl. fr. 1869).
-RING. särsk. om (luft)-ring till bil (l. motorcykel, cykel o. d.) som medföres ss. reserv för att användas vid punktering o. d. Nerén HbAut. 1: 79 (1911).
-RODER. sjöt. Björkman (1889).
-RORHUVUD~020. sjöt. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Ramsten o. Stenfelt (1917). — —
-RORPINNE~020. sjöt. KrigVAT 1835, s. 221. Nilsson Skeppsb. 137 (1932).
-ROTE.
1) (förr) kam. o. mil. fastighet (hemman) indelt till understöd åt stamrote, hjälprote. Bergv. 2: 320 (1745). I Grangärdet betalar reserve Roten Soldat-utgifterne til Kyrkan. Hülphers Dal. 567 (1762).
2) (†) mil. i en truppavdelning ingående rote avdelad ss. reserv för visst ändamål. FörslReglSjukvFält 1889, s. 32.
-RUM, n. rum l. utrymme som hålles i reserv för tillfälliga l. framtida behov o. d. TT 1878, s. 6.
-RUNDHULT~02, äv. ~20. sjöt. Chapman Liniesk. 24 (1796).
(1, 3 a) -RYTTARE. (om ä. förh., numera bl. tillf.) mil. jfr -båtsman, -karl 2. Reserve-Ryttare för Malma Rusthåll i Södermanland. DA 1793, nr 24, s. 4.
(1, 2 b, c) -RYTTERI. (förr) mil. KrigVAT 1845, s. 484. 2NF (1915).
(2 c) -RYTTMÄSTARE~0200. mil. jfr -officer. SFS 1893, nr 50, s. 8.
-RÅ, r. l. f. sjöt. Ekelöf Skeppsm. 87 (1881).
-RÄNTA. (förr) kam. o. mil.
1) ränta av reservhemman. PH 1: 228 (1720). Därs. 5: 3333 (1752).
2) ränta av mindre, icke indelt lägenhet, anslagen ss. tillskottsränta till ett svagare båtsmanshemman. KrigVAT 1851, s. 70. 2SvUppslB 29: 364 (1954).
-SEGEL. sjöt. RegKrigsÄr. 29/12 1806, s. 620 a.
(2 c) -SERGEANT. mil. jfr -underofficer. SFS 1893, nr 50, s. 8.
(1, 3) -SJUDARE. (†) om salpetersjudare som kunde tjänstgöra vid sjudningsplatser där antalet arbetare var otillräckligt. PH 5: 3492 (1753).
-SJUKHUS~02, äv. ~20. om (del av) sjukhus l. annan byggnad som kan användas, då ett annat (närbeläget) sjukhus är fullbelagt. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 8, s. 21. —
-SKIDA, r. l. f. skida (för skidåkning) i reserv; ofta i pl. 3 par reservskidor. PåSkid. 1928, s. 132.
-SKIDSPETS~02, äv. ~20. Reservskidspets av plåt. SkidI 1916, s. 30.
(1, 2 d) -SKJUTS. (förr) skjutsning som det ålåg nära ett gästgiveri boende bönder (jfr -bonde) att utföra för resande, då gästgivarens (o. hållböndernas) skjutsningsskyldighet ej förslog; äv. konkret, om själva ekipaget (l. hästen l. hästarna); äv. övergående i bet.: skyldighet att utföra reservskjutsning. PH 1: 681 (1727). De Byar och Hemman, som til reserve-Skjuts äro anslagne. Därs. 6: 4404 (1756). Bonsdorff Kam. 757 (1833; konkret). Vid mitten av 1600-talet hade de tidigare förekommande friskjutsarna avskaffats, men i stället tillkom nu den s. k. håll- och reservskjutsen. Kulturen 1938, s. 60.
Ssgr (förr): reservskjuts-hemman. hemman vars ägare var skyldig att utföra reservskjuts. Linde Kam. 399 (1867).
-lag, n. skjutslag med skyldighet att utföra reservskjuts. AdP 1800, s. 751.
-skyldig. skyldig att utföra reservskjuts; särsk. substantiverat. Branting Förf. 1: 521 (1827). BtRiksdP 1870, I. 1: nr 25, s. 23.
(1, 3 b) -SKJUTSARE. (†) person som var skyldig att utföra reservskjuts. VRP 4/6 1737. Branting Förf. 1: 521 (1827).
(1, 2 d) -SKJUTSNING. (förr) jfr -skjuts. AdP 1800, s. 794. Uppl. 1: 453 (1903).
-SKOG. (†) skogsv. = -park 1. Cnattingius (1877, 1894). Hannikainen (1893).
-SKVADRON. särsk. (förr) mil. till 1, 2 b, c; om skvadron som uppsattes för att förstärka kavalleriet vid krig l. krigsfara l. mobilisering. KrigVAH 1844, s. 53. BtRiksdP 1889, 4Hufvudtit. s. 9.
