SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
RESNING re3sniŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar; förr äv. RESING, f.
Ordformer
(resning (rees-) 1594 osv. ressning (resz-) 15321730. reszingh 1530)
Etymologi
[y. fsv. resning (i bet. 7, 8); jfr d. rejsning, nor. reisning, nor. dial. reis(n)ing; vbalsbst. till RESA, v.2]
1) motsv. RESA, v.2 I 1 a, b, abstr.: handlingen att resa (upp) ngn l. ngt l. (se a—d) handlingen att resa sig l. förhållandet att ngt reser sig; resande; äv.: sätt varpå ngt reses (upp) l. är (upp)rest (jfr 2 b); äv. i utvidgad anv., motsv. RESA, v.2 I 4 (se e). Lind (1749). PH 11: 254 (1777). Fig. 1 föreställer den enklaste sorten svängkran, hvars sammansättning och resning torde vara fullkomligt tydlig af ritningen. JernkA 1823, s. 310. (Run-)stens resning .. tyckes motsvarat än de gamlas arföl, och än sednare tiders sterbhus- och testaments-utredning. Liljegren Runl. 117 (1832); jfr RESA, v.2 I 1 b δ. Resning är en benämning på rörelser, under hvilka kroppen eller vissa kroppsdelar försättas från mer eller mindre horizontelt läge till det lodräta. Hartelius Sjukgymn. 72 (1870); jfr a. Bonden .. bekräftade sina ord med en utmanande resning på huvudet. Johansson RödaHuv. 1: 156 (1917). För resning och fällning (av flaggstången) är stångfoten vanligen försedd med två bulthål. Hägg Flagga 15 (1937). — jfr ARM-, RYGG-, SPANT-, STEN-, STOLP-, TIMMER-RESNING m. fl. — särsk.
a) motsv. RESA, v.2 I 1 a α α'—γ': handlingen att resa sig (upp). JGOxenstierna 4: 57 (1815). Ryttaren bör hava uppmärksamheten noga fästad på en sådan häst (som vill resa sig) för att genast kunna mota varje försök till resning. RidI 1914, s. 11. IdrIMar. 1935, s. 62. jfr ÄLG-RESNING.
b) (i fackspr.) om förhållandet att fibrerna i en träyta resa sig l. rugga upp sig (efter vattendränkning o. d.); äv. konkretare, om egenskap hos träyta att ha fibrer som ruggat upp sig, l. om själva uppruggningarna i träytan; jfr 2 b, 3, o. RESA, v.2 I 1 b ε. HantvB I. 1: 172 (1934). Ytan vattendränkes och efter torkningen avslipas resningen med fint sandpapper. Därs. I. 2: 247.
c) (mera tillf.) om förhållandet att en kroppsdel o. d. ställer sig mer l. mindre upprätt l. höjer l. lyfter sig o. d. (jfr d); särsk. om förhållandet att hår ställer sig på ända (av förskräckelse o. d.); jfr RESA, v.2 I 1 b ε α', ζ. Hufvudhårens resning vid förskräckelse. Hygiea 1841, s. 350. särsk. om erektion. VetAH 1753, s. 104. Wretlind Läk. 8: 87 (1900).
d) hippol. i fråga om hästs hals (o. huvud): antagande av en (mera) lyft (upprätt) hållning, uppresning; jfr 2 a o. RESA, v.2 I 1 b (ε α' o.) ζ. Genom böjning förkortas och försmidigas hästen, hvarigenom dess hals förberedes till resning. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 34 (1836).
e) i utvidgad anv., motsv. RESA, v.2 I 4, om uppförande l. uppbyggande av ngt. Du som, sänd i mensklighetens värf, / Har, till resningen af hennes tempel, / Fåfängt spillt din kraft. Valerius 1: 10 (1803); jfr RESA, v.2 I 4 b. Resning, kolning och rivning av milor. Rallarminn. 284 (1949).
