SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1960  
RYMD rym4d, r. l. f.; best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(rymbd 16261753. rymd 1541 osv. rymn 1679. rymnd 17711809)
Etymologi
[jfr nor. dial. rymd, römd, römn, utrymme, fri l. öppen plats, mlt. rūmte, öppen mark, öppet hav (lt. rümte), mnl. ruumte, bredd, vidd, öppen mark (holl. ruimte), t. räumte, öppet hav; till RUM, adj., o. RYMMA]
I. i anv. som (företrädesvis) motsvara RUM, adj.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. RUM, adj. 1: öppen mark, slätt- (bygd); numera bl. i sg.; i sg. best. äv.: fria fältet, öppna fältet; särsk. i uttr. (ute) på rymden (jfr 2), (ute) på slätt(bygd)en l. (ute) på fria fältet; förr äv. (äv. i pl.) om ett (avgränsat) stycke öppen mark; jfr 5 a slutet o. RUM, sbst.3 2 b β. Rymn och Rymd är ett widt begripit watn eller slätt land. Rudbeck Atl. 1: 472 (1679); jfr 2. Verelius 247 (1681). Försichtige Officerare hafwa (vid val av soldater) .. sedt til Landzorten, hwar en är född och vpfostrad .. på rymden eller emellan the hårda bergen. Isogæus Segersk. 558 (c. 1700). In moot Åbo (finnas) någre fält och rymbder. HFinlÖ 246 (1712). Nedanföre Lindbergs kyrka är en stor rymd emellan bärgen, eller en dal, både vid och bred. Barchæus LandthHall. 52 (1773). Ute på rymden, (dvs.) på fria fältet. Sundén (1888). — särsk.
a) (†) i uttr. på fria rymden, ute i det fria. Palmblad Nov. 2: 171 (1819, 1841).
b) (†) i uttr. våga sig ut på rymden, våga sig ut på öppna fältet (för att ta upp strid med ngn); äv. bildl., i uttr. icke våga sig ut på rymden med ngt, icke befatta sig med ngt. Schroderus Liv. 266 (1626). Bælter Christen 182 (1743, 1748; bildl.).
c) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr b).
α) ss. beteckning för tillstånd vari man icke hotas av fiender l. vari man är fri; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med anslutning till RYMMA I 6 a, i uttr. på rymden, på rymmarstråt, på flykt, ”på rymmen” (jfr RYMMEN); förr särsk. i uttr. föra ngn (ut) l. utföra l. skaffa ngn på rymden, föra ngn till en säker plats, rädda ngn undan fienden, hjälpa ngn att komma i väg l. fly. (Gud) haffuer vthfördt migh på rymdena. 2Sam. 22: 20 (Bib. 1541; Luther: jnn den rawm, Vulg.: in latitudinem; Bib. 1917: rymlig plats). Psalt. 18: 20 (Därs.: förde migh vth). Någon tijd till förende skaffade iag på rymden en dräng .., som skulle reportera huusbonden om min afair. HFinlÖ 396 (1730). En psalm til Herrans lof, som oss på rymden fördt, / Vår fiend nederlagt, och all hans macht förstördt. Kolmodin QvSp. 1: 628 (1732). (I) sin hembygd .. uppehöll .. (tjuven) sig nu länge, men likaväl på rymden och i smyg. Bondeson MVK 165 (1885, 1903). Vår berömde franske doktor .. är som en svanslös hund på rymden från Sverige. Topelius Planet. 3: 164 (1889). jfr: Rymden (dvs.) friheten. Ridderstad Samv. 1: 435 (1851; under rubriken Något om Rommani-språket).
β) (†) i uttr. bege sig ut på rymden (jfr 2 a), bege sig ut i (vida) världen. Bælter JesuH 5: 40 (1759).
2) (numera bl. tillf.) motsv. RUM, adj. 2: öppen havsyta; i sg. best.: öppna havet; förr äv. dels i uttr. (ute) på rymden (jfr 1), (ute) på öppna havet, dels om en (avgränsad) del av öppna havet, dels övergående i bet.: utrymme (för manöver) på havet. Rudbeck Atl. 1: 472 (1679; se under 1). En karl .. som låssar eller afskär de svårare garnen, eller beslags-banden .. när seglen Skotas före; hvilket sker .. efter rymden, bottnens hållighet och vindens force. DSjöbohm Sjöm. 48 (1787). Förr'n han (dvs. Neptunus) ändat sitt tal, han jemnat den svallande rymden. Adlerbeth Æn. 6 (1804). (Sv.) Ute på rymden, (fr.) .. à la haute mer, au large. Weste (1807). Ehuru nu Ormen långe var det enda skepp, som återstod af Norska Flottan .., hade det ännu varit möjligt för den tappre Olof (Tryggvason) att söka sin räddning på rymden. Gyllengranat SvSjökr. 1: 53 (1840). Rymden emellan Cronstadt och södra kusten ligger .. ej inom portéen af Kronslotts kanoner. Trolle Sjöoff. 2: 175 (1870). Hafvets rymd. Klint (1906). jfr: Vocatur .. mare prisca lingva vid & vidi, (dvs.) Rymd. Verelius 289 (1681). — jfr HAVS-, UT-, VATTEN-RYMD. — särsk. (†)
a) i sådana uttr. som bege sig l. sätta l. laga sig ut på rymden (jfr 1 c β), bege sig ut på öppna havet l. på öppet vatten (jfr b), locka (en flotta) ut på rymden, locka (en flotta) ut på öppet vatten, komma sig ut på rymden, komma ut på öppet vatten (jfr c). (En storm uppkom) så hastigt att han icke kunde komma sigh vth på rÿmden till siös. 3SthmTb. 1: 261 (1594). Ty lyffte the Swenska theras Anckar, lagade sigh vth på rymbden och tilreedz til undfå Fienden. Girs E14 79 (c. 1630). Bägge Flottorna satte ut på rymden. Lagerbring 1Hist. 1: 255 (1769). Det sades .., at svänska flåttan manoevrerat med svänska och ryska flaggorna emot hvarandra för at låcka (ryska) flåttan .. ut på rymden. HT 1916, s. 122 (1790). Den upväckta publiciststormen får rasa ut, innan jag åter beger mig med min svaga julle ut på rymden. Järta (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 32. Schulthess (1885).
