publicerad: 2001
SÄLG säl4j, sbst.1 äv. (numera föga br.) SÄLJ säl4j, sbst.1, förr äv. SÄLD, sbst.3, l. SJÄLK l. SÄLK, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar (Broman Glys. 3: 855 (1747: selars, gen.), Sahlstedt (1757) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. sälde, NVedboDomb. Vårt. 1736, § 93 (: sälder)); förr äv. SÄLDE l. SÄLLE, sbst.1, n.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. -er (se ovan): l. SÄLDER r. l. f.
Ordformer
(psall 1737—1762. sald 1640. sall 1762—1890. sallde 1759. salle 1840—1912. sel (-ee-) 1724—1747. seld 1690. selg 1753—c. 1755. selgd 1706. silgen, sg. best. 1843 (fr. Dalarna)—1907 (fr. Dalarna). silj 1895. siäld(h) 1638—1694. siälk (-ck) 1671—1686 (: siälkpijpan). stielk 1736. stiälk 1727. stiälke- i ssg 1689 (: stiälkepipan)—1691 (: Stiälke-Pipa). säla- i ssg 1930 (: sälapipan, sg. best.). säld (-ll-) 1640—c. 1870. sälda 1843 (fr. Dalarna)—1907 (fr. Dalarna). sälde (-lld-) c. 1550—1767 (: Säldekiäppor, pl. obest.). sälder 1760—1911. sälg (-h) 1638 osv. sälga 1732. sälgd 1750—1789. sälj 1751—1958 (: Säljpipan). sälje- (-ie-) i ssgr 1745 (: Säliefock)—1906 (: säljedungar). sälk c. 1755. säll 1803—1907 (fr. Dalarna). sälla 1843 (fr. Dalarna)—1907 (fr. Dalarna). sälle 1755—1890. sölg 1724. sölj 1915. sölja 1843—1907 (fr. Dalarna). söll 1915)
Etymologi
[sv. dial. sadd, sal, sald, sall, sel, selg, selj, sell, silj, själk, sylg, säl, säld, sälj, sälk, säll, sölj m. fl. former; jfr ä. d. silie, d. dial. selje, nor. selje, fvn. selja; avledn. av den germ. stammen salh- som äv. föreligger i fht. sal(a)ha, mht. salhe, (o. förleden i mlt. sal(e)wīde, mht. salewīde, t. salweide), feng. sealh; besläktat med lat. salix, mir. sail, sälg; de lit., kelt. o. germ. orden saknar säkra anknytningar till annat ieur. språkmaterial; jfr dock gr. ἑλίκη, sälg; formen sälde m. fl. former torde innehålla kollektivsuffixet -iþia (jfr ID, sbst.2); beträffande uppkomsten av (o. förhållandet mellan) de många formvarianterna i sv. dial. o. ä. sv. (vilka med hänsyn till stamkonsonantismen kan indelas i d-, g-, j-, o. k-former), se f. ö. Fries StudNordTrädn. 108 ff. (1957)]
individ l. art av det till familjen Salicaceae (videväxter) hörande släktet Salix Lin.; särsk. (o. numera företrädesvis) om trädet l. busken S. caprea Lin. (som har grågrön bark o. elliptiskt formade blad (som unga vitludna på undersidan, som utvuxna mattgröna) o. som blommar på våren på bar kvist med gula hanhängen o. grönaktiga honhängen); äv. koll.; äv.: trä l. virke av denna växt; jfr SÄLG-PIL, -TRÄD, -VIDE o. PALM, sbst.1 3 c. 2LinkBiblH 4: 80 (c. 1550). Pihl, sälg, jolster och alla slags wide äro af ett och samma genere. Linné Bref I. 2: 45 (1745). Stören måste wara antingen af färsk Asp eller Sälgd. Orrelius Diurr. 48: 6 (1750). Sälg .. Selg, Sälk (dvs.) Ett löfträ, hwaraf barn göra sig pipor om wåren. Schultze Ordb. 3896 (c. 1755). Sälden, hwars löf äro gråhwita på den nedersta sidan och ljus-gröna på den öfwersta, något långa och smala, låter plantera sig öfwer alt, både der som är torrt, så wäl som på sanka ställen. Boije Landth. 26 (1756). Sälden, som växer så fort som Pilen och gifver et ovärderligt Löfbrått för Fåren. VetAH 1761, s. 240. Sälle .. (dvs.) sälg såsom virke. Gadd Allmogem. 81 (1871). Sälg, Salix caprea, cinerea, m. fl. arter. Juhlin-Dannfelt (1886). Sälgens silverblanka knoppar, som snart kommer att glänsa i guld, vittnade om en ny vårs ankomst. Fatab. 1954, s. 210. På kalkrikare marker med mullartad jord och riklig bevattning av rörligt grundvatten möter man fjällskogens motsatta typ, ängsbjörksskogen med dess inslag av hägg, rönn, sälg, svartvide o. s. v. Selander LevLandsk. Pl. 39 (1955).
