SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄDSLA räd3sla2, äv. 3dsla2 (rä`ddsla Dalin), r. l. f.; best. -an; pl. (numera bl. tillf.) -or (Sahlstedt (1773), Envallsson Peter 26 (1799) osv.); äv. RÄDSEL, r. l. f., numera bl. ss. förled i ssgr (o. i denna anv. möjl. delvis utgående från rädsla) RÄDSEL- räd3sel~, äv. 3dsel~; förr äv. RÄDSLAN, f.
Ordformer
(reds- (-dz-) 15311710. res- 1590 (: resla). ress- (-sz-) 1546 (: reszell)1619 (: ressell). retz- 1604c. 1620. rädds- 18391917. räds- (-dsz-, -dz-) 1526 osv. rätz- (-ttz-) 15261626. -el (-ell) 15461857. -el- i ssgr 1883 (: rädselfulla) osv. -l 15261753. -la 1526 osv. -lan, sg. obest. 1674. -le 15511617. -lo 1526 (efter prep., ss. obj. o. ss. subj.)1764)
Etymologi
[fsv. rädsl, rädsla; jfr fd. rætzel, ræzlæ (d. rædsel), nor. dial. rædsla, f., rædsl, ræssel, m. l. n., isl. hrǽzla; till RÄDA, v.2; jfr för bildningen KÄNSEL o. KÄNSLA (med den ä. biformen känslan) till KÄNNA]
1) motsv. RÄDA, v.2 III 1: förhållandet l. egenskapen att vara rädd (för ngn l. ngt), fruktan; klenmod, försagdhet; ängslan, bävan; äv.: förskräckelse, skräck; jfr RÄDDHÅGA 1. OPetri 1: 93 (1526). Imedlertijdh .. haffver fienden uthaff rädzel, att man skulle draga vidhere, sielff afbränt Kreutzborgh. OxBr. 8: 15 (1627). Thet war intet Petrus, utan Petri rädsla, som försakade sin Mästare. Spegel Pass. 179 (c. 1680). Icke är en bäfvande träls rädsla en sann Gudsfruktan. PH 13: 494 (1786). Den överdrivna rädslan för inbillad eller helt och hållet osannolik fara, som ofta förekommer hos barn. Öhrvall PopVetUpps. 5 (1909). Järnbruksminn. 18 (1952). — jfr MÖRK-, O-, SKUGG-, SPION-, SPÖK-RÄDSLA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Rädzla går för fahran .. (dvs.) Mången fruchtar dhet onda förr än dhet kommer. Grubb 700 (1665). Rädzla giör Landet otryggt. Dens. 701.
b) (†) med bestämning bestående av en gen. l. ett poss. pron., betecknande den l. det som inger ngn rädsla; jfr FRUKTAN 1 b, RÄDDHÅGA 1 c. Doch taladhe ingen openbarligha om honom, för judhanas rädzlo skul. Joh. 7: 13 (NT 1526; äv. i Bib. 1541; Bib. 1917: av fruktan för judarna); jfr Atterbom Minnest. 2: 248 (1849). Idhor fruchtan och redzla ware offuer all diwr på iordenne. 1Mos. 9: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: fruktan och förskräckelse för eder). Vid mitt försök tryggt såleds, Adam, smaka; / Och låt med vädret dödens rädsla fara. JGOxenstierna 4: 327 (1815; eng. orig.: fear of death).
c) (†) i uttr. taga rädsla till sig l. taga sig rädsla till, gripas av rädsla, bli rädd; jfr RÄDDHÅGA 1 d. ArbogaTb. 4: 60 (1546). G1R 22: 245 (1551: tager sig rättzle till). Då brukede Jacob enn elack mundh på Jöns Laszesonn, och begÿnte dutza honom, då thogh hustrun retzle till sigh. 3SthmTb. 5: 287 (1604).
d) (†) i uttr. bära l. draga rädsla (för l. åt ngn) o. d., hysa fruktan l. vara rädd (för ngn); stundom övergående i 2; jfr RÄDDHÅGA 1 e, 2 a. Gustaf! then Werlden kände, / Bar vnder åt, och rädzl; och wyrdning; til sin ände. Stiernhielm Fägn. 118 (1643, 1668); jfr 2. Ey waar än Haaran skygg, män toog hoos Mänskian städslo, / Ty wördnat hwart och ett, män intet diur baar rädslo. Columbus BiblW A 2 b (1674). När .. (vissa som vilja kallas kristna) nu äro för sig sielfwa, och bära för ingen någon redzlo, så går theras snack och skempt .. vt på Christum. Swedberg SabbRo 420 (1688, 1710). Jag vil visa en (dvs. Gud), then mer man rädas bör (än människor), / Then man all fruchtans skräck och rädslo drage för. Kolmodin QvSp. 1: 159 (1732); jfr 2.
e) i sådana uttr. som ha(va) stor o. dyl. rädsla l. icke ha(va) någon rädsla (för ngn l. ngt), hysa stor osv. fruktan resp. icke hysa någon fruktan (för ngn l. ngt), vara mycket osv. rädd resp. icke vara rädd (för ngn l. ngt); förr äv. i uttr. hava stor rädsla för sig, inge stor fruktan; jfr RÄDDHÅGA 1 f. G1R 15: 474 (1543). Menniskian .. (bör i världen) haffua stoora rädzla och fruchtan, så att hon icke förfööres. PJGothus Savonarola SyndSp. F 7 a (1593). The Gallier hadhe ingen redzel för them. Schroderus Liv. 506 (1626). Wåldsamma Regenter som hafwa stoor rädsla för sigh. Grubb 119 (1665). ”De här människorna (dvs. järnbruksarbetarna) har ingen rädsla för värme och lågor”, tänkte han. Lagerlöf Holg. 2: 114 (1907).
