SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
SÖDERHAVS- 3derhafs~, ssgsförled.
Etymologi
[ssgsform till SÖDERHAVET, namn på södra delen av Stilla havet]
ss. förled i ssgr betecknande dels ngn l. ngt som kommer från l. är utmärkande för l. avser Söderhavet l. Söderhavsöarna, dels ngn l. ngt som far l. går till Söderhavet l. Söderhavsöarna.
Ssgr: SÖDERHAVS-BO. person bosatt l. barnfödd på Söderhavsöarna. Retzius EthnolSkr. 40 (1844).
-FARARE. (handels)fartyg som går på Söderhavet; äv. om person som seglar ombord på sådant fartyg. Landell Bligh V (1795). Forss VindBlås. 194 (1942).
-FOLK. Nilsson PrimRel. 117 (1911).
-KOMPANI. (förr)
1) södersjökompani; i sht i sg. best. 2NF (1918).
2) [jfr eng. south sea company] om engelskt handelskompani som 1711—1853 drev handel med Söderhavets öar o. Sydamerika; i sht i sg. best.; jfr södersjökompani. 2NF (1918).
-KONST. konst framställd av l. utmärkande för söderhavsbor. Form 1946, s. 182.
. ö i Söderhavet; särsk. i pl. best., ss. benämning på Oceanien (utom Australien o. Nya Zeeland). Weste FörslSAOB (c. 1817). En Svensk Robinson (på Kolmården icke på någon Söderhafsö.) Strindberg Brev 6: 132 (1886).
Spoiler title