(2 c) -SKYLDIGHET. (†) mil. om skyldighet att (efter avtjänad värnplikt) kvarstå i krigsmaktens reserv. Björnstjerna Beskattn. 54 (1832).
-SLANG.
1) om brandslang o. d. i reserv. SFS 1828, SärskBl. s. 150.
2) till bil, motorcykel, cykel o. dyl.: luftslang (se d. o. 2) i reserv. Nerén HbAut. 3: 206 (1928).
-SOLDAT.
1) (om ä. förh., numera bl. tillf.) till 1, 3 a; = -karl 2. Reservesoldat för Småöija Rote. VDAkt. 1736, nr 177 (1730). SPF 1855, s. 336.
2) (numera knappast br.) mil. till 2 c: till reservtrupper hörande soldat, reservist. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. Bil. E, nr 4. Östergren (1936).
-SPEL. särsk. (†) mil. till 2 c; om värnpliktig som fått sådan utbildning, att han lämpade sig att tjänstgöra ss. menig inom militärmusiken. Tingsten o. Hasselrot 14 (1902). IllMilRevy 1905, s. 127.
-SPIRA, r. l. f. särsk. sjöt. om spira avsedd att användas för uppbyggande av nödmast(er) o. d. Björkman (1889). 3NF 15: 92 (1931).
-SPRUTA, r. l. f. särsk. (i fackspr.) om brandspruta i reserv. SFS 1828, SärskBl. s. 150.
(3 c) -SPÄCKAD, p. adj. (vard.) sport. jfr -fylld. IdrBl. 1924, nr 1, s. 10.
(1, 2 c) -STAT. mil. om (kår av) ett visst begränsat antal officerare, underofficerare o. militärläkare (inom en viss försvarsgren) som efter att i viss tid ha tjänstgjort på aktiv stat övergått till tjänstgöring ss. reserv, varvid de (mot årslön o. rätt till pension) i fredstid endast ha viss kortare årlig tjänstgöringsskyldighet; numera om var särskild av sådana reservstater för armén, kustartilleriet o. flygvapnet; förr äv. om olika (under olika perioder på skilda sätt organiserade) sådana reservstater för flottan; äv. om förteckning över (löneförmåner o. d. för) sådan personal. Överföras på l. till reservstat. Personal, officer på reservstat. KrigVAT 1852, s. 165. Kungörelse angående tillsättandet av beställningar å reservstat för marinen. SFS 1916, s. 111. SvStatskal. 1939, s. 265.
Ssgr (mil.): reservstats-förordning. förordning (se d. o. 3) angående reservstater. TSvLärov. 1940, s. 78.
-officer. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 4, s. 20.
-pension. för personal på reservstat. SFS 1925, s. 586.
-personal. Bauer SvArmHäls. 25 (1924).
-STATION. särsk.
1) om kraftstation i reserv. TT 1899, Allm. s. 275.
2) om radiostation i reserv. 2NF 28: 755 (1918).
3) (i Finl., †) om gästgiveri som fungerade ss. extra skjutsstation vid behov. Ramsay VägvFinl. 307 (1895). Gästgifverierna voro år 1895 till antalet 1,208 (däraf 190 reservstationer). AtlFinl. 27: 11 (1899).
-STIFT. särsk. om tändstift i reserv. Nerén HbAut. 3: 214 (1928).
-STYCKE. (i Finl.) reservdel. Zidbäck (1890).
(2 c) -STYCKJUNKARE~0200. mil. jfr -underofficer. SFS 1893, nr 50, s. 8.
-STYRANORDNING~1020. sjöt. o. skeppsb. reservstyrinrättning. Nilsson Skeppsb. 190 (1932).
-STYRAPPARAT~1002. sjöt. o. skeppsb. reservstyrinrättning. SohlmanSjölex. (1955).
-STYRINRÄTTNING~1020. sjöt. o. skeppsb. benämning på de anordningar varmed ett fartygs roder kan vridas, om de ordinarie styranordningarna skadats. Engström Skeppsb. 63 (1889).
-STÅNG. sjöt. jfr -spira; förr äv.: reservmast. Roswall Skeppsm. 1: 205 (1803). ÖoL (1852; om reservmast).
-STÄLLNING. mil.
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2; om (på förhand inrättad) ställning till vilken en truppstyrka kan draga sig tillbaka vid behov, bakre uppehållsställning. Busch Fästn. 24 (1880). Hedin Front. 662 (1915).
2) (†) till 1 a, 2 b; i uttr. (in)taga reservställning, hållas i reserv, placera sig ss. reserv. Nordensvan Takt. 128 (1884). Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 133 (1886).