2) i konkretare anv. (jfr 1 b), om det sätt varpå ngn l. ngt sträcker sig i höjden l. håller sig upprest l. om egenskapen att sträcka sig i höjden o. d.; jfr RESA, v.2 I 1 a α β', b ε, ζ, 8 b, II 3.
a) i fråga om person l. djur l. kroppsdel o. d.; särsk.: kroppsställning; statur, växt; i sht med tanke på sätt att hålla kroppen l. en kroppsdel upprätt: hållning; särsk. (i sht i fråga om häst, ofta i fackspr.) med tanke på halsens o. huvudets lyfta hållning; äv. med tanke på själva kroppslängden hos människa l. kroppens höjd hos djur; äv. pregnant: stolt l. hög o. d. resning. Mörk Ad. 2: 421 (1744). Här står han ..: ansigtet teknande en .. väldiger, öferhugader, fullhvater man af högan ålder .., doch kroppen af lagom resning eller storlek. Wettersten Forssa 124 (1753). När halsen (på en häst) har vacker resning, bildar (man-)kammen en vacker båge. ARetzius hos Billing Hipp. 89 (1836). Nyblom Bild. 169 (1864; pregnant). Vacker visade sig .. (renarnas) resning och hållning under deras lätta och sväfvande språng. Düben Lappl. 75 (1873). (Hästen) har en vacker resning och godt steg. GHT 1895, nr 234, s. 3. Krusenstjerna Pahlen 2: 148 (1930).
b) i fråga om naturföremål, växt, (del av) byggnad l. fartyg l. möbel l. kärl o. d.: sätt att sträcka sig i höjden; (form l. utformning med hänsyn till) sträckning i höjden; stundom övergående i bet.: höjd; äv.: upprättstående läge l. ställning; äv. pregnant: hög l. imponerande l. estetiskt tilltalande o. d. resning; stundom svårt att skilja från 3. Lägsta klippan .. (på skären har) ej .. mer än 5 fots resning öfver hafs-ytan. VetAH 1788, s. 5. Den känsla man erfar under den djerfva resningen af .. (kyrkans) högtidliga hvalf. Geijer I. 3: 30 (1809). Flatbottnade kärl med nära cylindrisk resning. AntT XIX. 2: 98 (1911). Masternas resning på en yacht har .. varit föremål för otaliga experiment, som i allra nyaste tid utmynnat i en vertikal och böjd mast. 2NF 24: 1467 (1916). Ett träds resning, dess yttre form liksom grenverkets struktur, företer vissa allmänna lagbundenheter. Därs. 30: 129 (1919). (Fjällets) mäktiga men smäckra resning. PåSkid. 1928, s. 65. Jackans uppstående krage, som hos den färdigklädde kavaljeren döljes av den utvikta linnekragen, men som stöder under denna och ger den dess resning omkring halsen. 2SvKulturb. 1—2: 180 (1934).
c) övergående i bet.: stigning; i sht med tanke på den större l. mindre vinkel som ngt bildar med horisontalplanet; särsk. (skeppsb. o. sjöt.) om fartygsbottens stigning (från kölen), i sht förr äv. om kranbalks l. bogspröts o. d. stigning l. lutning; jfr RESA, v.2 I 8 b, II 3. Resningen af en kranbalk eller ett Bogspröt, det vill säga: vinkeln, som de göra med horizonten. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Från slätten .. sveper .. (bärget) i en enda resning 11,000 fot upp mot skyn. Nyblom Österut 119 (1908). Huvudskålens kurvor äro .. hos Aurignacrasen .. lika dem hos germanerna — frånsett pannans brantare resning hos de senare. Nordenstreng EurMänRas. 51 (1917). Bottenstockarnas resning, (dvs.) vinkelräta avståndet från en bottenstocks yttre ända, mätt från underkant av slaget till en linje, dragen horisontalt genom bottenstockens inre ända. Stenfelt 61 (1920).
