SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROB 4b, äv. rob4 (råb Weste, rå´b Dalin), sbst.1, l. ROBE 4b, äv. rob4, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er32 l. 40 (PH 8: 545 (1766) osv.) ((†) -ar SvMerc. 1761, s. 265, Moberg Gr. 193 (1815); -or MLillie Dagb. 28/10 1742 (: flanäls råbbor)).
Ordformer
(rob 1752 osv. robb (-å-) 17431754. robb' 1767. robbar, pl. 1761. robben, sg. best. 1774. robe 1746 osv. råb c. 17501949. råbbor, pl. 1742 (: flanäls råbbor))
Etymologi
[jfr t. o. eng. robe; av fr. robe, av ffr. robe, byte, klädnad (eg. tagen ss. byte) m. m., av ett västgerm. rauba, etymologiskt identiskt med senare leden i fht. walaraupa (se ROV). — Jfr GARDEROB, ROBERONDE]
1) (lång) damklänning; i fråga om nutida förh. bl. om praktfull l. dyrbar lång klänning (använd ss. högtids- l. festklänning o. d.); i fråga om ä. förh. särsk. om en framtill öppen (baktill ofta släpförsedd) klänning som bars över en annan klänning l. över en kjol (som i sin tur uppbars av en styvkjortel); förr äv. om släp till klänning. Bruden hade en vit råbb och kiortell. MLillie Dagb. 30/10 1743. Släpen på Fruentimrens Robar. Schönberg NatKlädedr. 4 (1773). Med robe matronan gick så nätt / I lång och sedig menuett. Lenngren (SVS) 2: 187 (1796). WoJ (1891; äv. om släp). (En viss dräkt) visar rokokons dammode i en typisk form med lång robe buren över kjolen, och denna i sin ordning uppburen av en vid styvkjortel. SvRokoko 38 (1924). Siwertz JoDr. 235 (1928). — jfr BORDALU-, GRÅDETUR-, KUR-, LEVANTIN(S)-, MORGON-, SAMMETS-ROB m. fl. — särsk. (†) i utvidgad anv., om den mängd tyg som åtgår till en (lång) damklänning. Dalin (1871). Afpassade Rober (till salu). SDS 1904, nr 345 A, s. 1.
Anm. till 1. 1:o I fråga om ä. förh. användes det fr. uttr. robe de cour (förr äv. rob de cour, robdecour) ss. benämning på ett slags hovdräkt för kvinnor. Svart robe de cour. Lundin (o. Strindberg) GSthm 480 (cit. fr. c. 1750). En Hennes Kongl: Maÿts Gång klädning. bestående af Rob de Cour med långt släp. KlädkamRSthm 1752 A, s. 332. GustStil 40 (1926). Uttr. förekommer äv. ss. sbst. i sg. best. -en. Uppå Rob de Couren sitter Silfver toffsar. KlädkamRSthm 1752 A, s. 333. All ting har sin tid: stubben har sin och robedecouren sin. Dalin Vitt. 6: 329 (1761). 2:o Hos Warg 317 (1755) användes uttr. sill en robe ss. benämning på maträtten ”sill i kapprock” (se KAPPROCK 2 e).
2) (om utländska förh.) ett slags lång rock l. kappa som användes ss. (katolsk) prästdräkt; äv. om liknande ämbetsdräkt använd av advokater o. domare (i England o. Frankrike). Andersson (1845, 1857; om juridisk ämbetsdräkt). 2SvUppslB (1952). SDS 1958, nr 116, s. 6 (om prästdräkt).
Ssg: (1) ROB-KOFTA l. -KOFT. (†) framtill öppen klänning som bars över en annan klänning l. över en kjol; jfr kofta 3 o. rob, sbst.1 Man fruar fordom sett / I rob-koft sig fördölja. Hallman 267 (1778). jfr: 1 st Damast Råb Koffta. BoupptVäxjö 1752. jfr siden-robkoft.
Spoiler title
Spoiler content