b) [jfr t. die räumte suchen, fr. prendre le large] i uttr. söka l. taga rymden, (söka) bege sig ut på öppna havet; jfr a. Måndagen, fingo vi en liten landtkultje med en tjock dimba och sökte rymden. Tersmeden Mem. 2: 128 (1735). (Kaptenen) befallte .. (styrmannen) att taga rymden. Ödmann Belin de la Liborlière 2: 46 (1809; fr. orig.: reprendre le large). BL 7: 198 (1841).
c) [jfr holl. de ruimte winnen, t. die räumte gewinnen, fr. gagner le large] i uttr. l. vinna rymden, komma ut på öppna havet; jfr a. Våre .. Galerer och Pråmar, som, til tråts mot fiendens Landt-batterier och eldsprutande Stränder, vunnit rymden. Arbin ÅmVetA 1774, s. 39. Vi .. utstodo en hård pers att vinna rymden. Tersmeden Mem. 1: 283 (c. 1780). Sedan vi nått rymden, blefvo vi anfallna af en förskräcklig storm. Ödmann Belin de la Liborlière 2: 260 (1809; fr. orig.: avoir gagné le large).
3) om det oändliga rum vari jorden o. himlakropparna befinna sig, världsrymden; äv. om (obestämt avgränsad) del av detta rum; ofta med särsk. tanke på de delar av världsrymden som ligga utanför jordens atmosfär; äv. om luften (se LUFT, sbst.2 2); äv. övergående i bet.: himmel l. himmelssfär. En omätlig rymd öfver jorden. Sahlstedt (1773). Jorden är en planet och rör sig i rymden i en krets omkring solen. Berlin Lsb. 387 (1852). Menniskosjälen (återspeglar) .. den blå rymdens klot, som vore hon redan nu en himlakarta. Beskow i 2SAH 30: 249 (1858). Den gest, med hvilken doktor Markel sökte stjärnan .., fann blott en mörk och mulen rymd. Söderberg MBirck 110 (1901). Lyhördheten var inte heller så stor som senare (på kvällen) när rymden svalnade. Aronson FjärdeVäg. 10 (1950). Ingenstans annars vilar markerna under en så oerhörd rymd (som på tundran). Selander LevLandsk. 108 (1955). — jfr AZUR-, DAG-, HIMLA-, LUFT-, NORDAN-, STJÄRN-, VÄRLDS-RYMD m. fl. — särsk.
a) med tanke på rymden ss. tom på materia; särsk. i uttr. tomma rymden (jfr 6 a); äv. oeg. l. bildl., ss. beteckning för att ngns synkrets l. omgivning icke innehåller ngt som tilldrar sig uppmärksamhet, särsk. i sådana uttr. som stirra (ut) i (tomma) rymden, stirra rakt framför sig utan att fixera blicken på ngt, stirra rakt ut i luften. Holmberg 1: 778 (1795). Presidenten .. tänkte .., att projektilens form betydde föga, ty sedan den genomskurit atmosferen på några sekunder, skulle dess bana fortgå på samma sätt genom den tomma rymden. Verne FrJord. 1: 173 (1871). En ängslig fråga, vågad / Af gamle fader Lars, / Bak den försvunne ryttarn / I tomma rymden bars. Snoilsky 2: 58 (1881). För vinden fladdra hennes kläder, / och hennes blick i rymden stirrar. Jensen BöhmDiktn. 26 (1894). Emmy .. stirrade hjälplöst ut i rymden. Wägner Norrt. 100 (1908). Stirra ut i tomma rymden. Harlock (1944). Rymden är ett vakuum utan luft, temperatur eller ljud. Rymden är tom. Eleman Goodwin Rymdf. 19 (1954). Tomma rymden. Därs. 32.
b) (i vitter stil) om del av världsrymden tänkt ss. motsatt andra delar därav (jfr c), sfär; i sht i pl., med tanke på olika delar av världsrymden; i pl. best. äv.: världsrymden. Dalin Vitt. II. 5: 38 (1742, 1755). De rymder, som äro ofvan för Månan, äro fria för alla oväder och stormar. Mörk Ad. 2: 149 (1744). Vid himlens öfra rymd, dit inga skyar hinna. Kolmodin QvSp. 2: 326 (1750). Rymdernas landstrykare, kometerna. Kihlman NordProf. 139 (1935). — särsk.
α) i uttr. högre (l. lägre) rymder (jfr c), ss. högre (resp. lägre) uppfattade delar av världsrymden l. universum l. atmosfären; ofta i mer l. mindre bildl. anv., ss. beteckning för en högre (resp. lägre) tanke- l. känslosfär o. d. (jfr β). Må hvem som kan, och hvem som vill, / Sin flygt åt högre rymder spänna. Kellgren (SVS) 2: 329 (1790). De högre rymderna af atmosfären. Hildebrandsson Meteor. 18 (1881). Men detta ord ”han for upp”, vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder? Ef. 4: 9 (Bib. 1917).
