SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1958  
RIGORÖS rig1orø4s l. ri1-, l. -ωr-, adj. -are. adv. -T. Anm. Stundom användes äv. i sv. det rent lat. uttr. examen rigorosum, om sträng l. noggrann examen (som föregår utdelande av lärdomsgrad o. d.). PH 5: 2937 (1750). I sht förr användes i samma bet. äv. enbart rigorosum. SP 1781, nr 241, s. 3. Landtman Kant 29 (1923; om tyska förh. på 1700-talet).
Ordformer
(rigeur- 1769. rigor- 1724 osv. rigour- 16601837. rigur- 1811. -euse 1848. -eux 17291837. -euxe, best. 1660. -os 1871. -ös 1724 osv.)
Etymologi
[jfr t. rigorös, äv. rigoros, eng. rigorous; av fr. rigoreux (f. -euse), av senlat. rigorōsus, avledn. av lat. rigor (se RIGÖR). — Jfr RIGOROSITET]
1) (obevekligt l. överdrivet) sträng med avs. på (i sht moraliska l. religiösa) grundsatser o. deras tillämpning; ytterligt noggrann l. fordrande; dels om person, dels om ngt sakligt (t. ex. lära l. åsiktsriktning l. bestämmelse). En duglig regent bör vara rigorös i att bestraffa hvarje förbrytelse (utan sidohänsyn). Bolin Statsl. 1: 282 (1870). Det rigoröst lutherska partiets sida. Lundström LPGothus 1—2: 5 (1893). Vi (voro) ingalunda rigorösa i fordringar på ”ordentligt” liv. Almquist Wennerbg 103 (1917). De mest rigorösa bestämmelserna. De Geer Bergsl. 13 (1951). — särsk. om förfaringssätt l. handling o. d. (särsk. prövning l. undersökning, äv. tolkning, i sht förr äv. uttal). Den rigoureuxe och stränge .. meningen och vthtydningen. Stiernman Riksd. 1383 (1660). Ett riguröst uttal af de bokstäfver, som stå tecknade på papperet. Phosph. 1811, s. 511. En rigorös diet. Idun 1890, s. 54. Tullen här i Stockholm är alltför rigorös och tidsödande. SvD(A) 1929, nr 115, s. 3. De rigorösa kraven på konstnärerna i textilateljéerna. Form 1951, s. 169.
2) (numera knappast br.) om läroämne: svårlärd, invecklad, krävande. De rigorösa ämnena böra uppskjutas och blott de lättfattligare .. kunskaperna i de första klasserna bibringas. TLär. 1847—48, s. 84.
Spoiler title
Spoiler content