SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROTLÖS rω3t~lø2s, adj. -are (mera tillf.). adv. -T.
Etymologi
[jfr d. rodløs, nor. rotløs, isl. rótlauss, eng. rootless; av ROT, sbst.1, o. LÖS]
1) om växt.
a) i sht bot. som saknar rot. I den biologiska litteraturen gäller Hottonia palustris som en rotlös växt. BotN 1895, s. 161. Almquist UpplVeg. 70 (1929).
b) (i vitter stil) som saknar rotfäste. Tro ej .. ett rotlöst trä. Botin Hist. 1: 124 (1789). Rotlöst träd bär sällan grönt löf. Granlund Ordspr. (c. 1880). O, ett rop som ett segel för att bortföra de rotlösa träden. Lundkvist Spegel 240 (1953).
2) i sht zool. om tand: som saknar rot (se ROT, sbst.1 4 a α). Rosén Djurgeogr. 24 (1914).
3) (utom i b bl. tillf., i vitter stil) om föremål: som saknar fäste. Guds verldar, af under så fulla, / Rotlösa i rymderna rulla. Topelius NBlad 184 (1869, 1870). — särsk.
a) (i återgivande av en antik sägen) om ön Delos: som flyter omkring i havet utan fast förbindelse med havsbottnen. Delos .. den darrande, rotlösa ön. Bremer GVerld. 6: 10 (1862). NF 3: 1045 (1879).
b) (fullt br.) geol. om geologisk formation (bärgsformation): lössliten från sin fasta grund (gm överskjutning); som vilar löst ovanpå annan geologisk formation; särsk. i uttr. rotlösa lager. Ramsay GeolGr. 59 (1909). Ymer 1922, s. 62.
4) (i vitter stil) bildl.
a) om person: som saknar rotfäste (se d. o. 2 a α). Rotlös, hemlös har jag irrat kring verlden. Topelius Vint. II. 1: 187 (1850, 1881). Dessa ungdomar som i förtid lösryckas från det egna hemmet och hembygden med dess yttre och inre omvårdnad fatta sällan djupt fäste i den nya jordmånen. De förblifva rotlösa. Beckman Främl. 52 (1885). Det blir något rotlöst över en författare och en konstnär, som icke har sitt egentliga hem i fosterlandet. Laurin LivKonst 240 (1931). — särsk. i utvidgad anv. (delvis möjl. med anslutning till b).
α) om (personifierat) föremål. Söderhjelm Brytn. 315 (1901). I dessa nyttokonstens tider är medaljen likasom rotlös. Form 1937, s. 71.
β) om land l. ort l. epok, med tanke på invånarna resp. de under epoken levande människorna. Topelius Vint. II. 1: 118 (1850, 1881). Något rotlöst måste alltid vidlåda orter utan historia i ett land med så gammal odling som Sverige. SJ 1: 424 (1906). I vår rolösa och rotlösa tid. Celander NordJul 1: 1 (1928).
b) om företeelse: som saknar rotfäste (se d. o. 2 a β) l. fast förankring l. fast grund, icke fast rotad o. d. Topelius Vint. I. 2: 385 (1860, 1880). En hednisk lifsglädje, hvilken är alldeles rotlös och snart måste sluta med bedröfvelse. Wirsén i 3SAH 13: 7 (1898). Hamna i rotlös subjektivism. Aulén AllmTron 337 (1923). Emigrantens uppslitande och rotlösa tillvaro. Almquist VärldH 7: 430 (1928); jfr a β.
Avledn.: ROTLÖSHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara rotlös; särsk.
1) bot. till 1 a. BotN 1895, s. 165.
2) (i vitter stil) till 4 a. PT 1892, nr 122, s. 3. Den rotlöshet som är storstadsbons arvedel. DN 17/8 1930, Söndagsbil. s. 4.
Spoiler title
Spoiler content