d) [jfr c] (numera mindre br.) skeppsb. om den höjning mot för o. akter som i regel utmärker ett fartygs översta del (huvuddäck l. reling l. översta bord o. d.), språng; äv. om den höjning mot för o. akter som utmärker överkanten av resningen (i bet. 4) o. som anges av resningslinjen l. om själva buktningen som resningslinjen representerar (o. i denna anv. ofta svårt att skilja från 4); äv. övergående i bet.: höjd av spantens överkant vid kölen (vilken höjd utvisas av resningslinjen). Säkrast är at hugga upp (spunningen) sedan alla spanten äro upsatte, eljest är intet säkert Fundament, (utan Mittskiepz) efter som Spunningen blifver 3 kantig efter Resningen. Rajalin Skiepzb. 2 (1730); jfr 4. Vill man hafva (fartyget) skarpt då stijger Resningen högt, men flackt, då löper Resningen lågt. Därs. 14; jfr 4. Resningen af de andra Spanten uppå Sijdrijtningen. Därs. 120. Resning, (dvs.) ett fartygs språng, eller hvad det är högre akter och för, än midskepps. Ekbohrn NautOrdb. 158 (1840). Sundén (1888).
e) (i sht i vitter stil) i bildl. anv. av a o. b.
α) om gestaltning av ngns inre människa l. personlighet; (ngns) andliga mått l. statur; oftast pregnant, med berömmande innebörd, särsk. om imponerande gestaltning av personligheten l. betydande andliga mått o. d.; andlig storhet; särsk. med tanke på styrka o. fasthet i karaktären l. rakryggad självständighet i uppfattning o. handlande o. d.; stundom: karaktär (se d. o. 3 a γ); ofta i uttr. andlig resning; jfr RESA, v.2 I 6 c. Denna manliga resning (som utmärker Geijer) är visst icke vanlig hos den tyska romantikens män. Marcus GeijerL 15 (1909). (Thackeray) visar ohöljdt .. (sin romanfigur Amelias) luckor: mest en brist på resning både i moralisk och andlig natur. Hallström LevDikt 232 (1914). Vårt land (har) numera verkligen .. plats för män med resning och självständiga idéer. Moberg Rosell 375 (1932). Hela .. (den engelske stuveriarbetarens) andliga resning har .. blivit en annan (efter kriget). Hellström RedKav. 259 (1933). Joel Berglund förlänade .. denne skuldtyngde tsar (i teaterpjäsen) en imponerande resning. SvD(A) 1943, nr 13, s. 20.
β) om gestaltning l. byggnad l. struktur hos ngt sakligt, ofta ngt mer l. mindre abstrakt (t. ex. dikt- l. konstvärk, åskådning, fantasi, känsla, ngts historia); oftast pregnant, med berömmande innebörd, om gestaltning l. struktur som ger intryck av betydenhet l. storslagenhet l. fasthet l. stadga o. d.; stundom: storhet; äv.: lyftning (se LYFTNING, sbst.2 1 e β). (Danskarnas) yttre historia har icke samma äfventyrliga resning .. som tidvis svenskarnes. Heidenstam Tank. 28 (1896, 1899). Heidenstams Karolinerna, detta diktverk som är af en mäktig och storartad resning. SDS 1901, nr 127, s. 2. Han tog honom med sig till en trakt av Himalaja .. i syfte att låta bergens väldighet ge hans fantasi resning och flykt. Hallström LevDikt 279 (1914). Vad som ger resning och styrka åt denna åskådning är en allmänt humanistisk helhetssyn. DN(A) 1933, nr 336, s. 2. Han förvandlade sitt liv, tills det fick en viss resning och kontur. Lo-Johansson Stat. 1: 249 (1936).