f) (†) i uttr. ngn till näpst och rädsla, för att straffa o. avskräcka ngn, ngn till rädsla och varnagel, för att avskräcka ngn, ngn till varnagel; jfr RÄDDHÅGA 1 i. Orättwisom och Ospackom til Nepst och Redhzell. Skråordn. 35 (1596). Andrum till ressell och warnagill. TbLödöse 541 (1619).
g) (numera bl. tillf.) i pl., särsk.: (ängsliga) farhågor; jfr RÄDDHÅGA 1 k. Envallsson Peter 26 (1799). De som mest verkade ha skrinen väl låsta eller nycklarna tappade, glömde sina rädslor. Idun 1949, julnr, s. 77. jfr Sahlstedt (1773).
h) (†) i utvidgad anv., om ngn l. ngt som ger anledning till rädsla; jfr RÄDDHÅGA 1 l. Döden och dödzens fahrlighet, som störste redslan är, ther förre menniskior fruchta plega. Gustaf II Adolf 98 (1622). En Tyrann, then icke allenast sin Stadh beswärligh vthan och the nest omliggiande Städher en redzlo är. Schroderus Liv. 507 (1626).
2) (†) motsv. RÄDA, v.2 III 2: vördnad, respekt; gudsfruktan; särsk. med bestämning bestående av en gen. l. ett poss. pron., betecknande föremålet för vördnad l. gudsfruktan; jfr 1 d o. RÄDDHÅGA 2. Är iach herren, hwarest är thå min rädzl? efther thz mit helga nampn försmädhes dagliga. OPetri 1: 66 (1526). Så geffuer nw huariom och enom thet j plichtughe ären .., them rädzlo som rädzlo tilhörer them hedher som hedher tilhörer. Rom. 13: 7 (NT 1526; Bib. 1541: rädzl; Bib. 1917: fruktan); jfr Borg Luther 2: 643 (1753). Tå nu thenna Beskatning war fullbordat, then .. (Servius Tullius) igenom Laghsens rätzlo, som giordt war om the obeskattade, thess snarare til enda förde, påbödh (osv.). Schroderus Liv. 37 (1626). Ei städer edor barn, at ehr för ögon sprätta, / Ei heller tienstefolk, at sig på näsan sätta; / Men jager vti them en billig rädzlo in. Kolmodin QvSp. 1: 24 (1732).
Ssgr (till 1; mera tillf., i sht i vitter stil): RÄDSEL- l. RÄDSLE-, äv. RÄDSLO-FRI. fri från rädsla. Johnson Här 113 (1935).
-FULL, adj. [jfr d. rædsel(s)fuld, isl. hrǽzlufullr] full av rädsla l. som vittnar om rädsla, rädd; äv.: som inger rädsla, skrämmande, fruktansvärd. Afzelius SæmE 118 (1818). Frukta jemväl den, som, vacklande, vek och rädslofullt försigtig, inom en enda pröfningens timme trenne resor förnekar dig! CGNordforss i 2SAH 10: 286 (1822). Fins ingen nåd i himmelen / Och ingen bön på jorden, / Som mäktar plåna ur mitt sinn / De rädselfulla orden? Wennerberg 3: 45 (1883).
-FYLLD, p. adj. [jfr d. rædsel(s)fyldt] = -full. Sköld Sång. 29 (1911).
-GRÅT. av rädsla framkallad gråt. Martinson Nässl. 80 (1935).
-JAGAD, p. adj. hemsökt av rädsla, skräckslagen. Martinson VägUt 143 (1936).
-KOMPLEX, n. av rädsla framkallat komplex (se komplex, sbst. 2 b). Den .. skräcksyn .. som växt ut till ett allt överskyggande rädselkomplex. FinT 1931, 2: 203.
-LÄTE. av rädsla framkallat läte, läte som vittnar om rädsla. Rosenius SvFågl. 3: 143 (1928).
-LÖS. fri från rädsla, orädd. Lind 735 (1749).
Avledn.: rädsellöshet, r. l. f. (mera tillf.) oräddhet. Lind 1693 (1749).
-MOMENT. moment (se d. o. 1) som beror på l. innebär rädsla. Östergren (1937).
-PSYKOS. psykos som har sin grund i rädsla. Wieselgren Waln LandsflH 260 (1934).
-SKRIK. av rädsla framkallat skrik. Jönsson SkånSomr. 184 (1922, 1935).
-SYN. av rädsla framkallad vision. Idun 1894, s. 27.
Avledn.: RÄDSLAS, v. (i sht i vitter stil, mera tillf.) till 1: vara rädd (för ngn l. ngt), hysa fruktan, ängslas; ngn gg äv. ss. anföringsverb. Ser du hur folket rädslas för din förhoppningsfulle son? Ekström FyrbSherlH 176 (1932). Jamen i alla fall, rädslades Sigrid. Vi 1950, nr 21, s. 38.
RÄDSLIGA, adv. (†) på ett fegt sätt. Verelius 195 (1681).
Spoiler title
Spoiler content