SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2001  
SÅRNAD 3rnad2, r. l. m. l. f.; best. -en, pl. -er.
Ordformer
(-nad (-dh) 1541 osv. -nat 15411654)
Etymologi
[fsv. sarnaþer; avledn. av SÅRNA l. SÅRA, v.]
(numera mindre br.) (mindre djupt) sår, i sht om sår uppkommet utan yttre våld, rötsår; äv. mer l. mindre bildl. Om Presten seer, at sårnadhen icke haffuer wijdhare ätit sigh på klädhet .. så skal han biudha at man twår ther sårnadhen är. 3Mos. 13: 53 (Bib. 1541). (Rosenhonung) läker och renar munnens, tande-köttets, halsens och strupans sårnader. Bruno Gumm. 137 (1762). Föröfva .. (studenterna) sådane slagsmål, att svår sårnad eller lyte deri kommit .. ransakas och afdömes brottet .. vid .. vederbörlig Domstol. SPF 1828, s. 381. Leon Dufour har i en sårnad på ett gammalt almträd, hvarutur saft utsipprade, funnit 11 olika insekt-larver. Boheman ÅrsbVetA 184546, s. 45. Denna förfärliga sjukdom (dvs. smittkopporna), som märker en för livet om man petar på de sårnader som klia så vansinnigt. Malm Roberts Arund. 416 (1939). Även med sina andliga krämpor och sårnader kunde .. (tjänstefolket) förtroendefullt vända sig till (grevinnan). MännMinn. 4: 27 (1946). Svalget och strupen förnummos som onda sårnader. Malmberg StyckVäg 213 (1950). SAOL (1998). — jfr SPETÄLSKE-SÅRNAD.
Spoiler title
Spoiler content