3) konkret, om ngt som (upprests l. uppförts l. vuxit upp så att det) sträcker sig i höjden; särsk. om högt byggnadsvärk o. d.; äv.: upprest l. upprättstående (trä)ställning (som utgör stöd för l. uppbär ngt); (upprest) stomme; resvärk; förr äv. om resvirke i stängsel (gärdsgård). Höga gärdzgårdar mäd resning. Rosenhane Oec. 91 (1662). (Kyrkan) blef .. allenast til grundwalen och resningen upsat. Peringskiöld Hkr. 2: 188 (1697). Stapel, är en reesning af timmer, theruti något kan hängas, eller hwaruppå något kan stödias. Spegel 480 (1712). Höga Popelträn .. upförde i skyn sin stålta resning. Ehrenadler Tel. 9 (1723). Resningen eller ställningen, i hvilken trampen (på en svarvstol) fastgöres. Luttrop Svarfk. 139 (1839). De egendomliga (norska) stafkyrkorna af trä .., så kallade emedan de byggts omkring en resning af höga stolpar, stafvar. Laurin Konsth. 608 (1900). Långt bort på slätten syntes Chartres' domkyrkas höga resning. Lagergren Minn. 9: 311 (1930). — jfr BJÄLK-, BÄLG-, GRUND-, SPANT-, STEN-, TIMMER-, UNDER-, ÖVER-RESNING m. fl. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) om (takstomme i) tak med fall: takresning; förr äv. dels i uttr. tak med halv resning, pulpettak, dels med inbegrepp av de delar av gavlarna (o. sidoväggarna) som befinna sig inom takresningen. VgFmT II. 1: 81 (c. 1670). Befinnes väggiarne kring samma nya bygning på resningen eller winden kroknade och tarfwa reparation. VDAkt. 1705, nr 322. 1 st hemligt hus med Svinhus under ett tak, med half resning. Därs. 1753, Syneprot. F III 7. Tak .. få (icke) uppföras med hög eller bruten resning. SPF 1856, s. 14. Paulsson SvStad 1—2: 30 (1950). jfr TAK-RESNING. särsk. (numera föga br.) byggn. o. konst. om spetstak l. spira på fial. Sydow Lübke 388 (1869). Upmark Lübke 416 (1872).
b) (numera bl. tillf.) om ngt som utgör påbyggnad på ngt o. ökar ngts höjd (jfr a); påbyggnad; äv. mer l. mindre bildl. PrivSvStäd. 3: 312 (1576). En del af Borgerskapet hade under varande blocquade och belägring låtit öfvertala sig af Commendanten .. at, emellan resningarna på stads-muren skiuta på de Svenska. Nordberg C12 1: 424 (1740). 1 sten-fähus .. behörigen innanredt med påtimrad resning af bodar och brädtak. EconA 1807, okt. s. 41. Mor och dotter kände bägge .., att nu var en ny resning lagd på den mur som skilde dem åt. Roos DjupSag 26 (1901).
c) (numera bl. i vissa trakter) skeppsb stomme i fartyg (bestående av köl, stävar o spant med tillbehör), förtimring (se FÖRTIMRA 2 b slutet). Lind (1749). Chapman Dimens. B 3 b (1796). Farkostens ryggrad eller som den i Bohuslän kallas resningen. Hasslöf SvVästkustf. 288 (1949).
d) sjöt. på fartyg: rigg (särsk. med hänsyn till dess höjd över vattenytan). HSH 32: 318 (1663). VetAH 1741, s. 278. (Briggar) med deras luftiga resning .. äro verkligen arkitektoniska mästerstycken. Snellman Gift. 1: 262 (1842). Resningen vaggade och slängde styrbord och babord. VFl. 1921, s. 11. jfr FÖR-RESNING.
e) (†) om hög håruppsättning l. huvudbonad; jfr RES-VÄRK slutet. (Brudarna på Chios ha) vingar på ryggen och en resning på hufvudet. Eneman Resa 1: 95 (1712). Jag har ju redan inemot en alnslång resning af bara löslockar. Kexél 1: 179 (1789). (Flickan som skulle presenteras vid hovet på G. III:s tid) var utstyrd i en alnshög, pudrad resning på hufvudet, utsirad med plumer, blommor och perlor. Knorring Cous. 1: 94 (1834).
f) (†) herald. hjälmprydnad. BtFinlNF 38: 158 (c. 1750).