-STÄRKELSE. (i fackspr.) stärkelse upplagrad ss. reservnäring. KommentSvFarm. 197 (1902).
-SYSTEM. särsk. mil. till 2 c: system för inrättande av reserv(er) för krigsmakten. KrigVAT 1849, s. 354. 2NF 12: 156 (1909).
-SÄTE. särsk.: nedfällbart bilsäte (t. ex. i droskbil) som kan fällas in i förarsätets rygg l. i golvet i bilens bakre (för passagerare avsedda) del. Nerén HbAut. 1: 307 (1928).
-TANK. särsk. om tank innehållande motorbränsle i reserv; särsk. om sådan tank till bil l. annat motorfordon l. motorbåt (dels om mindre del av en bensintank l. till bilens osv. fasta utrustning hörande mindre tank, vars innehåll efter omställning av en kran kan komma fram till förgasaren, dels om lös behållare med bensin som kan påfyllas bilens osv. bensintank, om denna är tom). Nerén HbAut. 3: 209 (1928). SoldatundFlygv. 1944, s. 209.
(1, 3) -TELEFONIST. (i fackspr.) om telefonist som (mer l. mindre tillfälligt) kan tjänstgöra ss. ersättare för ordinarie telefonist. BtRiksdP 1904, 6Hufvudtit. s. 70.
(1, 3) -TELEGRAFIST. (i fackspr.) jfr -telefonist. SFS 1838, nr 52, s. 4.
-TILLGÅNG~02, äv. ~20. konkretare: tillgång (av ngt) som man har ss. reserv, reserv. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 11, UnderdMem. s. 85. Västerb. 1929, s. 70.
-TJÄNST. särsk.
1) till 2: (ngts) tjänst(göring) ss. reserv; särsk. järnv. om reservloks tjänstgöring. ReglSJBränsle 1865, s. 1. Vannérus WundtPsyk. 84 (1896).
2) mil. till 2 c: (ngns) tjänst(göring) i reserven. KrigVAT 1846, s. 189.
3) till 3, om ngns tjänst(göring) ss. reserv l. ersättare (för ngn annan). ReglSJMachinEld. 1857, s. 11.
(1, 3) -TJÄNSTEMAN~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) tjänsteman (utan fast placering) tjänstgörande ss. reserv. Döss o. Lannge (1915).
-TJÄNSTGÖRING~020. särsk.
1) till 2, = -tjänst 1. 2NF 18: 544 (1912).
2) mil. till 2 c, = -tjänst 2. SFS 1943, s. 1678.
-TORP. (förr) kam. o. mil. torp utgörande boställe för reservkarl (se d. o. 2). BtVLand 3: 47 (1790). SPF 1812, s. 181.
-TRAPPA, r. l. f. särsk. om trappa som kan användas ss. reservutgång från ett hus o. d. Lundin NSthm 262 (1888).
(1, 2 b) -TROPP. (†) mil. reservtrupp. KrigT 1797, s. 40. Meurman (1847).
-TROSS, sbst.1 särsk. sjöt. 1 st. reserv-tross, af 1 1/2 tums omkrets och 630 fots längd. KrigVAH 1843, s. 216.
(1, 2 b) -TROSS, sbst.2 mil. om en ss. reserv avsedd (i brigad l. regemente o. d. ingående) tross. InfRegl. 1939, 2: 139.
(1, 2 b, c) -TRUPP. mil. om trupp som hålles i reserv för att förstärka l. ersätta förluster i en annan trupp o. dyl. l. som ingår i en för krigsfall avsedd reserv; vanl. i pl. Weste (1807). Reservtrupperna .. äro afsedda att vid krigstillfälle förstärka stamtrupperna och ersätta lidna förluster. Spak HbFältartill. 3 (1873). 2NF 23: 1377 (1916).
Ssg: reservtrupp-övning. (numera knappast br.) mil. repetitionsövning. RiksdP 1917, 2 K nr 55, s. 8. BtRiksdP 1924, IX. 2: nr 1, s. 4.
(4 b) -TRYCK. [jfr t. reservedruck] textil. reservagetryck. Form 1941, s. 140.
(4 b) -TRYCKNING. textil. = -tryck. Kjellstrand TextVaruk. 104 (1940).
-TÅG, sbst.1 särsk. sjöt. om tåg (tross) i reserv. Gynther Förf. 4: 307 (i handl. fr. 1806).
-TÅG, sbst.2 järnv. tåg som kan insättas ss. extratåg vid stark trafikbelastning l. ss. ersättning för skadat tåg o. d. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, Utlåt. s. 35. —
-TÅGVIRKE~020. sjöt. jfr -tåg, sbst.1 Ramsten o. Stenfelt (1917).