β) i bild (jfr α), i sådana uttr. som lyftas upp i klingande rymder, för att beteckna att ngn kommer i lycklig sinnesstämning, höja sig till de stora rymderna, för att beteckna att ngn l. ngt höjer sig över det triviala l. jordbundna (o. berör frågor av högre l. djupare natur o. d.), sväva ut i de fria rymderna, för att beteckna att ngns tankar röra sig fritt. Han .. höjde sig varken som riksdags- eller folktalare till de stora rymderna. Spångberg StMän 2: 116 (1921). Nybörjaren (i golfspel) lyftes lätt upp i klingande rymder. Selander Pegas. 227 (1937, 1950). Man skaffar sin tanke tillfällen att sväva ut i de fria rymderna, där verkligheten inte har annan funktion än den att väcka en. Ekelöf Utflykt. 145 (1947).
c) (i sht i vitter stil) om himmeln ss. Guds o. hans änglars (o. de saliga avlidnas) boning (jfr HIMMEL 3); äv. i pl., särsk. i uttr. högre l. ljusa(re) rymder (jfr b α). (Kellgrens) harpa .. blandar sina toner med glädjens samljud, i de ljusa rymder, dit han gått. Fleming i 2SAH 2: 214 (1799). Menniskans glödande själ, en gnista från ljusare rymder, / Irrar i lifvets natt, från sitt höga, sitt himmelska ursprung. Stagnelius (SVS) 3: 68 (1817). Carlsson 4711 8 (1921: högre rymder). jfr (†): I Sjons rymd och blomster ängd, / Der vil min ande beta. SionNSång. 126 (1778); jfr 1 (c).
d) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr a, b α, β); särsk. om ngt som tänkes ss. stort l. ändlöst; stundom svårt att skilja från 6 e, f. Sorgsen med minnets synglas, / Ser du dem (dvs. nöjena) skymta, utåt mörknande / Rymden af fordom. SP 1789, nr 2, s. 2; jfr 7. Vältaligheten ur dygdens mun är en ljungande åskeld, som föröder hela rymder af laster, brott och villor. Silverstolpe i 2SAH 2: 327 (1802). Affärslifvet hade öppnat sin obegränsade rymd för hans drift och verksamhet. Carlén Repr. 17 (1839). Högt upp i spekulationernas blå rymder. OoB 1936, s. 250; jfr 6 f β. Över .. (Döbelns) fältherrebana .. välver sig en rymd av tragik. HT 1946, s. 78.
4) (numera bl. tillf.) om utrymme med tanke väsentligen på dess utsträckning i en dimension: avstånd, sträcka; lucka (mellan två personer); förr äv. ss. fackspråklig benämning på avstånd som en kropp i rörelse tillryggalägger: väg. Hastigheterna förhålla sig .. directe såsom rymderna, samt omvändt såsom tiderna. JernkA 1834, s. 194. Grekerne (lämnade) i vissa ställningar en rymd af fyra peckeis (6 fot) emellan hvarje man. Palmblad Fornk. 2: 167 (1844). Det var som om (bil-)motorn ätit inåt, när den inte fick sluka rymd. Siwertz HemBab. 158 (1923). — jfr FALL-RYMD.
5) utrymme med viss (bestämd l. obestämd) utsträckning i två dimensioner; jfr RUM, sbst.3 2.
a) område, areal; (golv)yta; äv.: (yt)storlek, ytvidd; särsk. i fråga om jordområde; utom ss. senare led i ssgr numera bl. tillf. HallHist. 862 (i handl. fr. 1645). Jag vil betjena mig af 4hörningens rymd (area). Palmquist Alg. 2: 17 (1746). Rymden i Kyrkan är så tilräckelig, at nödige Stolrum för någon icke behöfver fela. VDAkt. 1781, nr 191. En trägård af starka 2:ne tunnelands rymd. Wallquist EcclSaml. 1—4: 146 (1788). Svensén Jord. 124 (1884). — jfr BETES-, JORD-, LAND-, UT-, ÄGO-RYMD. — särsk. om område som uppfattas ss. rymligt l. vidsträckt (o. stundom närmande sig 1 l. 3 d); särsk. i uttr. jordens rymd, jordens yta, hela jorden. Ey enda Swerges Land / Europæ hela rymbd, / War dig (dvs. överste Gustaf Kruus) en Ähre-platz at jaga effter Seger. SkrVSocLd 20: 115 (1692). Den ädlaste och mest älskvärde man på jordens rymd. Carlén Repr. 263 (1839). Alla stora slätter som deltagarna i tåget hittills hade sett blev små inför denna rymd: De hade inte vetat förut vad prärien öppnade för människoögon. Moberg Nybygg. 406 (1956).
b) (†) trakt l. nejd l. plats; stundom svårt att skilja från 1. På denna sälla rymd jag först min Chloë såg. Lenngren (SVS) 1: 39 (1777). (Det är icke) sagdt att rymden varit jämnfull af sådana minnesmärken (dvs. forngravar o. högar). AntT 1: 169 (1861, 1864).
c) [jfr 4] (numera bl. tillf.) i fråga om ett föremål l. en kroppsdel, övergående i bet.: bredd. Öfver bordets rymd hans arm ej räcker till. Lannerstierna Vitt. 16 (1777). Med skuldrans vida rymd. Wennerberg 1: 156 (1881).
d) (†) i mer l. mindre bildl. anv.: område l. fält l. vidd o. d. Toiletten utgör så tilsägande hela rymden af deras (dvs. kvinnornas) district. Posten 1769, s. 1045. — särsk.
α) i uttr. på en större rymd, på ett större värksamhetsfält, i en vidare krets. Nu började han at synas på en större rymd. Möller (1790). Weste (1807).
β) i uttr. ha en vacker rymd, ha ett gott tillfälle (att göra ngt); jfr FÄLT 8 c. (Sv.) Han har nu en vacker rymd .. att utbreda sin vältalighet .. (fr.) Il a maintenant un beau champ .. pour étaler son éloquence. Nordforss (1805).