g) (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) mer l. mindre bildl. (jfr b); särsk. dels: konstruktion (se d. o. 2 b), dels: stomme l. skelett (i tanke- l. samhällsbyggnad o. d.); förr äv. övergående i bet.: plan (se PLAN, sbst.1 II 2). Det Dogmatiska Systemet, som, utan Moraliska Syn-punkter, .. är en tom och vanskapelig resning. LBÄ 4: 72 (1797). (Sv.) Resningen till ett verk, i moralisk bemärkelse. (Fr.) Canevas. .. Dessein. Projet. Nordforss (1805). Atterbom PhilH 292 (1835). jfr (†): En stod af häst och karl til Bältets prydnad ämnad, / Än från sin resning skilgs, på frusna böljan lämnad (dvs. ryttaren flyr i land), / Än huggs i stycken ner, som krossa des cristall. Gyllenborg Bält 79 (1785; i fråga om de danska ryttarna i striden vid Iversnäs).
4) [jfr 2 d, 3] skeppsb. koll., om timmer anbragta (på varandra) ovanpå kölen på träfartyg i vinkeln mellan köl o. för- l. akterstäv (stundom äv. midskepps på kölen mellan spanten). Dalman 47 (1765). Lavén Sjöv. (1853). Nilsson Skeppsb. 167 (1932).
5) jäg. motsv. RESA, v.2 I 2, om uppdrivande av villebråd från lega l. tryckningsplats. RARP 9: 434 (1664). Det är just efter .. resningen, som sannolikheten att få skjuta är större än eljes, särdeles om hållet ligger på harens långbugt. Balck Idr. 2: 59 (1887). Knöppel SvRidd. 128 (1912).
6) (†) i uttr. ha slag i resningen, ha höjt l. lyft ett vapen o. d. till slag; jfr RESA, v.2 I 3. (Anders Persson) slogh Anders Anbiornson tw gille slagh .., och då han hade thet tridie slagh i resningen, fattade Anders Ambiörnson vm spiutet. 3SthmTb. 1: 234 (1594).
7) [jfr motsv. anv. i y. fsv.] (numera bl. tillf.) bildl., motsv. RESA, v.2 I 5, 6, om upphjälpande l. uppstigande ur tillstånd av förnedring l. vanmakt l. söndring l. split o. d. (Ungdomens fostrare äro) ett Ursprung till många Rijken, Magistratens Helsa och Sundheet, alla Städers Resning ifrån alt ondt Partie (dvs. split). Fernander Theatr. 100 (1695; möjl. dock felaktigt för Rensning; jfr i så fall PARTI 4 e). Böj ditt knä och luta ditt hufvud mot hennes (dvs. det personifierade jordbrukets) bröst, till gruelse, till resning. Jul 1908, s. 29.
8) [jfr motsv. anv. i y. fsv.] handlingen att bringa invånare i ett område o. d. att gripa till vapen l. resa sig (jfr RESA, v.2 I 5 a) l. (vanl.) handlingen att resa sig (se RESA, v.2 I 6 a); numera företrädesvis: uppror, revolt; i sht förr äv. om handlingen att (på regentens uppmaning) gripa till vapen, övergående i bet.: deltagande i krig l. krigståg. Huar och någer dierffuadis till att göre vpstötningh eller Reszingh emote oss theris rette herre. G1R 7: 142 (1530). Almogen här j rijkit (är) ganska owiliogh til någhon reszning och the skulle heller göra oss ena hielp til at holla fremmande krigxfolk med. Därs. 8: 31 (1532). (Vad som händer i Frankrike) är ej upploppet af en pöbel, som endast rasar och förstör; det är resningen af ett Folk, som störtar för att uppbygga. Kellgren (SVS) 6: 242 (1789). Den engelbrektska resningen. Hildebrand Medelt. 2: 63 (1884). Hela södra Österbotten var i resning. Estlander 11Årt. 1: 29 (1919). Resningar mot ett inre tyranniskt regemente. Höglund Branting 1: 81 (1928). — jfr BONDE-, FOLK-RESNING m. fl. — särsk.