(2 c) -UNDERBEFÄL~1002. mil. underbefäl som efter avgång från fast anställning övergått till reserven; förr äv. sammanfattande, om sådant underbefäl jämte reservunderofficerare. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 54 (1879). SvUnderbefT 1954, nr 16, s. 9.
Ssgr (mil.): reservunderbefäls-skola, r. l. f. (i sht förr) för utbildning av reservunderbefäl. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 143.
-utbildning. BtRiksdP 1901, I. 2: nr 2, s. 58.
(2 c) -UNDERINTENDENT~10102. (förr) mil. reservintendent med underlöjtnants tjänstegrad. SFS 1893, nr 50, s. 2.
(2 c) -UNDERLÖJTNANT~1020. (förr) mil. jfr -officer. SFS 1893, nr 50, s. 6. AdrKalSthm 1921, Adr. s. 211.
(2 c) -UNDEROFFICER~10102. mil. jfr -officer. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 133.
Ssgr: reservunderofficers-förbund. särsk. i uttr. Svenska reservunderofficersförbundet (bildat 1927). MedlBlReservUOffFörb. 1928, nr 1, s. 1 (om förh. 1927).
-kurs. kurs (se d. o. 7) för utbildning av reservunderofficerare. BtRiksdP 1892, I. 2: nr 2, Bil. s. 48. —
-UPPLAG~02, äv. ~20. jfr -förråd. TSjöv. 1838, s. 111 (1837). Kamelens pucklar .. innehålla ju också reservupplag av näring. Munsterhjelm 3PojkSpetsb. 118 (1931).
-UPPSÄTTNING~020.
1) till 1, 2; om sats l. uppsättning (av tillbehör o. d.) i reserv. Nerén HbAut. 2: 112 (1912).
2) sport. till 3 c: uppsättning reserver. IdrBl. 1935, nr 100, s. 10.
-UTGÅNG~02, äv. ~20. om utgång som kan begagnas, då den ordinarie utgången icke kan användas l. icke ensam är tillräcklig för att en lokal (t. ex. en teater, biograf) snabbt (t. ex. vid eldsvåda) skall kunna utrymmas. 2UB 1: 565 (1898).
-UTREDNING~020. mil. om utredning(spersedlar) i reserv. SmnställnKrigsmat. 1: 6 (1942).
-UTRUSTNING~020. konkret. Wilhelm Dvärg. 34 (1922).
-VAGN. vagn i reserv; särsk. järnv. om järnvägsvagn som kan insättas i ett tåg, då trafikbehovet kräver det. Nordforss (1805). Engström o. Carlson HlednTrafik. 50 (1917).
(1, 3) -VAKTBETJÄNT. (†) = -postvaktbetjänt. BtRiksdP 1892, 7Hufvudtit. s. 15. PT 1903, nr 138, s. 1.
(1, 3) -VAKTMÄSTARE. (†) = -postvaktmästare. Döss o. Lannge (1915).
-VERKTYG, se -värktyg.
-VISE. (numera föga br.) biodl. om (i ett bisamhälle levande, överflödig) drottning l. vise som kan användas i stället för en för gammal vise l. insättas i ett samhälle som saknar vise. Fischerström 1: 717 (1779). Dahm Biet 66 (1878).
-VÄRKTYG~02 l. ~20. Sappörregl. 1880, s. 32.
-YTTERKLÄDER~1020. jfr -kläder. Östergren (1936).
-ÅNGPANNA~020. (i fackspr.) TSjöv. 1891, s. 89.
-ÅRA. LfF 1904, s. 224.
-ÄMNE. särsk. (i fackspr.) om ämne upplagrat ss. reservnäring. SvUppslB (1935).
Ssg: reservämnes-behållare. (i fackspr., mera tillf.) jfr behållare 3. MosskT 1893, s. 50.
(2) -ÄNDAMÅL~002, äv. ~200. (tillf.) i uttr. för reservändamål, (för användning) ss. reserv. JernkA 1908, s. 439.
Avledn.: RESERVARE, m. (vard.) till 2 c: befälsperson tillhörande reserven; särsk.: reservofficer. SvD(A) 1931, nr 223, s. 9. GHT 1946, nr 91, s. 11.
RESERVIST, m. [jfr t. o. eng. reservist, fr. réserviste] mil. till 2 c: befälsperson l. (i fråga om äldre l. utländska förh.) soldat som tjänstgör i l. tillhör reserven. KrigVAH 1882, s. 7. (N. N.) var reservist i Svea livgarde och älskade det militära. Asplund LivSmultr. 123 (1945). särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv., om arbetare tillhörande den industriella reservarmén (se reserv-armé slutet). Förbundet 1911, nr 1, s. 1.
RESERVSKAP, n. (mera tillf.) till 3, särsk. (sport.) 3 c: förhållandet att vara reserv. IdrBl. 1935, nr 22, s. 11.
Spoiler title