SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUKTATION, r. l. f.
Ordformer
(äv. skrivet ruct-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. ructation; av lat. ructatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till ructare, rapa, besläktat med feng. rocettan, få uppstötningar, o. fsv. rykta, rapa]
(numera knappast br.) med. rapning, uppstötning (av gaser). Gynther ConvHlex. (1948). Wernstedt (1951).
Spoiler title
Spoiler content