a) [jfr fr. levée en masse] (numera bl. tillf.) i uttr. resning i massa, massuppbåd; äv. bildl. Westee (1842). Skall .. ett försök till förmån för .. (den inhemska teaterkonsten) vedervågas, måste det ske genom en de inhemska förmågornas resning i massa. Cygnæus 6: 52 (1853).
b) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr a), om förhållandet att ngn l. en grupp människor l. ngns tankar l. känslor o. d. sätter sig upp emot ngn l. ngt; ”uppror”, ”revolt”; förr äv. om oro l. upprördhet (som tar sig uttryck i nervös rörelse l. tumult) i en församling o. d. För det myckna sorlets skull kunde hvarken Hr Landmarskalken eller andre, som ville tala, höras, hvarigenom resningen ibland R(idderskapet) o(ch) A(deln) ännu mera ökades. 2RARP 15: 93 (1746). Den germanska resning mot 1700-talets franska kultur, som (osv.). Vetterlund Skissbl. 4 (1914). Hennes inres resning mot daltighet och otrohet. Martinson Rågv. 196 (1935).
9) (†) i uttr. vara i högsta resning, om fråga: hålla på att sättas under debatt; jfr RESA, v.2 I 5 d, 6 e, 7. Jag vågar säga, at knapt en enda af .. (tjänarna) vet, at frågan om deras frihet är i högsta resning. DA 1778, nr 180, s. 1.
10) i sht jur. om återställande av försutten tid för sökande av ändring i domstols utslag; äv. (o. numera vanl.) om upphävande av lagakraftvunnen dom på grund av saklig felaktighet: återbrytande av dom; äv. sammanfattande om dessa båda slag av rättsmedel; ofta (i sht i icke fackmässigt spr.) med tanke tillika l. väsentligen på upptagande av det ifrågavarande målet till ny prövning; äv. bildl.; jfr RESA, v.2 I 5 d ε, ζ. Söka, begära, vinna, få, bevilja resning i ett mål. Ingen driste sig hos Konungen söka, at försutten laga tid må gifvas åter, ther han ej viser synnerlig orsak och skiäl, at han resning förthy i saken niuta må. RB 31: 2 (Lag 1734). At denna Hr Ehrenfelts ansökning at få resning i saken (rörande återvinnande av reducerat gods) jemväl på 1731 års Riksdag blifvit afslagen. 2RARP 10: 533 (1739). När ett domslut vunnit laga kraft, äger Kejsaren makt att bryta detsamma åter, genom beviljande av resning. Palmén JurHb. 252 (1859; om finska förh.). Försummas klagotiden, måste resning begäras. Kallenberg CivPr. 1: 497 (1918). HT 1930, s. 406 (bildl.). Minnesskr- 1734Lag 2: 1071 (1934; sammanfattande). Hon började misstänka att Kalle Munter .. mördat honom .. och försökte få till stånd en resning i målet, dock utan att lyckas. Asklund Fanfar 298 (1934). SFS 1942, s. 1830.
11) (†) om uppkomst o. uppstigande av ångor från ngt; jfr RESA, v.2 I (6 o.) 9. Orsaken til dessa ångors resning och utbristande (vid en i förtunnad luft hängande termometer). VetAH 1781, s. 156.
12) (†) motsv. RESA, v.2 I 10 (b), II 6; i fråga om pris l. värde: stigning, (pris)ökning. Penninge coursens resning. PH 8: 206 (1766). Silfvermynt hindrar vahrors resning. Höpken 2: 686 (1771).
13) (föga br.) motsv. RESA, v.2 II 1 a β, om handlingen att stiga upp ur säng l. bädd o. d., uppstigning. (På hösten) är resning klockan 7 (hos bönderna i Skelleftedalen). TurÅ 1905, s. 95.
