SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
SÖLIG 3lig2, förr äv. SÖLOT, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-ig (-gh) 1644 osv. -og 1684. -ot (-tt) c. 1635c. 1755. -ug (-gh) 16391684. -ut 16841737)
Etymologi
[sv. dial. sölig, sölot, nor. sølet, nor. dial. äv. sölut; avledn. av SÖL, sbst.2, l. SÖLA]
1) motsv. SÖL, sbst.2 1, o. SÖLA 2: som kännetecknas av l. är förenad med söl l. sölande; kladdig l. smetig l. smutsig l. osnygg l. slaskig. Pojkens händer är söliga av honung. Det är vått och söligt väglag. Schroderus Dict. 180 (c. 1635). Den som wil hafwa sin Hand medh i alla syslor, han får sölota Finger. Grubb 17 (1665). London är den fulaste stad jag nånsin sett .. osund och dimmig luft samt en sölig och oregerlig pöbel. Wallenberg (SVS) 1: 150 (1769). Jag skickar .. lite äppelcompote som ser sölig ut nu dagen efter. Solnedg. 2: 377 (1846). En hop .. svartmuskiga bofvar, som sutto vid ett söligt bord .. gapskrattade och blängde vildt på mig. Adelsköld Dagsv. 4: 64 (1901). Så länge det inte var för kallt, satt man nere i sjöboden med det söliga arbetet (dvs. fiskrensning). Hasslöf SvVästkustf. 37 (1949). SDS 26 ⁄ 11 1992, s. A26. — jfr O-SÖLIG.
2) motsv. SÖLA 3: (numera bl. med ålderdomlig prägel) nedkletad l. fläckad, nedsölad. Händer söliga af oskyldigt blod. Möller (1790, 1807).
3) motsv. SÖL, sbst.2 2, o. SÖLA 5: (†) nedsölad, besudlad, sjaskig (av omåttligt leverne i otukt l. dryckenskap o. d.). Ohöfligheet stincker af sölugh groffheet. Schroderus Comenius 212 (1639). (Djävulen) en slusk och sölig ande är, / Som älskar fylleri. Kolmodin QvSp. 2: 398 (1750). ÖoL (1852).
4) motsv. SÖL, sbst.2 3, o. SÖLA 6: (ngt vard.) som kännetecknas av l. är förenad med långsamhet l. dröjsmål.
a) om person (l. djur): som rör sig l. arbetar långsamt; senfärdig; trög. Lind (1749). Vara sölig i sitt väsende. Widegren (1788). Söliga medlemmar blifva alltmera tunnsådda, något som är ett glädjande faktum att konstatera. Förbundet 1906, nr 8—9, s. 2. Vi har en så sölig tjänarinna att alla rätter som hon bär in är kalla utom glassen. Hufvudstadsbl. 1943, nr 156, s. 10.
b) om ngt sakligt; särsk. dels: som drar ut på tiden l. förhalas l. uppskjuts, dels: som företages l. försiggår långsamt l. sakta; äv. ss. adv.: långsamt, sakta. Gå inte så söligt! Lind (1749). Det går söligt. Widegren (1788). I dag afgick sista remissen af riksrättsmål .. till Justitieombudsmannen. Det är bra söligt. Liljecrona RiksdKul. 210 (1840). Händelsen gjorde ett djupt intryck på hela besättningen, som klandrade kaptenen för hans söliga manöver. Nyberg HavBlomm. 198 (1943).
Avledn.: SÖLIGHET, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara sölig.
1) till 1: orenlighet, smutsighet, slaskighet. Lind 1: 1367 (1749).
2) till 4: senfärdighet, långsamhet. Weste (1807).
Spoiler title
Spoiler content