SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RICIN risi4n, sbst.2, n. l. r.; best. -et resp. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. ricin, fr. ricine; till RICIN, sbst.1]
kem. protein som förekommer i fröna av ricinväxten o. som värkar starkt agglutinerande på blod. Hygiea 1892, 1: 65. Gentz Lindgren 175 (1931).
Ssg: RICIN-HALT. jfr halt, sbst.1 1. Gentz Lindgren 175 (1931).
Spoiler title
Spoiler content