6) utrymme med viss (bestämd l. obestämd) utsträckning i tre dimensioner; särsk. dels: utrymme som upptages l. upptagits av en kropp l. ett ämne, volym, dels: utrymme som finnes inuti ngt (t. ex. ett kärl), kubikinnehåll; ss. förled i ssgr äv.: som har tre dimensioner l. som kommer från (l. går ut i) alla riktningar; förr äv. i uttr. taga lika rymd, uppta lika stort utrymme; jfr 9 o. RUM, sbst.3 3, RYMMA III 2. Kroppar som äre af lijka .. Storlek, och taga lijka rymd i Watumålet. Stiernhielm Arch. A 4 b (1644). Järnet återtager (efter härdning) sin förra rymd eller storlek. Rinman JärnH 151 (1782). Målkärl må justeras till följande rymder: 5, 3, 2 och 1 kubikfot. SFS 1855, s. 8. I själva verket varierar blodkärlens rymd. Jacobæus HjärtBlodSj. 34 (1935). — jfr KANN-, LUFT-, NÄRINGS-, PANN-, SYN-, UT-, UTAN-RYMD m. fl. — särsk.
a) (numera knappast br.) om utrymme med tanke på dess egenskap att vara tomt på resp. fyllt av materia; särsk. i uttr. tom rymd, tomt rum, vakuum; jfr c, 3 a. Här utaf kan hvar och en .. lätteligen föreställa sig en tom Rymd (Vacuum) eller sådana mellanrymder i kropparna, som kunna vara toma från all materia. Duræus Naturk. 11 (1759). Cartesius (kallade) sådane kroppar tunna .. inom hvilkas delar många rymder finnas, som äro upfylde med andra kroppar. VetAH 1797, s. 4. Klint (1906).
b) om utrymme som finnes inuti ett byggnadsvärk; i sht (med anslutning till 3, 3 d) om stort o. luftigt utrymme. Templets rymder stråla. Bellman (BellmS) 4: 145 (1771). Det är icke blott rummets faktiska kubikmått som ger intryck av rymd utan också .. proportionerna mellan de horisontala och vertikala måtten. Form 1936, s. 38; jfr e.
c) (numera bl. tillf.) om utrymme mellan två kroppar, mellanrum; äv. bildl.: avstånd (jfr 4). Då man besinnar den skilnad, hvilken ibland människor göres uti stånd och heder, tyckes det, som borde dygden allena utgöra (dvs. avgöra) den rymd, hvilken är emellan de höge och nedrige. Celsius ÅmVetA 4/3 1747, s. 8. Listen upfyller två tredjedelar af rymden emellan järnet och brädet (dvs. mellan en järnkrampa o. det bräde där denna är fäst). Fischerström 1: 735 (1779). Remmer Molière Tart. 15 (1820). — jfr MELLAN-RYMD.
d) utrymme som erfordras för att ngn l. ngt skall få plats; äv. (o. numera bl. mera tillf.) bildl., om utrymme l. plats som ngn behöver för sin värksamhet l. existens o. d. (jfr 5 d, 5 d α); särsk. (med anslutning till 3 d) om utrymme som uppfattas ss. vidsträckt (o. avlägset). Der Fyris-Å ei mera vil låta tvinga sig innom sina smala bräddar, utan söker en större rymd och kastar sig uti Siön. Mörk Ad. 1: 29 (1742). Rymd för oss alla det har, det herrliga Skandien. Atterbom SDikt. 2: 354 (1820, 1838). Hon hade fått en fristad utanför vardagen, en rymd att drömma i. Hallström Händ. 23 (1927).
e) i utvidgad anv., i fråga om synintryck: (intryck av) djup, vidd, perspektiv; äv. bildl., i fråga om litterär framställning l. en persons psyke l. psykisk erfarenhet o. d.; jfr 3 d. (Callot avtvingar) sitt på höjden och bredden till det yttersta begränsade bildfält rymd och vidd i den tredje dimensionen. OLevertin i OoB 1903, s. 325. Bakom en annan av engelsmannens mindre sympatiska egenskaper (ligger) någonting som skänker honom själv rymd och perspektiv. Och det är .. hans chauvinism. Hellström RedKav. 45 (1933). Med de enklaste medel i några få ord förmår Hjalmar Söderberg skapa rymd och perspektiv. Bergman i 3SAH LXI. 2: 127 (1950).
f) (†; se dock β) bildl. (jfr c, d, e); särsk.: utrymme l. omfång l. område l. vidd o. d.; äv.: mängd l. kvantitet o. d.; stundom svårt att skilja från bildl. anv. av 1, 3 o. 5. (Den avlidnes rykte) finner ey Sijn Rymbd i prydda Ordesätt. Swebilius SGHelmfeldt R 1 a (1678). (Tritonerna) dyka i vågen, / Höja sig up och spruta en rymd, som sköljer båd master och tågen. Bellman (BellmS) 2: 155 (1775, 1791). Förhållandet (att i kvarstår framför a och u) .. fortfar, i en del verb utan rymd för godtycket. Rydqvist SSL 1: 88 (1850). — särsk.
α) om ett litterärt arbetes omfång. På detta sätt har Piecen från 5 Acter i Fransyskan blifvit sammandragen til 3; en mera svarande rymd mot de få händelser ämnet företer. Kellgren (SVS) 5: 365 (1791). Sturzen-Becker 1: 34 (1861).
β) (i vitter stil) område l. sfär (för ngt abstrakt); numera företrädesvis (fullt br.) med anslutning till 3 d, om område som uppfattas ss. vidsträckt l. avlägset. Rosenstein 1: 93 (1787). Inom vetandets, känslans eller handlingarnas rymd. Wallin i 2SAH 13: 75 (1828). Ett påtagligare bevis för en otillbörlig sammanblandning af icke samhöriga rymder (än Schellings lära om identitet av ande o. natur) kan ej gärna tänkas. Nyblom i 3SAH 8: 255 (1893). Ett ämne (dvs. rytmens trollmakt), som spänner öfver så stora rymder, kan naturligtvis icke få en uttömmande behandling på några få tryckark. Cederschiöld Rytm. 4 (1905). (De förlovade) vistades i romantikens rymder. Lamm StrindbgDram. 1: 226 (1924). jfr ANDE-, KUNSKAPS-RYMD m. fl.
