publicerad: 1957
RESOLUT re1solɯ4t l. res1-, l. -ωl-, adj. -are. n. o. adv. =; förr äv. RESOLU, adj.
Ordformer
(-solu 1845—1868. -solut 1615 osv.)
Etymologi
[jfr d. resolut, t. resolut, eng. resolute, fr. résolu; av lat. resolutus, p. pf. av resolvere (se RESOLVERA)]
1) [jfr motsv. anv. av fr. résolument; jfr RESOLVERA 4] ss. adv.: avgjort, obetingat, säkert, fullt o. fast, utan inskränkning o. d.; numera bl. (föga br.) med mer l. mindre tydlig anslutning till 3 b, övergående i bet.: radikalt l. direkt o. d. RARP 1: 101 (1629). (Han) ville .. all ting till dedh bästa vända, om hvilkedt han badh att Senaten sig försäkra vele och hafva hans person resolut recommenderat. RP 2: 81 (1631). Man .. (har) bestridt psykologiens möjlighet som själfständig vetenskap öfverhufvud. Denna resolut negativa ståndpunkt intager exempelvis Comte. Vannérus WundtPsyk. 4 (1896). Hedberg .. (var) i tillfälle att höra .. (Rosenius) öppet utveckla kritiska tankar, vilka voro resolut riktade mot pietismens fäder. KyrkohÅ 1927, s. 101.
2) (föga br.) besluten (se d. o. 1); i uttr. resolut för att göra ngt, besluten att göra ngt; jfr RESOLVERA 5 d, RESOLVERAD 1. De yngsta (av ressällskapet) voro .. de djärfvaste och ganska resoluta för att ge sig in på (färden till Kebnekaise). TurÅ 1909, s. 335.
3) [jfr motsv. anv. i d., t. o. fr.; jfr 2] beslutsam; rådig o. rask (l. tilltagsen); som vet vad han vill, fast (i sina beslut), bestämd; stundom närmande sig l. övergående i bet.: behjärtad, modig, käck. Skytte LegatDan. 21 (1615). (En frimodig man) är allestädes Rask, (hurtigh, resolut ..). Schroderus Comenius 886 (1639). Soldaten var ingen feg moster, vtan en öfver alt resoluter karl. Humbla Landcr. 56 (1740). Den hederliga Beata var nu ett resolut fruntimmer, som sällan lät sig förbluffas. Lindqvist Dagsl. 1: 219 (1898). Mr Snowden är en resolut och oförskräckt frihandlare. SvD(A) 1930, nr 61, s. 13. Då adelsmännen inom sekreta utskottet ej utnyttjade denna chans (dvs. att frivilligt gå med på kravet på reduktion), fingo de mera resoluta elementen bland de ofrälse överhand. SvRiksd. I. 4: 64 (1932). — särsk.
a) med sakligt huvudord: som visar l. ger uttryck åt l. präglas av beslutsamhet l. rådighet o. raskhet osv.; beslutsam (se d. o. 2); fast; stundom närmande sig l. övergående i bet.: behjärtad l. modig o. d.; i sht förr äv. övergående i bet.: bestämd, deciderad (jfr 1). Såsom Gudh H. s(a-liga) M:tt (dvs. G. II A.) medh ett heroiskt, oförskreckt och resolut hiärta begåfvet hadhe. AOxenstierna 7: 642 (1632). Sedan Hertigh Mauritz .. hade anhollit om Landgrefwens Förloszning .., men icke vndfick ther vppå någet resolut Swar, .. så (osv.). Schroderus Os. III. 2: 26 (1635). (Schweizarnas) Regementz-Form, hwilken är til stoora resolute Anslagh aldeles oskickeligh. Brask Pufendorf Hist. 295 (1680). Hennes resoluta uppträdande inför rätten. DN 1897, nr 10035 A, s. 3. (Runebergs) resoluta försvar mot dem som .. handlat okamratligt sätter honom afgjordt i respekt hos de äldre. Vasenius Världsb. 62 (1900). I tåget träffade jag en man, som hade resoluta ideer om hönsskötsel. SvD(A) 1929, nr 86, s. 11. När det riktigt knep .., strök Pepys ett resolut streck över alla förutfattade beslut. Selander Pegas. 13 (1934, 1950).
b) ss. adv.: beslutsamt; rådigt o. raskt (l. tilltagset); utan tvekan l. vankelmod; stundom: utan krus l. (helt) enkelt l. sonika. Porath Pal. 1: C 2 b (1693). NordT 1894, s. 259. En änka (som icke kunde få ut sin fordran hos en bonde) .. tog helt resolut och klådde upp gubben. VL 1905, nr 262, s. 5. Resolut nedfällde hon (då hon märkte att färden ej gick den rätta vägen) det mellan vagnskorgen och kuskbocken befintliga fönstret och ropade (till kusken). Därs. nr 299 B, s. 2. Tag ditt parti, Vanna, bryt resolut med allt och alla, som tror sig ha något att säga till om. Stiernstedt Sneck. 273 (1924). De ha .. resolut gripit in mot nöden. Bolander HerrKr. 124 (1946).
4) [jfr 1, 3] ordentlig (se d. o. 3) l. riktig o. d.; numera bl. (föga br.): ren, idel, ingenting annat än. Februarius, när thes begynnelse är förbij, lofwar merendeels beqwäme och resolute Winterdagar. Fuhrman Alm. 1668, s. 34. Det var illvilja, despotism, resolut avundsamhet hos utstakarna (av rutorna till potatisland åt statarna), som själva fått bättre potatis! Lo-Johansson Stat. 2: 285 (1937).
5) [jfr motsv. anv. i dan. o. i ä. t.; jfr äv. den i lat. o. i ä. fr. förekommande bet.: tygellös, lössläppt, ohämmad] (†) som icke lägger band på sig i ekonomiskt hänseende, frikostig, rundhänt, flott. När Jungfrun nu will wara Brud, oc mannen behagar / Måste man än resolut det wärfwade Hierta betala. BrölBesw. 110 (c. 1670); möjl. till 3 b. Een gång om åhret gifwer .. (den girige) sigh förloff at göra gästabudh, och för then tidh menar han at ingen hafwer warit mera resolut. Lemwig Konst 91 (1673). Dalin Arg. 2: 80 (1734, 1754).
Spoiler title
Spoiler content