14) (numera föga br.) gymn. motsv. RESA, v.2 II 5: lodhängande förflyttning med stigning snett uppåt från den ena linan l. stången till den andra i en serie av linor osv. Törngren LbGymn. 147 (1905). Thulin LbGymn. IV. 1: 98 (1935, 1948).
Ssgr: A (†): RESNING-SPRÅNG, se B.
B: (8) RESNINGS-ANDA, r. l. f. (mera tillf.) upprorsanda. SP 1792, nr 78, s. 2.
(10) -ANLEDNING~020. i sht jur. jfr anledning 4. Minnesskr1734-Lag 2: 1079 (1934).
(10) -ANSÖKAN~020. i sht jur. jfr ansökan 1. Aldén Medb. 3: 151 (1885).
(10) -ANSÖKNING~020. i sht jur. = -ansökan; i sht i (sg. best. o.) pl. PH 14: 403 (1789; i pl.). 1NJA 1953, s. 123 (i sg. best.).
(8) -APPELL. (mera tillf.) appell (uppmaning) till resning. Höglund Branting 2: 465 (1929).
(8) -BEFOGENHET~0102 l. ~0200. (mera tillf.) befogenhet (se d. o. 1) till resning. Kant .. nödgas beröra upprorsfrågan och yttrar sig ogillande emot hvarje resningsbefogenhet å folkets sida. Bolin Statsl. 2: 229 (1871).
(10) -BESLUT. i sht jur. jfr beslut II 1 b. Minnesskr1734Lag 2: 1072 (1934).
(3, 3 a) -BJÄLKE. (numera bl. tillf.) bjälke som utgör l. är avsedd att utgöra (upprättstående l. lutande) del av resning; särsk. om grov, lutande sparre i takresning; jfr -sparre. VDAkt. 1790, nr 319.
(8) -BUD. (ålderdomligt, mera tillf.) jfr bud 1 b (ε). Moberg Rid 115 (1941).
(4) -BULT. skeppsb. bult varmed resning(stimmer) förbindes med köl l. stäv. Witt Skeppsb. 215 (1863). Ramsten o. Stenfelt (1917).
(8) -FANA. (tillf.) upprorsfana. Fahlcrantz 1: 110 (1846, 1863).
(10) -FRÅGA, r. l. f. i sht jur. jfr fråga, sbst. 3. Wedberg 1HD 105 (i handl. fr. 1789).
(4) -FÖLJARE, r. l. m. skeppsb. = följare 3 a β. —
(8) -FÖRSÖK. jfr försök 2. Fryxell Ber. 12: 116 (1843).
(1) -GILLE. (mera tillf.) = res-gille. LfF 1912, s. 262. SDS 1956, nr 134, s. 3.
(10) -GRUND, r. l. m. i sht jur. jfr grund, sbst.1 III 2. SOU 1926, 32: 237.
(10) -INSTITUT. jur. jfr institut 2 slutet. SOU 1926, 32: 239.
(4) -KNÄ. skeppsb. vinkelböjt l. vinkelformat resningstimmer som fastbultas i vinkeln mellan köl o. akter- l. förstäv; jfr knä II 4 a slutet. Rajalin Skiepzb. 16 (1730). Resnings Knäet står på nedra Resnings Träet. Chapman Dimens. B 3 b (1796). Hasslöf SvVästkustf. 325 (1949).
(8) -KÄNSLA. (numera bl. tillf.) upprorskänsla. Björnstjerna Beskattn. 74 (1832).
(10) -LAG, r. l. f. l. m. i sht jur. lag angående resning (återbrytande av dom). RiksdP 1939, 1 K nr 39, s. 42.
(2 d, 4) -LINJE. [jfr eng. rising-line] skeppsb. på ritning till träfartyg: linje som på en genomskärning långskepps i medelplanet utvisar resningens (se RESNING, sbst.2 4) överkant l. (på den del av fartyget där resning saknas) spantens överkant vid kölen. Rajalin Skiepzb. 13 (1730). Witt Skeppsb. 54 (1857). Ramsten o. Stenfelt (1917).