7) (utom ss. senare led i ssgn TID-RYMD numera mindre br.) motsv. RUM, adj. 6, i fråga om tid: tid(rymd), period; jfr RUM, sbst.3 23. En tid stundar, då vidrigheter i hopad mängd samlas att förmörka hans lefnads rymd. Enberg i 2SAH 8: 257 (1817); jfr 3 d. Flyktig är dagen; kort är rymden emellan dess morgon och afton. Rogberg Pred. 1: 151 (1824). Hvilken motsats, hvilken omvexling inom en rymd af så få år? Agardh BlSkr. 2: 93 (1835). EHTegnér i 3SAH 5: 4 (1890). — jfr LEVNADS-, MELLAN-, TID-RYMD.
8) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) plats i gruva, där malmbrytning bedrives l. bedrivits, gruvrum; jfr RUM, sbst.3 5, RYMNING, sbst.2 1 a slutet. Hiärne Berghl. 433 (1687). När man will slå sig igenom från den ena Orten eller Rymden till den andra, kallas twärslag. Därs. 441. Lindroth Gruvbrytn. 1: 491 (1955).
9) (i fackspr., numera i sht mat. o. naturv.) om det som utgör den tänkta förutsättningen för att ngt skall kunna uppfattas ss. lokaliserat till en bestämd plats l. havande en viss position l. en viss utsträckning (längd, bredd o. höjd) i universum, rum (se RUM, sbst.3 13); stundom svårt att skilja från 3 o. 6. Formen för yttre syner kallas Rymd och formen för inre syner Tid. VStyckUplKantPhilos. 33 (1798). Geometrin är vetenskapen om de storheter, som ega utsträckning i rymden. Bergroth Geom. 1 (1876). I vissa fall ha flera isomerer påträffats än strukturformlerna kunna förklara. Då antager man olika lagring i rymden. Smith OrgKemi 25 (1938).
II. motsv. RYMMA (jfr I 1 c α): rymmande o. d.
1) motsv. RYMMA I 6 a; ss. senare led i ssgn UNDAN-RYMD.
2) motsv. RYMMA III 2; ss. senare led i ssgn IN-RYMD.
Ssgr (i allm. till I 3): A: RYMD-APA, f. l. r. jfr -hund. SvD(A) 1959, nr 147, s. 3.
-BAS, r. l. m. = -station. Eleman Goodwin Rymdf. 87 (1954).
-BELYSNING. (i fackspr.)
1) till I 6: belysning från alla riktningar. LAHT 1929, s. 961.
2) till I 6 b: belysning som upplyser ett rums hela rymd. Form 1936, s. 39.
(I 6) -BERÄKNING. beräkning av ngts (kvantitet med ledning av dess) rymd. Vägning för fastställande av kvantitet i stället för rymd- och stycketalsberäkningar. Hasslöf SvVästkustf. 420 (1949).
-BLÅ. (i vitter stil) himmelsblå. I rymdblå höjd. Henning Medit. 16 (1919).
-BOLL. bollformig rymdsatellit. DN(A) 1957, nr 272, s. 10.
-BOMB. jfr -projektil. Tysta rymdbomber. DN(B) 1946, nr 194, s. 2.
(I 6) -DIAGONAL, r. l. m. mat. diagonal i rymdfigur (se d. o. 2). TSvLärov. 1949, s. 40.
(I 6) -DIAGRAM. (i fackspr.) diagram som återger tre dimensioner. SvGeogrÅb. 1953, s. 172.
-DIKTNING. diktning om (planerade l. hopfantiserade) rymdfärder. Küntzel Leonard Rymdflygn. 9 (1956).
(I 9) -DIMENSION. (i fackspr.) dimension i rummet, rumsdimension. Ervast Leadbeater 108 (1904).
-DRÄKT. dräkt avsedd för (planerade l. hopfantiserade) rymdfärder. VeckÄvent. 1941, nr 11, s. 9.
-DYKARDRÄKT ~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) = -dräkt. Herlin Gail RaketVärldsrymd. 94 (1928).
(I 6 b, e) -EFFEKT. i sht konst. jfr -värkan. SvSlöjdFT 1916, s. 1 (i fråga om byggnads interiör).
-ENHET~02, äv. ~20.
1) (mera tillf.) till I 3: enhet använd vid uppdelning av världsrymden för statistiska beräkningar o. d. Tätheten (av rymdstoft) per rymdenhet. Rönblom VanVogt UppdrVärldsrymd. 224 (1953).
2) (i sht i fackspr.) till I 6: enhet för rymdmått. EkonS 1: 243 (1893).
3) konst. till I 6 b: rymd som värkar som en sluten enhet. Rummet (under rokokon) erfares som en rymdenhet. Lindblom Rokokon 211 (1929).
(I 6) -FACKVÄRK~02, äv. ~20. byggn. o. tekn. fackvärk (se d. o. I 1) där tyngdpunkterna hos de stänger som bilda facken ligga i olika plan. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 308 (1949).
-FARANDE, p. adj. som far i rymden. Sandberg OkändF 28 (1933).
-FARARE. deltagare i (planerad l. hopfantiserad) rymdfärd; äv. om rymdfartyg l. rymdföremål (se d. o. 1). Sandberg OkändF 134 (1933). Eleman Goodwin Rymdf. 53 (1954; om meteorit). DN(A) 1957, nr 300, s. 4.
-FARKOST~02, äv. ~20. jfr -fartyg. Rymdresor 6 (1917).
-FART. om (planerad l. hopfantiserad) trafik i rymden (utanför jordens atmosfär). VeckÄvent. 1941, nr 16, s. 11.
Ssg: rymdfarts-kongress. kongress för behandling av frågor som stå i samband med rymdfart. VetlandaP 1957, nr 142, s. 12.