Ssgr: A (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SÄLD-TRÄD, se C.
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SÄLDE-BARK, -BLOMMA, se C. —
-LÖV, -TRÄD, se C.
-BARK. (sälde- c. 1645—1748. sälg- 1779 osv.) jfr bark, sbst.1 1. IErici Colerus 1: 321 (c. 1645). —
-BLOMMA. (sälde- 1671. sälg- 1876 osv.) jfr blomma, sbst. 1 a. Risingh LandB 77 (1671). Strindberg TjqvS 4: 105 (1876). —
-BUSKE. jfr buske, sbst.2 1. Broman Glys. 3: 780 (1724). På lyckans ren stod en stor sälgbuske. Moberg Sold. 130 (1944). —
-FLY. zool. fjäril av släktet Orthosia Oschenheimer (i ä. zoologisk systematik förd till släktena Monima Hübner o. Taeniocampa Guénée) (som förekommer tidigt på våren på blommande sälghängen); i pl. äv. om släktet. SvUppslB (1936; i pl. om släktet). Allmänna sälgflyet Monima gothica L. Nordström VFjär. 2: 33 (1936). 2SvUppslB (1953). —
-LÖV. (sälde- 1754—1759. sälg- c. 1730 osv.) Boskapen .. (fodras) om wintern, med, Asp- Biörck- Rön- Sälg- Alder-löf. Broman Glys. 3: 81 (c. 1730).
Ssg: sälglöv-, äv. sälglövs-bagge. zool. skalbaggen Lochmaea capreae (Lin.) (som lever på pil o. sälg). Sälglöfbaggen (Galleruca Capreæ Fabr.): aflångt äggrund och dunkelsvart; ryggsköld, skalvingar och ben brungula. Dahlbom Insekt. 84 (1837). DjurVärld 3: 251 (1964). —
-PIPA. (sälg- 1686 osv. sälga- 1930. sälge- 1689—1941) pipa (se pipa, sbst.1 1) gjord av (den tunna barken på) en sälgkvist; jfr -flöjt. Siälkpijpan, som jag giorde i Wåras, då barcken lössade. SvTMusF 1930, s. 67 (1686). Säljpipan .. är en flöjtvariant av enklaste konstruktion. Den består av en på längden uppborrad säljkvist, som öppen ger de jämna naturtonerna .. och då den nedtill täckes med fingertopparna de udda. Svensson Stauder Musikinstr. 92 (1958). —
-SPRÖT. (sälge-) jfr spröt, sbst. 2. Sedan Kristin huggit sälgesprötar och björkris till foder åt djuren, gick hon (osv.). Högberg Baggböl. 2: 12 (1911). —
-SVAMP. (sälg- 1724. sälge- 1716) (†) sälgticka. Lindestolpe FlWiksb. 14 (1716). Broman Glys. 3: 786 (1724). —
-TICKA. bot. svampen Phellinus conchatus (Fr.) Quél. (som växer på sälg); jfr -svamp, sälle-fock. Wasenius NorrlBoskSk. 125 (1751). Sälgtickan lever i första hand på gamla sälgar. GbgP 2 ⁄ 11 1997, s. 56. —
-TRÄD. (säld- 1705. sälde- 1683—1748. sälg- 1749—1950) (numera mindre br.) trädet Salix caprea Lin. Tillandz D 7 b (1683). Wid prestgården i Götaryd i Småland stod ett wackert sälg-träd, som der i bygden kallades palm. Afzelius Sag. VIII. 2: 328 (1857). SAOL (1950). —
-VIDE. (numera föga br.) trädet l. busken Salix caprea Lin. Laurell Träd 37 (1891). SvUppslB (1936). —
-VIDJA. Arie .. visar en lång och böjlig sälgvidja som han har hoprullad (innanför blusen). Rääf Vries Bartje 215 (1937).
D (†): SÄLGA-PIPA, se C.
E (†): SÄLGE-DUNGE, -FLÖJT, se C. —
-FOCK, se F. —
-PIPA, -SPRÖT, -SVAMP, se C.
F: SÄLLE-FOCK. (sälge- 1745—1785. sälle- 1780—1885) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sälgticka. Linné Fl. nr 1095 (1745). En del af desza Tickor eller swampar äro inwuxne eller wäxande på trän, såsom: Björk-tickan, Hwit-tickan .. samt Sälg-tickan eller Sälle-focken. Fischerström 2: 299 (1780). Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content