(1) -MAST. (förr) sjöt. resmast. Frick o. Trolle 122 (1872; om resmast för resning av lilla saxen).
(10) -MÅL. jur. mål (se mål, sbst.2 1) rörande resning. CivInstr. 420 (1773).
(8) -PLAN, r. l. m. upprorsplan; jfr plan, sbst.1 II 2. 2NF 23: 1491 (1916).
(8) -PROJEKT. (mera tillf.) jfr -plan. SkrHVSamfLd 36: 34 (1943).
(1) -SAX. (förr) sjöt. ställning bestående av två i kors sammansurrade spiror, använd till att intaga o. resa mastsaxen (”stora saxen”), ”lilla saxen”. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 362 (1796).
(10) -SKÄL. i sht jur. jfr -grund. Holmberg 2: 657 (1795).
(3 a) -SPARRE. (numera bl. tillf.) lutande sparre i takresning; jfr -bjälke. VDAkt. 1784, nr 556.
(2 d, 4) -SPRÅNG. (-ning- 1889. -nings- 18401885) (†) skeppsb. om den höjning mot för o. akter som utmärker överkanten av resningen o. som anges av resningslinjen (jfr resning, sbst.2 2 d); äv. konkret, = resning, sbst.2 4. Ekbohrn NautOrdb. 158 (1840). Björkman (1889; konkret).
(3) -STOLPE. (numera bl. tillf.) stolpe i upprest l. upprättstående (trä)ställning o. d. (jfr -stång); särsk. (förr) bärgv. om sådan stolpe i bokvärk (jfr bok-värks-stolpe). Rinman (1789).
(3) -STÅNG. (numera bl. tillf.) upprest l. upprättstående stång i (byggnads)ställning o. d.; jfr -stolpe. Wulf Köppen 1: 811 (1799; i bild).
(10) -SÖKANDE, p. adj. o. sbst., m.||ig. i sht jur.
I. p. adj.: som söker resning. BtRiksdP 1902, I. 2: nr 24, s. 76.
II. sbst.: person l. part som söker resning. SOU 1938, 44: 579.
(2 d, 4) -TIMMER. [jfr eng. rising timber] skeppsb. timmer ingående i resning (se resning, sbst.2 4). Rajalin Skiepzb. 17 (1730). Nilsson Skeppsb. 167 (1932).
(4) -TRÄ. [jfr eng. rising wood, resning (se resning, sbst.2 4)] skeppsb.
1) (†) resningstimmer; äv. = följare 3 a β (jfr -följare). Chapman Dimens. B 3 b (1796). Dalin (1855; om följare). Björkman (1889).
2) (lämpligt) trä- (slag) till resningstimmer. —
(4) -TRÄD. (†) = -trä 1. Ekbohrn NautOrdb. 158 (1840; om följare). Witt Skeppsb. 214 (1863; om resningstimmer).
(10) -UTSLAG~02, äv. ~20. jur. utslag varigm resning beviljas. Nordforss (1805). Hernberg Rättsh. 511 (1922).
-VERK, se -värk.
(2 d, 4) -VINKEL. [jfr eng. rising square] (förr) skeppsb. vid fartygsritning använd vinkelhake varpå resningslinjens höjd över kölens överkant är utmärkt för olika delar av fartyget. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Ramsten o. Stenfelt (1917).
(10) -VIS, adv. (mera tillf.) jur. gm resning. Försutten processuell fataljetid kan .. resningsvis av Högsta domstolen återgivas. Hernberg Rättsh. 426 (1922).
(10) -VÄG. jur. särsk. i uttr. i resningsväg, gm resning; jfr -vis. BtRiksdP 1902, I. 2: nr 24, s. 38.
(3 a) -VÄRK, n. (†) takresning. VDAkt. 1705, Syneprot. nr 324 (1704). Därs. 1722, nr 110.
(10) -ÄRENDE. i sht jur. jfr -mål. SOU 1926, 32: 240.
Spoiler title
Spoiler content