-FARTYG~02, äv. ~20. rymdraket l. dyl. avsedd att transportera personer. VeckÄvent. 1941, nr 41, s. 50.
-FIGUR.
1) (mera tillf.) till I 3: figur som svävar i rymden. 2SvKulturb. 1—2: 193 (1934; om moln på bild).
2) till I 6: figur som har utsträckning i tre dimensioner. 2NF 22: 504 (1915).
-FLYGARE. jfr -flygning. Herlin Gail RaketVärldsrymd. 88 (1928).
-FLYGNING. (planerad l. hopfantiserad) flygning i rymden (utanför jordens atmosfär). Herlin Gail RaketVärldsrymd. 6 (1928).
(I 6) -FORM; pl. -er. (rymd- 1945 osv. rymde- 1823) om form hos ngt som har utsträckning i tre dimensioner; särsk. (tillf.) om form hos den del av ett kärl o. d. som är avsedd att inrymma ngt. VetAÅb. 1823, s. 234. Ifråga om själva rymdformen nämnas flatare och djupare skålar. Karlson StåtVard. 493 (1945).
(I 9) -FORMEL. kem. formel som anger hur atomerna inom en molekyl äro lagrade i rummet. Smith Orgkemi 165 (1938).
-FORSKNING. forskning beträffande förhållanden i världsrymden. Herlin Gail RaketVärldsrymd. 104 (1928).
(I 9) -FYLLNAD. (†) egenskapen l. förhållandet att ha utsträckning i rummet; jfr rum-fyllnad. Ehrenheim Phys. 1: 195, 298 (1822).
-FÄRD. färd i rymden (utanför jordens atmosfär). Sandberg OkändF 102 (1933).
-FÖRDELNING. astr. fördelning i världsrymden (av stjärnor, nebulosor o. d.). Bergstrand Astr. 744 (1925).
-FÖREMÅL~002, äv. ~200.
1) till I 3: föremål som svävar i rymden. DN(A) 1957, nr 274, s. 1.
2) mat. till I 6: solid figur, kropp. TT 1896, Allm. s. 57.
-FÖRHÅLLANDE.
1) till I 3: förhållande i världsrymden.
2) till I 6: förhållande i fråga om rymd l. rymdmått. Sädeskornets .. volym och tyngd bestämde rymd- och vigtförhållandena. Sillén 1HandH 2: 145 (1855). TurÅ 1947, s. 71.
3) (i fackspr.) till I 9: förhållande i rummet. Smith OrgKemi 131 (1938).
(I 6) -FÖRÄNDRING. förändring i fråga om rymd, volymförändring. LB 1: 25 (1899).
(I 9) -GEOMETRI. geom. gren av geometrien, som behandlar egenskaperna hos geometriska figurer (kroppar, ytor, linjer) i rymden. Lindelöf AnGeom. 153 (1864).
Avledn.: rymdgeometrisk, adj. geom. som har avseende på l. tillhör rymdgeometrien. Rymdgeometriska figurer. Verd. 1889, s. 129.
(I 6) -GITTER.
1) fys. periodiskt punktsystem med utsträckning i tre dimensioner; särsk. om sådant system som (den figur som bildas av) den regelmässiga, nätformiga anordningen av atomerna i en kristall utgör; jfr -nät o. rums-gitter. TMatFysKemi 1917—18, s. 220. I kristaller äro atomerna regelbundet anordnade i ett rymdnät eller rymdgitter. Starck MaterStrukt. 94 (1921).
2) (i fackspr.) rutformigt nät l. annan anordning med noggrant lägebestämda punkter som användes vid mätningar på fotografiska bilder i apparat för stereoskopiskt seende; äv. om mönster som för att möjliggöra mätning inkopieras på fotografisk bild avsedd att betraktas i apparat för stereoskopiskt seende. Vill man på bilden söka göra mätningar kan man inkopiera ett lämpligt sammansatt rymdgitter. Rig 1922, s. 123. Globen 1943, s. 24.
-GRUS. (i sht i fackspr.) = -stoft. Martinson Cikada 101 (1953).
-HAV(ET). (i sht i vitter stil) världsrymd(en). Ur rymdhavet stjärnorna glimma. Valentin Vers 69 (1919).
-HUND. hund som svävar l. färdas i rymden; särsk. om hund som (efter särskild träning) ss. passagerare medföljer l. medföljt rymdraket. DN(A) 1957, nr 300, s. 1.
(I 6) -HÅLL. (†) rymdinnehåll. Ekblad 44 (1764).
(I 6) -INNEHÅLL~002, äv. ~200. volym, kubikinnehåll. Palmblad Norige 131 (1846).
(I 6) -INTRYCK~02, äv. ~20. (i sht i fackspr.) intryck av rymd l. som rymd gör; särsk. dels till I 6 b, om intryck av (stor o. fri) rymd som ett byggnadsvärks inre ger, dels till I 6 e, om intryck av rymd som betraktande av ngt (t. ex. en bild) kan ge; jfr -känsla 1, 2 o. -värkan. Fatab. 1931, s. 136. Att .. skapa ett rymdintryck av ett föremål, framställt genom plana avbildningar. Globen 1945, s. 57.
-KAMMARE, r. l. m. (i fackspr.) kammare inrättad för studium av förhållanden i världsrymden. GbgP 1958, nr 44, s. 16.
(I 9) -KONFIGURATION. (i fackspr.) gruppering i rummet; särsk. (kem.) om atomernas gruppering inom en molekyl. BokNat. Mater. 102 (1953).
(I 9) -KOORDINAT. (i fackspr.) var o. en av de koordinater som ange läget i rymden för en punkt o. d. Globen 1943, s. 25.
(I 6) -KURVA, r. l. f. (i fackspr.) kurva vars ekvation bestämmes med tre variabler, dubbelkrökt kurva. 19Årh. V. 1: 33 (1922).
-KÄNSLA. (i sht i fackspr.)
