SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYAKOLIT, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(rhyakolit, ryakolith)
Etymologi
[liksom eng. rhyacolite av t. ryakolith, bildat 1829 av mineralogen G. Rose till gr. ῥύαξ (gen. -ακος), ström, lavaström (till ῥέω, flyter; se REUMA), o. λίϑος, sten (se LITO-). — Jfr RYOLIT]
(†) ett slags i eruptiva bärgarter förekommande fältspat med glasliknande utseende, glasig fältspat. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 170. Svenonius Stenr. 124 (1887).
Spoiler title
Spoiler content