publicerad: 1957
RESIDERA res1ide4ra l. re1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) pr. sg. -er OxBr. 10: 204 (1617), Annerstedt UUH Bih. 1: 379 (i handl. fr. 1647)). vbalsbst. -ANDE; jfr RESIDENS, RESIDENT, sbst.2
Ordformer
(reci- (ré-) 1711—1790. resi- 1558 osv.)
Etymologi
[jfr t. residieren, eng. reside, fr. résider; av lat. residere, sitta (kvar), vila, bliva kvar, av re- (se RE-) o. sedere, sitta (se SITTA). — Jfr INSIDIÖS, PRESIDERA, RESIDUUM]
1) vara (fast l. för en viss längre l. kortare tid) bosatt (i en byggnad, en stad o. d.); bo; vistas; ha sitt residens; numera företrädesvis om konung l. furste l. annan förnäm l. högt uppsatt person (särsk. högre ämbetsman, t. ex. landshövding) o. d.; om furste ofta övergående i bet.: hålla hov. Landshövdingen i Uppsala residerar på slottet. G1R 28: 615 (1558). Riksens Rådh, som här (dvs. i Sthm) residerande ähre. OxBr. 3: 118 (1627). Västmanland hade ock fått sin egen Biskop, hvilken residerade i Västerås. Lagerbring 1Hist. 2: 280 (1773). Den (i Wien) .. residerande Ryske Ambassadeuren. PT 1791, nr 9, s. 1. Chefen för Lotsverket på Vestra Kusten .. residerar i Götheborg. VetAH 1818, s. 32. Under sin regerings sista halvår residerade Kristina på Uppsala slott. Alving Uppsala 90 (1923). De Geer Bergsl. 176 (1951). — särsk.
a) (ngt vard. l. skämts.) om person i allmänhet: bo; ofta i allmännare anv.: uppehålla sig, hålla till; vanl. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr b), övergående i bet.: (uppehålla sig o.) härska l. råda l. styra o. ställa o. d. (ngnstädes); äv.: sitta ss. i ett högsäte l. på en tron, ”trona”. Han residerade gemenligen i en länstol. OvDalin (c. 1750) i 2SAH 59: 408. Armfeldt kommer att (ss. fånge) recidera på Malmö Citadell. MinnSvNH Bih. 1: 95 (1790). Palmblad har flyttat från boktryckeriet, der Zeipel nu residerar med sin huslighet och romantik. Geijer I. 8: 433 (1818). I ett litet förrum residerade en springpojke. Hammenhög PoB 571 (1931).
b) i vissa speciellare anv.
α) om ämbetsman l. befattningshavare o. d. (jfr β): vara bosatt (o. uppehålla sig) på den ort där det ämbetsvärk l. den institution o. d. befinner sig vartill vederbörande är knuten; numera bl. (tillf.) i p. pr. Dett residerande Rådett .. förstås allenast på dem som residera och icke som i andre tiänster äre bortto eller förskickade. RARP 2: 10 (1633); jfr 4. Ett .. önskningsmål var en förändring af (universitets-)kanslersembetet så, att hvarje högskola skulle få en residerande och aflönad styresman. VL 1899, nr 297, s. 2. Kvällsp. 1957, nr 285, s. 3 (i p. pr., om balettmästare).
β) (om äldre l. utländska förh.) om präst: vara bosatt l. ha boställe i den socken där vederbörande är utnämnd till präst; äv. om kanik: vara bosatt (i kanikgård) vid domkyrkan. Geijer I. 7: 205 (1837; om engelska förh.). (Biskop Styrbjörn) förbättrade .. kanikernas vilkor, hvilka ännu icke voro så doterade, att de kunde vara residerande (boende vid domkyrkan i boställsgården). Hagström Herdam. 1: 15 (1897). Ett statut av år 1407 klagar över att prästgårdarna ligga öde och att det är svårt att få prästerna att residera vid sina sockenkyrkor. SvKyrkH 2: 305 (1941). Därs. 664.
c) (numera bl. tillf.) bildl. (jfr a); särsk. om känsla l. kraft o. d.: ha sitt säte, finnas (ngnstädes). Huru Hufwudet, som en Borg eller Slott är öfwerst stält, ther Skälet eller Förnufftet vthan twifwel residerar. Columbus BiblW O 4 a (1674). Jag ser at Fylle-diefvulen .. residerar hos tig. Scherping Cober 1: 280 (1734). Magnetiska kraften i magnetnålens åt norden vända spets .. är densamma med den som residerar i jordens söderpol. Berzelius Kemi 2: 545 (1812). (Man) ville hafva närmare reda på den punkt i hjernan, hvarest .. (själen) egentligen residerar. Rein Psyk. 1: 424 (1876).
2) (†) i p. pf.: bosatt. Och blifwer (jag) nu mera residerader på Attarp, som iag hafwer bekommit Fasta på. VDAkt. 1662, nr 140.
3) [specialanv. av 1] (numera bl. mera tillf.) om institution o. d.: vara placerad l. förlagd (ngnstädes), ha sitt säte l. sina lokaler (ngnstädes). Th[et] italianske conthor residerende vthi Nörenbergh. 2SthmTb. 6: 475 (1581). Wår vthi Stockholm residerande Hoffrätt. Schmedeman Just. 136 (1614). (Svenska Akademien) residerar i huvudstaden. Tullberg SvRättskr. 227 (1862). MinnSvLärov. 1: 50 (1926).
4) (†) i utvidgad anv. av 1, om ämbetsman o. d.: tjänstgöra, vara i tjänst, fungera, ”sitta”. Then nu residerande Påfwen. RARP 6: 140 (1657). Assessoren Hans Kyle residerar i HooffRätten. Därs. 7: 42 (1660). Kongl. Maj:t vil ock nådigst hafva förunt des Cammar-Collegio 6. veckors Rötmånads lof, doch at altid 2:ne Cammar-Råder under den tiden residera. PH 2: 1056 (1734).
5) [jfr 1 c] (†) om makt l. rättighet o. d.: ligga l. vila (hos ngn l. ngt). Så at jus confirmandi cancellarium iw residerer hoos majestatem. Annerstedt UUH Bih. 1: 379 (i handl. fr. 1647). Högsta Magten (i Lucca) residerar uti Stora Conseillen, som består af 150 Nobles. Björnståhl Resa 1: 417 (1772). Om Konung Carl XI förklarades en Envålds, allom bjudande och rådande Konung, så var det uti det afseendet sagt, att Enväldet ej längre skulle residera hos Rådet. AdP 1789, s. 559.
Spoiler title
Spoiler content