1) till I 6 b: känsla av att ett utrymme i ett byggnadsvärk är stort o. luftigt. Form 1936, s. 38.
2) till I 6 e, om den känsla av djup som betraktande av ngt (t. ex. en bild) kan ge. OoB 1903, s. 327.
-LADDNING. fys. i atmosfären befintlig elektrisk laddning; äv. allmännare, om en av fria elektroner bestående elektrisk laddning (särsk. kring katoden i ett vakuumrör); jfr rums-laddning. SvUppslB 8: 400 (1931; i elektronrör). BokNat. Mater. 383 (1953; i jordatmosfären).
(I 6, 6 e, 9) -LÖS. (i vitter stil) som saknar storhet l. vidd l. djup; äv.: rumlös (se d. o. 4). En svart, rymdlös himmel. Wändahl Stud. 111 (1929).
Avledn.: rymdlöshet, r. l. f. (i vitter stil) egenskapen l. tillståndet att vara rymdlös. NDagar 114 (1906).
-MAN ~man2. man som (tränas för att) färdas i rymden (vid planerad l. hopfantiserad rymdfärd); äv.: man som tänkes komma från annan planet o. d. VeckÄvent. 1941, nr 46, s. 25. Det finns väl inte många nu för tiden som inte har sett en rymdman, antingen på bio eller avbildad i en tecknad serie eller i en bok. Eleman Goodwin Rymdf. 54 (1954). Andra rymdmän från andra världar. Därs. 177. —
-MEDICIN. medicinsk disciplin som har till föremål livsbetingelserna för människor (o. djur) vid rymdfärder. Eleman Goodwin Rymdf. 12 (1954).
(I 6) -MODELL. (i fackspr.) tredimensionell modell; särsk. (inom fotogrammetrien): immateriell optisk modell som i tre dimensioner återger ett med två kameror fotograferat föremål l. område, då fotografierna betraktas i apparat för stereoskopiskt seende, stereomodell. Globen 1923, s. 41.
(I 6) -MÅL. (rymd- 1898. rymde- 17871898) (†)
2) = -mått 4. Hahnsson (1898).
-MÅTT. (rymd- 1818 osv. rymde- 17751898) Weste (1807).
1) (tillf.) till I 3: mått av det slag som gäller i världsrymden. Martinson Cikada 124 (1953).
2) (†) till I 5 a: ytmått. Gjörwell o. Bergklint Sam. Bih. 10 (1775).
3) till I 6, abstr.: mått för uppmätning av rymd; äv. i sådana uttr. som sälja efter rymdmått, sälja efter volym (motsatt: efter vikt l. efter antal). Rymdmåttet rättar sig i de flesta Länder efter längdmåttet. Berzelius Kemi 3: 271 (1818). Granbark säljes i allmänhet efter rymdmått. Kinman Guttenberg 11 (1890).
4) till I 6, konkret: redskap för mätning av rymd. En sats rymdmått för våta varor. SFS 1878, s. 6.
Ssg: rymdmåtts-enhet. till -mått 3: enhet för mätning av rymd. Falkman Mått 1: 48 (1884).
-MÄNNISKA. jfr -man. SDS 1958, nr 277, s. 4.
(I 6) -MÄRKE. (i fackspr.) benämning på två identiskt lika förskjutbara märken vilka vid fotogrammetrisk mätning betraktas tillsammans med två fotografiska bilder (som föreställa samma föremål l. område) i apparat för stereoskopiskt seende o. därvid uppfattas ss. ett märke vilket kan förskjutas i alla tre dimensionerna i förhållande till rymdmodellen. De båda märkena ses .. i tre dimensioner som ett rymdmärke. Globen 1943, s. 24.
(I 6) -MÄTNING. (rymd- 1794 osv. rymde- 17391781) mätning av rymd, mätning med rymdmått. Faggot RönMätek. A 1 b (1739).
Ssg: rymdmätnings-konst(en). (numera bl. tillf.) om konsten att mäta rymd. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 15 (1753).
(I 6) -NÄT. fys. = -gitter 1. Starck MaterStrukt. 153 (1921).
-OCEAN(EN). (i vitter stil) världsrymd(en). Johansson Varseln. 94 (1915).
-PILOT. pilot på rymdfartyg. Herlin Gail RaketVärldsrymd. 79 (1928).
-PROJEKTIL. projektil som rör sig (l. är avsedd att sändas ut) i rymden; särsk. om rymdraket. DN(B) 1946, nr 194, s. 2. DN(A) 1957, nr 300, s. 2 (om rymdraket).
(I 6) -PROPORTIONELL. geogr. om tecken på karta: som har varierande storlek i proportion till storleken av den företeelse som symboliseras; äv. om kartografisk metod: som använder tecken av ovan angiven beskaffenhet. SvGeogrÅb. 1938, s. 210. För den kartografiska behandlingen av flottgodsmängderna har författaren använt en rymdproportionell metod. Därs. 1944, s. 231.
-RAKET. raket som har så stor hastighet att den kan frigöra sig från jordens gravitation o. flyga ut i världsrymden. Herlin Gail RaketVärldsrymd. 47 (1928).
-RESA, r. l. f. jfr -färd. Rymdresor. (1917; boktitel).
-RESENÄR. jfr -farare. Herlin Gail RaketVärldsrymd. 53 (1928).
(I 5) -RIK. (†) om land: som har stor areal. Fischerström Tal 200 (1769).
-SATELLIT. (konstgjord) satellit som kretsar (l. är avsedd att kretsa) i rymden. DN(A) 1957, nr 272, s. 1.
(I 6) -SEENDE. (i fackspr.) stereoskopiskt seende. SvUppslB 26: 59 (1935).
-SEKUND. (†) bågsekund på himlavalvet. VetAH 1796, s. 219.
(I 6 b, e) -SINNE. i sht konst. sinne för rymd. Resultatet (av en rekonstruktion av en viss typ av kyrkor) skulle tjusa den moderne åskådarens rymdsinne. TurÅ 1947, s. 71.
(I 6) -SKALA, r. l. f. särsk. (mat.): skala som anger förhållandet mellan två likformiga kroppars rymd. Lönnqvist Geom. 97 (1930).
-SPLITTER. (i fackspr.) = -stoft. Eleman Goodwin Rymdf. 143 (1954).
-STATION. (planerad l. hopfantiserad) station i världsrymden, avsedd för observationer l. mellanlandningar vid rymdfärder o. d. UNT 1949, nr 138, s. 6.
-STEN. (mera tillf.) sten som svävar i världsrymden; äv. koll. Martinson Cikada 101 (1953; koll.).
-STOFT. (i sht i fackspr.) koll., om smärre fasta partiklar som sväva i världsrymden. Rönblom VanVogt UppdrVärldsrymd. 225 (1953).
(I 5 a) -STORLEK~02, äv. ~20. (tillf.) ytstorlek, areal. Hernberg Rättsh. 91 (1922).
(I 9) -STRUKTUR. kem. om arten o. anordningen i rummet av de element (kristaller, partiklar o. d.) som bygga upp ett ämne; äv. om anordningen av atomerna inom en molekyl o. deras inbördes bindning (jfr -konfiguration). Undersökning av rymdstrukturen hos ett kolstål. JernkA 1918, s. 1.
-STRÅLNING. (i fackspr.) strålning som kommer från l. går ut i rymden; särsk. om kosmisk strålning (se kosmisk 2 b). Lemoine MikrofHögtal. 14 (1929). (Flechtner o.) Gustaver Mater. 118 (1943; om kosmisk strålning). Genom speciella anordningar kan en icke önskvärd rymdstrålning från en vertikal-antenn undertryckas. 2SvUppslB 1: 1160 (1947).
(I 9) -TID. (i fackspr.) sammanfattande, om rum o. tid, fattade ss. en storhet med fyra dimensioner; jfr rum-tid. SvD(A) 1926, nr 48, s. 3. Lundmark Världsallt. 148 (1941).
(I 6) -TON ~ton2. (i fackspr.) registerton. 2NF 29: 332 (1919).
(I 6) -TRIANGULERAD, p. adj. (i fackspr.) om fotograferat terrängavsnitt: som rekonstruerats o. uppmätts gm rymdtriangulering. Globen 1942, s. 88.
(I 6) -TRIANGULERING. (i fackspr.) bearbetning av en serie terrängfotografier i apparat för stereoskopiskt seende varvid man gm jämförelser rekonstruerar o. gm triangulering uppmäter den fotograferade terrängen. Globen 1942, s. 88.
-TÄTHET~02, äv. ~20. astr. täthet varmed stjärnor o. d. förekomma inom olika delar av världsrymden. Lundmark Världsallt. 124 (1941).
(I 9) -UPPFATTNING~020. (i fackspr.) rumsuppfattning (se d. o. 1). 2NF 22: 504 (1915).
(I 6) -UTSTRÄCKNING~020. (i fackspr.) utsträckning i tre dimensioner. 2NF 22: 504 (1915).
(I 6) -VARIATION. = -förändring. Thunberg Livsförrättn. 102 (1924).
-VERKAN, se -värkan.
(I 6) -VIKT, r. l. f. (i fackspr.) vikt per rymdmåttsenhet (t. ex. per hektoliter) av ett ämne. Juhlin-Dannfelt 93 (1886). Koksens rymdvikt varierar. Bolin OrgKem. 54 (1925).
Ssg: rymdvikts-bestämning. (i fackspr.) bestämning av rymdvikt. SFS 1894, Bih. nr 78, s. 6.
(I 9) -VINKEL. (i fackspr., i sht mat.) del av rymden som ligger inom en konisk yta, solid vinkel. BonnierKL (1926). LAHT 1929, s. 961.
-VÅG; pl. -or. (i fackspr.) om den del av en radiovåg som (icke följer jordytan utan) går snett uppåt o. under vissa betingelser reflekteras till jordytan i atmosfärens högre regioner. 2NF 28: 753 (1918). Bohlin ElLära 517 (1937).
(I 6) -VÄRKAN. (i sht i fackspr.) jfr -intryck. På detta sätt tryckta färgblad .. sakna djup- och rymdverkan. 2NF 9: 285 (1908). Hahr NordeurRenässArkit. 226 (1927; i fråga om kyrka). Rymdverkan vid betraktande av ett stereopar. Globen 1943, s. 28.
(I 9) -YTA. mat. yta i rummet; särsk. i inskränkt anv., om krökt yta. Enkla rymdytor äro planet (rymdyta av 1:a graden), sfären, ellipsoiden, hyperboloider, paraboloider (rymdytor av 2:a graden) o. s. v. SvUppslB (1935). TNCPubl. 12: 38 (1948; om krökt yta).
-ÅLDER. tidsålder som kännetecknas av framsteg inom rymdforskning o. d.; i sht i sg. best.; särsk. om tiden efter det första uppsändandet av en rymdsatellit år 1957. I atomålderns barndom och rymdålderns gryning. SamtFramt. 1952, s. 413. Vårt dramatiska inträde i rymdåldern i och med uppsändandet av de sovjetiska sputnikarna. LD 1958, nr 22, s. 12.
B (†): RYMDE-FORM, -MÅL, -MÅTT, -MÄTNING, se A.
Avledn.: -RYMDIG. till I 6: som har (så l. så beskaffad) rymd; ss. senare led i ssgn lik-rymdig.
RYMDISK, adj. (tillf.) till 1 6: som har rymd. Vi måste finna en rymdisk scen, som inte bara är en antagen scen utan en verklig scen. SvSlöjdFT 1928, s. 5.
RYMDIST04. (tillf.) till I 3: rymdman. AP 1955, nr 4, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content